Bloggen har, som väl framgått, gått i sommardvala. Dock inte i semestervila, vilket hade varit mer önskvärt. Nej, tystnaden beror tvärtom på jobb, mycket jobb, medan alla andra lögar sig på badstranden, åtminstone av alla inläggen på Facebook att döma… Att producera och programleda 80 timmars LEXsommar håller en sysselsatt, kan jag lova.
Ett par resor (med musikanknytning) har jag visserligen hunnit med. Samt en och annan kortare skärgårdsutflykt. I helgen blev det exempelvis en liten tur till Hålludden på Värmdö och Artipelag. Sommarens stora temautställning heter Ingen människa är en ö – konstnärliga strandhugg i Stockholms skärgård.
En skärgårdsutställning i skärgårdens ljusaste och luftigaste (av Johan Nyrén ritade) konsthall med skärgårdsnaturen synlig genom fönsterväggarna känns ju som ett axiom.
Den bärande – och publiktillvända – idén är att visa ett drygt århundrade i bilder som i någon mån kan kopplas till Stockholms skärgård. 26 konstnärer medverkar, från generationen vid det förra sekelskiftets nationalromantiska måleri som Prins Eugen, Anders Zorn, Bruno Liljefors och August Strindberg via Evert Lundquist till några av dagens etablerade konstnärer, som Jan Håfström och LG Lundberg. Gillar Lundberg! Fem konstnärer har också bjudits in för att göra platsspecifika installationer som knyter an till den omgivande naturen (Ebba Bolins flytande öra i Baggensfjärden och Marcus Eeks glasbild i blått i entréhallen bland andra)
Vad Ernst Billgrens nya svit Mötet har här att hänga kan man dock undra? Dess anknytning till skärgården är bara skrattretande långsökt…
Konsthallen nöjer sig tydligen inte med att publiken bara ska få gå omkring och förbehållslöst njuta av allt vackert ljusmåleri. Nej, den – ansträngda! – ambitionen är även: ”… med konstens hjälp från slutet av 1800-talet och fram till idag problematisera bilden av skärgården med utgångspunkt i begrepp som klass, kön, identitet”. Jaså, jaha, nähä…
Efter all skärgårdskonst, lite lunch och en promenad…
