Kategoriarkiv: Mat&Dryck

Öl smakar bättre i goda glas

Att öl är trendigt visar sig på många vis. Nya mikro- och hantverksbryggerier sätts igång, både här hemma och utomlands. Som Nya Carnegiebryggeriet. Nya serveringar med ölet i fokus öppnar, som Printz Ölhall och Bierhaus. En uppsjö nya ölmärken har breddat sortimentet på både systembolag och krogar. Allt detta har även bidragit till en allmän kvalitetshöjning och främjat en allt större nyfikenhet och kunskap om öl, såväl bland krogarnas dryckesansvariga som hos gästerna. Smakrika(re) ales har vunnit mark på ”den stora starka” lagerölens bekostnad, speciellt IPA och APA, många av dem från amerikanska småbryggerier. Dessvärre råder där en likriktning. Typiskt är en viss obalans i deras smak(bombs)profil av pimpad cascadehumlebeska och alkoholhalt.

Med denna uppsjö av nya, spännande öl av olika typer kräver förstås sina glas. Trots att somliga helst(?) häller i sig sin öl direkt ur flaskan. Detta är måhända coolt eller praktiskt, men halsande gör ingen öl rättvisa. Annat än möjligtvis dem som ändå inte har så mycket till smak, men de kan man väl likväl avstå helt. Nä, ett bra glas till en bra öl adderar mersmak. Detta är exempelvis vinvärlden avsevärt mer medveten om. Det är påtagligt hur skilda glas förmår framhäva de olika vindruvornas respektive karaktärer, vilket det österrikiska glasbruket Riedel med framgång visar med sin omfattande repertoar av druvspecifika glas. På ölsidan finns förvisso också många skiftande glas: ölsejdlar, kupor och tulpanglas av varierande modeller och storlekar. Pilsnerglas och pintglas… Fast på krogen får man oftast maskindiskhärdiga glas av standardtyp och hemmavid tar man väl inte sällan samma glas oavsett öltyp.

För tre år sedan tog anrika Orrefors glasbruk fram tre fina munblåsta (och dyra) svenska ölglas, Difference, tänkta för pils, ale och porter. Formgivare var Sveriges främsta designer av servisglas, Erika Lagerbielke (med hjälp av bryggaren Johan Spendrup och vinkännaren(!) Bengt-Göran Kronstam). I dagarna lanserar Orrefors en ny glastrio, Beer, även denna designad av Lagerbielke. Pils, Lager och Taster heter glasen deskriptivt. Tillverkningen sker denna gång i Tyskland för att få ner produktionskostnaden. Tunt gods, lagom stora och sköna att hålla i är mina första intryck. Pilsglaset är dessutom elegant att se på. Att Orrefors logotyp finns inetsad i glasens fot är en snitsig designdetalj.

Priset för en Beer-box med ett glas av vardera slaget är 399 kr medan ett 4-pack kostar 100 kr mer, 499 kr.

Bilderna är från lanseringen, som ägde rum på The Flying Elk i Gamla Stan.

 

(Nytt) Öldorado vid Globen

Förra fredagen öppnade Printz sin nya Ölhall i nöjesgallerian Tolv Stockholm (under Tele2 Arena). Den ligger (glas)vägg-i-vägg med den stora mathallen, som sedan öppningen för ett halvår sedan blivit ett vallfärdsmål för korventusiaster. Nu ska korvarna således få bästa sällskap av öl, många olika öl, med fokus på hantverksbryggerier. I den snyggt och sparsmakat inredda lokalen, med plats för 100 sittande gäster, kan man välja mellan 350 olika sorters öl varav 50 kommer från utvalda mikrobryggerier, många av dem svenska. Sortimentet skiftar efter säsong och helt nya hantverksöl kommer till. Totalt finns 62 ölkranar, varav 12 vid den nio meter långa baren. En bardisk som för övrigt saknar det vanliga, täckande överhänget av glasrader vilket ger hela lokalen mer luftig atmosfär. Allt öl serveras dessutom i anpassade glas för en bättre upplevelse! Alla fatöl kan även beställas som 18 cl:s ”smakprov”.

Att stava till J.A.C.K. rätt är inte lätt, erfar Printz ägare Ricard Constantinou… Christoffer Karlsson, restaurangchef tillika ölsommelier på Printz, kan å andra sidan både hälla upp och le samtidigt! Som en del av lokalens inredning ligger den öppet synliga källaren eller depån. En ölälskares våta dröm; en walk-in closet med ca 300 olika flasköl på hyllorna, fat och tankar.

Nya Carnegiebryggeriet är huvudleverantör till Printz nya ölhall. Förutom deras fem nya brygder i kranarna finns även något så ovanligt som två av Carlsbergs premiummärke Jacobsen för närvarande på fat, Extra Pilsner och Brown Ale. Förutom att servera mängder av öl har man ambitionen att guida gästerna i ölens överflödande värld, bland annat genom att hålla kurser.

Printz har väl det mesta man kan önska av en ölhall. Sånär som på ett eget bryggeri möjligtvis då!

På pressvisningen bjöds det på Thüringer Rostbratwurst mit Kartoffelstampf und Sauerkraut.

Bryggeri bryggerbra – Nya Carnegiebryggeriet

Carnegie

Namnet Carnegie förknippas inte bara med en investmentbank eller ett (nyligen tyvärr avvecklat) fint samtidskonstpris. Nej, namnet på den på 1700-talet från Skottland inflyttade klanen bär också anrik ölanknytning: Carnegie Porter. Inte bara Sveriges äldsta öl – det började bryggas 1836 – utan även Sveriges äldsta varumärke som ännu är i bruk, registrerad 1887. Portern producerades fram till mitten av 1970-talet vid ursprungsbryggeriet i Göteborg. Sista ägare var Pripps, som år 2000 köptes av danska Carlsberg. Idag är det gamla bryggeriet hotellrestaurang.

Nu har Carnegiebryggeriet återuppstått. Inte i Göteborg, men väl i Stockholm, i den gamla Lumafabriken på kajen i Hammarby Sjöstad. Bakom satsningen står Carlsberg Sverige tillsammans med amerikanska Brooklyn Brewery. Det i Sverige mycket populära NY-bryggeriet har bidragit med allt från know-how till jäst och hi-tech-bryggverket samt ansvarar även för driften. Dock kommer ingen av Brooklyns egna märken att produceras här, vilket åtminstone må göra en del av huvudstadens hipsters besvikna.

Efter två år av förberedelser invigdes det nya mikrobryggeriet högtidligt av att den flitige bandklipparen, landsbygdsminister Eskil Erlandsson, som symboliskt fick slå tappen ur en tunna med alldeles nybryggd Kellerbier. Här framställer nämligen bryggmästaren Anders Wendler och hans medbryggare nämligen inte någon gammal porter, namnet till trots, utan fem helt nya sorter. Premiärölen är förutom nämnda Kellerbier, Amber Ale, Pale Ale, Winter Ale samt en pepprig Saison.

Premiärölen

J.A.C.K. (som fått sitt namn från initialerna i bryggarnas förnamn). En Pale Ale (Session IPA, 4,5%). Citrustoner, välhumlad med markerad beska. Bra matöl.
Amber (4,8 %). Slankare en ovanstående, mer en brittisk Bitter i stilen. Örtig, karamellton och humle.
Kellerbier (5,9%), en ofiltrerad, kalljäst lager. Fräsch, maltig, smakrik med behaglig, torr finish. En utmärkt, välbalanserad pils och dagens klara favorit bland de fem nya fatölen.
Lumens In Tenebris (6,7%). En udda ”experimentbrygd”, med utgångspunkt i en klassisk Saison (typ belgisk Pale Ale) fast mörkare. Kryddad med olika pepparsorter och candysirap. Inte i min smak.
Primus Lux (7%). ”Det första ljuset” bjuder en halvmörk Winter Ale. Muscovadosockrad, med karamell, rostade toner och choklad. Inslag av lakrits, humle samt alkosötma. Vinner kanske på den tänkta bourbonfatlagringen?

Bryggeriet har således tre öl i fasta sortimentet som kompletteras av ett par säsongs- och experimentbrygder. Härtill ska tre gästöl alltid finnas i kranarna. Ölen (på flaska) kommer också att säljas på närliggande Systembolag och i dess beställningssortiment samt även på ett urval krogar (som har Carlsberg som huvudleverantör).

Nya Carnegiebryggeriets alla bryggare: Josefin, Anders, Christoffer och Karl, inkluderande överstebryggmästaren själv, Brooklyn Brewerys Garrett Oliver. Ovan med barchefen Christian Eikner.

Inte bara öl utan även mat till ölen

I bryggeriets lokaler öppnar inom kort en restaurang uppdelad på en matsal och bar för ett 80-tal gäster. Framåt sommaren tillkommer uteserveringen med 150 platser med fin utsikt ner mot vattnet invid färjeläget på Lumabryggan. Menyn kommer inte att vara av klassisk pubtyp, utan mer förfinad. Ambitionen är att matcha mat och öl på bästa vis. Ansvaret för det ligger på restaurangchefen Tobias Nordahl och kökschefen Billy White, med senaste förflutet på Mathias Dahlgrens Matbaren resp. Fäviken Magasinet i Jämtland.

Vid invigningen serverades diverse munsbitar till de nya ölen – mat som troligen återfinns på den kommande barmenyn småningom. Jag gick ut i köket och fick se hur rätterna blev till…

Crudités med böcklingemulsion och friterat kycklingskinn / Lufttorkad skinka från Fors / Cayennekryddade kycklinghjärtan / Blodpudding, äpplepuré, syrad lök och endiv på rågbrödskrisp / Pankofriterad långkoktgris, hemgjord senap och pickles / Urgröpt friterad potatis, sikrom, gräddfil

Ambitionen med Nya Carnegiebryggeriet att bli en samlingsplats för ölintresserade, från nörden till den allmänt nyfikna, är sympatisk. Att få tillfälle att prova närproducerad hantverksöl och dessutom kombinera det med passande gott att äta till är en idé som åtminstone lockar mig till (åter)besök. Nej, något vin kommer inte att serveras till maten – detta är som sagt ett bryggeri!

Både bryggeriet och restaurangen öppnar för allmänheten i mitten av april.

Skärgårdsmarknad vid Stureplan II

För en månad sedan inleddes Taverna Brillos matresa genom Sverige med ett gästspel av småskaliga mat- och dryckesproducenter från Stockholms södra skärgård. Nu i helgen är det den norra delen, Roslagen, som får en tillfällig marknadsplats i city för sina regionala specialiteter.

Roslagskött / Musko rökeri / Lise Nelsén, med Hökarens jaktkorv, Granby Gård
L8 i hamnen

I Roslagens famn: strömmingar och laxar från Fogdölax. Kött, korvar och chark från Roslagskött, Musko rökeri och Hökeriet på Granby Gård. Ostar från Väddö gårdsmejeri. Singö lyxpraliner från Lotta i (Grissle)hamnen. I växthuset visar Ritva Tillberg, SkärgårdsHantverk, sin ”fiskbenskonst”: fågelmobiler och smycken gjorda på rens efter makens torskfiskande.

SkärgårdsHantverk

Inget bryggeri finns med denna gång, men väl ett destilleri, Norrtelje Brenneri. Leg. hembrännaren(!) Kristina Anerfält-Jansson har med sig ett urval av sina olika snapsar och fruktdestillat som jag med njutning passade på att prova. Utmärkta produkter överlag, med guldstjärnor för de havtornskryddade Roslags Sailing och Grisslehamns Brennvin, Svenska Hallon samt (den torra) Roslagspunschen.

Kristina Anerfält-Jansson , Norrtelje Brenneri

 

Roslagen-meny av Dick Isaksson, Rånäs Slott

Dick Isaksson, krögare på Rånäs Slott, har tagit fram specialmenyn utifrån regionens råvaror. Exempelvis Roslagsplanka (175 kr)

Dick Isaksson, Rånäs Slott

Rilette på roslagsgris på surdegsbröd och inlagd gurka / Friterad strömming med pepparrot, picklad lök och citronmajonnäs / Varmrökt fläsksida / Laxost med kavring

En tallrik med ostar från Väddö respektive Löfsta gårdsmejerier och MaLitas marmelader (125 kr)

7 årstider – 9 regioner: Roslagen på Taverna Brillo fre-sö.

Världens bästa öl på besök

Igår var det en högtidsdag för alla älskare av tjeckisk pils – premiären för årets upplaga av Soldaten Svejks ölfestival. En synnerligen populär händelse som får stammisarna och andra hängivna ölfantaster av den klassiskt rena pilsnern att inte bara hänga på låset utan till och med köa utanför den trivsamma krogen! Fem ölmärken på fat är representerade under festivalveckan: de ljusa Pilsner Urquell (4,4%) och Gambrinus (5%), som båda finns såväl pastöriserade som ej. Dessutom tre (halv)mörka lageröl: Master Dark (7%), Master Semi-Dark (5,3%) resp. Kozel Dark (3,8%). Alla sprungna ur samma byggerikoncern, SAB Miller.

Det är de två förstnämnda som utgör den största attraktionen. I synnerhet de smakrikare, ofiltrerade/opastöriserade varianterna. I Gambrinus fall är det dessutom första gången som den serveras i Sverige.

Alla gillar pils, stora som små!

 

Världens bästa öl(?)

Pilsner Urquell från Pilsen är inte bara världens första ljusa lageröl (bryggd sedan 1842) utan också världens bästa! Åtminstone om man ska tro den stora ölsajten RateBeer.com, där den (ofiltrerade varianten) nyligen erhöll absolut högsta betyg, 100 poäng av 100 möjliga! Ingen protest från mig; fet smörkola och betydande beska är obestridligen en vinnande kombination. 2700 liter av denna prestigepils har Svejk räknat med att det ska gå åt under festivalveckan – själv nöjde jag mig igår med blott en sejdel. Eller tre.

Moa Johanson langar snyggt

 

Årets ölfestival på Soldaten Švejk pågår t.o.m. 4 april.

Mer om tjeckisk pils på Švejken här och här!

Sambakryssning med vin

Om Grekland först och främst inte är (er)känd för sina viner gäller väl något liknande för Brasilien. Sockerrörsdestillatet cachaça, huvudingrediensen i nationaldrinken caipirinha, är desto mer allbekant. Vinets relativa obemärkthet är ändå något märkligt med tanke på att det framställs väldigt mycket vin i landet – det finns över 100 000 hektar vinodlad mark – vilket gör Brasilien till den tredje största producenten i Sydamerika efter grannarna Argentina och Chile. Det mesta är dock av lägre kvalitet, för inhemsk konsumtion (vid sidan av öl och cachaça), men rätt stora volymer exporteras också som bulk, bl.a. till Ryssland.

Brasilien har producerat vin sedan 1800-talets slut – vinstockar och kunskapen kom med italienska immigranter – men är ännu en ung industri, i stark utveckling. Ett kraftigt ökande intresse för vin i 200-miljonerslandet samt inte minst, en stor ökning av importerade viner, utmanar de inhemska vinhusen till att höja kvaliteten på sin produktion. Regionen Serra Gaúcha i syd är centrum för vinindustrin. Här är klimatet gynnsammare, läs svalare, för vinodling, än i det övriga, tropiska jättelandet. Vingårdarna ligger här också högre placerade i den kulliga terrängen. Vilket är en förutsättning för odlandet av internationella druvsorter som Cabernet Sauvignon, Merlot, Pinot Noir, Chardonnay m.fl.

Brasilien som vinland var temat för den vinprovning som ägde rum ombord på Vikings Lines Mariella i samband med sjösättningen av deras Brasilianska temaveckor till havs. Rederiets alla röda fartyg ska då stäva i sambatakt med musik och dansunderhållning samt en à la carte-meny med brasilianska specialiteter och drycker. En trerättersmeny kostar 343 kr, tillhörande vinpaket 141 kr. Vinerna finns även till försäljning i ”taxfree”-butiken.

Laxceviche, passionsfrukt och friterad maniok / (den rostbiffsliknande) Picanha, vitlökssauterad broccoli, palmhjärtsspaghetti, kryddstark chimichurri(sås) och friterad maniok / Crema de papaya med Crème de Cassis-likör

Vinerna, hur var de då? Jo, av det begränsade urvalet om inalles knappt 20-talet viner som provades var det tyvärr få som utmärkte sig. Välkomstbubblet var hyfsade Pizzato Brut 2012 (Pinot Noir/Chardonnay). Till lunchen serverades Salton Volpin Sauvignon Blanc 2013. Det druvtypiska var knappt förnimbar och vinet kunde lika gärna ha varit en Semillon… Lidia Carraro Elos Cabernet Sauvignon-Malbec 2009 (80/20) var ok; oekad, mjuk och drickvänlig. Medan dessertvinet Dadivas Espumante Moscatel var spritsig och söt.

Bästa vita var RAR Viognier 2012 (220 kr i restaurangen). Medan bästa röda var även provningens toppvin: Lidia Carraro Grande Vindima Quorom 2006 (458 kr). En förträfflig blandning av Cab Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc och Tannat. En bekräftelses så god som någon på att Brasilien visst kan producera förstklassiga viner!

Viking Line Goes Samba – A Taste of Brasil, 10/3-30/4.

Ett vin värdigt Dionysos

Att grekerna är bra på olivolja det är ju allom bekant. Att det även produceras bra vin i Grekland är nog mindre känt. Åtminstone om man med grekiska viner tänker Retsina, det (populära) tallkådasmakande vita vinet. I Systembolagets ordinarie sortiment finns blott två (2!) viner från Hellas, ett rött och ett vitt, bägge billiga (på alla vis). Eller fanns, för den 1 mars, utökades den ynka grekiska vinhyllan med ännu en flaska, denna gång dessutom en nyhet av kvalitet.

Kir-Yianni Ramnista Xinomavro 2009

är ett välgjort rödvin framställt på den handplockade, inhemska druvan xinomavro. Småskaligt producerat av Greklands största vingård, det ambitiösa Kir-Yianni, från Naoussa i landskapet Makedonien. Ett kryddigt vin med en fruktighet som för tankarna till italienska Piemonte, med bra syra och tämjda tanniner och en eftersmak som varar. 14%. Drickfärdigt. För sina 99 kr inget mindre än ett fynd! Och alls inget oävet alternativ till en (avsevärt dyrare) Barolo.

I samband med lanseringen av den nya Ramnista Xinomavro besökte Kir-Yiannis vinmakare och VD Stellios Boutaris Stockholm och Den Gyldene Freden. Här bjöd han till en vertikalprovning på de inalles sex årgångarna av Ramnista Xinomavro; från den första, 1997 (magnum) till den nya 09:an. Toppade gjorde vintage 2001 med kraftfullhet, struktur och elegans.

 

Vin/viltlunch på Den Gyldene Freden

Efter väl förrättad provning, god lunch med utmärkt vinmatchning: vildsvinskorv, anklever, viltsky, potatispuré, bondbönor, steklök.

 

Skogstokig konst

Inget att hymla om – jag är helt såld på Andreas Erikssons konst, i synnerhet hans måleri. Stora, för att inte säga, monumentala naturscenerier framkallade med breda penseldrag, i en murrigt dov grön/brun/grå färgskala. Med inslag av litet lättsinnigare gult. Träd, jord, mossa och sten. En kolossal stubbe eller är det kanske en klippa som skrapats fram ur färgklustret? Atmosfäriska landskap svävande mellan figuration och abstraktion. Ingalunda någon pastoral idyll utan fastmer kargare, fulare. Inåtvända. Nej, det finns inget insmickrande över dessa motiv, likafullt är de oemotståndligt tilldragande.

”Naturen är. Det finns inget romantiskt över det”, som Andreas Eriksson själv fastslog vid pressvisningen. Mitt i naturen är också hans ateljé placerad, på en åker på Kinnekulle i Västergötland, omgiven av motiven i hans konst. Konst som för närvarande fyller hela Bonniers Konsthall. Utställningen bär namnet Runt omkring och är konstnärens första omfattande retrospektiv.

Här finns förutom de stora naturmålningarna även vackra vita verk i damastväv och gipsreliefer. Samt svarta bronsavgjutningar av fåglar som dött när de flugit in i konstnärsateljéns fönsterglas.

Att jag ivrigt rekommenderar ett besök i Andreas Erikssons spännande bildvärld framgår väl inte minst av mina bilder (av hans). Utställningen är en storslagen exposé över hans drivna konstnärskap. (Synd bara att målningarna är så dyra, om man skulle vilja ha en egen på väggen där hemma…)

 

Andreas Eriksson – Runt omkring, på Bonniers Konsthall t.o.m. 23 mars.

Konsthallens Café har för övrigt både bra kaffe och goda smörgåsar på påplatsbakad focaccia.

White Guide Gala

Fullt hus i Vinterträdgården på Grand Hôtel när White Guide för tionde gången höll sin gala i Stockholm på måndagseftermiddagen. Nominerade restauratörer och deras medarbetare från hela Sveriges främsta näringsställen förväntansfullt samlade i förhoppningen om att bli utsedda till årets bästa restauranger eller största restaurangupplevelser, i inalles sexton olika kategorier.

I väntan på själva prisutdelningen branschminglades det intensivt med kolleger och sponsorer som med glas i hand trängdes bland munsbitar som ekokött, pärlhöns och norsk fisk…

Irish Coffee by Ray McIntosh

De tre finaste priserna vid årets White Guide Gala landade i huvudstaden: Sayan Isaksson och hans Esperanto i Stockholm utnämndes för andra året i rad till Årets bästa restaurang. Den bästa matupplevelsen finns hos Oaxen krog – Magnus Eks och Agneta Greens fine dining-skjul på Djurgården. Medan Daniel Räms’ och Tom Sjöstedts ambitiösa, nya kvarterskrog i Vasastan, Lilla Ego, belönades med utmärkelsen årets stjärnskott. Bland övriga hedersbetygelser: den italienske kocken och matkreatören Massimo Bottura, Osteria Francescana i Modena fick ta emot årets White Guide Global Gastronomy Award.

 

Om du vill kolla in White Guide Gala 2015 klickar du… här!

Skärgårdsmarknad vid Stureplan

Tittade in på Taverna Brillo igår för att smaka på en liten bit av Sverige… Närmare bestämt Stockholms södra skärgård, som är först ut i den serie om nio olika landsdelar som under året gästar tavernan med en regional marknad. Mat- och dryckesproducenter från Österlen i söder till Borgafjäll i nord får under en helg i månaden saluföra sina lokala specialiteter till oss 08:or. Inte bara fågel och fisk, kött och mejeri, sötsaker och öl kan smakas av utan även traktens hantverkare och konstdito får visa upp sina produkter.

Chokladhuset / Nynäshamns Ångbryggeri

7 årstider – 9 regioner kallas denna goda idé, som således inleds denna helg med Norr om Landsort, dvs. Nynäshamn med omnejd. Ett tiotal marknadsstånd har klämts in i Brillos butik/bardel och här skyltas lockande med rökta räkor (från Barents hav) och varmrökt lax, rökt sidfläsk och fint marmorerat kött, ostar samt skimrande praliner från Chokladhuset, som även tillhandahåller sötsakerna till Nobelefterfesten! Nynäshamns Ångbryggeri har med sig fyra olika fat av sin utmärkta öl (jämte en kyl med buteljerat). I växthuset samsas konstnären Stig Fyring och hans akvareller med Stenstrandkeramikern Gisela Wollert-Olssons av skärgården inspirerade stengods.

Stig Fyring / Gisela Wollert-Olsson, Stenstrand keramik
Stenstrandkeramik, Torö

 

Norr om Landsort-meny av Åke Svedtilja, Sjöbodarna på Torö

I matsalen har krögaren Åke Svedtilja från Sjöbodarna på Torö skapat en speciell meny med regionens råvaror som bas.

Fish & Chips på gös med sardellmajonnäs / Lammkorv med surkål och senapspotatis / Ostar från Sanda gårdsmejeri / Tryfflar från Chokladhuset / Landsortsglass (havtorn, kanel, punschzabaione)

 7 årstider – 9 regioner: Norr om Landsort på Taverna Brillo fre-sö.