Installationen av ett svävande, femton meter långt, utsirat valskelett är det första som fångar blicken, när man gör entré. I dess skugga döljer sig en grinande, schackrutig dödskalle. På andra sidan vägen exponeras en samling stenar, som av floden slipats till sin mjuka avrundning och som därefter mönstergraverats upprepade gånger för att få sina slutliga, stiliserade och fossilliknande former. Här hänger en lång serie fotografier (40 st.) från Berlin med iscensatta möten mellan konstnärens gula DDR-scooter Schwalbe och dess identiska tvillingar. På golvet glänser en röd superslimmad ”padda”, det vill säga en itu/treskuren Citroën DS. Abstrakta, geometriska och delvis datorgenererade målningar, som påminner om Mondrian, samsas med en grupp mjuka terrakottaskulpturer, sinsemellan olika, men ändå inte…
Den mexikanske konstnären Gabriel Orozco (bilden nedan) är ett världsnamn inom samtidskonsten, men i Norden har hans verk aldrig tidigare visats i en soloutställning. Moderna Museet rättar nu till detta. Orozco litar lika mycket till slumpen och naturens oförutsägbarhet som ett tydligt planerat, metodiskt och ofta regelbundet, upprepat hantverk.
Orozcos konst är inte lätt att kategorisera. De verk som här visas spretar rejält, såväl till stil som utförande. De uppmärksammade, spektakulära replikerna på Cittran och blåvalfossilen är förvisso roliga att se, men det som berör mest är kollektionen om de 45 bearbetade Rullstenarna. Poetiska skulpturer, som på något vis sammanfattar det originella med Orozcos konstnärskap: naturen, materialkänslan och en förutsättningslös kreativitet. Minst intressant är hans foto, som faktiskt kunde avvarats.
Gabriel Orozco – Natural Motion på Moderna Museet t.o.m. 4 maj.