I år firar Beckers konstnärsstipendium 30 år. Detta manifesteras med en jubileumsutställning på Färgfabriken, där samtliga stipendiater ställer ut valfritt verk. Eloge till juryn för fingertoppskänslan i att identifiera unga talanger på gränsen till genombrott. Flertalet av de tidigare stipendiaterna är idag erkända namn på den svenska och i några fall även på den internationella konstscenen. Det tål även att beaktas att priset i sig (i form av äran och pengarna) förhoppningsvis ger konstnärskarriären en liten skjuts. Detta är även ett symptom på konstvärldens slutna kretslopp.
Här några exempel på de tidigare stipendiaternas utställda verk… På bilden ovan: Annette Sennebys Fall
Dan Wolgers lådor i plywoodLinn Fernströms teckningar The Family och The SwordKarin Wikströms målningarKent Karlssons objekt i glas, sko och rullvagn / Christian Partos Svärm av kretsmaterialJockum Nordströms collage och akvarellerAnders Widoffs målningar Marzano AppioMaria Nordins fina akvareller
Jubileumsutställningen för Beckers konstnärsstipendium utgör något av ett koncentrat av den svensk konsthistorien under de senaste tre decennierna. Den innefattar en mångfald av konstnärliga uttryck och medier. Årets stipendiat, Anna Camner, visas i en sluten oval i centrum av rummet. Hennes presentation omgärdas av de tidigare stipendiaterna. Utställningsytan är snyggt och funktionellt iscensatt av ÅWL Arkitekter, som fäster avseende vid att genrehierarkierna har rivits ned och att alla verken givits en likvärdig exponering.
Sara Möllers keramikskulptur Ben Blå / Ulf Rollofs Dokumentation Abondanado / Mikael Ericssons målning Heldscalla
Jubileumsutställning för Beckers konstnärsstipendium på Färgfabriken Liljeholmen varar, liksom Anna Camners, t.o.m. 12 mars.
Anna Camner målar betagande vackert. Hennes detaljerade naturmålningar fångade min uppmärksamhet för ett år sedan när hon ställde ut på Christian Larsen Gallery. Återseendet kommer i samband med en omfattande och elegant utställning på Färgfabriken föranlett av att Camner tilldelats Beckers konstnärsstipendium 2017.
Anna Camner fortsätter skapa i samma karaktäristiska bildspråk. Hennes hyperrealistiska oljemålningar binder samman den nederländska traditionen med vanitasmåleriet, som påminner om förgängligheten, med surrealistiska visioner. Ljusa motiv lyser skarpt mot svarta, alltid svarta, bakgrunder. Gåtfulla former gäckar fantasin. Levande organismer eller ruttnade kvarlevor? Florstunna blad eller slemmiga hinnor? I Camners stilleben ryms såväl kondomer som toppmurklor. Alla detaljer är precist utförda oavsett målningens format, som skiftar från små till riktigt stora. Floran och faunan, organiska och artificiella material möts på dukarna. Varje bild påminner om något, men ger ändå inga tydliga svar. Den dramatiska mörkläggningen av hela utställningsrummet förstärker den mystiska stämningen som Camner skapar i sin konst. Sällan har Beckersstipendiet varit så välförtjänt som den här gången!
Anna Camner, 30, är således årets Beckersstipendiat och får förutom äran jämte 200 000 kronor även exponera sin konst i Färgfabrikens jubileumsutställnings centrum t.o.m. 12 mars.
”…för att hon uppvisar en lika sällsynt som sällsam konsekvens med ett hantverk som tar spjärn i det utsökta men som bär på gift i sin klangbotten”, som juryns ordförande Mårten Castenfors i motiveringen till att Anna Camner ges Beckers konstnärsstipendium 2017. Till höger om stipendiaten, Jenny Lindén Urnes, måleriföretaget Beckers ägare.
2015-års stipendiatutställning med Julia Bondesson såg ut så här
2014-års stipendiatutställning med David Molander såg ut så här
2013-års stipendiatutställning med Sara Möller såg ut så här
…
Under 30 år har även Beckers konstnärsstipendium delats ut och detta firas med en jubileumsutställning på Färgfabriken Liljeholmen. Samtliga belönade stipendiater representeras med ett verk vardera. Några av dem kan ses i nästa inlägg.
Den ser ut som en torsk, anrättas som en torsk, smakar som en torsk och är mycket riktigt också en torsk. Fast ändå inte… Det är en skrei! Hur? Jo, all skrei är torsk, men inte all torsk är skrei. Så viss begreppsförvirring råder onekligen om denna förträffliga matfisk, Gadus morhua. Skrei är kort och gott torsk som fångas mellan januari-april utanför den nordnorska kusten och Lofoten. Till skillnad från den vanliga kusttorsken är skreien en vandrande population; världens största torskbestånd på en halv miljard individer, som vandrat från Barents Hav för att leka vid nordnorska kusten. När den lekmogna torsken når kusten kallas den skrei. Skrei betyder skrida, vandra på gammelnorska. Efter fyra månader av lek – och fiske – är säsongen över. Stimmen av skrei vänder ånyo norrut och försvinner även från fiskdiskar och krogarnas menyer. Det kommer att dröja nio månader innan den är tillbaka.
Skreifestivalen
Skrei är således såväl ett varumärke som benämning på torsk. Den långa vandringen genom tusen kilometer av strömma och kalla vatten gör fisken muskulös och köttet fast, välsmakande och pärlemorskimrande vitt. Denna råvaras kulinariska kvaliteter har upptäckts av många professionella kockar. Så här års är den oftare förekommande på många restaurangmenyer än torsk från andra vatten. Ifjol lanserade Norges sjømatråd, den norska fiskeindustrins marknadsorganisation, en Skreifestival i Stockholm som föll så väl ut att man upprepar den även i år. Sju restauranger tillhörande krogkoncernen Melanders/Stockholms Restauranger & Wärdshus erbjuder skreiga två- och trerättersmenyer à 350 respektive 425 kr 15–25 februari. Nose-to-tail på 30 olika sätt utlovas; följaktligen inte bara ryggfilén, utan kinder, tunga, lever, friterat skinn… Skrei i säsong hittar man även på andra av stadens bättre krogar. Jag har själv nyligen avnjutit den såväl kokt med smörstekta champinjoner och champagnegräddsås på Wedholms Fisk (ovan), som bakad med råräkor, räkjuice och dill på Markus Aujalays nya Restaurang Tegelbacken (nedan).
Skreilunch på Ulla Winbladh
En lunchinbjudan till att smaka av denna fina fisken fick mig igår att trotsa inomhusvädret och pulsa ut genom snöslasket till Djurgården och Ulla Winbladh, en av de medverkande restaurangerna i Skreifestivalen. På det dukade bordet i festvåningen serverades den ena rätten efter den andra, allt på dagens tema.
Jordärtskockssoppamed lättrökt skreislag, picklad rödlök och krasse / Gubbröra på kavringmed skreirom och brynt smör / Smörstekt skreirygg och friterad tungamed rosmarinsky, svartrot och potatispuré / Frikassé på skreirygg och kindmed västerbottensås, fänkålscrudité och krispigt skreiskinn / Citron- och marängpajmed rårörda bär
Förrätterna var goda. Varmrätterna, som serverades samtidigt och blev stående, gjorde dock ingalunda fisken som kallas för ”vinterhavets mest efterlängtade delikatess” rättvisa. Tyvärr. Fast det är ju inte skreiens fel.
När man ändå tittar in på CFHill kan man ju passa på att ta trappan upp en våning där Ulf Rollof visar sina Cinema Paintings. Har man tur blir man också insläppt… CFHill är nämligen inget vanligt galleri, utan ett så kallat Art Space, ett Private Sales/showroom med, vad det verkar, något godtyckliga besökstider – de angivna öppettiderna till trots. Är oturen framme blir man inte insläppt (fastän personalen kan ses och ser genom glasdörren)…
Traditionellt oljemåleri på duk med en två meter hög LED-ljuslåda i aluminium som spännram. Bakgrundsbelysningen ger motiven en lyskraft påminnande om kyrkfönster. Ulf Rollofs Cinema Paintings; skapade i mörker men som får liv av ljuset. Häftigt och atmosfäriskt!
(280 000 kr/st.)
Ulf Rollof – Cinema Paintings (Pinocchio, Pirates & Other Female Creatures), CFHill Art Space t.o.m. 10 mars
Modeillustrationer från förr och nu, dokumentärfotografi, geometriska collage, jättelika vegetabiliska sköldar… Samt heltäckningsmattor – fast inte som golvbeläggning utan limmade på plywood. Allt detta visas i utställningen Utopins arkeologi på CFHill, där den Tel Aviv-baserade curatorn Sandra Weil har fört samman sex konstnärer från skilda delar av världen och med olika uttryckssätt.
Mats Gustafson och Siri Derkert
Hundra år i tid skiljer Mats Gustafsons eteriskt betagande och Siri Derkerts aningens mer betonade modeillustrationer. Desto mer förenar, inte bara vattenfärgen.
(60 000 (MG) resp. 80 000 (SD) kr/st.)
…
Ohad Meromi
Lekfulla, färggranna geometriska former är genomgående tema i israelen Ohad Meromis collage. Skapade i en nostalgisk återblickande, modernistisk estetik med påtagligt släktskap med konstruktivismen. Politisk konst, inte utan dekorativa värden.
(Priser: 40 000–60 000 kr)
…
Malin Fezehai
Dokumentärfotografi är vad den eritreanska-svenska fotografen Malin Fezehai framgångsrikt ägnar sig åt. Ett halvdussin av hennes bilder från bl.a. Afrika och Sri Lanka presenteras här. Bilden ovan föreställer ett eritreanskt bröllop i Haifa, Israel. (Priser: 12 000–18 000 kr)
…
Christine Ödlund
Växter är något som Christine Ödlund återkommande använder i sin konst, som installationer med levande växter eller utforskandet av brännässlors kommunikation. Här visas hennes nya två meter höga, ståtliga diptyk, Plant Armour, som hon målat med växtpigment! Sköldarna består av brännässla, jordgubbe, älggräs, johannesört, getapel, krapprot, mahogny och indigo. (400 000 kr)
En del gallerier inledde sin nya säsong något senare, närmare bestämt runt månadsskiftet januari/februari. Några vernissager hann jag förbi…
Josefin Lindskog / YA!
För att inleda i blyerts… På Young Art, som har flyttat från Hudik-distriktet till Karlavägen, visas ett halvdussin teckningar i stora format av Josefin Lindskog. Av i bokstavlig betydelse, eftersom Lindskog använder sin egen kropp som redskap och motiv för sina uttrycksfulla bilder.
Kroppens komplexitet, förmåga, oförmåga, skönhet och fulhet vill Josefin Lindskog förmedla med sina talande blyertsteckningar. Om du tycker känna igen hennes ansikte/kropp i grafit har du kanske, precis som jag, lagt märke till dem på de tre senaste Vårsalongerna. Detta är Josefins första separatutställning. Priser: 14 000-40 000 kr. (T.o.m. 25 feb.)
Konstnären själv i konsten och i verkligheten
…
Stephen Lichty / Erik Nordenhake
Mitt i det nedsläckta rummet står en stor skål på golvet, Bowl heter den, rakt på sak. En traditionell japansk skål i svart urushilack, fast i XXL-format. En skimrande vacker solitär. Vi besökare bildar ring runt den, studerar den, rör oss runt den, både ett och två varv. Vi ser våra egna och de andras konturer speglas i den. Eljest förblir den dock sig lik; en stor svart, högblank bunke som står mitt på golvet.
Stephen Lichty heter konstnären som skapat detta minimalistiska verk som är det enda som Erik Nordenhake visar i sitt nya galleri, på Lill-Jans plan. För 200 000 kr är den din. (T.o.m. 24 feb.)
…
Stephen Lichty / Erik Nordenhake
Erik Nordenhakes före detta partner Niklas Belenius (Nordenhake/Belenius) har även han gått vidare, eller kanske snarare, återgått till det egna galleriet, Belenius, på den gamla adressen, Ulrikagatan. För denna utställning framstår galleriet något mer som en konsthandel…
På uppdrag av Millesgården (som delfinansierar sin verksamhet med nya avgjutningar till försäljning) visar och säljer Belenius en handfull bronsskulpturer av Carl Milles (à 200 000 – 3 Mkr).
Torso (1916) / Europa och Tjuren (1926) – bekant för alla Halmstadianer / Venus (1919-26) / Serpentindansös (1901)
(T.o.m. 5 mars)
…
Martin Mlecko / Grundemark Nilsson
Fotografiska monokromer, sammanfogade bilder på överlastade bokhyllor, porträtt på en boxare, ett rutnät tecknat med kol samt en 40 minuter lång video med två papegojor… Det är vad som visas på Grundemark NilssonGallery.
On the Lookout for Beauty heter presentationen av den tyske konceptionskonstnären Martin Mlecko, som gick bort i fjol. Jo, skönheten får man leta efter.
Priser: 20-95 000 kr. (T.o.m. 11 mars)
…
Jonathan Lasker / Bohman-Knäpper
Galleri Forsblom har tagit över Galleri Lars Bohmans lokaler. Galleri Lars Bohman har döpt om sig till Bohman & Knäpper och flyttat några hundra meter österut till Sturegatan 36. Där visas den amerikanske konstnären Jonathan Laskers målningar.
Fantasifulla former, figurer och mönster i klara, rätt tjockt pålagda färger – Jonathan Laskers måleri har sin egen karaktär. På kontoret visas också några små studier till de stora verken. (T.o.m. 18 mars)
…
Timothy Greenfield-Sanders / Wetterling
Avslutningsvis till Wetterling Gallery som upplåter sina väggar till porträtt, fotografiska och tecknade. I de stora rummen visas den amerikanske fotografen Timothy Greenfield-Sanders porträtt (à $10 000) på elva amerikanska transpersoner, The Trans List.
Väggarna i det lilla inre utställningsrummet täcks av drygt 200 tecknade porträtt av människor som den amerikansk/svenska konstnären Amy Simon har mött. En del ansikten i den svenska konstbranschen känner man igen… (almost) Everybody I say Hello to.
Båda utställningarna på Wetterling t.o.m. 25 mars.
Adam/Albin, Portal, 800 grader, Yuc! och Mellqvist är namnen att lägga på minnet för de bästa uteätar- & drickarupplevelserna. Dessa Stockholmska näringsställen belönades igår när DN delade ut sitt krogpris Gulddraken för årets bästa huvudstadskrogar.
Elin Peters, DN:s mat- & krogredaktör, iklädd glittrade aftonklänning, presenterade de fem kategorivinnarna:
Årets kafé: Mellqvist Caffè Bar (Rörstrandsg.) Motivering: ”Här blir man välkomnad som en stammis direkt samtidigt som man får dricka sitt kaffe ifred om det är det man längtar efter. Lokalen är lugn och varm, tulpanerna på bordet precis lagom överblommade, kaffet perfekt och äggmackan ljuvlig. Mellqvist Caffè Bar följer med i utvecklingen utan att förlora sin själ – och nu är de bättre än någonsin.”
…
Årets bar: Yuc! (Norrtullsg.) Motivering: ”I glasen balanseras hetta och fräschör, från högtalarna dundrar flirtig hiphop – och varje beställning i baren får lika omfattande omtanke. Skicklig kunskap kring hantverket ligger som en självklarhet i bakgrunden, men här kommuniceras mer fest än nörderi – mer smak än styrka. Må det bli en vägvisare för Stockholms barscen 2017.”
…
Årets Krog Budget: 800 grader (Sigtunag.) Motivering: ”Här tas den moderna tidens snabbmat till nya nivåer. Alla detaljer sitter; umami-maffiga smaker, krispig textur, kreativa men ändå välbalanserade fyllningar på perfekt gräddade bottnar. I sällskap av vänner, vin och musik hänger vi vid långborden och vill aldrig gå hem. Såvida vi inte får pizzan med oss i en Ebba Grön-cool kartong förstås.”
…
Årets Krog Mellan: Portal (S:t Eriksplan) Motivering: ”Mat, miljö, service, stämning. Allt är på topp i denna vackra och välkomnande restauranglokal. Matlagningen är chosefri men av högsta klass samtidigt som miljön varken kräver slips eller aftonklänning. Hit går vi med barn, svärföräldrar, vänner och på dejt – och vi kommer mer än gärna tillbaka, igen och igen.”
…
Årets Krog Lyx: Adam/Albin (Rådmansg.) Motivering: ”Det perfekta mötet mellan lyx och kvarterskrog. Den fasta menyn bjuder på stora upplevelser i litet format, överraskningar kombinerade med välbekanta smaker. I den ombonade lokalen känner man sig som hemma, och i kombination med uppmärksam service och utmärkt vinlista får vi ett krogbesök som är övertygande helt igenom.”
…
Vidare vederfors SturehofGulddrakens hederspris med följande motivering: ”Krog-Stockholm befinner sig i ständig förändring. Krögare kommer och går. Mattrender sprids som löpeld mellan malmarna och slocknar. Inredningskoncept byts ut. Ställen läggs ned. Kvar finns ändå PG Nilssons välskötta imperium. En växande samling systerkrogar med hög kvalitet som ledstjärna för både matlagning, bemötande och formspråk. Omsorgen kan studeras på dem alla, men allra tydligast är den på Sturehof. Här serveras varje dag och året runt förstklassig svensk-fransk brasseriemat i en exceptionellt atmosfärrik matsal. Konsten, den voluminösa vinlistan, skaldjursplatåerna, Jonas Bohlins kongeniala design, stjärnkockarna vid Gästvagnen, jul-, midsommar- och luciatraditionerna, konserterna i Obaren, uteserveringens utsikt och torsdagarnas Flamberingsvagn är andra skäl att boka bord. En helgjuten restaurangupplevelse utlovas.”
(Nästan) alla vinnare samlade på Gulddraken 2017
Årets Gulddraken ägde, precis som de senaste upplagorna, rum på Restaurang K-märkt. Stimmigt, högt tryck och tätt med krogfolk – det fanns ju totalt 15 nominerade i de olika kategorierna. Det serverades poké bowls med god misomarinerad lax respektive pocherade ägg. Drycken var det sämre bevänt med: ingen champagne i år, varken som tornbygge eller serverat i glas. Inte heller något vin eller öl. Den enda (alkoholhaltiga) drycken som bjöds var likören Jägermeister. Antingen som ingefärssmakande grogg med Ginger Beer eller i form av Jägerbombs/Turbojäger, dvs. ett shotglas med Jägermeister nedsänkt i ett glas Red Bull. En rätt äcklig Alp-cocktail! Fast kanske mer av den rock ’n’ roll-känsla som årets gala hade ambitionen att förmedla.
Som rejält uppförstorade fotografier ur ett gammalt fotoalbum hänger de där. Ombonade interiörer från förr. Matta skärgårdslandskap. Vardagliga porträtt på familjemedlemmar. Mjuka, närmast kontrastlösa bilder med mer av grå schatteringar än svart och vitt, en del med ett bedagat sepiastick, någon enstaka med bleka färger.
Vid närmare påseende visar sig de gamla fotografierna faktiskt inte alls vara fotografier. Allesammans är tuschlaveringar. Vattenfast tusch har lagts på med pensel i skikt på skikt i en jämn yta och utan spår av penseldrag. Bruno Liljefors, Carl Larsson och Jenny Nyström finns bland dem som använde sig av denna teknik. I vår tid är det särskilt en konstnär som gjort detta arbetssätt till sitt som ingen annan: Gunnel Wåhlstrand.
Tuschlaveringen är en process som Gunnel Wåhlstrand själv liknar vid att långsamt framkalla ett fotografi. Det är som om pappret låg i ett stort framkallningsbad och som om bilden redan fanns bestämd därinne, menar hon på. Det är en långsam, tids- och tålamodskrävande teknik som inte blir mindre utmanande av storskaligheten, pappersarken mäter upp till 150 x 200 cm.
Alla Gunnel Wåhlstrands målningar (utom de allra senaste) har sin utgångspunkt i de svartvita familjefotografier från 40-50-talen som fadern lämnade efter sig vid sin hastiga död, då Gunnel själv var blott ett år. Dessa foton blev för Wåhlstrand ett sätt närma sig sin egen förlidna familjehistoria och blev samtidigt fundamentet för hennes högst signifikanta konstnärskap.
23 av Gunnel Wåhlstrands minutiöst detaljrika målningar täcker väggarna på Magasin III:s undervåning. Verken är tillkomna under halvtannat decennium av rigoröst, mödosamt skapande utan några kompromisser. Varje enskilt penseldrag har laddats med betydelse. Tillsammans har de lett till förbluffande måleriska resultat.
Att vin kan vara berikande på en mängd olika vis är ett oomkullrunkeligt faktum. Ett är att vår vinkonsumtion även leder till stöd för nya kulturyttringar. Vinimportföretaget VinUnic delar med ojämna mellanrum ut ett konststipendium till bildkonstnärer i början av sin karriär som stöd för förkovran och utveckling. Som vanligt när det gäller stipendier är definitions- och kvalitetsfrågor delikata och överlämnas till den välmeriterade juryn: Johan Börjesson, direktör Trondheim kunstmuseum, Niclas Östlind, doktor i fotografi på Akademin Valand, konstnären Meta Isæus-Berlin och Magnus af Petersens, tillträdande chef för Bonniers Konsthall.
Stipendiet tilldelas vanligtvis en konstnär. Denna gång enades dock den eminenta juryn om tvenne utvalda som får dela på äran och stipendiebeloppet om 100 000 kr: Jakob Ojanen (f. 1980) och Alfred Boman (f. 1981).
Ojanen belönas bl.a. för ”en upptäckarglädje över den mångfald möjligheter som står till buds när det gäller att skapa en bild” och för ”undersökningarna av bildens materiella förutsättningar”. Boman har i sin tur fångat experternas tycke med ”ett halsbrytande utforskande av det abstrakta måleriets möjligheter och former på allra högsta nivå”.
Stipendieceremonin ägde rum igår på VinUnics kontor i Stockholm. Diplom, checkar och blomsterfång överlämnades av Vingruppens vd, Claes Lindquist och vice vd, Stefan Stjärnström (t.v). Utöver pengarna innebär stipendiet också att ett verk av respektive konstnär köps in för att pryda kontorets väggar; Ojanens iPadgenererade färglagerbild hänger på ekonomiavdelningen, medan Bomans koloristiska oljemålning lyser upp köket.
…
…
…
