Efter att den inflyttade naturen är beskådad kan man med fördel ta in konsthallens närmiljö…
Skymning över Artipelag på Hålludden, Värmdö
Etikettarkiv: Artipelag konsthall
Konsthelg IV: Carouschka – Kvinnan på ön
Vägg i vägg med Artipelags ljusa utställningssalar med alla sina fönster mot skärgårdsnaturen utanför ligger dess absoluta motsats – ett rum dit inget dagsljus når…
Lagom till att den stora utställningen avvecklas öppnar en annan tilldragande presentation med anknytning till design. Carouschka Streijffert är konstnär, scenograf och inredningsarkitekt som i sina designuppdrag utmärker sig med en högst personlig stil. Hon pendlar mellan en bekväm vardag i Stockholms innerstad och ett spartanskt liv utan el och vatten på en ö i ytterskärgården. Att leva mitt i naturen är både romantiskt och opraktiskt. I Artipelags 1200 kvm stora (och alltför sällan använda!) Artbox visar Carouschka hur ön har förvandlats till hennes fristad och en alternativ konstnärsverkstad. Hon samlar på material direkt från havet och fogar dem samman med andra vardagliga ting. Grisben, träbitar och tjärat rep ingår i märkliga assamblage tillsammans med metall, glaspärlor och mässing. Mitt i naturen föds en konstvärld fylld av oanade möjligheter och kreativa lösningar.
Lite synd att Earth Matters och Carouschka – Kvinnan på ön inte fick leva i en symbios under en längre tid. Några dagar till går det dock att besöka dessa två utmärkta utställningar och för samma entrépenning.
Carouschka – Kvinnan på ön t.o.m. 28 juni
Artipelag Konsthall, Hålludden, Värmdö
Konsthelg III: Earth Matters
En av vårens finaste utställningar går mot sin ända. Det är sista dagarna för Earth Matters på Artipelag, som denna gång bjudit på en riktig fest för öga och tanke.
Det världsberömda trendoraklet Li Edelkoort och curatorn Philip Fimmano har tillsammans skapat konsthallens första designutställning med ekologi och hållbarhet som två slagord i fokus. Resultatet är en häpnadsväckande vacker presentation där konsthantverk, fotografi och mode får samspela.
Det gemensamma för denna mångfald av små och stora föremål, experimentella bruksobjekt, skulpturer, möbler och andra ting är deras konstnärliga uttryck. Tillsammans påminner de om att resurserna inte är obegränsade och att ”Earth really matters”. Missa inte!
Earth Matters – When natural and creative forces meet på Artipelag Konsthall, Hålludden, Värmdö, t.o.m. 3 maj.
Fotokonst/Konstfoto med kvinnliga förtecken
Att den svenska samtidsfotografin domineras av kvinnor blir man varse när man besöker Artipelags stora vårutställning Det synliga. Av de 21 presenterade fotograferna är 20 kvinnor ur tre generationer, flertalet med anknytning till Fotohögskolan i Göteborg, antingen som lärare eller elever. Fotografer eller korrektare, konstnärer, som använder fotografi som främsta medium. Ty här visas inte någon dokumentär- eller pressfoto utan iscensatta bilder, från de fem senaste åren.
En motivmässigt spretande exposé där den ljusa och spatiösa konsthallens många och långa väggar täcks av lika många uttryck och temperament som antalet deltagande konstnärer. En hel del att tycka om, annat att ifrågasätta storheten av. Allt efter tycke och smak. Fast sämre foto(hantverk) blir inte nödvändigtvis bättre konst…
Det som främst fångar mitt öga är Tuija Lindströms inscannade, vackra växtbilder, Denise Grünsteins surrealistiska lek med kroppar och Miriam Bäckströms porträttsvit av skådespelaren Irene Lindh.
För urvalet till Det synliga står bland andra spindeln i den svenska samtidsfotografins nät av institutioner och kommersiella aktörer: Niclas Östlind, verksam både som fristående curator och forskare. Sedan flera år bedriver han konstnärlig forskning om fotografiets roll i Sverige. Denna utställning ingår i hans ambitiösa doktorsavhandling Performing history.
Sista helgen för Det synliga på Artipelag, Värmdö. T.o.m. söndag 11 maj.
…
Äter gör man bra på Artipelag, om än väl dyrt – buffén kostar 245 kr. Presslunchen såg ut så här…
Potatis/purjosoppa, Philadelphiaostkräm med tryffel, renskav /
Chokladpannacotta, blåbärskompott, digestivesmulor
Mellandagskonst IV: Svarta Tavlan
Föregångaren till dagens whiteboard var svart. Eller mörkgrön. Och man skrev på den med (vit) krita. Den svarta tavlan, längst fram i skolsalen, symbolen eller kanske t.o.m. källan för lärande(t). Med datorns och iPaddornas intåg i klassrummen är det väl bara en tidsfråga innan såväl den svarta tavlan som dess vita efterföljare är obsolet, en historisk undervisningsrelikt.
Den svarta tavlan som kunskapsbärare har även tagits i anspråk av konstnärer. I den konceptuella utställningen Svarta Tavlan på Artipelag Konsthall på Värmdö beskrivs hur den har använts i den moderna konsten och vilken roll den har i dag.
Antroposofins och Waldorfpedagogikens grundare Rudolf Steiner är både förebild för användningen av griffeltavlan som ett pedagogiskt instrument som utställningens utgångspunkt. När han höll sina otaliga föreläsningar för hundra år sedan spände hans elever upp svarta pappersark över svarta tavlan så att inga av hans betydelsefulla idéer skulle gå förlorade. Till följd därav bevarades ett stort antal av Steiners anteckningar till eftervärlden, färgsprakande skisser med kritade tecken och teckningar, som påminner som modern konst.
En som inspirerades av Steiner var den tyske konceptkonstnären Joseph Beuys, som hävdade att varje människa är en konstnär samt att hans eget främsta konstverk var att undervisa. Pedagogiken är för övrigt något som flera av 1900-talskonstens största konstnärsnamn ägnat sig åt.
Beuys, har i sin tur varit förbindelsen till övriga samtidskonstnärer som fått sina svarta tavlor upphängda på Artipelags vita väggar.
Interaktivitet! På Christian Marclays jättelika Chalkboard, en svart klottervägg i form av ett uppmålad tomt partitur, där besökarna får teckna och skriva vad de vill. Varje helg tolkas bilden av olika musiker, för att sedan suddas ut.
Svarta tavlan är en omfattande presentation (över 70 verk) som det är svårt att få något riktigt sammanhållande grepp om, förutom då den givna gemensamma nämnaren, alla dessa tavlors urtavla. Fast samtidigt är det just den intressanta blandningen av estetiska uttryck, som gör utställningen värd sin resa. Särskilt anslående av den spanske fotografen Alejandro Guijarros dokumentationer av svarta tavlor från prestigeuniversitet och partikelfysiklaboratorier. Låt stå!
Svarta tavlan på Artipelags Konsthall t.o.m. 19 jan.
(Det måste sägas att det kostar på att titta på konst på Artipelag på Hålludden, Värmdö – såväl i tid som pengar. En halvtimme med bil/buss (100 kr t.o.r.) från city, tre gånger så lång tid med skärgårdsbåt, om det är säsong. Entrén ligger på hela 200 kr. God – och dyr – mat serveras i restaurangen).
Snart släcks ljuset på Artipelag
I samband med att det naturliga ljuset återvänder allt starkare och längre så mörknar det över Hålludden på Värmdö… På söndag drar man nämligen ut kontakten för Artipelags utställning Upplyst – Det elektriska ljuset som konstens fé. Glödlampor, lysrör, neon samt den nya, mångsidiga LED-belysningen utgör denna gång inte bara konsthallens allmänbelysning utan ljuskällorna i sig är konsten. Detta genom ett antal mer eller mindre ljusstarka verk av tjugotalet av samtidskonstens mer kända namn.
För att utställningen inte bara ska bli något av en slags märklig belysningsmässa bör man tillgodogöra sig konstnärernas tankar jämte bakgrundssammanhang. Den guidningen, exempelvis i katalogtexten, tar fram helt andra värden av verken än de vid första anblicken dekorativa.
Upplyst – Det elektriska ljuset som konstens fé, Artipelag t.o.m. 17 feb.