Ormens år har övergått till Hästens. Kung Hei Fat Choy!
(En av Jill Greenbergs fulländade hästbilder (som f.n. hänger på Fotografiska), reproducerad av mig.)
månadsarkiv: januari 2014
Allt ljus på en t-shirt
När Claes Berkes (en av grundarna bakom Nakkna) presenterar sitt designsamarbete med Ellos gör han det med en visning som definitivt sticker ut i mängden under modeveckan (MBFW). En suggestiv, koreograferad ljus/lasershow med egenkomponerad musik i ett nedsläckt Wetterling Gallery i Kungsträdgården.
Claes Berkes asymmetriskt skurna unisex-T-shirt med diagonal nederkant finns i svart med vitt tryck och vice versa. Trycket liknar Rorschachtestets nonfigurativa bläckplumpar, fast utan dess symmetri. Tishan levereras i ett LP-fodral och kostar 499 kr på Ellos.
Vänd mot ljuset
Korta dagar, långa skuggor
Claudio Abbado In memoriam
En av vår tids största och finaste musiker, Claudio Abbado (1933-2014), har lagt ned sin dirigentpinne. På bilderna från de senaste åren har han sett alltmer tärd ut. Dagens besked, att magcancern till slut ändå fick honom, kommer just inte som någon överraskning tyvärr. Men ändå. All den underbara musiken i maestro Abbados tolkningar jag har spelat, både på radion och privat… Opera och orkesterverk. Undrar hur många skivor han spelade in för Deutsche Grammophon under sin enastående karriär? Och så minns jag förstås de där betvingande konserterna i Berlin och London då jag fick tillfälle att se honom på pulten. Inspirerande musicerande. En musikers musiker.
Han lär ha bestämt sig för att bli dirigent efter en konsert på La Scala di Milano vid åtta års ålder. Småningom kom han att leda operahuset i hemstaden under två decennier och internationella topporkestrar i mer än ett halvt sekel. Han var bl.a. chefdirigent för Wienfilharmonin, Wiener Staatsoper, Berlinfilharmonikerna och London Symphony Orchestra.
Claudio Abbado blev 80 år gammal. De himmelska orkestrarna har fått en ny maestro.
Tulpanens dag
Du har väl inte missat att det är Tulpanens dag idag? En av Blomsterfrämjandet införd dag, som utgör säsongsupptakten för denna svenskarnas favoritlökväxt. Närmare 150 miljoner tulpaner säljs årligen i vårt land, framförallt under tiden fram till påsk, vilket gör oss till världsmästare per capita. Inte ens holländarna köper så många! Flertalet av alla dessa vårliga blomster är också svenskodlade, även om blommornas upphov, lökarna, vuxit i holländsk jord.
Häromdagen fick vi i pressen en förhandstitt på blomman för dagen, i olika i arrangemang, signerade blomsterkreatören Gunnar Kaj (Nobelbanketten m.m.). Solitärer och i stora fång, på lök, i glas, på väggen samt där den mjuka tulpanen kombinerats med hårdare växtsällskap.
Himla tur att vi tulpanälskare inte lever i 1600-talets Holland, då tulpanen ansågs vara extraordinärt exotisk och värd sin vikt i guld, minst! En enda tulpanlök kunde kosta en tredjedel av vad en normal holländare tjänade på ett helt år. Den användes som valuta under en epok kallad ”tulipomani.” Odlare hade börjat manipulera tulpanerna med hjälp av olika virus för att åstadkomma nya sensationella färgkombinationer och en riktigt ovanlig tulpanlök kunde kosta enorma summor. Det började gå mode i tulpaner och man började diskutera hur nästa års tulpaner skulle komma att se ut och vad de skulle kosta. Ville man bli rik på kort tid så skulle man investera i tulpanlökar. Handlare och spekulanter köpte på sig stora lager i hopp om stigande priser. Och visst steg priserna, till att börja med. Sedan kom kraschen, tulpanbubblan sprack och Hollands hela ekonomi hamnade i kris.
Idag kan man få tulpanlökar för en krona styck. Och vi uppskattar tulpanen för sin enkla, men ändå eleganta skönhet. Fast att vara vacker kan ju ha sina negativa aspekter, som tulpanen kan vittna om. Blad som gulnar, förlängning av stjälken och ett kort liv i vasen tills den ger upp och lägger ned sina blad. Likväl, tulpanen är en älskad, för att inte säga självklar blomma som, om inte kommer med, så åtminstone får en att längta till vårens ljus och färger. Inte minst idag, på Tulpanens dag!
Så här tog sig tulpanerna ut på Dagen i fjol!
Ett rullande ljus i natten
Skräddarsydd konst
Mellandagskonst X: Fotografiska – Elliott Erwitt
Att Elliott Erwitt, 85 år, är fotovärldens största humorist är inget orimligt antagande. En mästare i konsten att observera, en virtuos på att fånga de vardagshumoristiska ögonblicken i sina svartvita bilder. Han ser detaljer de flesta missar, situationer innan de inträffar och livets absurditeter. Men mitt i skratten dyker det även upp bilder med djupare allvar. Allt registrerat genom sökaren på sin analoga småbildsLeica.
Utställningen Elliott Erwitt 100+1 visar ett urval om 101 stillbilder från legendarens sex decennier som fotograf. Här finns de ikoniska bilderna man sett gång på gång, fast kanske inte förknippat med Erwitts namn. Han har rest världen runt, framgångsrikt fotograferat presidenter, påvar och filmstjärnor samt alldeles vanliga människor. Och så alla de där hundbilderna förstås, dem som han kanske blivit allra mest känd för.
En härligt underhållande utställning där man bara går omkring och småler, såväl av igenkännandes glädje som nyhetens dråpliga behag. Missa inte den roliga porträttfilmen I bark at dogs!
Elliott Erwitt – 100+1 t.o.m. 2 mars
Mellandagskonst IX: Fotografiska – Jill Greenberg
Hästar, björnar och apor
Djur är något som Jill Greenberg fotograferar. Inte chihuahor på gatan i svartvitt som Elliot Erwitt, men väl hästar, björnar och olika arter av apor i högglansig färg. Inte vilda djur utan djurskådespelare som ”mänskligt” avporträtterats i ateljéns perfekta ljussättning.
Gråtande barn
Men det är inte den 46-åriga NY-fotografen och photoshoppande bildmakaren Greenbergs overkliga djurporträtt som fått mest uppmärksamhet utan hennes kontroversiella fotoserie End Times på gråtande barn. Som än idag väcker starka känslor, av olika de slag…
Ja, man må tycka vad man vill om Jill Greenbergs bilder, men anslående är de onekligen. Ett ironisk statement i tiden? Hötorgskitsch 2.0? Eller ser vi kanske apan i oss?
Mig berör denna utställning dock föga sin tekniska briljans till trots, utan får mig snart att längta (tillbaka) efter ”äkta” fotografi, med mer av substans än en glättad yta. Dylikt finns det ju som ovan sagt gott om i andra rum på Fotografiska!
Jill Greenberg – End Times t.o.m. 9 feb.