Efter ögonfägnaden och undfägnaden var dags att avrunda dagens besök på Artipelag med en fika i stolen ute i solen vid skogen mot Baggensfjärden.
Till kaffet, de Waal-bakelsen, en snyggt formgiven och smarrig bavaroise, vars diskreta yttre av matcha-te ingenting röjer av sitt livliga inre av citrusmousse och körsbär (85 kr). Bakelsen, som naturligtvis är inspirerad av den pågående sommarutställningen Morandi / Edmund de Waal, är skapad av Artipelags chefskonditor Fredrik Otterberg.
Sedan ögonen fått sitt på Artipelag kan man mätta magen med en speciellt framtagen trerättersmeny för Morandi / Edmund de Waal-utställningen (à 665 kr). Eller så kanske man nöjer sig en soppa, exempelvis en god blomkålspotage med parmesanchips, svartkål, dill- och citronemulsion och 63-gradersägg…
Efter soppan, en fika med en särskild bakelse…
En är keramiker, den andre avbildade keramik. Den yngre arrangerar sina drejade porslinsföremål i formsköna tredimensionella installationer. Den äldre målade närmast maniskt av sina krukor och bägare i stilleben efter stilleben i skenet av en glödlampa. På Artipelag möts nu deras verk för första gången; nyskapade cylinderformer, grupperade innanför glas och gamla oljemålningar av hushållskärl i återhållen mild kolorit.
Den engelske författaren och keramikern Edmund de Waal föddes samma år som den italienske konstnären Giorgio Morandi avled, 1964 och den äldre mästaren är en av de Waals största inspirationskällor. Morandis omisskännliga konstnärskap grundar sig på ett ständigt upprepande och ändå varierad återgivning av enkla vardagsföremål i keramik.
De Waals sparsmakade estetik i gränslandet mellan konsthantverk, design och den moderna konstens formspråk är av ett annat slag: minimalistiskt stramt, keramik i vitt och svart visas mot en fond av marmor eller alabaster. Både Morandi och de Waal inbjuder till eftertanke. Båda skapar konst som är stillsam, meditativ och lämpar sig för långsamt betraktande.
Det finns en tredje variabel som utöver utställningens huvudaktörer de Waal och Morandi bör nämnas: Johan Nyréns arkitektur, som borgar för ljusets överflöd på strategiska platser i Artipelags spatiösa salar. De generösa fönsterpartierna låter skärgårdsnaturen kliva in innanför murarna och samspela med konsten. Så uppstår ännu en sällsynt vacker presentation.
Morandi / Edmund de Waal, Artipelag t.o.m. 1 oktober (entréavgift 150 kr)
I nästa inlägg: sopplunch och de Waal – bakelsen!
Bloggen har, som väl framgått, gått i sommardvala. Dock inte i semestervila, vilket hade varit mer önskvärt. Nej, tystnaden beror tvärtom på jobb, mycket jobb, medan alla andra lögar sig på badstranden, åtminstone av alla inläggen på Facebook att döma… Att producera och programleda 80 timmars LEXsommar håller en sysselsatt, kan jag lova.
Ett par resor (med musikanknytning) har jag visserligen hunnit med. Samt en och annan kortare skärgårdsutflykt. I helgen blev det exempelvis en liten tur till Hålludden på Värmdö och Artipelag. Sommarens stora temautställning heter Ingen människa är en ö – konstnärliga strandhugg i Stockholms skärgård.
En skärgårdsutställning i skärgårdens ljusaste och luftigaste (av Johan Nyrén ritade) konsthall med skärgårdsnaturen synlig genom fönsterväggarna känns ju som ett axiom.
Den bärande – och publiktillvända – idén är att visa ett drygt århundrade i bilder som i någon mån kan kopplas till Stockholms skärgård. 26 konstnärer medverkar, från generationen vid det förra sekelskiftets nationalromantiska måleri som Prins Eugen, Anders Zorn, Bruno Liljefors och August Strindberg via Evert Lundquist till några av dagens etablerade konstnärer, som Jan Håfström och LG Lundberg. Gillar Lundberg! Fem konstnärer har också bjudits in för att göra platsspecifika installationer som knyter an till den omgivande naturen (Ebba Bolins flytande öra i Baggensfjärden och Marcus Eeks glasbild i blått i entréhallen bland andra)
Vad Ernst Billgrens nya svit Mötet har här att hänga kan man dock undra? Dess anknytning till skärgården är bara skrattretande långsökt…
Konsthallen nöjer sig tydligen inte med att publiken bara ska få gå omkring och förbehållslöst njuta av allt vackert ljusmåleri. Nej, den – ansträngda! – ambitionen är även: ”… med konstens hjälp från slutet av 1800-talet och fram till idag problematisera bilden av skärgården med utgångspunkt i begrepp som klass, kön, identitet”. Jaså, jaha, nähä…
Efter all skärgårdskonst, lite lunch och en promenad…
