Pianisten Piovani på pallen

Han komponerar kammarmusik och symfonier, men framför allt består italienaren Nicola Piovanis verksförteckning av filmmusik. Mängder av filmmusik! Han har bidragit med musiken till uppåt 150 filmer och samarbetena inkluderar bland andra landsmännen Federico Fellini, Giuseppe Tornatore, Nanni Moretti och bröderna Taviani jämte ett antal utländska regissörer. 1999 belönades Piovani med en Oscar för bästa originalmusik i Roberto Benignis tragikomiska film La vita è bella, sv. Livet är underbart.

Nicola Piovani (piano) / Marco Loddo (kontrabas) / Marina Cesarini (sop.sax, klarinett) / Pasquale Filastò (cello, gitarr, keyboard) samt dold: Cristian Marini (slv, dragspel)
Maestro Piovani presenterade själv nöjsamt sin musik (och satte tolken på knepiga kunskapsprov i grekisk mytologi!)

 

Nicola Piovani hyllas under årets Italienska Filmfestivals vars 18:e upplaga inleds idag på biografen Sture. Med anledning av detta gav Piovani och hans fyra medmusiker en exklusiv konsert i Konserthusets Grünewaldsalen igår. Vid denna Concerto in quintetto framfördes ett knippe sammanvävda, melodiska stycken ur Piovanis digra opus av film- och scenmusik, arrangerade för kvintett.

Nä, inte den bästa fotovinkeln – första radens ytterkant. Tvingades ta rygg på pianisten och trummisen var dold bakom flygeln. Men jag hörde bra!
Den italienska ambassadrisen Elena Basile (sekunderad av ambassadrådet Pierluigi Ferraro) stod värdinna för denna hyllningskonsert, som följdes av en mottagning i Konserthusets foajé.

Elden är lös!

Det råder en atmosfär av skräckromantik när Brand-Fyr lanserar sin premiärkollektion av bondageflirtande skinnaccessoarer i butiken JUS. I det dunkla skenet av stearinljus klingar stämningsfull körsång à cappella. John Erik Elebys Kammarkör, iförd masker, mässar (nä, inte messar!) Veni, Veni Emmanuel och Deus in Absentia medan vi i publiken andlöst styrker oss med svart öl, champagne och oblater!

David Mortimer-Hawkins skålar med sitt och Frequencys svarta öl

Brand-Fyr (”eld” på tyska och skånska) heter alltså detta nya varumärke. Inalles nio accessoarer – väska, plånbok, bälte, armband och nyckelring – alla i garvat italienskt skinn med antikbehandlade mässingsdetaljer och tillverkade för hand i Vasastan. Inspirationen har hämtats från skandinaviska folksagor, från musikalisk romantik och magi.

Johan Renck i mitten

Bakom Brand-Fyr står bröderna Johan och Martin Renck. Lädret finns till försäljning på JUS och i webbshopen.

Gallerirunda oktober II

Oktobers andra gallerirunda gör några nedslag bland utställningarna runt Hudiksvallsgatan och bjuder på fågelskåderi, strutbröst i keramik, randigt måleri, ohöljd fotografi samt Mr. Walker.

Jonas Dahlberg / Galerie Nordenhake

Småfåglar som bofink, talgoxe och blåmes i naturlig miljö; konturskarpt återgivna, med kort skärpedjup och suddig bakgrund. Det är Jonas Dahlberg som har väntat ut och fotograferat fåglarna.

Diorama (tittskåp) heter Jonas Dahlbergs utställning med fågelbilder på Nordenhake. Fina pippin.

Katrine Helmersson / Andréhn-Schiptjenko

En fyra meter hög ekstam med munnar i metall och blommor i tyg står mitt i rummet, ett träd som växer ur golvet och försvinner upp i taket. Kring den finns ett antal andra objekt, som sköldar i koppar, något som liknar lava eller kanske lakritsremmar ringlande ut över golvet, ett par halvcylindrar med väggar av (onda) ögon. Samt formsköna behag i stengodskeramik.

Andréhn-Schiptjenko visar Katrine Helmerssons skulpturer, utställningen heter Tabernacle.

Ibland står verkligheten i vägen för konsten

Jan Håfström / Galleri Andersson/Sandström

Mr. Walker, Fantomens – och konstnärens egen(?) – trenchcoatklädda alias, återkommer ännu en gång i Jan Håfströms serietidningskonst… Denna gång tar han in hos Andersson/Sandström. Jodå, Joseph Conrads Mörkrets Hjärta är fortfarande en referens att räkna med.

Det är snyggt målat, dito presenterat och rätt kul. Fast vi har sett det förut, flera gånger om. Är det verkligen sex år sedan Liljevalchs stora Håfström-retrospektiv? A Work of Art is Nothing, heter denna utställning.

Färgmatchad, jag?

Dawid / Christian Larsen Gallery

Även fotografen Dawid (Björn Dawidsson) förärades en stor soloutställning på Liljevalchs för några år sedan (2008). Nu visar Christian Larsen Ett annat urval av denne stilbildande konstnärs vackra bilder.

Rena, skarpskuret kontrastrika och högblanka stilleben, porträtt och modebilder med en förfaren estetik. Ett intagande urval.

Per Mårtensson / Elastic

Som monumentala EAN-koder hänger de där och pockar på närsyn. Man vill även ta på dem, känna om det finns något i det svarta fältet…

Pekar finger åt konsten gör konstnären (t.v.) resp. galleristen (t.h.)

Månadens sista galleristopp blir på 10-års-jubilerande Elastic som återvänder till en tidigare utställning med Per Mårtenssons subtila måleri från 2009. Abstrakt minimalism och taktil humor som fångar både ögat och hjärta. (Endast t.o.m. 10 okt).

Om inte annat anges så pågår utställningarna t.o.m. 7 nov.

 

Oktobers första gallerirunda gick till Östermalm och City

Gallerirunda oktober I

Höstens andra gallerirunda tilldrar sig på Östermalm och i city och visar träslöjd, pingponggraffiti, favoriter i repris samt en svårdefinierad installation av gips och pillerkartor.

Stephan Balkenhol / Lars Bohman Gallery

Ett gäng människofigurer i trä befolkar Lars Bohmans utställningssalar. Några uppförstorade, andra mindre men på höga socklar. Männen dominerar, men här finns även ett par kvinnor. Alla är de vardagligt klädda och deras ansiktsuttryck är neutralt, för att inte säga intetsägande. Huggmejseln har lämnat tydliga ärr i det mjuka träet, som inte har polerats utan där de lösa flisorna hänger kvar.

Den tyske konstnären Stephan Balkenhols träskulpturer och ansiktsreliefer visar på ett medvetet och konsekvent träslöjdande, men säger mig just inte så mycket mer. (T.o.m. 30 okt)

Emil Westman Hertz / AnnaElleGallery

Hos grannen AnnaElleGallery ställer danske Emil Westman Hertz ut. Inte så mycket hänger på väggarna desto mer finns placerat på golvet. En märklig för att inte säga rituell installation på existentiella grunder med skulpturer i vax, gips, trä och brons samt läkemedelsförpackningar och fiskskrov(?).

Spännande för fönstertittare, både stora och små

Nine of Wands heter Westman Hertz utställning, efter Tarotkortets Nio i stavar, som står för (inre) styrka. (T.o.m. 1 nov)

Konstnären själv och en av hans akvareller

Manou Marzban / Hotel Diplomat

Tvåhandsfattning: kameramobil och vernissagevinet

Som son till den dåvarande iranske ambassadören, som på 70-talet hade sitt residens i hotellets fastighet, återvänder nu Manou Marzban till Hotel Diplomat i Stockholm, denna gång som en internationellt uppmärksammad konstnär.

Att kalla Manous konst för färgstark är knappast någon överdrift! Hans psykedeliska collage i akryl och harts blandar oförskräckt element från såväl moderlandet Irans historia och politik som från Chagall, serieestetik och andra popkulturella influenser. Less is sannerligen not more här! (T.o.m. 14 okt)

Peter Köhler / Galleri Magnus Karlsson

Även i Peter Köhlers konst finns ett myller av människor. Hans minutiösa bildvärld föreställer platta landskap som vimlar av små människosilhuetter och av andra detaljer. Det finns något diffust dystopiskt över det hela. Mycket att titta på – och att fundera över.

Tre av Peter Köhlers målningar sammanfogade i denna bild

Riktigt påhittigt är den (o)sammanhängande serien av små tuschbilder som påminner om ett fascinerande storyboard till en film. Gillar! Magnus Karlsson är galleriet och utställningen heter To an Unknown Descendant.

 

Om inte annat anges så pågår utställningarna t.o.m. 7 nov.

 

Oktobers andra gallerirunda går till Hudiksvallsgatan