Efter den jobbiga timmen med den konstruerade spektralmusiken kändes behovet av att rensa öronen med musikalisk musik akut. Dessbättre fanns räddningen i närheten, på Stallet, den lilla scenen för folk- och världsmusik på Musikaliskas gård, som denna kväll var fullsatt till sista plats. Anledningen stod redan på scenen när jag trängde mig in: den polska ensemblen Vołosi, en stråkkvintett med sina musikaliska rötter i Tatrabergen/Karpaterna. Fem musikanter som spelar sin generöst smittande folklore för allt vad tygen håller. Ösig energi och improviserad virtuositet parad med en suverän spelglädje = hur bra som helst! Wspaniale! (googla det!)
Fast hur tänkte arrangören när man täckte hela lokalen med stolar utan att lämna något utrymme längst framme vid scen för den betvingande spontandans som Vołosi helt visst bjuder upp till?
Det hela inleds med en tom scen endast belyst i naket arbetsljus. De sex musikerna sätter igång att stämma sina instrument. Länge. Nej, de stämmer inte utan spelar… musik? Ja, musik är väl att ta i, ty här finns varken melodier, harmonier eller markerade rytmer – det som flertalet av oss med öron kallar musik. Denna avart benämns visst som spektralmusik, en svårintagen komplexitet av övertoner och noise, ett teoretiskt anlagt påfund från början av 80-talet. En av dess upphovsmän var den franske komponisten Gérard Grisey. Det är också han som har skrivit Vortex Temporum (1996) stycket för piano, stråkar, klarinett och flöjt som utgör soundtracket till koreografen Anna Teresa De Keersmaekers dansföreställning som vi i publiken i Dansens Hus just ska till att se. Och även dessvärre lyssna till.
När den belgiska ensemblen Ictus inledningsvis spelat färdigt kommer de sju dansarna i kompaniet Rosas in på samma avskalade scen för att framföra en koreografi helt utan musik. Varje dansare representerar varsitt av de instrument som just gått av scenen. Var och en gör sin koreografiska interpretation av den nyss framförda ”musiken”.
I föreställningens andra hälft möts musikerna och dansarna på scen. Dansandet utförs således då till ”musiken”. Det är mycket springandes runt i cirklar och klungrörelser i spiraler; Vortex betyder spiraler, medan Temporum betyder tider. Runt och runt, som ett urverk. Och lika intressant. Roligast är det när en av dansarna ger gestalt åt pianistens musik. Annars var det inte så muntert, utan bara tålamodsprövande abstrakt. Slutet hade dock en viss atmosfärisk laddning med det avtagande ljuset fokuserat på dirigentens handrörelser.
För mig är musiken själva fundamentet ur vilken dansen tar sitt avstamp och med god musik ökar även förnimmelsen och njutningen av dansen i ögats och örats symbios. Och motsatt: att behöva utsättas av en hel timme av provocerande plågsam fulmusik gör det svårt att tillgodogöra sig De Keersmaekers tanke, koreografi och estetik. Bara tröttsamt och tråkigt. En besvikelse.
Årets första galleriutställningar hänger på sista veckan – knappt om tid om du inte hunnit se än. Här kommer några sista-minuten-tips till några i Stockholm Gallery District som du inte vill(e) missa…
Konstkeramik ser man inte ofta på den allmänna galleriscenen, i synnerhet inte bland de mest inflytelserika galleristerna. Ett högst glädjande undantagstillstånd råder emellertid på Andréhn-Schiptjenko där Per B Sundberg har flyttat in med sina pjäser. Jo, jag skrev glädjande, för en kul utställning är det, även om man ofta sätter skrattet i halsen. Det är en mörk vision som Sundberg med sina brända lerföremål visar fram, en värld som både spirar och är stadd i förfall: svampar som växer ur kroppsdelar och nukleära svampmoln som reser sig över en förödd stad.
Från en liten svamp för 20 000 till en By för 180 000 kr
Och så alla dessa kranier, en hel vägg full av grinande dödskallar med hår och peruker som möter en på väg in. Så man kan morsa glatt på den oundgängliga döden!
…
En annan objektsbaserad utställning finns på Elastic Gallery. Fast här är föremålen inte av keramik utan av diverse strukturer och vardagsföremål i blandade material. Magnus Thierfelder heter han som har skapat dessa, i sin minimalistiska installation betitlad Present tense, sounding like an echo. Det mesta går mig förbi. Men så finns där också ett bord fullt med små ting, till synes utlagda på måfå men vars arrangemang sannolikt är lika genomtänkt som resten av Thierfelders utställning. Skillnaden är att här lockas jag till att titta till, titta närmare och gå runt och titta mer. Each and every, one kallas detta lika obegripliga, men bildpoetiska verk.
…
Ifjol tilldelades David MolanderBeckers konstnärsstipendium och fick i Färgfabrikens spatiala rymd möjlighet att riktigt breda ut sina detaljrika och storslagna fotografiska och filmiska urbana miljö/arkitektur-collager. I sin nya utställning på Cecilia Hillström Gallery, betitlad Rest in Paint, är motiven framför allt hämtade från graffitins New York och Teufelsberg i Berlin. Den tyska huvudstadens offentliga papperskorgar projiceras också. Samt en trio bilder som tar sin utgångspunkt hos August Strindberg och författaren Italo Calvino.
…
Armeringsjärn växer ur väggarna, har slagit rot i golvet och svävar i taket hos AnnaElleGallery. Armeringsjärn som böjts, bänts och vridits om varandra. Det raka har krökts, det hårda har veknat, det obändiga har kuvats. Nästan. Leontine Arvidssons installation av järnnystan liknar ingenting jag sett! Häftigt!
Den spansk-katalanske bokstavsälskande skulptören Jaume Plensas utställning på Galleri Andersson/Sandström stängde redan i helgen. Tyvärr. De stora (och mindre) kvinnohuvudena i brons som befolkade rummen har flyttat vidare. Platta men ändå tredimensionella, snudd på transcendentala sin materialtyngd till trots. Sällsynt finstämt.
Utställningarna i Stockholm Gallery District (förutom Plensa) pågår t.o.m. 28 feb.
Glada gallerister på gång framför Jaume Plensas glasvägg ”Blake in Venice”, som innehåller delar ur William Blakes Proverbs of Hell
Diplomatiska mottagningar i samband med nationaldagsfiranden följer vanligtvis mer eller mindre samma mall. Halvannan timme av världsvant cocktailminglande med mer eller mindre myckenhet av tilltugg. Vanligtvis är dessa tillställningar förlagda till ambassaden/ambassadörens residens eller någon större festvåning.
Estland 97
När Estland idag firar sin 97:e nationaldag (efter självständighetsdeklarationen vid första världskrigets slut) bjöd landets nytillträdda ambassadris, Merle Pajula, emellertid på lunch till havs. Närmare bestämt ombord på Tallink Silja Lines M/S Romantika. Den utmätta tiden räckte förstås inte till för en kryssning till Tallinn, utan fartyget låg förankrad i Värtahamnen.
Lunch. Sålunda inte så mycket till stående/gående umgänge, desto mer av sittande till bords i matsalen, där buffén var uppdukad.
Tallink Silja M/S Romantika
En av mina tallrikar: Chilimarinerade blåmusslor, minitoast Skagen med sikrom, Niçoise-sallad och grillad lax. Till det en provning av tre av ölen (veteöl, rågale och porter) från det estniska hantverksbryggeriet Põhjala, vilka även ska lanseras på Systembolaget senare i vår.
På dessertassietten: pepparkakstiramisú och mangosmoothie.
Lunchen Estland till ära avrundades i fartygets bar där matsmältningen fick handräckning av vodkan Viru Valge, likören Kristallkümmel samt Estlands stolthet, likören Vana Tallinn – i mitt glas. Terviseks!
I baren hängde även Kristiina i sin folkdräkt från Ösel, det är hon som pryder bilden högst upp. (Fler, många fler!, estniska folkdräkter hittar du här)
I över 30 år har Cay Bond varit verksam inom modevärlden. Som journalist och redaktör för magasinet Clic och tv-programmet Modemaffian, som hon startade parallellt. Som trendanalytiker för Promostyl i Paris. Samt som föreläsare och författare. Frankrike löper som en röd tråd genom Cays långa, modeinriktade yrkesverksamhet. Hon har inte bara gjort dess exklusiva skrädderi- och sömnadskonst, haute couture, och den färdigsydda konfektionen, prêt-à-porter, jämte dess kreatörer bekanta för en svensk publik. Härtill har hon spridit den franska synen på mode: att mode är kultur, kunskap och personligt uttryck.
Som ett erkännande och tack för sin mångåriga gärning har Cay Bond utnämnts till Officier de l’ordre national du Mérite, Nationalförtjänstorden, enligt ett beslut av republikens president François Hollande. Denna hedersbetygelse delades ut igår av Frankrikes ambassadör i Sverige, Jacques Lapouge, vid en ceremoni på Frankrikes residens.
”Vi vill med denna utmärkelse hedra Cay Bond för hennes framstående insatser för Frankrike som inspirationskälla, besöksmål och modenation. Med sina gedigna kunskaper har hon fört fram franska modeskapare och företag, men också bidragit till värdefulla fransk-svenska kontakter.” Detta bland annat uttryckte ambassadör Lapouge innan han dekorerade aftonens huvudperson.
Som följdes av tacktal – på välartikulerad franska förstås – av den nyförtjänta…
Och så avrundades ceremonin med ett uppsluppet mingel med champagne i glasen och kanapéer på faten.
Tills helt nyligen var en semla en semla: en rund bulle av kardemummakryddad vetedeg, fylld med mandelmassa och toppad med vispgrädde. Den kunde visserligen vara större eller mindre, ha en snyggare resning eller vara mer korpulent och den lilla brödhatten kunde ha litet olika form. Men den såg ändå ut och smakade som en semla av tradition gör.
Nu har emellertid semmelbastarden gjort entré på bred front! I början av året – försäsongligt alltså – lanserade Mattias Ljungberg på Tössebageriet sin semmelwrap, något som blev en omedelbar försäljningsframgång. Denna succé triggade andra bagare till nya, djärva semmelutvikningar och nu finns det semmelburgare, semmelpizza, croissantsemla, wienerbrödssemla, Elvissemla, semmeltårta och semmelmilkshake… Semlan tar sig snudd på vilka yttre former och innehåll som helst, bara fantasin hos bagaren sätter gränser.
Mitt val för fettisdagen blev en semla från K-märkt Garnisonen. En förhållandevis traditionell fastlagsbulle bakad av Martin Frankenberg. Konditorn Daniel Roos har vispat till inkråmet, en smakfull mandelmassa med rostad mandel, spetsad med mandellikören Amaretto. En förträffligt smakande semla! Den finns i två storlekar, modell mindre för 25 kr och nymodigheten, den mäktiga korvbrödsliknande för 35.
De flesta av alla de produktnyheter som presenterades under Möbelmässan/Designveckan fanns bara att beskåda under dessa dagar. Småningom finns förstås det mesta i en inredningsbutik/sajt nära dig.
Tre av de designutställningar som då öppnade är emellertid ännu tillgängliga…
1950-talet: Ett dukat bord i ett modernistiskt hemI 50-talsrummet hänger den nya taklampan Serpentine, formgiven av designern Oscar Lind (11 000 kr)
Svenskt Tenn på Strandvägen producerar snygga utställningar i sitt galleri. Under Stockholm Design Week bjuder man in internationella storheter att stå för inredningen: ifjol det italienska designföretaget Fornasetti och året dessförinnan, den cypriotiske formgivaren Michael Anastassiades. Så det fanns förväntningar på vem som skulle få den äran i år… Uppdraget gick – något överraskande – till den brittiska scenografen Maria Djurkovic, som skapat de visuella miljöerna i filmer som Mamma Mia!, Tinker Tailor Soldier Spy, The Hours och den bioaktuella The Imitation Game.
En av Maria Djurkovics specialiteter är att återskapa tidstypiska inredningar. Med utgångspunkt i textilier och med möbler och föremål från Svenskt Tenn har hon skapat tre rum som minner om filmscener från 1930-, 50- och 80-talen, i utställningen Three Decades.
Three Decades – Scenographies by Maria Djurkovic på Svenskt Tenn t.o.m. 29 mars (gratis).
Frukost i Tesalongen
…
Subjektiviteter – utvald design
Nationalmuseum, Sveriges största museum, har utöver sin väldiga samling av måleri, skulptur och konst även en betydande mängd konsthantverks- och designföremål i sina magasin. Flertalet av dessa visas sällan fram. Nu finns emellertid en liten men dock del av dessa tillfälligt utställda i Kulturhuset Stadsteatern.
Exempel ur Monica Försters produktion
24 svenska formgivare har fått plocka ut varsitt favoritobjekt ur museets designsamling medan museets intendenter i sin tur har valt ut några föremål ur formgivarens egen produktion. Inalles ett hundratal tingestar, från senaste nytt till äldre designskatter; allt propert presenterat i det ljusa, luftiga galleriet under rubriken Subjektiviteter.
2 x Orrefors: Edward Halds ”Himmelsglob” (1930) / Lena Bergströms ”Planets” (2001-2015)Lena Bergström själv mellan sina Planeter
Huruvida urvalet av medverkande formgivare är den optimla speglingen av landets bästa samtidsdesign kan ju diskuteras. Det faktum att Nationalmuseum luftar sin designsamling under Stockholm Design Week är ändå gott.
Anna Kraitz står vid sin cykelpollare ”Fogdarp” / Anton Alvarez sitter i sin ”Thread Wrapping Machine Chair”
Anmärkningsvärt är det dock att det kostar 100 kr att se den! Och då är Nationalmuseums utställning ändå sponsrad av ett stort bilföretag. Entréavgiften till Kulturhusets egna utställningar är 40 kr.
Vasen ”Blow Away” (för Moooi) och ”Surface Tension Lamp”, en LED-lampa med en efemär skärm av såpa. Två exempel på Fronts smarta, innovativa konceptdesign. Favoriter!
Subjektiviteter– utvald design på Nationalmuseum @ Kulturhuset Stadsteatern t.o.m. 22 mars (100 kr).
…
Ung Svensk Form på ArkDes
Charlie Styrbjörns stilfulla ”Ladder” i böjträ (för Thonet) / Ida Petterssons optiska textil ”Popup” / Anneli Tegelbergs färgstarka mattor ”Do your practice and all is coming”
Efter att ha visats på Möbelmässan (Greenhouse) går utställningen Ung Svensk Form på turné och första stoppet är ArkDes på Skeppsholmen. Årets juryutvalda 22 bidrag inom möbler, textil, mode, konsthantverk, produktdesign med mera har stuvats in i den tråkiga delen av museibyggnaden där just inget som visas görs rättvisa…
Modebidragen står Erik Bjerkesjö (herr/skor) resp. Isabell Yalda Hellysaz (dam) för. Bra val!
Ung Svensk Form är stiftelsen Svensk Forms nationella designutmärkelse för unga (≤ 36 år) formgivare.
Entréavgiften till ArkDes är 80 kr – vilket denna utställning knappast är värd. Det är däremot arkitekturfotoutställningen Constructing Worlds. Den visas i den stora salen och då kan du ju passa på att se Ung Svensk Form ”på köpet”.
Förutom allt som visades på själva Möbelmässan/Stockholm Furniture & Light Fair, valde en del formgivare/producenter/importörer att visa sina inredningsnyheter ”på stan”, som en del av Stockholm Design Week, i stället. Här ett urval av dessa…
Detalj av bordet ”Daisy”, ritad av Salih Teskeredzic
För att börja bakifrån, åtminstone alfabetiskt, med veckans outsider-upplevelse: det bosniska möbelsnickeriet Zanats originella hantverk. Med anor från det förra sekelskiftet har familjen Niksic tillverkat sina unika omsorgsfullt, snidade möbler i massivt trä.
Nederst t.h.: kronbladsborden ”Petal”, formgivning Salih TeskeredzicMånga träbitar små… Detalj av bordet ”Ombra”, formgiven av Jasna MujkicDen nya bordet ”Bowlkan”, ritat av Harri Koskinen. Skål av Monica Förster.Monica Förster presenterar familjeföretaget. Medan Gert Wingårdh presenterar/tillber sin och Sara Helders nya soffa ”Branchmark”
På Stockholms Auktionsverk visades under Stockholm Design Week en helt ny möbelkollektion som Zanat (som betyder hantverk) tagit fram i ett samarbetsprojekt med den nordiska designerkvartetten Monica Förster, Harri Koskinen, Gert Wingårdh och Sara Helder. En enastående hantverksskicklighet att begapa och beundra! Bosca, som den nya produktserien heter, finns (ännu) ej i serietillverkning.
Vid pressvisningen av Sarajevo Sessions: Scandinavian Designers Discover Bosnian Handicraft bjöds det på ettersöt baklava.
Balkanbaklava
…
Harri Koskinen i egen hög formgivarperson stod i fokus för en tillfällig utställning på Finlandsinstitutet. Här visades en samling av hans många produkter: succéarmaturen i glas, Block Lamp (för Design House Stockholm, 1996), Koskenkorva-flaskan, samarbetet med den finska studiomonitortillverkaren Genelec, vilstolen K Chair, med textil tillverkad av papperssnöre (för finska Woodnotes) och den nya taklampan Valoarte. Ifjol belönades Koskinen – som även är designchef för Iittala – med Finlands kanske finaste designutmärkelse: Kaj Francks-designpriset.
Några av Harri Koskinens produkter i hans egen hylla (2010)
…
Parallellt med Harri Koskinen visades under Stockholm Design Week även design av fyra yngre, finska formgivare i nätverket Beacon Helsinki. En av de fyra var Mikko Laakkonen…
Aluminiumbelysningen ”Tihko” och bordet/förvaringen ”Heritage”, prototyper formgivna av Mikko Laakkonen
(Finsk form som förfriskning bjöds det också på! Mer om detta i ett kommande inlägg).
…
I vä övre hörn Stefan Borselius soffsystem ”Tondo”. I centrum och t.v: Andreas Engesvik soffor/fåtöljer ”Tiki” och bord ”Bowl”.
Från Finland till Finnboda Varv (Nacka), där möbeltillverkaren Fogia håller till i sin höga, rymliga konceptbutik, en gammal ångmaskinsverkstad. Här presenterades de fyra produktnyheterna av formgivarna själva: Stefan Borselius, Note Design Studio, Andreas Engesvik och Monica Förster.
Full uppmärksamhet på Monica Förster, i sin nya soffa ”Retreat”Monica Försters soffgrupp ”Retreat” gjorde skäl för namnetDelar ur Note Deisgn Studio provsitter sin nya fåtölj ”Sling”T.v. Notes stol ”Sling”, i två storlekar / I centrum vänder Andreas Engesvik på sin ”Bowl”, som rättvänd gör sig bra med garnnystanAndreas Engesvik presenterar sin nya kollektioner: förvaringsmöbeln ”Bowl” och soffan/fåtöljen/pallen ”Tiki”Sitta snyggt i Stefan Borselius soffsystem ”Tondo”Fogia Collection 2015, i mobilen
Efter möbler – lunch! Något som förstås även måste fotograferas/instagrammeras.
Ungtupp med goda vegetabilier, anrättad av Christian Hellberg (Årets kock 2001), köksmästare på Griffins SteakhouseFärgmatchning!Precis som varje år under Designveckan råder vinter…
…
Italienska Alessi visade vid en frukostpresentation på Asplunds en mängd vår/sommar-nyheter, bl.a. för köket…
Adam Cornishs serie korgar ”Trinity” hyser citroner/avokador/croissanter / Äggen ligger i Pierre Charpins rostfria korg ”PCH06” / Medan smör- och marmeladbyttorna, porslin och besticken är nyheter ur Marcel Wanders omfattande kollektion ”Dressed”Grönsakerna vilar snyggt i Guido Venturinis nya ”spets”skål i stål ”Opus” / Till höger: frukosten!
…
Caisa Nordenståls ”Spill”, bokstavligen
Vad man kan ta sig för med textilt spillmaterial visade textildesign-andraårseleverna vid Textilhögskolan (Borås) i ett samarbete med möbelföretaget Swedese, som tillhandahållit spillet: bitar av tyg och läder, stolsben m.m…
Caisa Nordenstål och hennes ”Spill”
Bland dussinet fantasifulla och dekorativa ljudabsorbenter, sittmöbler, kuddar, belysningssladdar m.m. fångade Caisa Nordenståls läckert sammansatta, meandermönstrade ”tavla”, Spill, omedelbart mitt bästa öga.
Allt ljus på Lisa Fredin genom hennes lampa ”Ametist”En lampa värd att fotografera, Lisa Fredins ”Ametist”
Lisa Fredins två lampor, Ametist, som tagit sin utgångspunkt i ädelstenens former, emitterade ett spännande ljusflöde. Medan Ida Lindes använt sig av papier-maché-inspirerad konfettiteknik vid tillverkningen av sitt bord och sin belysning.
Hon ser rött!Ida Linde sitter på bordet i lampornas sken
Edit Carlefalk har skapat ett schackrutigt litet bord, Konfekt, med tvärsnitt av läder. Statira Jazayeris ljudabsorberande moduler kan både monteras på väggen eller hänga fritt i rummet.
Fyrkantigt! Edit Carlefalks golvade och Statira Jazayeris hängande
Waste is only waste when misplaced hette den annorlunda och roliga designutställningen, som tillfälligtvis ägde rum på So Stockholm.
…
I nästa inlägg, några designutställningar som visades under Stockholm Design Week som ännu kan och bör ses!
Prototyper, nyheter och klassiker; möbler av alla dess slag och material, belysning för tak, golv och mittemellan, mjuka golv och hårda, ljudabsorberande väggar, allsköns inredningsföremål i stort och i smått och för såväl offentliga som privata rum… Och kök. Alltsammans samlat på Möbelmässan, eller Stockholm Furniture & Light Fair, som vi säger i The Capital of Scandinavia. Och inte bara där! Designen har även spridit sig från Älvsjö till diverse platser på stan; den visas i showrooms, butiker, gallerier, auktionshus och museer, ja t.o.m. i privatbostäder som pop-ups! Stockholm Design Week är således så mycket mer än Möbelmässan.
Montrar som stack ut i mängden på Möbelmässan: Bolons golvskulpturer/Luca Nichettos tvåvåningsbygge för Kinnarps/ Lotta Agatons i vitt för String/Färg & Blanches spaljéinramade för Inside Scandinavian DesignInredaren Lotta Agaton med sin osvikliga känsla för stil har skapat Strings avskalade, vita monter. Här visades den nya kontorsserien String Works. Medan Ontwerpduos vägg/takbelysning Light Forest utmärkte sig i danska &Traditions blå monter.De franska bröderna Ronan & Erwan Bouroullec har inte bara ritat vasserien Ruutu för Iittala utan har även formgivit en ny spännande, stram möbelkollektion i stål och trä, Kaari (Ark på svenska) för Artek: bord, skrivbord, hyllor…På den mörkrosa sammetsschäslongen bland danska Gubis ombonade möblemang vill man gärna sitta!Levande grönt pyntade flera montrar, här hos StolabGröna takbollar hos Karl Andersson & SönerPhilippe Starcks Chapo för FlosMonica Förster, veckans mesta (svenska) designer, sitter vackert i sin nya soffa Savannah för Erik JørgensenMinst lika mycket ett konstobjekt som skrivbord är norsk/danska duons Lea Heins & Magnus Pettersens skrivbord. Ja tack! (ca 150’ kr)Danska Montanas hyllsystem kommer i alla färger… Inklusive grå.Små och stora lampor hos Wästberg: Fransyskan Inga Sempés rara, lilla paraplyhattsförsedda w153 belönades med tidskriften Forms +1 pris för bästa nya produkt 2015. Pendellamporna, w151, är signerade designtrion Claesson Koivisto Rune.Designduon Färg & Blanches spaljéinramade utställning om den skandinaviska möbelindustrin, Inside Scandinavian DesignAn Ocean Within – vinylgolvstillverkaren Bolon har hämtat inspiration från ”världshavens tidlösa gåtfullhet” till sin nya kollektion, Flow. Ur havet var också godsakerna på is.Danska Vifas trådlösa, tygklädda, bärbara blåtandshögtalare liknar inga andra. Den nya serien, Helsinki, ser ut som en cocktailhandväska och kommer i färger som Willow Green, Misty Blue, Dusty Rose och Sandstone Grey. Vill ha! Är det ok för män att bära handväska om det är en högtalare? Småländska Swedese firar i år 70 år och firar jubileet med att låta Nudie Jeans göra en tolkning av sin klassiker, Lamino-stolen. Den fick man sitta i, men det fick man inte överallt!
Nu är de fyra intensiva designdygnen i alla fall över för denna gång. Dygn – ty när mässan stänger för dagen tar alla vernissager, cocktails, middagar, mingel och fester vid. Ska man hinna med att vara överallt då får man ligga i – och då menar jag inte sängen!
Det finns hur mycket som helst av inredningsdesignnyheter från Sverige, Norden och världen att ta in. Möbelmässan i Stockholm har vuxit sig riktigt stor; en internationell mässa, med fokus på det skandinaviska. I år är även själva mässan nydesignad, med mycket lyckat resultat: mer luft, mer ljus.
Væev heter modulstolen av Steen Dueholm Sehested. Den rosa divanen Baba är av Iskos – Berlin. Garderoben i filt och ek heter Wrap är skapad av Philip Bro Ludvigsen.Förtjusande söt är denna kjolstol signerad Anne Fabicius MøllerEn besökare som tog sig plats bland de utställda föremålen… Soffan Off av Isabel Ahm. Claus Bjerre har skapat sin stoppmöbel genom att bryta ner den till många, små höstlöv, Autumn Leaves. Kul, men kanske inte så sittvänligt…
Ovan något av av Möbelmässans bästa: Det Kongelige Danske Kunstakademis Snedkernes utställning Tekstilt.
Läcker LED-armatur i aluminium, Annular Pendant, från Torontobaserade MSDS-Studio (prototyp)
Blott ett litet, litet urval av vad som visades på Möbelmässan finns på bild i detta inlägg… Fler följer i nästa!
Question time – den brittiska designern Ilse Crawford, årets Guest of Honour, en ära som innebär att hon är den som står för årets lounge/installation i entrén för Stockholm Furniture & Light Fair
…
