Marisol Misenta, Isol, mottog igår kväll Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne 2013 (ALMA) ur kronprinsessan Victorias hand vid en ceremoni på Stockholms Konserthus. Ära, stort diplom och en ansenlig summa pengar, 5 Mkr, till denna bilderbokskonstnär/författare från Argentina. En mångsysslande och dito begåvad 41-åring som rör sig obehindrat och lustfyllt mellan bildkonst, design, poesi och musik.
”Isol skapar bilderböcker i barnets ögonhöjd. Hennes bilder vibrerar av energi och explosiva känslor. Med en återhållen palett och ständigt nya bildlösningar tänjer hon på invanda perspektiv och flyttar bilderboksmediets gränser. Hon utgår från barns klara blick på världen och ger deras frågor drastiska uttryck och öppna svar. Med befriande humor och lätthet behandlar hon även tillvarons mörkare sidor”, lyder Alma-juryns motivering.
Förutom tal av kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth och ordföranden av ALMA-juryn Larry Lempert så bjöds även underhållning. Ett sång- och musiknummer med barn från (svenska) El Sistema, duon Mando Diao som framförde ett par tonsatta dikter av Gustaf Fröding samt ett snyggt dans-pas de deux. Allt med Isols karakteristiska teckningar som backdrop förstås.
Lilla Isol – hon ser själv ut som en liten flicka på den stora scenen – är som sagt en kvinna med många talanger, förutom sitt barnboksillustrerande och författande. Bland annat i musiken, hon både komponerar och sjunger, såväl pop som i en renässansensemble! Exempel på sången fick vi i publiken till vår glädje uppleva då hon efter sitt tacktal tog tillfället i akt och framförde Kurt Weills & Roger Fernays ”Youkali Tango” à cappella.
En risk för högtravande prisceremoni blev i stället en underhållande kväll, genomsyrad av huvudpersonens charm, spontanitet och värme. ¡Gracias, Isol!
I godispåsen för oss inbjudna låg Isols två första till svenska översatta böcker: Petit, monstret (2006) och Numeralia (2007), som skapats tillsammans med poeten Jorge Luján. Idag har jag därför kunnat blicka in i Isols konstnärskap. Hon spelar på bilderbokens uttrycksmöjligheter med en enkel form, dämpad färgskala och en medveten misspassning av färglager. Fantasin möter underfundigt verkligheten som utmanar både barnets intelligens och intuition. Fint.
