Mandelmixtur

Disaronno Mixing Star

Flambera en uppskuren ananas i 3 cl Disaronno. Muddla. Fyll på med 3 cl Ron Zacapa och 2 cl lime juice samt 1,5 tesked riven muskotnöt. Skakas kraftfullt, silas och serveras i ett isat glas. Dekorera med ananasblast.

Receptet på drinken som vann årets upplaga av tävlingen Disaronno Mixing Star, vars svenska final avgjordes på BarAkademin igår. The D is silent har Jonas Cofield, bartender på Grand Hôtel, kallat sin vinnande originalcocktail, inspirerad av Quentin Tarantinos senaste film Django Unchained. Reglerna föreskriver de tävlande till att låta sig inspireras av en film till sin signaturdrink.

Det var förstås inte bara receptet som vann juryns gillande. Jonas imponerade även i sitt avancerade tillredande, säkra serverande jämte den avspända presentationen av sin cocktail. En drink med smak av amerikanska Södern (där Django Unchained utspelar sig); och där de söta, tropiska frukttonerna i amaretton och den lagrade, smakrika romen balanseras av den färska ananasens syra och det aromatiska i muskoten. Finns inom kort att beställa på jobbet hans, Cadierbaren, lovar Jonas.

Helt otippad segrare är Jonas Cofield inte, han vann nämligen denna tävling även i fjol! Nu får han resa till Amsterdam och tävla vidare mot ett gäng andra nationsvinnande finalister för att eventuellt som totalchampion få fara till Venedig, som deltagare vid Filmfestivalen senare i år.

Bakom den internationella bartendertävlingen The Mixing Star står amaretto(/mandel)likören Disaronno.

Hornhuset

Idag är det slutligen dags för det ”Nya” Hornstull vid Långholms-/Hornsbruksgatorna att visa upp sig, efter några års upprustning. Den förändring som nu bokstavligen sticker ut är den stora, fristående, lutande svarta byggnad med stora fönsterpartier som uppförts blott några meter från de befintliga, ljusa bostadshusen. Hornhuset heter nybygget, Hornhuset med ett n mitt i alltså…

Dan före dan – ännu en byggarbetsplats

Ett restauranghus om hela 900 kvm och i tre etage, och med lika många matkoncept, tre. Torget på gatuplanet hyser en stor självservering och bar (och uteservering) och kan betecknas som något av ett franskt rotisseri, med smårätter och färska skaldjur. En trappa upp finns matsalen Krogen, som serverar medelhavssmaker av mellanrättsstorlek och gärna med ”grönsaksfokus”. Enzo’s (med engelsk genitivapostrof) på översta våningen är en slags kombo av en bättre sportbar, med stora tv-skärmar och bar, och italiensk trattoria; tänk pizza & pasta, birra & calcio (fotboll). Den stora, härliga takterrassen med sjöutsikt ovan Hornstulls trafik blir dock utan bar/servering efter klagomål från de (bokstavligen!) närboende. Hit får gästerna själva bära sin mat/dryck från de andra våningsplanen. Här kommer kökschefen även ha sin egen kryddträdgård!

Enzos sporttrattoria nedan, takterassen ovan

Inredningen, signerad Johan Larsson, Koncept Stockholm, betonar det råa, avskalade före mys: stora öppna ytor, dito fönster, klinkergolv, blottade rör i taken samt komplett avsaknad av textilier.

Vid pressvisningen igår pågick ännu intensiva slutarbeten mot klockan i och kring Hornhuset. Det är bara att hoppas att det hinns färdigt till idag!

Servicepersonal, ej servispersonal.

Lunch bjöds vi också på av kökschefen Petter Viding och hans medarbetare…

Kökschefen och en musselportion

Italienskt på Enzo’s: Charkbrickor på g. / Tryffelost, Taleggio & marinerade oliver / Pizza napoletana

Medelhavsligt på Krogen: Helstekt blomkål med citronconfit och blomkålscouscous / Kryddbakad rotselleri på turkisk yoghurt / Musslor och skaldjur från Galicien / Halstrad uer

Petter Viding fixar uern! Som serveras med picklad tomat, kapris, torkad oliv och yoghurt.
Skaldjursbaren på Torget

Hornhuset ägs av Familjen Ahlbom, som med denna sin senaste satsning också återvänder till Södermalm, där deras förstling, kvarterskrogen Lilla Paris, en gång låg. I krogkoncernen finns även Storstad, Hotellet, Bistro Rigoletto samt nattklubbarna Olssons Skor och Solidaritet.

Med nya Hornstulls ansiktslyftning får det sunkiga kniv-Söder en avsevärt attraktivare, för att inte säga kreddigare, (hipster)prägel -”Gaffel- och knivsöder”. En samlingsplats med galleria, knappt 40 butiker och nio restauranger. Och där exempelvis konceptkrogen Tjoget och Beijing8:s dumplings ju framgångsrikt redan etablerat sig. En ny öl, Hornstull Honey Amber Ale – smaksatt med honung från Tantolundens bin! – har också tagits fram lagom till invigningen. Finns även på närområdets Systembolag. Att Hornhuset är helt rätt och en given succé är knappast någon vågad gissning.

Söderläge i dubbel bemärkelse! Här kommer kökschefen även ha sin kryddträdgård.

PilsnerAle

Två nya svenska öl har lanserats i dagarna. Olika till typ och därmed även till karaktär. Den ena är en ljus, underjäst pilsner, medan den andra är en överjäst ale, även den ljus. Den senare, vanlig i Storbritannien, jäses i högre temperatur, traditionsenligt med jäststammar som flyter upp till ytan. I den förra, underjästa, som är den vanligaste i övriga ölvärlden, arbetar jästen vid lägre temperaturer i kärlets botten.

Proper etikett föreställande Melleruds järnvägsstation. Fast innehållet bryggs inte på ortens gamla bryggeri utan på Spendrups Grängesberg.

Det var en gång, dvs. under första hälften av det förra århundradet, ett bryggeri i Mellerud i Dalsland som gjorde pilsner. Ända till 1959 då det var färdigbryggt. Detta gamla bryggeri – som senare kom att hamna i Spendrups ägo – har med sin ölhistoria inspirerat bryggmästaren Richard Bengtsson att titta närmare på hur man gjorde pilsner för 100 år sedan. Resultatet heter Melleruds Utmärkta Pilsner – jo, adjektivet är en del av namnet! Täckning för värdeomdömet finns dock för denna ljusa lager på 4,8%. Utmärkt mix av pilsner– & münchermalt, bra kropp samt en rätt markerad humlebeska (Magnum, Saazer), gör den precis så lättdrucken som den ska. (33 cl, 12:50)

Om Spendrups har blickat tillbaka i tiden för lanseringen av sitt nya öl, så vänder sig Vimmerbybryggeriet Åbro till London för sin nya, Bryggmästarens Special Edition Pale Ale. Inte blott för inspiration! Ölen är även framställd på Fuller’s anrika bryggeri i Chiswick. En skapelse av Åbros bryggmästare Lennarth Anemyr (bilden nedan) och hans kollega på Fuller’s, John Keeling. Resultat är… mycket av allt, åtminstone inlednings- och avrundningsvis. Fyra amerikanska humlesorter, där Cascadens grape/citrus dominerar samt lite persika i den goda doften. Och en bitterhet (Chinook/Willamette) som biter. Ordentligt. Balans finns det dock inte lika mycket av, tyvärr.

Denna svengelska IPA på 5% finns inte på Systembolaget utan bara upptappad på (inalles 500) fat. Här är det följaktligen krogen gäller.