En pendang till Ewa Stackelbergs fotogrammatiska färgfyrverkerier är Åke E:son Lindmans kemigram, som visades under en alltför kort period på Åmells Konsthandel ifjol.
Terra ignota
Åke E:son Lindman, till vardags en av landets mest kända fotografer av arkitektur, en dokumentärgenre där ett exakt återgivande av byggnaders och miljöers ytor, volymer, linjer och vinklar är a och o. Med bilderna i serien Terra ignota, okänt land på latin, framkallar han ett helt annat slag av terräng, helt skapad i mörkrummet med ljus och kemi. Ett mjukt laverat och nyansrikt, imaginärt landskap i sepia tryckt på gammalt fotopapper. Bilder som inte liknar något annat, förmedlande en sällsam känsla av en ålderdomlig atmosfär.
Att ströva omkring bland Åke E:son Lindmans outforskade territorier i Åmells halvt mörklagda rum var inget annat än en extraordinär skönhetsupplevelse! En anledning så god som någon till att de borde ges en ny och större exponering, tycker jag. Om inte på Åmells, kanske på Fotografiska?
För att föreviga sig själv poserandes i badrumsspegeln eller dagens bricklunch behöver man en kamera, exempelvis den i mobilen. Motivet fångas på ett ljuskänsligt medium, numera vanligen en bildsensor, fordom på en fotografisk film. Om man ingen kamera har till hands kan man ändå skapa fotografiska bilder med ljus, kemikalier och ting, fast då får man hålla sig i mörkrummet. Fotogram och kemigram är två sätt att få fram bilder på ett ljuskänsligt material som fotopapper utan att använda en kamera.
Vid ett kemigram exponeras och framkallas det ljuskänsliga fotopapperet i framkallningsvätska på samma gång, antingen genom att exempelvis använda en pensel och måla på pappret eller, som i exemplen längre ned, direkt bara sänka ned pappret i framkallare. Ett fotogram skapas i sin tur när olika föremål placeras direkt på fotopappret som belyses för att skapa färger och mönster för att sedan framkallas. Bilderna växer fram i dialog med slumpen, beroende på hur kemikalier och föremål reagerar på ljuset, något minnande om alkemi. Kemi- och fotogram är åldriga, ursprungliga och skäligen odigitala tekniker, som likväl används av entusiastiska fotografer än i dag.
En av dessa är Ewa Stackelberg, som är aktuell med en utställning med färgstarka fotogram på Fotografiska. Med material som jord, tistlar, lera, mossa och slaktavfall som hästhuvuden och tarmar har hon skapat sina brokiga, dekorativt abstrakta batikbilder i storformat.
Den snygga inramningen i samstämmig mörkrumssvart och med sittplatser mitt i rummen, har utformats av Ulla Kassius. Missa inte Maud Nycanders film som är en utmärkt introduktion till Ewa Stackelbergs utställning.
Spritmuseums restaurang har ambitioner till kreativ matlagning och tilltalande uppläggningar. Knappa portioner, ofta gott, inte billigt. Bra (hantverks)ölsortiment, dogmatisk (natur)vinsdito.
På min tallrik denna gång: Bakad torsk, pumpapuré, sauterad spenat, pil-pil-sås (reducerad fiskfond, olivolja, citron) följt av Apelsin- och mandelkaka, themaräng.
Spritmuseums utställning Frank Bowling – Traingone som föregick lunchen
Stora, expressiva, abstrakta landskap med mycket och tjockt anlagd färg. Den brittisk-amerikanske konstnären Frank Bowlings skimrande verk i akryl på duk är ingalunda diskreta utan tar plats. En vacker och fantasieggande plats på Spritmuseums väggar.
Ton-i-ton
Engelsmannen William Turners romantiska landskapsmålningar möter den amerikanska 60-tals-expressionismen i Frank Bowlings målningar från 80-90-talen som visas på Spritmuseum. Ett mindre urval om ett tiotal verk, som är den första presentationen av konstnären i Skandinavien. Tack för det!
I väntan på tåget… som redan har gått. Utställningens titelmålning ”Traingone” (1996) i centrum.
Traingone, som är titeln på utställningen, har sitt ursprung i ett järnvägsstationsminne från Bowlings uppväxt i Brittiska Guyana tillika en hyllning till favoritmusikern, jazzsaxofonisten John Coltrane, Trane kallad.Detta är Spritmuseums andra separatutställning med de konstnärer som ingår i The Absolut Art Collection och som museet har till uppgift att förvalta. Den första var fransyskan Béatrice Cussol.
Frank Bowling –Traingone på Spritmuseum t.o.m. 5 april.
Den runda, lilla fårfärsfyllda pajen. Aberdeen Angus-biff. Cullen skink – den mjölkiga soppan på rökt kolja och potatis. Den vegetariska pytten rumbledethumps. Färskosten caboc. Det ljuvligt, smörmättade kexet shortbread. Desserten cranachan… Samt den traditionella nationalrätten, fårinälvspölsan haggis. Och så uisge beatha, livets vatten, som whiskyn så poetiskt karakteriseras… Bara för att nämna några av alla ät- och drickbarheter Made in Scotland.
2015 har proklamerats som Scotland’s Year of Food & Drink! För att uppmärksamma detta faktum bjöd den brittiske ambassadören Paul Johnston och hans hustru Nicola till en mottagning i sitt residens i Diplomatstaden.
Ingen skotsk atmosfär utan säckpipa! Så till tonerna av Scotland the Brave följde vi pipern mot den uppdukade supper-buffén med diverse skotska specialiteter, tillagade av Marcela Bohlin.
Min skotska tallrik. I glaset: Wildcat AleBlå hummer med saffranskokt fänkål, alger och citronsmör Lamm med koriander, vattenkrasse, röda vinbär, rårivna morötter och whiskysirap Skotska ägg Anka med sötpotatis och palsternackapuré, äppel- och whiskykompott Angus oxfilé med vitlökspotatis, morotspuré och portvinsgeléVackert och gott: Cranachan, whiskyindränkta och rostade havregryn, double cream (80%-ig grädde), färska hallon och en len honungsreduktion med whisky
Från det kulinariska till baren; efter provsmakningen av den skotska maten vidtog detsamma av Skottlands främsta adelsmärke: Scotch, whiskyn. Den tillreste whiskyambassadören Ronnie Berri, Keeper of the Quaich, hade tagit med sig ett lockande urval single malts från mindre och oberoende destillerier från Speyside, Highland samt öarna Mull och Islay i Inre Hebriderna. Från mild elegans till hela munnen full av tjära.
Min favorit i sällskapet blev den 10-åriga Ledaig, från Tobermory Distillery, Isle of Mull. Torkad frukt, mjukt rökig och lång kryddigt – med sälta och kraft (46,3%). Simply delightful! En av mången god anledning att äta och dricka sig igenom Skottland under 2015.
uttalas [led-chig]
Mer skotskt i glasen: Glayva / Innis & Gunn / Singleton / Benromach
Likörer med whisky som bas finns det flera av: den välkända skotten Drambuie, irländaren Irish Mist, kanadicken Fireball Cinnamon Whisky, amerikanerna Jack Daniel’s och Jim Beams honungssmaksatta. För att inte tala om alla de gräddiga Irish Cream-varianterna som exempelvis Baileys och Carolans.
Glayva
En av de mest kända och bäst säljande har dock saknats på den svenska marknaden tills helt nyligen då den skotska whiskylikören Glayva lanserades på Systembolaget av Whyte & Mackay. Detta destilleri producerar också blends under eget namn samt single malts som Dalmore och Jura. Maltwhiskies är även basen för Glayva vilken blandats med clementinsläktingen tangerin, mandel, en kryddblandning där kanel och kardemumma ingår, samt, inte minst, whiskylikörsmaksättaren nr ett: honung.
Receptet till Glayva skapades av whiskyhandelsmannen Ronald Morrison i Edinburgh 1947 och har varit oförändrat sedan dess. Glayva (eg. Gle Mhath) är gaeliska och betyder ”mycket god” (med modern brittisk stavning). Det sägs att Morrisons lagerarbetare utbrast dessa ord av gillande när de provsmakade den för första gången.
Tonic och fläder delar glas med Glayva / Nedkellys Ylva Isaksson håller i poängtavlanJames Steiner, Whyte & Mackays Nordenansvarige, lät bl.a. whiskylikören stiga sig åt huvudet
Vid den gemytliga provsmakningen, som jag bjudits till i samband med Sverigelanseringen, serverades Glayvan såväl ren som i cocktails samt i sorbetform. Som tilltugg serverades en ”streetfood”-meny, komponerad av Axel Ohlson från Kungsholmskrogen Sixten & Frans.
Vegetariska vårrullar med koriander och chilisoja / Mangosorbet med en skvätt Glayva / Bahn Mi, vietnamesisk ”baguette” fylld med marinerad fläskkarré, picklade grönsaker, koriander och chilimayo / Kaffe med en fudgepaj med Glayva ”on the rocks”
Hur smakar den då, Glayvan? Jo, simmigt söt med inslag av honung och citrus. Inte alls svårdrucken (32%).
Glayva on the Rocks
Världens bästa likör(?)… står det ju i rubriken. Det är nämligen så som Glayva marknadsförs efter att ha vunnit den årliga tävlingen The International Wine & Spirit Competition, IWSC, hela fem gånger, vilket är rekord. Well, fast det är nog trots allt en fråga om tycke och smak.
Rederiet Viking Line har skaffat sig en ny skipper! Denne står dock inte på bryggan och navigerar mellan grynnorna utan står i fartygets kök och rör om i grytorna. Hans namn är Michael Björklund och han är kock. Årets Kock härtill och inte mindre än två gånger dessutom, såväl i Finland (1997) som i Sverige (2000). Sedan tre år tillbaka driver denne 39-åring sin egen krog, Smakbyn, vid Kastelholms Slott på Åland. Inte bara en restaurang förresten, utan ett stort mat-, design- och hotellprojekt inkluderande en teater och ett snigelhus. Samt ett brännvinsbränneri, där bland annat äppliga fruktdestillat tillverkas.
Michael Björklund presenterar sin matfilosofi: relativt få rätter, renodlade smaker utan krångel, medvetna val av säsongens råvaror, de flesta hämtade från Ålands vatten, skogar och trädgårdar. Samt mycket grädde och smör. ”Det är det som byggt upp denna kropp”, som stjärnkocken muntert själv konstaterar.
Nu under våren tar stjärnkocken sin Smakbyn och flyttar ombord på Viking Lines fartyg. ”Rena nordiska smaker” och närproducerade råvaror är vad som står i centrum för Michael Björklunds gästspel: rotfrukter, sötvattensfiskar och vilt, allt från Åland förstås. För de stora Vikingfärjorna har han komponerat den specialmeny som jag nyligen hade nöjet att få smaka av.
En aptitretande, ”kramgod”, hummersoppa serverad i kaffekopp inledde måltiden…
Förrätten Inkokt sikmed picklad rödlök, sikrom, dillmajonnäs och krutonger är en vacker komposition. Serveras med Smakbyns eget äppelvin.
Tvenne huvudrätter att välja på: Smörstekt abborre med friterad havskräfta, äppelsmaksatt musselsås och potatisbakelse eller Örtstekt älgfilé med smörmixad timjanbuljong, rostade morötter och vitlöksdoftande potatispuré. Mörare älg får man leta efter, abborren äter jag gärna varje dag! Vinerna till: Sauvignon Blanc resp. Rioja.
Riojan hade vunnit på att dekanteras…
Att avrunda en god måltid med Crème brûlée är aldrig fel. Denna serveras med en glasburk Apelbrandsmaksatt äppelkompott och äppelsorbet. Bra partner i glaset, ett (fusk)Eiswein från Israel.
386 kr för trerättersmenyn är mycket och god mat för pengarna. Vinpaketet kostar 185 kr. Menyn serveras i Viking Lines à la carte-restauranger till april månads slut. I maj byts menyn till en Bubbelmeny, som även den bär Michael Björklunds signum, och där mousserande viner av olika ursprung ska matchas.
Ett av de första – och välkomna – vårtecknen brukar vara att Vårsalongen på Liljevalchs öppnar i slutet av januari. När den sedan stänger ett par månader senare brukar – i bästa fall – våren ha hunnit i kapp. I år var ju våren extra tidig och nu är det också bara en vecka kvar innan Salongen slår igen för denna gång.
Två verk med frigolit som gemensam nämnare: Simon Anunds ”Fragile”, en stad av 430 betongskulpturer gjutet av kasserade förpackningar. Din för 430′ kr. Tungt. / Niki Lindroth von Bahrs ”Ghost Cat” får du för 18′. Lätt.Metalliskt: Elisabeth Perssons häftiga bilskrotskonst ”Recycled Sfär 1&2” (6 500 resp. 5′) / Ossian Gustavssons vertikala stålskulptur kostar 35′ kr / Nycklar gjutna i tenn som överfallskydd – en påminnelse om kvinnors utsatthet. Anna Bergmark Lodins ”Amoliri” har ett styckepris på 3′ kr.
Trähantverk x 2: Bakom kvinnan i hatten, Fredrik Anderssons bord #Au 79″ (50′) / Medan paret ägnar sin uppmärksamhet åt Thomas Temptes fina intarisatavla ”Lejonet från Münster”. 104′ kr kostar den.Världen är upp-och-ned, särskilt generalers huvuden, menar Charlotte Sachs med sina akrylmålningar ”För fäderneslandet”. 8′ per skalle.Simon Anunds ”Fragile” / Erik Söderholms fyra akvareller, ca 22′-/st. / Josefin Lindskogs blyertstriptyk ”Selfie”, styckepris 10′ / För 45′ kr blir man ägare till Bengt Jahnsson-Wennbergs kul perspektivvridna oljemålning ”Ödehuset”
Att bilder säger mer än ord är väl Vårsalongen ett bra bevis på. Den låter sig knappast beskrivas, annat än möjligtvis med smörgåsbordsklichén, i sitt mångskiftande utbud av material, teknik, uttryck och kvalitet jämte åldrar och ambitioner hos utställarna…
Bänkade ben: Marie Eklunds. 27′ kr för dem allaJoel Danielssons skulptur ”Portal”, skapad av gamla lastpallar. Köp den för 50′ kr / Henrik Eriksson målar hus: ”California Beach Houses” med vattenfärg (à 4 500) och hans 12 tidigare bostäder i olja (36′ kr)Nina Lindgren och hennes spektakulära kartongskulptur ”Floating City”. 45′ kr vill hon ha för den (konstnären själv ingår ej)Anders Edsbergers grafitteckningar t.v. ca 3′-/st. / Ingela Sand Arenanders underfundiga hundbilder i blyerts t.h. Även dessa betingar 3′ kr vardera.Stefan Bennedahls skulpturgrupp ”Kung Ubus hov” är onekligen iögonenfallande. Stengods, trä och tyg. 75′ kr. Konstnären själv med på ett hörn.
Om inte ord förmår beskriva Vårsalongen kan lite statistik åtminstone ge en ram: 2 335 personer kände sig kallade till att söka, 119 av dessa antogs av juryn och de visar sammanlagt 230 verk.
Alla är till salu, från 500 kr (en 3 min:s-video) till 600 000 (en gigantisk oljemålning). Entréavgiften är dock bara 10 kr.
Njuta Malin Erixons 12 min. långa animation ”But You Are a Dog” måste man bara göra!Ur Malin Erixons ”But You Are a Dog”Elektriska stolen? Joakim Allgulanders neonupplysta solstol ”Burned”. 45′ kr / Motsatsen t.h.: Vit och mjuk är Alena Törnbergs ulliga (ljud)skulptur ”Dimman” för 20′ kr. Swarovskikristaller inkluderade.
Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall t.o.m. 29 mars.
Att lakrits inte bara är godis utan även en ingrediens till att använda i matlagning ska årets lakritsfestivalkockar, Gunnar Frykfors och Douglas Spiik (Rent a Chef), ge prov på dels genom att hålla matlagningskurs och dels med den trerättersmeny med lakritsfokus de skapat (à 235 kr). En lakritsmeny jag hade tillfälle av att få provsmaka vid en middag i deras matstudio Foodlab…
Hummersoppa (med lakrits och krispig fänkål) / Citrongravad torsk (med komprimerad gurka och morot, skum på desamma, lakrits- och citrondressing, riven lakrits- och långpeppargelé och olika skott) / Chokladbakelse och lakritsmaräng, vit choklad- och kaffekrisp
Nu i helgen fylkas lakritsentusiaster i Annexet vid Ericsson Globe. Det är dags för Lakritsfestivalen, som under sina sju år har vuxit till att bli världens största lakritsfest. 10 000 besökare lockade den ifjol. Minst femtio nyanser av smaker i svart erbjuds under dessa två dagar av ohämmat lakritsbejakande.
Saker man kan ta sig för med lakrits under festivalen är att exempelvis prova den med öl respektive choklad, lära sig använda den i matlagning, skapa konst av den, delta i en hattworkshop med lakritsmodisten Marika Smith, kombinera den med erotik och låta sig masseras med den (utan erotik). Samt smaka, äta, smaka, äta förstås.
Lakritskonst för ögonen bjuds det också på i det lilla formatet av matkonstnären Pia Sjöholm, som modellerar med godis.
Den irländska skulptrisen Alannah Robins i sin tur gör en fullskalig skulptur i lakrits av sin lekfulla, lilla bronsstaty Reflex: ett par dockben och en kantarell i symbios. Inte mindre än 36 kg lakritsråvara går åt till repliken, vilken stabiliseras av ett järnskelett.
Den stora festivalnyheten för i år är dock mindre svart och mer glassig så att säga: premiären av den parallella Glassfestivalen! Där kan man bland annat smaka hantverksglass tillverkad på getmjölk respektive kokosmjölk samt mochis: färgglada, knubbiga, mjuka bollar av klibbig, seg rispasta med glassfyllning – en favorit! Ursprungligen från Japan, även om just dessa har tagit vägen från Hawaii. En glassinnovation som jag vågar sia kommer att bli lika trendig och populär som macarons, cupcakes och caneléer!
Carl Cederström bjöd på sina jättegoda saltlakrits- och chokladsåser / Bubbies mochiglass är inte bara såå söta att se på utan lika goda att sätta tänderna i / Gettergod Gelatos getmjölksglass – en ny bekantskap från Gbg
Glass och lakrits – två goda festivaler under samma tak sålunda. På pressvisningen där ivriga bloggare utgjorde flertalet bjöds det på lakritsbuffé, glassvarianter, vinprovning samt exempel på festivalens aktiviteter.
Entréavgiften är 135 kr/dag och gäller till både Lakrits- och Glassfestivalerna.
Lakritsfestivalens trerättersmeny avsmakades här!
Tidigare års Lakritsfestivalen hittas här!
Mer lakrits här och här!
