Gallerirond januari II

Efter det att gallerierna i övre Vasastan slog upp sina portar för konståret 2017 gjorde fyra av galleristerna i city ett par dagar senare detsamma…

Den svenska filialen av Oslogalleriet Riis håller vernissage för sista gången. Efter fem års verksamhet stängs tyvärr galleriet i Stockholm p.g.a. olönsamhet. Sofia Ekströms Shut the light är den sista utställningen här. En sämre avslutning kunde man tänka sig!

Relationen mellan fotografi och måleri genomsyrar Sofia Ekströms svärmiska ljusdunkelmåleri måleri – hennes föräldrar drev en fotostudio. Den vita kuben har i detta fall förvandlats till ett mörkrum. Ett rött/vitt sken ruvar i målningarna. Bilderna är abstrakta och påminner om molnformationer i upplösning eller kanske avtryck i natten? Fint.

Sofia Ekström håller handen högt framför utställningens största målning, Darkroom. (T.o.m. 11 feb.)
(Priser 45 000-90 000 kr)

 

Vidare runt hörnet till Galleri Gunnar Olsson där Joakim Lager ställer ut. Teckning – tio målningar heter utställningen något (medvetet?) begreppsförvirrande. Samtliga målningarna, utförda med klisterfärg på pannå, har nämligen samma titel: Teckning. Härtill visas tvenne (blyerts)teckningar också, som saknar titel. Nåja, verken talar väl för sig själva.

Naturen utgör förlagan till Joakim Lagers teckningar. Grenverk och rotvältor har abstraherats till igenkännbar oigenkännbarhet.

Joakim Lager – Teckning – tio målningar på Galleri Olsson. Priser: 7 500-40 000 kr.
(T.o.m. 8 feb.)

 

Galleri Magnus Karlsson är mörklagt. Ett svart draperi hänger för ingången. Inne i galleriets största rum reser sig ett torn i mörkt trä. På tornets avsatser häckar allsköns märkvärdiga keramikskulpturer.

Djur, människor, gåtfulla gestalter med djurhuvuden, sovande kaniner i byxor, blommor med ansikten… Det finns mycket att betrakta och beakta i Klara Kristalovas absurda och antropomorfa menageri. Huruvida verken vinner på att presenteras i denna platsspecifika installation är jag inte lika övertygad om.

Slottet heter Klara Kristalovas av många emotsedda utställning på Magnus Karlsson. Dock inte i Kafkansk mening, skulle jag tro. (T.o.m. 12 feb.)

 

Är det förresten en tillfällighet att tre profilerade konstgallerier för närvarande ställer ut keramik? Något som konstvärlden tidigare rynkat på näsan åt som konsthantverk? Eller ligger det materialvalet kanske i tiden och därmed även mer kommersiellt intressant? (Susanne Larssons konsthistoriska skulpturparafraser från förra inlägget)

 

Lämnar Konstakademins hus för sista stoppet på årets första gallerirundas del 2: Nosh and Chows townhouse (Norrlandsg. 24) där konstförmedlaren CFHILL diskret håller till på andra våningen. I dess ”artspace” visas för närvarande Tomas Lundgrens måleri, ett måleri i många valörer av grått.

Tomas Lundgren målar uteslutande i gråskala och olja utifrån sekelgamla fotografier, vissa av dem tagna i vetenskapligt syfte. Målningar ser ut som om de vore tecknade i blyerts. Lundgren jobbar inte med färger utan med toner: elfenbenssvart och titanvitt blandas till fler nyanser av grått än E.L. James. Motiven hämtas aldrig ur fantasin utan ur fotografiska förlagor. Och härtill med ett strikt ålagt regelverk: bara en viss pensel och en särskild typ av duk. Visst är det skickligt reproducerat. Och måhända något blodfattigt enahanda. (T.o.m. 10 feb.)

Konstnären själv i närkontakt med sin Modell

 

En del av stadens mer bemärkta gallerier startar det nya konståret sent… så en får ge sig till tåls… till nästa inlägg!

Gallerirond januari I

Nytt år, så också nytt konstdito. Efter den ovanligt tidiga starten med Vårsalongen så inleddes Stockholms gallerisäsong förra veckan med vernissager såväl i klustret vid Vanadisplan som i city. För att börja med de förra – Citygallerierna följer i nästa inlägg – så kan konstateras att Young Art/NAU Gallery har flyttat. I rummet på Hudiksvallsgatan 4 har istället Galleri Andersson/Sandström brett ut sig för att totalt omfatta hela 835 m2 – störst i stan. Den nya lokalen hyser frapperande verk ur samlingarna.

Tony Craggs Point of View och Lars Nilssons The Return (högst upp på sidan) – två av de stora skulpturer som man möter i Andersson/Sandströms nya exponeringsyta. Det som ger färg åt de vita väggarna i huvudgalleriet på innergården är engelsmannen Ian McKeevers dynamiska måleri.

Hours of Darkness – Hours of Light och Henge heter Ian McKeevers senaste serier målningar. Abstrakta bilder i olje- och akrylfärg har applicerats lager på lager. Delar av duken har dock lämnats bara. Snyggt!

Ian McKeevers Paintings and Painted Panels på Andersson/Sandström. Priser: GBP 7 000-24 500.

 

Ännu en förändring i Stockholm Gallery District, denna dock av smärre art. Christian Larsen Gallery har krympt, åtminstone dess utställningsyta för denna säsongspremiär, som visas i ett mindre utrymme vägg-i-vägg med den gamla lokalen. Vilket i och för sig är fullt tillräckligt för David Åbergs halvdussin datorgenererade printar, animation samt 3D-skulptur. Den blanka estetiken är sci-fi/fantasy-världens, där det mänskliga (=kvinnliga) möter det virtuella.

Chrysalis (puppa på engelska) heter David Åbergs presentation av replikanter. Priser: 24 000-85 000 kr.

 

Om verken var få på Christian Larsen är de desto fler en trappa upp hos Andréhn-Schiptjenko, där Martin Jacobsons färgstarka bilder inte lämnar mycket av de vita väggarna synliga. En överväldigande syn av ett 60-tal målningar, akvareller, collage och objekt, möter besökaren i denna klassiska salongshängning, med bilderna tätt, tätt i rad på rad.

Inte lätt att fixera blicken när det finns så mycket som ropar på uppmärksamhet. Själv blev jag lätt stressad av såväl mängden verk som det högljudda uttrycket. Inte se skogen för alla träd…

Utställning – så deskriptivt bokstavligt heter Martin Jacobsons eklektiska jättepresentation.

Åh, all denna konst gör mig så trött…

 

Priser: 20 000-300 000 kr.

 

Mer sparsmakade är Lovisa Ringborgs fotografier på Cecilia Hillström Gallery, Night Remains. Inte bara till antalet utan även till anslaget. Man får öppna ögonen och titta koncentrerat för att upptäcka det som vid första anblicken exempelvis enbart kan se ut som sten. De vackra marmoreringar visar sig dock ha en hel del mer att förtälja.

Ringborgs omsorgsfullt digitalredigerade, intrikata och motsägelsefulla verk lämnar betraktaren med viss ambivalens om vad man egentligen ser och om man har sett ”rätt”.

Priser: 18 000-75 000 kr.

 

Lana del Rey är visst motivet för denna målning betitlad Blue Jeans

Natten består in i granngalleriet, Flach, där Johanna Fjaestads separatutställning bär namnet Nattens lägsta temperatur. Figurativa oljemålningar, eteriskt upplösta i en dämpad färgskala.

Inte bara målat utan även gjutit små cowboys (i Jesmonite) har Johanna Fjaestad gjort.

Priser: 16 000-28 000 kr, kofösarna kostar 14 000 kr/st.

 

Susanne Larssons glaserade keramik har jag noterat på såväl årets som fjolårets Vårsalongen. Skulpturer som parafraser på motiv från olika konsthistoriska epoker, som Backanal – fritt efter Tizian respektive Yttersta domen. Denna gång delar hon inte utställningsytan med någon annan, utan visar sina tablåer i en separatutställning på S.P.G. Medusas flotte är dess titel, efter den romantiske konstnären Théodore Géricaults berömda målning (Louvren), som gestaltar de överlevande efter ett skeppsbrott 1816. Vilket ofrånkomligen får en att tänka på vår tids nödlidande migrantströmmar över Medelhavet.

Bland andra klassiska målningar som Susanne Larsson fyndigt och begåvat översatt till tredimensionella keramiska skulpturer visas

detalj ur Botticellis Historien om Nastagio degli Onesti (1482) / fritt efter Peter Paul Rubens Flodhäst och krokodiljakt (1616) / fritt efter Jean-Honoré Fragonards Gungan (1767). Priser: 30 000-110 000 kr.

 

Samson Kambalu själv mitt bland sina bilder

Galerie Nordenhake lyser väggarna kycklinggula. Det ligger fotografier strödda på golvet och en hoper projektorer i det inre rummet visar minutkorta stumfilmer i sepia och svartvitt…

Den malawi-brittiske konstnären Samson Kambalu har besökt platsen där Eadweard Muybridge utförde sina animal locomotion-studier på 1870-talet, Red Barn Farm, och låtit sig inspireras till denna utställning/installation. Som jag faktiskt inte orkar försöka tränga in i…

 

 

Utställningarna visas till t.o.m. 18 feb. förutom Martin Jacobson på Andréhn-Schiptjenko som pågår ända till 4 mars.

Vårsalongen 2017

Våren är avgjort inte här om man tittar ut genom fönstret. Konstens vårsäsong har däremot inletts rekordtidigt med den årliga besöksmagneten – Vårsalongen. Reglerna är desamma som varje år: All konst är till salu, prissatta av konstnärerna själva. Många tar bra betalat för sina alster, kan konstateras… I år sökte 2505 förhoppningsfulla och av dessa antogs 127. Inramningen för årets salong – medan Liljevalchs konsthall fortfarande bygger om – är avsevärt mindre lockande, mörkare och trängre än fjolårets luftiga lokaler, fastän adressen är snudd på densamma vid Brunkebergstorg. Förra årets utsikt är det bara att glömma, men det är ju ändå inomhus som det väsentliga utspelar sig.

Germund Lindungers tvärrandiga tröjor visade sig vara i plywood! ”Saknad” (à 5 900)
Angelica Kristensson Aurelius två målningar kostar 35 000/st.
Tre akvareller, ”Allt jag minns är glömda regn”, ”Söndagspoet” och ”Flickan och svanen” signerade Morgan Stenman (20’/35’/20’)
Blyerts är Fredrik Forslinds medium på fem bilder (30’ för den stora/8 500 för de små)
Jimmy Lundin har med blyertspennan i hand tecknat ”Stilleben med dockor, stövel och humla” och ”Game” (15’ resp. 9 500)
Klyvda ben äppelträ, täljda fötter av päronträ – spana in ”Brallan” av Marie Eklund (30’)
Staffan Westerlunds stora olja bär titeln ”Tacksam” (52’)
”Jul”, en av Eva Lindgrens två Stockholmsmålningar i äggoljetempera

 

 Konsten fyller alla vrår och vinklar på de två våningsplanen utan att bjuda på några oförglömliga överraskningar. ”Lågmält” är ordet som Liljevalchs chef Mårten Castenfors (tillika juryns ordförande) använde under förhandsvisningen. Och det är svårt att säga emot honom i detta avseende. Fotografin är förbluffande frånvarande, animationerna är få. En och annan skulptur har överlevt juryns (Ernst Billgrens, Charlotte Gyllenhammars och Magnus Ugglas) granskning. Måleriet (såväl på duk som på papper) dominerar. Ett och annat namn och deras stilar känner man igen från tidigare Liljevalchska salonger.
Ylva Nissens målning ”Jukebox” i fonden, i förgrunden konstnären själv (14 500)
Fadric Ruiz-Lindbergs intarsiacykel ”Närhet” (25’) t.v. / Simon Dahlgren Strååts målning ”Bathers at Asnières” t.h. (27 500)
Två målningar med olika temperament: ”Färgens musik” heter Fredrik Sundquists olja (38’) / ”Mindmap I” kallar Susanne Bonja sin i akryl (35’)
”Backanal” kallar Susanne Larsson sin grupp i glaserad keramik – fritt efter Tizian (50’)
Stefan Larsson AUJIKs dronevideo från Osaka ”Spatial Bodies” drog många blickar till sig, även de smås (30’)
”En bild om public service” resp. ”En bild om samhällsbildens oönskade element” kallar Joel Edlund sina digitala illustrationer (à 4 500)
Ett feministiskt manifest har Ulla Andersson handbroderat (150’)
Maria Skärlund manifesterar sin egen menopaus med livmödrar och äggstockar i glaserad stengods… (2 500-3 500)
Iryna Hauska har virkat ”Den varma världen” (45’). Den vill hon gärna skala upp och ställa ut i stadsbilden.

 

Generellt sett handlar det rätt mycket om igenkänning från andra, redan högst etablerade konstnärskap som nu finner sina efterföljare. Eller är det bara jag och min blick som uppfattar tydligt att bilder föds ur bilder som föds ur bilder…

Knutpunkt – Vinícius dos Santos stora akvarell heter ”Juncture” (40’)
Salongens nakenchock: Julia Sandberg Hanssons fotografier ”Moving” (à 15’)
Josefin Lindskogs självporträtt i blyerts är ett återkommande inslag på Vårsalongen. I år har hon med två: ”150518” och ”Leila” (36’ resp. 38’). Gillar. / Therese Olsson är det som vittjat kylen/skafferiet på inspiration för sina roliga (maskin)stickade tröjor (à 14’)
Avskalad enkelhet – Lars Nybergs torrnålsgravyrer (1 200/st.)
Fint! Hale Güngör Oppenheimers tre tecknade akvareller med collage: ”Tipping point”, ”A room to wash” och ”Underwater” (18’/16’/16’)
Siri Elfhag är konstnären bakom oljorna ”När elmasten föll” 1&2 (à 20’)
”Första Gradens Intentionalitet” heter Erik Sigeruds stora oljemålning (82’)
Konsthumor! Alexander Erixsons fyndiga ”Rättad Magritte”, ”Lagad Fontana” och ”Egen Klein” (5800/4900/5200)

 

Ovan ett urval av Vårsalongens 295 verk som jag och andra tidiga besökare kastade ett öga på.

 

Vårsalongen, Malmskillnadsgatan 32, t.o.m. 5 mars.

Vårsalongen 2016, 2015 resp. 2014