Varaslätten vid Stureplan

Taverna Brillos matresa genom Sverige, 7 årstider – 9 regioner, fortsätter. Innevarande helg gästas såväl butiken som matsalen av brukare och producenter från Slätta, slättbygden i centrala Västergötland mellan Vänern och Vättern. På Tavernans tillfälliga marknadsplats finns denna gång bland annat en osthandlare, en fårfarmare, en biodlare, en fiskrökare, ett gårdsbränneri/-bryggeri samt en potatisbonde.

Rikskändisen i sällskapet är otvivelaktigt Sivans Osthandel, familjeföretaget som har ägnat sig åt ost, i synnerhet åt långlagrade svenska hårdostar, i fem generationer, ett arbete som bland annat har belönats med Gastronomiska Akademiens Diplom. I deras ombyggda garage på Varaslätten finns 25 ton ost i lager, ”alla med sin egen personlighet”, som mejerskan Sivans yngsta dotter Sofia påpekar, medan jag ystert provar mig igenom alla deras av smak fulla produkter. Den 37-månaders lagrade Herrgårdsosten är just inget vardagligt frukostpålägg…

Lamm i alla de former, från skinn till chark, erbjuder Monica Renström från Bitterna Åkatorp. Lammbogschipsen och den olivspäckade och chilikryddade Åkatorpsrullen kan rekommenderas!

Regionens lokalt producerade öl och sprit tillhandahålls av Qvänum mat och malt. Tre av sina (opastöriserade/ofiltrerade) hantverks-ales har de med sig. Bäst gillade jag den karamellhumlade ”brittiska” McBrian, med angenäm beska (6,5%). Av de två destillaten tyckte jag om Ryttmästarbrännvin (37%), bränt på korn och kryddat med kummin, fänkålsfrön, enbär och honung. Mjuk och rund med akvavitkaraktär, och tilltalande honungssötma.

Slätta-meny av Stephen Rowe, Bjertorp Slott

”Slättens Niçoise”
Terrine på Linderögris
Gnocchi

Matsalen gästas av hotell- och konferensanläggningen Bjertorp Slotts köksmästare Stephen Rowe, som lagar nordiskt på svenska råvaror med inspiration från det franska köket. Helgens specialmeny på Brillo utgörs av lokala råvaror från Slätta som är i säsong. Utmärkt gott! Missa inte gnocchin med confiterad kalkon. Eller Tavernans smaskiga pizza, som högst tillfälligt täckts med Sivans 37-månaders Herrgård!

7 årstider – 9 regioner: Slätta på Taverna Brillo fre-sö.

Tidigare gästspel: Norr om Landsort, Roslagen

Glassigt värre

Magnum Pleasure Store det låter väl som en god affär? Magnum Classic, den multinationella pinnglassen i vanilj med mörkt chokladöverdrag, fyller 25 år och firar jubileet med att bland annat slå upp pop-up-glassbarer litet varstans i världens storstäder, som London, Paris och New York. Nu har det glassiga butikskonceptet även nått Sveriges metropol Stockholm. Under en månad framöver kan man smakdesigna sin egen Magnum i Ljusgården på NK, Hamngatan.

På invigningen av Magnum Pleasure Store bjöds det först på en chokladglassdrink, dekorerad med torkade rosenblad. Sedan var det dags för att klä glassen med assistans av Magnumbarens egna ”Pleasure Makers” som handgripligen står för doppandet och toppandet!

Glassen, som i begynnelsen är en naken vanilj-Magnum, får ett dopp i den flytande chokladgrytan, ströslas med ovanliga toppings efter eget skön samt ges en ringlande, dekorativ chokladfinish. Innan man får njuta av att sätta tänderna i sin egen kreation, måste man förstås fota av och dela med sig av sin skapelse… Först därefter vidtar ”the pleasure”!

Glassen min draperades i torkade jordgubbar, pistagenötter och havssalt – en kombo av frukt, umami och sälta för att något balansera den gräddiga glassötman, var tanken. Resultatet blev en mäktigt mättande mumsighet – fett mycket för en, mer lagom för två!

50 kr kostar nöjet att få pimpa sin egen Magnum på Magnum Pleasure Store.

 

”Design My Magnum” på Magnum Pleasure Store på Nordiska Kompaniet, t.o.m. 15 juni

 

Rustad för fest

Kolla in denna anslående långklänning! Ett originellt exempel på couture signerad Tonje Halvorsen, som för egna händer och på fritiden, vid sidan av studierna i grafisk design på Berghs reklamskola, satt samman exakt 100 000 säkerhetsnålar till denna festliga kreation. 500 arbetstimmar nedlagda (samt en påtaglig risk för att utveckla nickelallergi).

100 000 Pieces of Me kallar Tonje Halvorsen (bilden nedan) sitt gnistrande och bärbara, om än kanske något tunga (35 kg) konstverk till examensarbete. Passa på att begapa den på reklamskolan Berghs examensutställning (Berghs Grad Show 2014) i helgen.

 

PS. Tonje Halvorsen skänkte sin klänning till SR/SVT:s insamlingsevent Musikhjälpen i dec 2014, där den såldes för 20 500 kr.

 

Himmel i violett och hav i grönt

Som en ”konstnärernas konstnär” presenteras Karl Nordström när Prins Eugens Waldemarsudde hänger upp ett femtiotal av hans målningar på sina väggar. Beteckningen röjer således att han aldrig vunnit någon större berömmelse bland kritiker och publik. Och det kan man kanske förstå ty hans många rätt storslagna natur- och havsmotiv är föga inställsamma på ett konventionellt naturromantiskt vis. Nordström skapar i stället kärvt syntetiska, psykedeliskt färgsprakande skymningsstämningar.

”Och havet! Aldrig har du sett något så koloristiskt! Det kunde nästa ta hjärtat ur bröstet på mig. I blekt, blekt solljus ett vaggande, glimrande grönfärgat vatten – där utöver en ljusviolett himmel och mellan båda ett djupviolett kustband med stänk av guld.”

Nordström prövade olika stilar och uttryck. Han influerades bland annat av japansk konst liksom av Gauguins måleri. Detta gör sig gällande i hans stora landskap i sammanhängande färgfält och i mättade nyanser, inte minst från trakterna kring Varberg och Tjörn.

I utställningen ingår också en längre filminstallation, Tag hjärtat ur bröstet på mig, av Staffan Redin. En gestaltning av den enstörige konstnären bland Bohus karga klippor, vågornas brus och vinande vind till en romantisk bakgrund av Beethoven och Schumann. (bilden högst upp)

Karl Nordström – Konstnärernas konstnär Prins Eugens Waldemarsudde t.o.m. 25 maj.

Galleriglutt II

Efter galleribesöken på Östermalm/City/Kungsholmen till galleriklustret runt Hudiksvallsgatan, Stockholm Gallery District. För att börja hos Christian Larsen där Charlotte Gyllenhammar ställer ut färgfoton på en brinnande kvinna samt ett par stora, vackra objekt i acrystal. En upp-och-nedvänd gestalt (Night Descend) samt dess pendang, en klockad kjol som döljer kroppen och huvudet (Night Ascend). Natt är rubriken på utställningen.

Cecilia Hillström Gallery täcker svenskamerikanen Clay Ketters målningar och (bearbetade) fotografier väggarna. Dockhuscollage samsas med assamblage av vittrande byggnader och dess blottade struktur. Välkomponerade bilder av Urban Exploration. Scope, Not Scape kallas Ketters utställning.

Konstnären själv och hans konst

Ett annan slags blottade strukturer möter en hos Andréhn-Schiptjenko, där mexikanen José León Cerrillo byggt ett spänningsfält av rum i gallerirummet: geometriska rumskonturer att gå in och ut ur. Ur tomma intet uppstår en dynamik som får en att med trevande försiktighet ta steget från ett rum till ett annat, osäker på om väggen dem emellan verkligen bara är av luft. Eller är den kanske av glas? En statisk installation med kul lura-ögat-påverkan.

León Cerrillo är inte den ende mexikanske konstnären som ställer ut i huset. Det gör även hans landsman Iñaki Bonillas, på Nordenhake. Hans morfar var amatörfotograf och lämnade efter sig ett arkiv som Bonillas använder för sin konst, konst som hämtar sin tematik från bildens upplösning och försvinnande. Utställningen bär också titeln La Desaparición (Försvinnandet).

Tvärs över gården, till Galleri Andersson/Sandström, som denna gång hyser utställningen Until tomorrow doesn’t always come med Anneè Olofssons till synes ljusa, somrigt lockande storbildsfotografier samt 3D-utskriftsskulpturer.

Till synes idyllisk har utställningen en mörkare underton: människans ofrivilliga fångenskap och relation till livets slutskede. Man kan ju också nöja sig med att bara ta in atmosfären i de vackra rummen.

Runt hörnet och in på Gävlegatan hos Elastic visar Maria Hedlund sin, under många år, pågående dokumentation av allehanda föremål från sin personliga närmiljö, som hon fotar av. Många objektbilder blir det som rad efter rad täcker väggarna. Titeln på utställningen Om någon sorts kunskap ger förmodligen en idé om vad det hela handlar om…

Galleriglutt I

Ännu en månad är snart passerad sedan min senaste gallerisväng och de aktuella utställningarna har snart gjort sitt. Det är brådis om du ska hinna se (mer än mina bilder!). Här en resumé av något av allt de sevärda (och mindre).


Första och härtill bästa besöket blir hos Lars Bohman Gallery, Karlav., där Lotta Hannerz ställer ut sina särpräglade, lekfulla för att inte säga absurdistiska, målningar och objekt, som paradoxalt nog landar i en slags vardagsrealism. En lekfullhet som även går igen i verkens vitsiga titlar. Underfundig konst som helt visst får en på riktigt gott humör! oblikt kallar Hannerz sin svårmistliga utställning.

En annan konstnär med en klart urskiljbar egen profil är Thomas Broomé. Detta genom hans ovanliga teknik att måla/teckna interiörer genom att låta objektens namn utgöra motivet. Ett minutiöst, geometriskt detaljarbete av tunna streck som bygger upp bilderna. Fängslande typografisk konst!

Med utgångspunkt i Sotheby’s auktion av Andy Warhols kvarlåtenskap 1988 har Bromée skapat sin utställning Pieces of Andy. Den finns i det inre rummet hos Galleri Magnus Karlsson. Parallellt visas 2014 – en aktuell utställning, med bland annat verk av Klara Kristalova (glaserad stengodsskulptur, nedan t.vä.) och Ulf Lundin (fotografi, nedan t.hö.).

Till galleriglesa Kungsholmen för nästa besök: Carl Kostyáls off-galleri Isbrytaren, tillsvidare inhyst i en stor, f.d. industrilokal på Igeldammsg. Amerikanskan Petra Cortright visar här flera av sina videoverk. Webbkamerabaserade självporträttsstudier i en mix av fantasifulla animationer, blommor, vågor och narcissistisk erotik. En märklig självbespeglande voyeurism med rötterna i Internets lo-fi-estetik och i Youtubes ”anda”.

Härnäst till galleriklustret runt Hudiksvallsgatan

Fotokonst/Konstfoto med kvinnliga förtecken

Att den svenska samtidsfotografin domineras av kvinnor blir man varse när man besöker Artipelags stora vårutställning Det synliga. Av de 21 presenterade fotograferna är 20 kvinnor ur tre generationer, flertalet med anknytning till Fotohögskolan i Göteborg, antingen som lärare eller elever. Fotografer eller korrektare, konstnärer, som använder fotografi som främsta medium. Ty här visas inte någon dokumentär- eller pressfoto utan iscensatta bilder, från de fem senaste åren.

Jenny Källman ”Surveillance”, 2012
Eva Stenram ”Drapes”, 2013

En motivmässigt spretande exposé där den ljusa och spatiösa konsthallens många och långa väggar täcks av lika många uttryck och temperament som antalet deltagande konstnärer. En hel del att tycka om, annat att ifrågasätta storheten av. Allt efter tycke och smak. Fast sämre foto(hantverk) blir inte nödvändigtvis bättre konst…

Stina Brockman ”Frailty”, 2013
Dawid
Julia Peirone ”More than Violet”, 2011

Det som främst fångar mitt öga är Tuija Lindströms inscannade, vackra växtbilder, Denise Grünsteins surrealistiska lek med kroppar och Miriam Bäckströms porträttsvit av skådespelaren Irene Lindh.

Tuija Lindströms blommor & Denise Grünsteins kroppar
Tuija Lindström ”Nepenthes Laughing”, 2010
Denise Grünstein ”Wunder”, 2013
Miriam Bäckström ”Irene Lindh”, 2008
Miriam Bäckström ”Mirrors”, 2009-2012
Annica Karlsson Rixon ”Vid tiden för den tredje läsningen”, 2013

För urvalet till Det synliga står bland andra spindeln i den svenska samtidsfotografins nät av institutioner och kommersiella aktörer: Niclas Östlind, verksam både som fristående curator och forskare. Sedan flera år bedriver han konstnärlig forskning om fotografiets roll i Sverige. Denna utställning ingår i hans ambitiösa doktorsavhandling Performing history.

Niclas Östlind framför Annika von Hausswolffs ”An Oral History of Economic Structure” 2012

Sista helgen för Det synliga Artipelag, Värmdö. T.o.m. söndag 11 maj.

Äter gör man bra på Artipelag, om än väl dyrt – buffén kostar 245 kr. Presslunchen såg ut så här…

Potatis/purjosoppa, Philadelphiaostkräm med tryffel, renskav /
Chokladpannacotta, blåbärskompott, digestivesmulor