Etikettarkiv: Fotografiska

Torsdagsfläng VI: Nick Brandt på Fotografiska

Fotografiska fyller 5 år och firar i dagarna fem! Först och främst: ett välförtjänt grattis! Ferdinand Bobergs jugendbyggnad på Stadsgårdskajen kunde inte ha fått en bättre hyresgäst än bröderna Jan & Per Broman och deras medarbetare. De har berikat Stockholm med alla fotografer och utställningar som man annars inte fått se. Tack!

Fast visst hade väl dessa pyramidala framgångsår förtjänat en mer episk jubileumsutställning än Nick Brandts i och för sig storslagna bilder från Östafrikas djur- och naturliv – ännu en gång. Men icke, för det var denne engelsmans sepiatonade porträtt av elefanter, zebror och lejon på savannen som hade vernissage på årsdagen. Hm, (publik)favorit i repris så att säga…?

 

Nick Brandt – On This Earth A Shadow Falls Across The Ravaged Land på Fotografiska t.o.m. 13 sep.

Mörkrumsfotografi I

För att föreviga sig själv poserandes i badrumsspegeln eller dagens bricklunch behöver man en kamera, exempelvis den i mobilen. Motivet fångas på ett ljuskänsligt medium, numera vanligen en bildsensor, fordom på en fotografisk film. Om man ingen kamera har till hands kan man ändå skapa fotografiska bilder med ljus, kemikalier och ting, fast då får man hålla sig i mörkrummet. Fotogram och kemigram är två sätt att få fram bilder på ett ljuskänsligt material som fotopapper utan att använda en kamera.

Vid ett kemigram exponeras och framkallas det ljuskänsliga fotopapperet i framkallningsvätska på samma gång, antingen genom att exempelvis använda en pensel och måla på pappret eller, som i exemplen längre ned, direkt bara sänka ned pappret i framkallare. Ett fotogram skapas i sin tur när olika föremål placeras direkt på fotopappret som belyses för att skapa färger och mönster för att sedan framkallas. Bilderna växer fram i dialog med slumpen, beroende på hur kemikalier och föremål reagerar på ljuset, något minnande om alkemi. Kemi- och fotogram är åldriga, ursprungliga och skäligen odigitala tekniker, som likväl används av entusiastiska fotografer än i dag.

En av dessa är Ewa Stackelberg, som är aktuell med en utställning med färgstarka fotogram på Fotografiska. Med material som jord, tistlar, lera, mossa och slaktavfall som hästhuvuden och tarmar har hon skapat sina brokiga, dekorativt abstrakta batikbilder i storformat.

Den snygga inramningen i samstämmig mörkrumssvart och med sittplatser mitt i rummen, har utformats av Ulla Kassius. Missa inte Maud Nycanders film som är en utmärkt introduktion till Ewa Stackelbergs utställning.

Ewa Stackelberg – Fotogram, Fotografiska t.o.m. 5 april.

 

I nästa inlägg: Åke E:son Lindmans kemigram

Allt ljus på Herb Ritts

Utställningarna kommer och går med hög frekvens på Fotografiska. Två storheter står härnäst på tur: nu på fredag Andres Serrano och veckan därpå är det Martin Parrs tur att fylla en av de stora salarna med sina fotografier. Det betyder att Herb Ritts hänger på sista veckan och har du ännu inte sett denne berömde fotografs bilder bör du skyndsamt ställa kosan mot Stadsgårdskajen, för det är en retrospektiv inte bör missas.

”Jag snubblade i princip in i fotografins värld. Jag köpte en liten kamera och åkte på semester och började fotografera mina vänner och jag gissar att jag hade ett öga för bild” har Herb Ritts förklarat sin framgång. Han hade emellertid inte bara en fallenhet för bildskapandet utan härtill en färdighet att få den han fotograferade att känna tillit och våga ”släppa till”. Ett imperativ för en god porträttfotograf, inte minst om man ska locka fram det personliga av kameraskadade celebriteter som skådespelare, artister och modeller.

Ritts verkade i gränslandet mellan mode, konst och reklam. De ikoniska porträtten på världsstjärnorna gjorde Ritts för magasin som Harper’s Bazaar, Vogue, Elle, Vanity Fair och Rolling Stone. Modefotona för Donna Karan, Calvin Klein, Versace och Giorgio Armani likaså. Liksom reklambilderna för kosmetikföretagen Chanel, Lancôme och Revlon. Alla finns de på Fotografiskas väggar. Ett hundratal utvalda verk, i sv/v, framtagna och auktoriserade av upphovsmannen, dvs. inga nya printar. Dock saknas hans likaledes stilbildande musikvideor för exempelvis Madonna, Michael Jackson, Jennifer Lopez och Chris Isaac tyvärr (vilka dock finns på Youtube).

Vid sidan av kändisporträtten var Ritts främsta utmärkande egenskap kroppsfixeringen, en besatthet i kroppens skönhet och kroppens rörelse i ljus. Erotik parad med en grafisk estetik. Statuariskt. Fast ändå är det inte lika formfulländat som i Mapplethorpes (homo)nakenstudier, tycker jag.

Titeln på utställningen, In Full Light, syftar på att nästan alla av de 105 bilderna är tagna i naturligt ljus, i det Kaliforniens dagsljuset. De få undantagen visar  Ritts tillkortakommanden visavi blixtteknik. Men, de är som sagt få. Desto fler är de så välkända porträtten av Jack Nicholson, Sean Penn, Elizabeth Taylor m.fl. Här finns även den berömda gruppbilden med de fem nakna supermodellerna Stephanie Seymour, Cindy Crawford, Christy Turlington, Tatjana Patitz och Naomi Campbell.

Modeller ”i Ritts anda” och burgundiskt bubbel förnöjde förhandsvisningen…

 

Herb Ritts – In Full Light på Fotografiska t.o.m. 15 mars

 

Skapelseberättelsen genom kameran

En av Fotografiskas mest monumentala utställningar är på utandning denna helg. Skynda följaktligen dit om du inte sett den brasilianske mästerfotografen Sebastião Salgados grandiosa projekt Genesis (Skapelsen) än. Som titeln signalerar är anspråken himmelshöga. Under åtta år besökte Sebastião Salgado ett 30-tal länder och sökte sig till de platser, som fortfarande fast sannolikt inte så länge till, är opåverkade av den moderna civilisationen.

Vacker att titta på är denna omfattande fotosvit förbluffande tunn i jämförelse med Salgados tidigare reportage om massmigrationer, folkmord och gruvarbetares vardag. Se den bör man helt visst likafullt!

Fotografen själv, i centrum för sin utställning

Sebastião Salgado berättar inte enbart i  bilder utan emellanåt även i ord, som här vid pressvisningen.

Sebastião Salgado – Genesis på Fotografiska t.o.m. 14 sep.

Det absurdas teater

Att man kan äta (gott & grillat) på Fotografiska framgick med all önskvärdhet av föregående inlägg. Om man dessutom gör det nu i veckan så måste jag bara nämna utställningen som är inne på sin sista vecka och som inte bör missas: Roger Ballen’s Theater of the Absurd.

En surrealistiskt bisarr (bild)värld befolkad av udda och utsatta existenser, poserande i märkliga ställningar och med märkliga attribut och djur. En misär av samhällets utstötta gestaltad i svart(vit)a fotografier, tagna i Sydafrika. Fotografen Roger Ballens Beckettskt absurda teater väcker mycket känslor och många tankar, den frammanar olust, äckel men är även komisk – som en bild i en skrattspegel. Onekligen en högst egendomlig och märkvärdig upplevelse att bevittna.

Roger Ballen – Roger Ballen’s Theater of the Absurd på Fotografiska t.o.m. 7 juni

Den absurda teaterns regissör/scenograf/fotograf i egen person.

Verkligheten iscensatt

Den tyskfödda Londonbaserade fotografen Julia Fullerton-Battens bilder är fyllda med liv, känslor och berättelser… De är litet märkliga, för att inte säga märkvärdiga. Omsorgsfullt iscensatta fotografier med stark karaktär, fastän de egentligen ter sig ganska statiska och känslolösa.

Flertalet av Fullerton-Battens bildserier skildrar kvinnor, bland annat relationen mor-dotter och unga kvinnors väg från tonåren till vuxenlivet.

Julia Fullerton-Battens absurda och emellanåt skruvade bildvärld – som man med fördel (än)nu kan ses på Fotografiska – är både tankeväckande och lekfull, samt en smula Hopperskt ödslig. Hon manipulerar belysning, perspektiv, färg och skala, vilket tvingar betraktaren att ifrågasätta verkligheten. Scenerna är skapade i en läcker palett av filmiskt mättade färger och med ett öga för detaljerna. Så bygger hon drömvärldar med såväl en underfundig humor som oroande inslag.

Julia Fullerton-Batten – Staged Reality på Fotografiska t.o.m. 11 maj.

Kändisbilder och okända landskap II

Den franska fotografen Corinne Mercadier erbjuder en helt annan visuell utmaning och stimulans i sin utställning Wicked Gravity än Johan Rheborgs kändisbilder. Väggarnas mättade färgtoner samspelar effektfullt med den dämpade koloriten i hennes bilder. Hon iscensätter sina egna drömmar i noggrant planerade kompositioner, surrealistiskt vackra fantasivärldar. Abstrakt, dramatisk och gåtfull fotokonst som får mig att dröja kvar med blicken, både förundrad och undrande inför motivens mystik.

 

Corinne Mercadier – Wicked Gravity, Fotografiska t.o.m. 9 mars.