Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk
Solen strålar från en molnfri himmel, tempen tangerar 20 grader… Vårens bästa tid är nu! Att bege sig in i biomörkret ter sig därför inte alltför lockande. Jag tänkte ändå (på)minna om att det är sista helgen för att se Kraftwerks timslånga grafiska installation The Catalogue 1 2 3 4 5 6 7 8. På stora väggar projiceras 3D-animationer och filmsekvenser till musik från åtta av gruppens klassiska album.
Installationen ingår i Moderna Museets utställning Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk. En utställning som vill knyta samman den postindustriella banbrytande tyska electronica-gruppen med konstens utveckling under 1900-talets första decennier. Den tar sin utgångspunkt ur modernisternas framtidsoptimism och fascination för maskinen, industrialismen och den mekaniska vardagen samt relationen mellan människa och maskin.

I utställningen Dansmaskiner visas måleri, teckningar och fotografi av bland andra Fernand Léger, Eadweard Muybridge, Francis Picabia, Giacomo Balla, Alexandra Ekster och svenske GAN. Och så, kanske bäst av allt, filmerna: Legérs koreograferade konsert Ballet Mécanique med musik av George Antheil och René Clairs tekniskt progressiva film Entr’acte, som han gjorde tillsammans med Picabia till Erik Saties musik. Rytm, rörelse och energi!

Kraftwerks koppling till alla dessa modernister, futurister och dadaister är dock ändå knappast självklar. Annat än möjligtvis gränsöverskridandet mellan dans- och konstvärlden samt en diffus strävan efter att skapa något slags allkonstverk, där koncept, estetik och musik förenas. Denna reservation till trots finns i Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk mycket att ryckas med av.