Etikettarkiv: Moderna Museet Stockholm

Wolfgang Tillmans – årets Hasselbladspristagare

Någon fotograf i vanlig mening är han knappast, Wolfgang Tillmans, utan han använder fotografi som konstnärligt medium. Fotografi med stor spännvidd, i allt från val av teknik i bildskapandet till motivval och slutlig presentation. När han i en omfattande retrospektiv ställdes ut på Moderna Museet för ett par år sedan samsades vardagsnära bilder föreställande människor och miljöer med rena abstraktioner. Från Berlins skitiga subkulturer till Hong Kongs välputsade skyskrapor, från jordbundna landskap till nattliga stjärnhimlar och in i mörkrummets kamerabefriade fotogram.

Det mest anslående med Tillmans utställning på Moderna var nog ändå hans rumsliga scenografi: en uppåt väggarna uppseendeväckande variation av format och storlek, hängningskomposition och sammanhang. Installationskonst!

Med motiveringen att ”Wolfgang Tillmans har etablerat sig som en av de mest originella och nyskapande konstnärerna i sin generation och driver ständigt det fotografiska mediet i nya riktningar” kungjorde Hasselbladstiftelsen idag att den 46-årige tyske fotokonstnären utsetts till 2015 års mottagare av det internationella priset i fotografi à 1 Mkr. Prisutdelningen äger rum i Göteborg i samband med att Hasselblad Center öppnar en utställning med Tillmans verk 1 december.

Ryggen av den idag nyprisade, vid pressvisningen på Moderna Museet, okt. 2012

Framskrapat måleri och fastkilat objekt

”Det är ingen berättelse eller redovisning, utan snarare en prekär situation. För mig står konstverket för en motståndshandling, ingen förståelse, ingen användbarhet, men förundran och ett omskakande ifrågasättande. Något historiskt avgörande hände när målningen lyftes ur sin ram och skulpturen lyftes ned från sin sockel…”

Konstnären framför konsten sin

Så beskriver Håkan Rehnberg själv sin nya utställning Dubbel scenModerna Museet. Tio nya, koloristiska målningar och tre minimalistiska metallskulpturer. Målningarna, obetitlade och i storlek större, är utförda på sandblästrade akrylglasskivor, med oljefärg och målarknivar. Den våta färgen har lagts på fläckvis och fragmentariskt och i flera lager över hela ytan, sedan har partier frilagts med palettkniv ända in i grunden. Ett omvänt och baklänges arbetssätt; målningen skapas följaktligen genom att färgen tas bort och flyttas runt. Allting utförs under en sammanhållen akt för att ”dröja kvar en stund i den egna oenigheten”. Resultatet är en serie intensiva och upplösta bilder som lockar blicken och triggar fantasin.

Måleri värt att titta närmare på

De stora, strama skulpturerna, eller rumsliga objekten kanske är en bättre benämning, har arkitektonisk hållning, med sina sammanfogade aluminiumprofiler som något slags prefabricerade byggelement. Den minsta av de tre, som bär den avväpnande titeln Den ihopvikta paviljongen/Ett övergivet projekt 2006-2014, blev min utställningsfavorit, tack vare den lilla träkilen som håller ihop det hela. Som hämtad ur ett platt paket från Ikea!

Kilbild

Håkan Rehnberg – Dubbel scen på Moderna Museet, Stockholm t.o.m. 12 april

Konstnären och landets samlade (huvudsakligen manliga) kritikerkår, vid pressvisningen

Elaine Sturtevant In memoriam

Den amerikanska (pop)konstnären Sturtevant (med förnamnet Elaine) är död. Från 60-talet och framåt ägnade hon sig systematiskt åt att omsorgsfullt göra om målningar, objekt och videor skapade av hennes samtida, huvudsakligen manliga kolleger, för att sedan presentera sina egna reproduktioner. Hon kopierade berömda kolleger som Andy Warhol, Jasper Johns, Joseph Beuys, Willem de Kooning, Marcel Duchamp och Frank Stella, men såg på sina verk varken som parodier eller hyllningar. Sturtevant vände på begreppet originalitet. Hennes konst är således kopior av andra konstnärers verk. Appropriation kallas det med konstjargong när man plankar med avsikt att omvandla.

Sturtevant belyste frågor kring upphovsrätt och originalitet. Vad säger det om ett arbete när en annan artist kan duplicera det med liknande resultat? Onekligen ett aktuellt konstnärskap i vår digitala tid, där det mesta kan och även låter sig kopieras! En tid Elaine Sturtevant nu lämnat, 84 år gammal.

För två år sedan besökte hon Moderna Museet i Stockholm i samband med öppnandet av den stora utställningen Sturtevant – Bild över bild. Då mötte jag denna coola 82-åriga pionjär till metodisk härmapa för ett radioinslag. Och passade även på att bl.a. knäppa bilden i hennes upprepning av Félix Gonzalez-Torres lampinstallation America.

Elastic Tango (2010)

Röd bil, gul cykel, blåval och en schackrutig skalle

Installationen av ett svävande, femton meter långt, utsirat valskelett är det första som fångar blicken, när man gör entré. I dess skugga döljer sig en grinande, schackrutig dödskalle. På andra sidan vägen exponeras en samling stenar, som av floden slipats till sin mjuka avrundning och som därefter mönstergraverats upprepade gånger för att få sina slutliga, stiliserade och fossilliknande former. Här hänger en lång serie fotografier (40 st.) från Berlin med iscensatta möten mellan konstnärens gula DDR-scooter Schwalbe och dess identiska tvillingar. På golvet glänser en röd superslimmad ”padda”, det vill säga en itu/treskuren Citroën DS. Abstrakta, geometriska och delvis datorgenererade målningar, som påminner om Mondrian, samsas med en grupp mjuka terrakottaskulpturer, sinsemellan olika, men ändå inte…

Den mexikanske konstnären Gabriel Orozco (bilden nedan) är ett världsnamn inom samtidskonsten, men i Norden har hans verk aldrig tidigare visats i en soloutställning. Moderna Museet rättar nu till detta. Orozco litar lika mycket till slumpen och naturens oförutsägbarhet som ett tydligt planerat, metodiskt och ofta regelbundet, upprepat hantverk.

Gabriel Orozco & hans Rullstenar

Orozcos konst är inte lätt att kategorisera. De verk som här visas spretar rejält, såväl till stil som utförande. De uppmärksammade, spektakulära replikerna på Cittran och blåvalfossilen är förvisso roliga att se, men det som berör mest är kollektionen om de 45 bearbetade Rullstenarna. Poetiska skulpturer, som på något vis sammanfattar det originella med Orozcos konstnärskap: naturen, materialkänslan och en förutsättningslös kreativitet. Minst intressant är hans foto, som faktiskt kunde avvarats.

Gabriel Orozco – Natural Motion på Moderna Museet t.o.m. 4 maj.