Efter Absolut Arts ”folkliga konst” till tidens gång… En elegant installation av armbandsuret TID Watches No.2 placerad i ett arkitektoniskt landskap av vitlaserade furukuber, prismor, trianglar och pyloner…
Den framgångsrika svenska designstudion FUWL, Form Us With Love, numera designduon Jonas Pettersson och John Löfgren, förlade lanseringen av sitt nya (kvarts)armbandsur till Folkoperans foajé. TID Watches No.2 förfinar den avskalade formen från den ett par år gamla No.1, med boett, index och visare i monokromt, borstat stål. Kommer i två storlekar och med nylon- eller läderband. Priser från 2500 till 3000 kr.
PET-flaskan kan återvinnas på mer än ett sätt… Den behöver alls inte bli ett nytt läskfodral utan kan med fördel födas på nytt – som en lampa! Åtminstone om PET Lamp får råda. Det spanska belysningsföretagets mission är att med lokal och rättvisetryggad tillverkning ta itu med ett globalt problem och kombinera kreativ design med nedärvd hantverkstradition. Idén har förverkligats i en serieproduktion av lampor som inte liknar några andra. Varje lampskärm bär sin egen prägel och har fått sina varierande former och färger av hantverkare i Chile, Colombia och Etiopien – för att sedan färdigställas i Madrid. Alla med samma enkla förutsättning: en återanvänd PET-flaska. Inte bara beaktansvärt utan dessutom betraktansvärd!
Idag tändes dessa pendlar hos Dahl Agenturer i samband med Sverige-lanseringen av PET Lamp (DahlbyDahl, Östra Järnvägsg. 23).
Doften av popcorn är en riktig vill ha-trigger. Bums! Som snack, mellanmål eller i stället för mål. I med påsen i mikron, pipipip, inte bränna fingrarna på ångan, klart! Enkelt och snabbt och gott. Och fett. Och inte särskilt nyttigt faktiskt, rent av kanske hälsovådligt. Även om riskerna med den tillsatta smörsmaken (som inte är kärnad utan en syntetisk arom av diacetyl), med transfetter och påslimmets eventuella spridning in i popcornen troligen är överdrivna, åtminstone för normalpopparen.
Likväl, har du någonsin skådat innehållet i en påse mikropopcorn? Riv upp en så får du se…
Popcornen i pappersemballaget ligger där inbäddade i en fettklump av stelnad palmolja… Inte särskilt lockande, utan tvärtom rätt äckligt. Nej, popcorn poppas bäst traditionellt och naturligt, under lock i kastrull med olja eller smör. Trots risken för brända popcorn och kastrullbottnar. Samt disk. Men nya tider stundar nu i mitt majspoppande! Jag har nämligen just testat att mikra majskornen – fast inte de isterbegjutna förpreparerade utan den vanliga, ohöljda typen.
I med majskärnorna (med eller utan salt/olivolja) i den röd-orangea silikonbehållaren, locket på, full mikro i ca fyra minuter… och voilà!
Nypoppat ur och med PopCorn Maker, som denna enkla men självklara produktnyhet från spanska Lékué heter. En omistlighet för envar hängiven hemmapopcornist! (ca pris 299 kr, på SmartaSaker.se)
Skåda mitt nya analoga skrivdon! En fet, diamantstöpt reservoarpenna med transparent, trikolor kropp, en s.k. demonstrator. TWSBI Diamond 580 är dess namn och Taiwan dess ursprung. [twisbi] är en omvänd akronym som härrör ur kinesiskans San Wen Tong, en fras som står för ”Tre kulturers sal”. Uttrycket minner även om ”De tre sällsynta skatternas sal”, tre kalligrafimästerverk av kejsaren Qianlong, som var Kinas regent 1722-36. De sista bokstäverna ”BI”, som lagts till, betyder ordagrant ”skrivredskap”.
Pen Store
Inte en historisk penna men väl en klassisk samtidspenna med historia sålunda! Vi, TWSBI:n och jag, möttes av en händelse när jag besökte konceptbutiken Pen Store i samband med nyöppnandet efter ombyggnaden av lokalen på Hornsgatan vid Zinkensdamm. För den nya interiören står den framgångsrika designstudion Form Us With Love, som skapat en stilren, minimalisk, ljusgrå inredning från golv till tak. Det är således pennorna som utgör färgaccenterna. Lyckat!
Pennor, det är alltså vad Pen Store hänger sig åt: 115 kvadratmeter av blyerts-, kulspets-, färg-, tusch-, stift-, kalligrafi-, pensel-, akvarell-, barn-, fineliners, markers… Samt bläckspäckade reservoarpennor, som min nya läckerbit TWSBI – en av Pen Stores exklusiviteter. I sortimentet finns förstås också pennans evärdliga partner: papper och ritmaterial. Som en del av Pen Stores nya koncept är tanken att butiken även ska bli mötesplats och galleri för ”kreatörer”; man ska exempelvis kunna slå sig ner vid något av långborden och släppa loss pennan i sig. Till invigningen har också bjudits in ett halvdussin illustratörer/formgivare som fått göra varsin poster med Pen Stores produkter, som finns till försäljning.
Posters (à 499 kr) av Form Us With Love, Rasmus Wingårdh, Clara Aldén, Amelie Hegardt, Lovisa Burfitt och Moley Talhaoni
En sista bild på min nya… Naken, innan kolvfyllningen får mätta den stora tanken med bläck… För att sedan skriva detta inlägg… På iPaden!
… från årets Fotomässan, Nordens största, som liksom de två tidigare mönstrar alla ledande tillverkare av kameror och tillbehör att visa upp alla nyheter av foto/filmutrustningar: från små filter och kompaktkameror, till stora blixtutrustningar och de tyngsta 4K-studiofilmkamerorna. Här finns det mesta för bildamatören, entusiasten och proffset att gå – och shoppa – loss på. Mobilkamerorna är dock portade – här äger den traditionella fotoapparaten!
Årets upplaga av Fotomässan har ”uppgraderats” från B- till A-hallen och fått en större yta, vilket gör trängseln bland montrarna mindre, men som även understryker ödsligheten i mässans utställningsdel, tyvärr. I denna visas dokumentära bilder av den lettiska fotografen Inta Ruka (utställd på Fotografiska för ett år sedan), av fotokollektiven Moment och Kontinent samt en utställning med naturbilder.
Att vi lever i ett prylsamhälle råder det föga tvekan om. Det är emellertid inte bara den senaste mobil- och hemelektroniken som väcker habegär utan även vanliga, mer traditionella vardagsföremål vill vi också omge oss med. Om det vittnar det lämmeltåg av både samlare och allmänt prylsugna som i dagarna tar sig ut till Älvsjö och Stockholmsmässan där Antikmässan ännu en gång har inrättat sig. De 250 utställarna står beredda, montrarna är fyllda från golv till tak och allting är till salu!
Antikmässan är förresten långt ifrån ett täckande begrepp för allt som här finns att begapa och shoppa loss på. Vid sidan av de riktiga antikviteterna – som är i minoritet – finns här en växande samling ting av yngre årgångar, vintage och retro. Men även nytillverkat! Konst finns också, såväl äldre som samtida, liksom konsthantverk, textilier samt bruksföremål av allehanda slag. Kuriosa, prydnadsföremål, pryttlar, krimskrams… Om man (mot förmodan) förmår ta sig i genom den stora mässhallens alla montrar hittar envar säkert något av intresse att smycka sitt hem med. Det här är en sakletares mässa, för att inte säga Mäcka! En jätteloppis, helt enkelt. Fast hoppet om att fynda bör man nog tygla, prisnivån är överlag hög – det kostar ju också att ställa ut här… Eller som en pris- och sakkunnig kollega noterade: ”Det som går för tusen kronor på Bukowski Market kostar fem här!”
Om man efter allt handlande ändå skulle ha pengar över kan man likafullt lämna Antikmässan renrakad! Det stiliga stillebenet fick dock varken ätas eller köpas.
Förra helgen ägde Fotomässan rum (för första gången i Stockholmsmässans egen regi, efter att tidigare ha drivits av Fotografiskas grundare, bröderna Jan och Per Broman).
Alla fotoleverantörer fanns förstås på plats med späckade produktmontrar fyllda av kameror, optik och studioutrustning, datorprogram för redigering och lagring, fotoböcker samt mängder av tillbehör & accessoarer. Massor att känna, klämma och titta på (/i) för alla besökande fotografer, såväl professionella som amatörer och wannabes eller för dem som liksom (er)känner att iPhone-kamerans praktiska (uppladdnings)förtjänster till trots är rätt begränsad. Knappast förvånande så rådde en viss manlig dominans, såväl bland besökare som utställare; pojkar och boys toys typ.
Ja, många fotoprylar som triggar habegäret fanns det på Fotomässan, både inom rimlighetens kreditlimit eller fastmer som kanske en hägrande lottovinst. Och allt(?) gick att köpa direkt, vilket tillsammans med tidpunkten (jämte en köpstark publik) gör denna mässa följaktligen till en god julklappsmarknad…
Tittut!
Förutom alla exponerade hårdvaror så fanns många föreläsningar och seminarier på Fotomässan för att bli en bättre fotograf, exempelvis av mat eller bröllop. Och sist, men ingalunda minst, så hängde ett tiotal fotografers bilder för beskådan, och i några fall, även beundran. Exempelvis John Hallméns häftiga mikroskopfotograferade och jätteuppförstorade insektsbilder. Grym detaljrikedom!
Stora bilder av små kryp. Foto: John Hallmén
Norska Margaret de Lange, ställde tidigare i år ut på Fotografiska, då med sina mörka, naket (själv)utlämnande bilder i svart/vitt av vänner och obekanta, Surrounded By No One. Här, i Daughters, är det de två döttrarna hon har fotograferat, ett projekt som pågick under tolv år. Och även här vilar något litet förbjudet, olycksbådande över de kontrastrika svartvita bilderna på flickornas obekymrade barfotasomrar.
Fast den allra största bildupplevelsen på Fotomässan fick jag av (mode)fotografen Elisabeth Tolls fina utställning, Maskerad, som utforskar uppfattningar om förfall, död och sårbarhet med en konsekvent sinnlig estetik, i såväl dekorativa stilleben som säreget stiliserade bilder av människor. Suggestivt och mycket vackert!
Gammalt måleri i form av samtidsfotografi. Foto: Elisabeth Toll
(Ovanstående megaoptikaliteter till trots, less is often more… Själv använder jag en ny liten kamera, Canon Powershot G15 – liten nog att få plats i min handflata.)
Är det en skoputsare? Är det ett fotbad? Nej, det är en robotdammsugare! Ja, och inte nog med det, det är dessutom Årets hårda julklapp 2012! Efter att förra året ha utsett surfplattan och i förfjol espressomaskinen har branschorganisationen Elektronikbranschen idag korat robotdammsugaren till Årets julklapp.
Dörren öppnades och den samlade (teknik)presskåren (till vilken jag således räknar mig, åtminstone för dagen) steg in i rummet för själva avslöjandets stund… Men! Rummet är ju tomt eller verkade i alla fall vid första påseende så vara. Men så sänkte vi blicken och där, på mattan, stod de, sugberedda. Halvdussinet självgående tingestar, från ett par olika tillverkare. Med sensorer känsliga som morrhår så väjer de känsligt för såväl stols- som människoben medan de i det tysta förrättar sitt värv.
”Olika typer av städrobotar har funnits en längre tid, men det är först nu som robotdammsugarna blivit så avancerade och behändiga att marknaden är mogen för det stora genombrottet. Dagens modeller är mycket smidiga och kommer lätt åt under möbler, sängar, i hörn och kanter som tidigare modeller inte klarade av”, som det står i pressmeddelandet till Årets Julklapp.
Sugande tåflirt! Philips EasyStar robotdammsugare, ca 1 500 kr.
En av dessa sugande krabater bondade för övrigt med mina pjuck! En omedelbar attraktion som antagligen kan ha något med våra respektive outfits färgval att göra…?
Och som ett otippat resultat av denna, hm… påstötning, slipper jag nu manuellt suga upp granbarren i jul med den osmidiga gamla tjock-dammsugaren, utan överlåter det med passiv hand åt (den med så sött borstiga ”ögonfransar” försedda)… Clementine!
