månadsarkiv: januari 2016
Sånger från fjärde däck
Genom isen
Ljudet genom skrovet av hur fartyget banar sig genom det kompakta istäcket/sörjan där man ligger och försöker sova i sin hytt en tio meter ovanför vattenlinjen…
… det tar jag med mig efter just den fullbordade Helsingforskryssningen med Viking Line M/S Mariella. Finlandsbåten som isbrytare (kändes det åtminstone som). Med kapuschongen neddragen dristade jag mig ut och upp på bryggdäck i dagningen för att riktigt fånga Finska vikens frusna Tarkovskijstämning…
Divertissement ombord
När jag inte blickade ut över ishavet hängav jag mig åt kryssningspassagerarens älsklingssysselsättningar, d.v.s. att medelst mat och dryck, dans och karaoke samt taxfree fördriva tiden till ankomsten.
Maten på utresan, en trerättersmeny i à la carte-restaurangen Food Garden: Renfilé, karljohansvampsmaksatt blomkålspuré, lingonsirap / Helstekt oxfilé, rödvinssky, potatisfondant, haricots verts / Mangosorbet, jordgubbar, kokosmarshmallows med Floralis Moscatel Oro i glaset. Remy Martin avec:ade kaffet.
På återfärden var det Viking-buffén som gällde – en gedigen bukfyllare. Mina fat…
Ett par av drinkarna och somt av underhållningen ombord Viking Line M/S Mariella
Nåja, karaoken och dansen avnjöts passivt, fast en flaska eller två bar jag i alla fall i land…
Moi moi, Helsinki!
Fjolårets kryssning gick inte genom is utan genom öppet hav i halv storm…
Resemässan är målet
Det nya reseåret 2016 inleds för min del med en resa till en resemässa: Matka Nordic Travel Fair i Helsingfors, Nordeuropas största. Med 900 utställare från 90-talet länder från världens alla hörn är den som något av en jordenruntresa på en dag.
Matka, som firar 30 års-jubileum i år. Här knyter inte bara besöksnäringens olika aktörer affärskontakter utan mässan lockar även stora skaror av den reseintresserade allmänheten – bortåt 70 000 besökare väntas under de fyra mässdagarna på Messukeskus.
Här kan man drömma sig bort till nya exotiska destinationer som Kirgizistan och Tatarstan eller kanske hägrar en tur på pariserhjulet i Tjernobyl? Annars kan man ju jämföra ambitionen och storleken på montrarna, exempelvis Syd- resp. Nordkoreas, eller bara begapa de olika uttrycken av folklore, dekorativt konsthantverk, musik och dans som livar upp ett besök på Matka Nordic Travel Fair.
Eftersom resemässan TUR i Göteborg har kastat in badlakanet så äger Matka numera marknaden för resemässor i Norden. Ånyo måste jag även konstatera att med svenskan kommer man inte långt på Matka; utställningskatalogen och övrigt informationsmaterial är på finska (med minimal översättning till engelska) och flertalet av utställarna skakar oförstående på huvudet när man använder Suomis andra officiella språk…
Båtfärden till (och från) årets Matka Nordic Travel Fair 2016 kommer i nästa inlägg medan rapporten från Matka-besöket 2015 kan betraktas här.
Paul & Ivan – ett möte på väg(g)en
Paul Klee/Ivan Aguéli… En schweizare (med tyskt påbrå) och en svensk. Den förre nådde världsberömmelse, den senare åtnjuter en inhemsk ryktbarhet. Båda med varsin karaktäristiska, personliga stil. Klee var en utpräglad ateljékonstnär medan Aguélis landskap målades på plats ute i naturen. Klee (1879–1940) var enormt produktiv och tematiskt föränderlig, medan Aguéli (1869–1917) varierade i huvudsak samma tema och motiv. I verkliga livet möttes de aldrig men i Moderna Museets nya utställning, Klee/Aguéli, hänger de sida vid sida.
Det framstår som en något sökt kombination; tvenne olika för att inte säga omaka konstnärer. Kan deras verk överhuvudtaget leva intill varandra? Ja, det visar sig att de kan – herrarna Klee och Aguéli trivs väl i varandras sällskap.
Ivan Aguéli
Aguélis ockratonade små landskap uppstod under inflytande av impressionismen och monterades ner till enkla former genom intryck från kubismen. Han sitter i öknen, men målar oaser – en hägring som ständigt ruvar där.
Paul Klee
Paul Klee i sin tur experimenterar med färg- och form för att ständigt lösa upp gränsen mellan figurativt och abstrakt. Enkla tecken, födda ur hans fantasi, vibrerar på duk och papper och fortsätter väcka nya drömmar till liv.
Att dessa två väsensskilda konstnärliga temperament kan föras samman är en angenäm överraskning som bekräftas på Modernas väggar.
Klee/Aguéli på Moderna Museet t.o.m. 24 april (fri entré)
Ólafurs synvillor
En fläkt som otyglat rör sig i knyckiga i cirklar ovanför huvudet är det första man möter när man stiger in genom glasdörrarna. Här finns också en 14 miljoner år gammal meteorit att ta på. I fonden – en jättelik ryamatta, som vid närmare titt visar sig vara en mossig gobeläng av renlav…
Ett halvt glasklot fastkilat i väggen vänder upp och ned på rummet på andra sidan, där ett jättelikt kalejdoskop hänger i taket. En diamantformad spegelvägg leder en vidare mot en genombruten lampboll som blommar i gult…
Sedan blir det svart; i ett kolmörkt rum skjuter en kaskad av blått vatten upp likt en gejser. Rörelsen fryses under ett ögonblick likt ett blixtfoto inför våra ögon. Åh!
I det svarta uppenbaras ännu ett glasklot i väggen, där man skådar in i ett egendomligt gult och kalt, omvänt rum där figurer tycks röra sig…
På väg dit väntar först en sällsam skönhetsupplevelse: en regnbågsskimrande dimridå av små vattendroppar. Beauty, en belyst perforerad vattenslang… Lika enkelt som sublimt!
Från mörkret till ljuset och färgerna samt inte minst det skuggspel som vi besökarna reflekterar på väggarna. Som att befinna sig mitt i ett prisma…
När man sliter sig från detta brokigt lekfulla rum väntar en stor ”blomma”, bestående av 321 glassfärer som man kan spegla sig själv i, multipelt.
Härpå får man passa sig för att inte få en pisksnärt i nacken medan man vadar man genom sand innan man når det stora, senapsgula rummet, där alla förundras över hur konstig vår hud ser ut i detta märkliga, monofrekventa ljus.
Promenaden avrundas i en raffinerad labyrint av halvt genomskinliga väggar av plast i magenta, gult och cyan, men som tillsammans framkallar en betydligt större färgverkan.
Geometri, optik, färg, rörelse… Konst, arkitektur, design… Den Berlinbaserade danske islänningen Ólafur Elíassons omfattande utställning Verklighetsmaskiner handlar om varseblivning; ”Seeing Yourself Seeing”, med konstnärens ord. Att förflytta vårt fokus från konstobjektet i sig till själva upplevelsen att se. Verken blir till ett maskineri som skapar nya verkligheter. En omväxlande räcka installationer av lekfullt infallsrik, lustfylld upptäckarglädje. Tom Tits Experiment möter Liseberg typ.
Om du missat – nä, du skojar?! – denna storslagna iögonfallande (publik)succé, som sträcker ut sig över såväl Moderna Museet som in i ArkDes, och som inget annat är än ett oförskämt sant nöje, så stänger Olafur Eliassons Verklighetsmaskiner på söndag, den 17 jan.
