månadsarkiv: mars 2013
Ta trappan eller tunneln?
Fjärrfrukt
Lia ❤ Franz = sant!
Lia Pales just utgivna debutalbum heter Gone Too Far. På konvolutet kan man läsa att musiken på skivan är av ”berT”, arrangerad av ”shoE”, medan texterna är skrivna av en viss ”Will milleR”… Hmm… När jag sedan matar in skivan i laserlådan – jo, jag använder ännu fysiska skivor! – så går det inte många sekunder innan musiken klingar bekant. Fast ändå inte! Första spåret, med titeln You Will Not Hear Me Leaving är ju Gute Nacht, den första sången ur cykeln Winterreise, som österrikaren Franz Schubert komponerade 1827 på den tyske diktaren Wilhelm Müllers 24 dikter. shoE berT, Will milleR… Just det, mycket riktigt, Lia Pales album Gone Too Far är ett jazzigt arrangemang av tolv, således hälften av sångerna ur Winterreise. Inte på originaltyska, utan (internationellt mer gångbar?) engelska, i översättning av Fräulein/Ms Pale själv.
Igår, på Skärtorsdagskvällen, framförde denna 27-åriga österrikiska sångerska på Fasching i Stockholm, sin tolkning av Vinterresan, som en cykel för röst och pianokvartett. Hennes medmusiker är saxofonisten Fabian Rucker, kontrabasisten Hans Strasser, Ingrid Oberkanins på trummor samt den schweiziske pianisten Mathias Ruegg, grundare av Vienna Art Orchestra. Ruegg, alias shoE, är alltså den som så snyggt och med känsla för materialet arrangerat hela ”resan”.
Som en musikalisk resa presenterar Lia Pale inledningsvis även konserten. En resa om liv, glädje, kärlek, besvikelser och död. Det dröjer ända till extranumret innan hon avslöjar vilka som egentligen är upphovet till musiken som hon & bandet framfört under halvannan timme. En upplysning som dock inte syntes vara alltför bekant för den glest besatta, men mycket uppskattande publiken.
För det var en smått betagande och finstämd, fri tolkning av detta Schubertska farväl, som vi fick vara med om. En tidlös vokaljazz i kammarformat. Skivans 12 sånger hade utökats till 17. Lia Pale har en ljus, expressiv röst som hon nyanserar med inlevelse. I kombination med sin livliga gestik och chosefria framtoning är hon dessutom en scenpersonlighet som håller ens blick och uppmärksamhet.
Som sista extranummer begår Lia Pale folkvisan Jag vet en dejlig rosa, på svenska! Det visar sig nämligen att hon studerat på Artisten, Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet, under ett år. Välkommen tillbaka/Willkommen zurück, Lia!
Jazz på Skärtorsdagen
Lia Pale heter denna unga, begåvade sångerska från Wien. Jazz är hennes genre, men musiken hon begår på sitt alldeles färska debutalbum Gone Too Far är (delar av) Franz Schuberts & Wilhelm Müllers Winterreise! Och det gör hon så intressant och snyggt att jag utan någon som helst tvekan låter mig lockas till Fasching i kväll, då Lia Pale med band står på scen. Kanske frestar hon även dig?
Upplysta spår
Ett behjärtansvärt designprojekt
Stiliserade bilder av njurar, lungor och hjärtan. I form av objekt i glas och metall, silversmycken samt t-tröjor i svart tryck på vit bakgrund eller omvänt. Recycle Me är ett ideellt designprojekt av Göteborgsbaserade formgivaren Pamela Lindgren. Projektet syftar till ökad medvetenhet kring frågan om organdonationer.
I dag öppnar en utställning, A Life Project – Recycle Me, på Designgalleriet med hennes formgivning och där vinsten från försäljningen av produkterna går till en minnesfond som stöder forskning inom organdonation och transplantation.
Glad Påsköl!
Påsken är i antågande, och det är snart dags att duka bordet. Inte bara med målade och omålade ägg, sillar och laxar, lammsteken och annat som hör den gula helgen till. På samma bord har även öl sin givna plats, öl med prefixet Påsk. 15 dylika finns att tillgå (i det ordinarie sortimentet) på Systembolaget i år – att jämföras med drygt femtiotalet julöl 2012. Härtill finns en handfull tunna 2-3,5%-livsmedelsbutiksöl, vilka – mer än gärna – avstås.
Precis som på julbordet så är påskölet av hävd, ett mörkare, kraftigare lageröl med viss sötma för att hävda sig mot den feta och salta maten. Traditionellt brukar påskölen också vara underjästa, men i år är de i minoritet, flertalet är faktiskt överjästa ales. Med en större smakpalett, frukt och beska, något som åtminstone jag välkomnar, även om några av dem var väl välhumlade. Om någon trend ska skönjas så är det just betoningen på det smakrika och efterbeska, inte alltid i balans dock…
En annan intressant – och vällovlig! – iakttagelse är att de små hantverksbryggerierna dominerar. Inte bara i antal, utan viktigare, i kvalitet! Sigtuna brygghus, S:t Eriks bryggeri, Nils Oscar, Dugges, Jämtlands… Det jäser gott i vårt land!
De här blev mina topp-5-favoriter vid Ölskribenternas provning av påskölen 2013:
Sigtuna Dark Easter Ale 7,6 % (1381)
Rund, aromatisk doft. Munnen full av rostat kaffe, mörk choklad. Maxad humlebeska. Kunde vara en porter! Ok, kanske inte bästa sällskapet till maten, men definitivt efter!
Electric Nurse Easter Ale 4,4 % (1361) (bryggd av Dugges Ale- & Porterbryggeri)
Snudd på motsatsen till Sigtunas svartöl ovan. Låg alkoholhalt, kryddig doft, med ton av humle. Slank kropp, en välavvägd torr smak avrundad med en god eftersmak resulterar i en öl som jag gärna tar en till av.
Jämtlands Påsköl 6 % (89760, beställningssortimentet)
Jämtlands sviker aldrig! Mitt svenska favvobryggeri leverar till jul, påsk och däremellan. Kännetecken: smakrik, välbalanserad och med rejäl beska. Så ock denna ale, som doftar och smakar humlegott, bjuder på aprikoser och honung och en eftersmak som varar.
S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl 5,3 % (1302)
Den tredje ölkollaborationen mellan bryggmästarinnan Jessica Heidrich och mästerkocken Mathias Dahlgren, Grand Hôtel. Torr och medelfyllig med välavvägd balans mellan sötma och beska som lämnar efter sig en god smak. En öl som påskamaten lär gilla!
Nils Oscar Kalaspåsköl 5,6 % (1393)
Ännu en öl som med fördel låter para sig ihop med det mesta av helgmaten. Tilltalande doft av humle, maltsötma i smaken, men ändå fylligt torr och med bra beska.
Runner-ups: Oppigårds Easter Ale 5,3 % (1345), Pumpviken Påsköl 5,8 % (1330) och Mohawk Black Coffe Indian Pale Ale Easter Edition 7,5 % (1372)
Helgbrygder värda att köa i en Systembolagskö för!
Det går som tåget
Barista Cup 2013
Sverige har fått en ny baristamästare och han heter Oskar Alvérus! Han vann välförtjänt titeln vid årets Svenska Espressomästerskap, som ägde rum igår på Fotografiska. Han var den av de fyra finalisterna som domarna – obestridligt! – ansåg fullgjorde de tre tävlingsgrenarna bäst; att under 15 minuter presentera, tillreda och servera en espresso, cappuccino samt en egenkomponerad signaturdrink, med kaffeinnehåll givetvis.
Kafferåvaran är förstås mycket viktig i sammanhanget. Vinnaren nöjde sig inte – som övriga tävlande – med att ha med sig en sort. Han ställde sig på scenen med två förberedda kvarnar med olika kaffe och lät domarna att välja vilken böna de ville döma! Följaktligen måste han ha övat in två olika rutiner. Stabilt!
Smakdomarna valde Cerro Azul, ett tvättat kaffe av den exklusiva underarten Geisha från Colombia. Och ur detta kaffe pressade baristan Oskar, enligt samma domare, ut landets godaste espresso och cappuccino.
En av årets kaffetrender(?): Smakdomarna anmodades (av flera av de tävlande) att lukta i tomma glas!
Till vardags fixar Oskar Alvérus, 30, kaffet på Drop Coffee, en kaffebar med eget kafferosteri vid Mariatorget i Stockholm, som han startade för snart fem år sedan. Mariatorget med omnejd, som väl måste vara något av kaffets epicentrum i stan med Johan & Nyström, Mellqvist, Kaffe med flera att välja på.
Genom sin seger i espresso-SM blir han nu Sveriges representant vid World Barista Cup i Melbourne i maj.
Barista Cup, är ett branschevenemang som SCAE, Svenska Specialkaffeföreningen står bakom. Sedan Svensk Mjölk(/Arla) drog sig ur tävlingen, inklusive Beige/Latte Art, och tog sin väl tilltagna (marknadsförings)budget med sig lockar denna årliga kaffehantverkstilldragelse föga medial uppmärksamhet utan angår mest baristor och de företag som har kaffe som verksamhetsområde.
