Direkt efter vernissagen för Man Ray – New York-Paris-Hollywood på Millesgården hade jag förmånen av att vara inbjuden på cocktail där ett par Velvet Jack Chambord (whiskey, hallonlikör, sour mix) berusade.
På det följde en middag (tillagad av Millesgården Lanthandel) i Carl Milles vackra Stora ateljé:
Cocktail på vildfångad fisk och kungskrabba med ekologisk frukt samt avocado
Smörstekt ryggbiff med sakebrässerad shiitake och jordärtskockspuré
Cheesecake med hjortrongelé och rårörda bär samt krispigt pistaschflarn
Viner:
Menard Colombard Sauvignon 2010
Duvernay Côtes-du-Rhône Villages Romain 2009
Muscat de Beaumes-de-Venice 2009
Tänk dig ett bag-in-box-vin. Lägg till två omslagsflikar med recept på ett par lättlagade rätter som passar till vinet i lådan och voilà: du har en Bag in Cook Book! Så kallas nämligen denna alldeles nya variant av boxvinsförpackning som började säljas på Systembolaget vid årsskiftet. Startskottet för det som är tänkt att bli en serie ”vinösa kokböcker” – olika druvor presenterade tillsammans med till vinet anpassade recept av framstående kockar.
Först ut är en italiensk Zinfandel (85% zin, 15 % negroamaro) jämte recept på en kyckling- resp. (vegetarisk) pastarätt, signerade Fredrik Eriksson, krögare på Långbro Värdshus. Hans restaurang var även platsen för lanseringen medels provsmakning av såväl vinet som den tänkta maten till.
God vinlunch: Kyckling Rosmarino och Parmesanpasta. Viltterrine och oliver till förrätt samt tryffel till kaffet.
Hur smakar då vinet, vilket ju ändå är den avgörande frågan? Druvan är vald med omsorg; Zinfandeln är ju inte för inte ett bästsäljande ”rock’n’roll-vin”. Ungt och smakrikt kryddigt med mycket bär och frukt, bra syra och litet fat, 14% vol. Förvisso också ett nytt och fiffigt koncept att profilera sig bland alla de andra närmare 250 vinboxarna med ett (förpacknings)mervärde i form av speciellt framtagna matrecept av kockkändisar. De inalles 12 000 producerade lådorna av Bag in Cook Book kommer gissningsvis bland annat att gå hem som gå-bort-present och Fredrik Erikssons recept lär nog lagas till i månget kök.
Att lakritstrenden är starkare än någonsin vittnar inte minst Lakritsfestivalen om. Detta succéevenemang lockar allt fler svartsugna från år till år och om en dryg månad är det dags för den sjätte upplagan. Ett annat tecken på lakritsens folkliga gunst är det växande utbudet i butikernas godishyllor, från Kick (ex-Käck) till Djungelvrål. Denna vecka sväller sortimentet ytterligare i samband med lanseringen av en nyhet: Viva Lakrits Calabria. En nyhet som egentligen är tre sorter: Sötlakrits, Havssalt respektive Chili. En trio mjuka premiumprodukter där lakritsens rot har hämtats från Kalabrien i Italiens tå, där den bästa lakritsen anses komma från och där den även har skyddad ursprungsmärkning. Lakritsen härifrån utmärker sig för att vara sötare än den som växer (vilt) i Främre Orienten. Av ett kilo rötter utvinns 22 g rålakrits.
Med lakritsvurmen och alltfler produkter till att antingen äta som godis eller att använda som smaksättare i mat följer även frågan om vad att dricka till. Inför lanseringen av sina nya påsar Viva Lakrits Calabria ”vuxenlakrits” bjöd tillverkaren Malaco (Malmö Lakrits Compani) till en liten provsmakning på Pontus i kombination med vin. Sommeliern David Wenell hade valt ut tre viner: till Sötlakritsen en fyllig amerikanare [Syrah (53%), Mourvèdre (39%), Grenache (8%)], till Havssalten en lättare Pinot Noir från Chile och till den Chilikryddade, en fruktig och riktigt bra, tysk Riesling.
Att förhöja lakritsens smak utan att samtidigt ha ihjäl vinet är det eftersträvansvärda. Det visade sig att mina smaklökar inte var vidare överens med Davids förvalda kombinationer. De bägge rödvinernas matchning var mindre lyckade, däremot visade sig Rieslingens friska syra vara en fullträff. Den framhävde de (rätt så subtilt kryddade) olika lakritsbitarnas respektive karaktärer; pepprigheten i Chilin samt, allra bäst, tillsammans med Havssalt, som verkligen lyfte med vinet. Rekommenderas! Sötlakritsen samspelade tyvärr inte med något av vinerna till hands. Kanske en Nebiolo eller en Tempranillo/Rioja är en bättre kombo? Får väl ha med mig lakritspåsar på kommande vinprovningar!
Grevé, Herrgård, Präst, Svecia… Grynpipiga, rundpipiga, täta… Vitmögel, blåmögel, get, får, ko, kitt, färsk… Ostar finns i alla möjliga varianter, från de hårda till desserttyperna. I helgen samlades de alla på Nordiska Museet där det för första gången bjöds till Ostfestivalen. Ett initiativ (av SIK – Institutet för livsmedel och bioteknik) för att uppmärksamma den goda svenska osten.
Sverige är ett ostätande land, 19 kilo per person och år, vilket ger oss en tionde plats i världen. Av dessa 19 kg är 13 hårdost. Allra mest konsumerar vi av den billiga och, enligt mitt förmenande, menlösa hushållsosten, medan Präst respektive Herrgård kommer därnäst. Ett växande intresse för dessert- och färskostar har fått till följd att samtidigt som vi äter mer ost än någonsin går den svenska produktionen ned. I stället importerar vi alltmer.
Bäst i världen på att äta ost är man i Grekland, 31 kilo per person och år – tänk fetaost och grekisk sallad. Fransmännen är tvåa med dryga 24 kilo ost, framförallt av dessertostar som Camembert, Brie och chèvre. Tyskarna, som liksom vi, är frukostmacka-med-hårdost-traditionalister, konsumerar 22 kilo. Japanen har andra vanor och nöjer sig med ynka 2.
Bland Ostfestivalens inalles 30 ystande utställare, från Skåne till Västerbotten, samsades de stora som LRF Mjölk, Skånemejerier, Norrmejerier och Coop med de små gårdsmejeriernas småskaliga produktion. Förutom det primära, smakprovandet jämte försäljning, kunde besökarna ta del av såväl föredrag om ostkultur som provningar av diverse ost-/dryckeskombinationer.
Pär Hellström visar sina Svedjan ostar, Lars Göran Staffare från Bredsjö är skärberedd. Hans Blå ligger redan på fatet
Efter ett par timmar med munnen och magen mättad av ost får några utvalda och smakrika även följa med mig hem i påse. Allerums nya, långlagrade Herrgård, 18 mån. Kvibilles Cheddar, som även den nu finns 18-månaderslagrad. En ny bekantskap var Svedjan Gårdsost, en opastöriserad hantverksost lagrad i 14 månader, från Skellefteå. Favoritmöglet för dagen kommer från Västmanland, är en fårmjölksost av Roqueforttyp och heter Bredsjö Blå. Jo, och så suveräna Västerbotten förstås, alltid!
Ett gott initiativ med Ostfestivalen, även om premiären knappast fick någon smakstart; fredagen var det glest mellan de ostsugna besökarna eller, för den delen, matmedia. Invigningen av Sotji-OS och Årets Kock lockade mer. Nu när Nordiska Museet förlorat både kassakon Chokladfestivalen och Korvfestivalen till större utrymmen (Stockholmsmässan respektive Globens Annex) växer Ostfestivalen förhoppningsvis till nästa gång. Med bättre marknadsföring hittar den kanske även en större publik.
Latte Art. Eller kanske Latte Heart. Kaffe med mjölk…konst i ett glas. Monterad av Kaveh Azizian, barista.
Som vanligt i Swedeses monter på Möbelmässan denna vecka.
Söndagen är av tradition dagen för vila och familjeumgänge. För inte så länge sedan var affärerna stängda, endast kyrkan höll öppet, ty denna tradition är historiskt starkt förknippad med kristendomen. Söndagssamvaron inbegrep också att familjen samlades och åt tillsammans. En sedvänja som här i vårt modernt sekulariserade och av ensamhushåll täta land försvunnit till förmån för exempelvis thai-take-out eller dagen-efter-pizzan. Utomlands håller man desto bättre på (måltids)traditionerna. I anglosaxiska kulturer talar man ofta om Sunday Roast (söndagsstek), i Argentina och andra latinamerikanska länder samlas man kring grillen, asadon. I Italien är traditionen med söndagsmiddag med flera generationer av släkten fortsatt stark.
Om detta berättade måltidshistorikern Edward Blom underhållande när den tyska vitvarutillverkaren Neff slog ett slag för den bortglömda söndagen som den ultimata umgängesdagen och bjöd till söndagsmiddag (i onsdags!) i köket i en privatbostad i Vasastan.
Bland de sobert designade och tekniskt smarta varmluftsugnarna och induktionshällarna mötte den ansvariga för såväl kvällens meny som dess tillagning,kokboksförfattaren Johanna Westman, med spisrosor på kinderna. Hon hade förberett en söndagsmiddag med italiensk prägel, om än med ett burgundiskt inslag. Buon appetito!
Pinzimonio all’olio / Parmigiana di melanzane (Auberginegratäng) / Bœuf bourguignon (inspirerad av Carl Butler) / Saladièren Anette Rosvall / Tiramisù med körsbärskompott i botten.
Bra vinmatchning med det fylligt kryddiga Lirac 2012 (Côtes du Rhône – 60% Grenache, 25% Syrah, 15% Mourvèdre)
Det smakade förträffligt! Gemytligt var det också. Ett gott initiativ av Neff helt visst – mer söndagsgemenskap vid matbordet!
Chartreuse, Bénédictine, Bols, Cointreau, Grand Marnier, Strega, Kahlua, Lakka… Välkända namn för dem som uppskattar likörer. Förr dracks dessa ofta som en digestif till kaffet; gärna av kvinnor, medan mannen av tradition tog sig en kupa eldig cognac. Dryckesmönster förändras emellertid och kaffe avec åtnjuter nu för tiden ingen större efterfrågan. Konsumtionen av dessa av frukter, bär och örter smaksatta, söta spritdrycker har minskat avsevärt under de senaste decennierna. Efter att tidigare ha varit stolta varumärkessolitärer i baren har likörerna reducerats till att väsentligen bli anonymare ingredienser i olika cocktails. Ett komplement i mixen.
Världens bäst säljande likör – drygt 80 miljoner flaskor/år – heter Baileys Original Irish Cream, den krämiga gräddlikören på whiskeybas. En fjärdedel av all grädde som årligen framställs på Irland används till Baileys olika Cream-likörvarianter!
Det bästsäljande originalet sägs också vara en av världens mest populära likörer bland kvinnor. Som en följd av detta öppnar Baileys en exklusiv julbar för kvinnor nu till helgen på Esque i Sturegallerian. Där är det tänkt att kvinnfolket ska kunna ta en time-out i julstressen, medan de njuter av den speciellt framtagna drinken, Baileys’ Christmas Serve, och den nyskapade juliga kladdkakan. Dessutom kan man även få sin make-up tillfixad!
Häromdagen var jag (och ett gäng bloggande tjejer/lifestyle-journalissor) bjudna på en liten försmak. Esques barchef Martin Elmquist skakade fram sin gräddkoliga signaturdrink, medan Josefine Baummann, från Chokladfabriken och Årets konditor 2011, serverade sin chokladiga kladdkaka med smak av kardemumma och toppad med Baileys-tryffel. Jodå, även en man förmår koppla av under dessa goda förutsättningar!
Recept på Baileys Christmas Serve:
4 cl Baileys Original/2,5 cl irländsk whiskey/6 cl mandelmjölk/1,25 cl björnbärslikör/2 stänk Amargo Chuncho Bitters. Skaka med is, sila och servera med riven mörk choklad.
Baileys Julbar på Esque är öppen denna fre 20/ – sön 22/, kl. 15.30-01.
Bonus för kakmonster! Tar man en bild från Baileys Julbar, instagrammerar den taggad #tjejmys, bjuds man på en extra kakbit om man visar upp den för servisen!
Snapsen hör julbordet till. Eller kanske dryckesbordet vid sidan av, om du behöver mer plats för alla de goda drycker som hör helgen till: öl, akvavit, must och mumma. För att inte nämna ojuligheter som vin, port och kanske en avec eller tre. Sill(ar) och snaps är snudd på oskiljaktiga, men nubben är även utmärkt beledsagare till en hel del annat av all den feta, salta och rökta maten. Serveras kylskåpskall!
Ett tjogtal säsongskryddade brännvinssorter finns i år att välja på på Systembolaget. Jag har bara provat några, bland dem Prima Julsnaps 2013.
Årets första julsnaps smakade jag på redan i början av oktober då (den svenskägda) norska vin/sprittillverkaren Arcus bjöd till provning. Inte bara Aalborg Jule Akvavit utan även tre andra akvaviter: AalborgJubilæum, Lysholm Linie samt den alldeles nya produkten, Linie Aquavit Double Cask.
Aalborg
Danmarks julfavorit, Aalborg Jule Akvavit, kommer i år i sin 32:a upplaga och som vanligt i sin karakteristiska droppformade flaska, denna gång grön med röd etikett. Kumminsmaken dominerar bland toner av lite dill och pomerans. En överraskande mjuk profil för en kryddsprit med alkoholhalt på hela 47%.
Aalborg Jubilæum är en klassisk akvavit, jul eller ej. Kryddad med dill och koriander och med en nätt avrundad sötma. Den är likt sin svenska kusinfavorit, O. P. Andersson, allround nog att passa till det mesta på julbordet, inte minst till sillinläggningar, lax och skaldjur.
Linie Aquavit
Från Danmarks bästa till Norges: Lysholm Linie Aquavit! Som inte bara är Nordens äldsta akvavitmärke utan ett brännvin med en unik 200 år fin, gammal tradition. Spriten, i 500-liters Olorosofat, skickas nämligen på en fyra månader lång seglats över ekvatorn t.o.r. Australien, innan den tappas på butelj. Av fatrullningen får den också sin typiska ek- och sherrykaraktär på kummin/fänkålsgrunden. God till julbordets chark och småvarma, men även till det rökta ur havet.
Sist men inte minst, utan tvärtom mest – den största smakupplevelsen vid denna provning av julsnaps bjöd faktiskt färskingen i sällskapet: Linie Aquavit Double Cask. En helt ny och annorlunda linje-akvavit som till en början är lagrad på samma vis som klassikern, men som sedan får ligga till sig ytterligare sex månader på portvinsfat på Madeira. Vilket resulterat i en mjukt, rund och fyllig fatkaraktär med vanilj, karamell och torkad frukt. Deilig! Inte bara till maten, gärna efterrätterna, utan med fördel även efter… Akvavit som digestif alltså, en ny favorit på (jul)bordet!
Middag med julsnaps på Nytorget 6
Till denna akvavitprovning om fyra serverades en välkomponerad sexrättersmiddag, tillagad av köket på den hyfsat nyöppnade restaurangen Nytorget 6 på Söder där det hela ägde rum…
Gravad laxtartar, stjärnanis och sillkaviar / Varmrökt älginnanlår med rårörda svartvinbär och pepparrot / Husets sillar med västerbottenpaj och brännvinsost / Vin- och Linjeakvavitkokt oxtunga med picklat grönt / Crème Brulée med vanilj, apelsin och kanel / Ostkaka med hallonsylt och lättvispad grädde
Snapsdrinkar
Denna spritigt goda kväll avrundades av två goda julcocktails…
Jubilee Sour & Norwegian Martini
Här är recepten: Jubilee Sour 5 cl Jubilæums Akvavit/1 cl Laird’s Old Apple Brandy eller calvados/3 cl färskpressad citron/1,5 cl sockerlag/5 korianderblad/1 gnutta äggvita
Norwegian Martini 3 cl Linie Aquavit/2 cl Cointreau/2 cl kanelsocker/3 cl citronjuice/2-3 stänk Angostura bitter.
Blanda alla ingredienser i en shaker med is, sila.
Norsk aquavit
Och medan du smakar av dina välskakade cocktails bjuder jag på nyttig(?) bonusinformation om norsk akvavit, som efter olja, trä och fisk är Norges fjärde största näring. Den norska akvaviten skiljer sig från de övriga nordiska ländernas då den genomgår en mognadslagring på gamla sherryfat. Härtill tillverkas den (och även all norsk vodka) av potatis och inte av säd. Vilket gör den glutenfri, till glädje för de överkänsliga.
Skärgårdskrogen Oaxen, som tidigare låg på ön utanför Mörkö, återuppstod så sent som i maj på Djurgården under namnet Oaxen Krog & Slip. I veckan tilldelades krögarparet Magnus Ek och AgnetaGreenaffärstidningen Dagens Industris utmärkelse Årets affärskrog 2013 för sitt gula mattempel vid Beckholmsbrons ödsliga varvsområde. ”Folkligt, festligt, fullsatt i framfickan. Förstklassig fine-dining i finkrogen” lyder juryns motivering.
Instämmer! Att äta på Krogen är bokstavligen en investering i gastronomi (tiorättersmenyn, 2’ kr + tillhörande vinmeny 1 350 kr), medan Slipen faktiskt erbjuder snudd på lika bra matlagning för avsevärt rimligare plånbok. Grattis Magnus & Agneta!
Bilderna är från den husesyn som jag bjöds till en somrig majeftermiddag.
