Kategoriarkiv: Utställning

Gallerisommar I

Flertalet av gallerierna, åtminstone de som jag regelbundet brukar besöka, har sommarstängt. Ett undantag är Lars Bohman som just öppnat en utställning med Evert Lundquist (1904-94). En expressionistisk konstnär känd inte minst för sitt typiska pastosa måleri – alltså tjocka, och då menar jag tjocka! – lager av färg med upplösta linjer och former. Många motiv är tidlösa och vardagliga: en handduk, en yxa, en kruka… Abstraktion och figuration smälter samman i skulpterade, skimrande färgmassor. Visst, alla Lundqvists målningar skimrar förvisso inte, men somliga gör det med besked!

Evert Lundquists verk förekommer frekvent på de stora kvalitetsauktionerna. Kul att se några mindre exponerade! På Lars Bohman hänger ett 30-tal målningar, från ett konstnärskap som utvecklades under 50 år. Flertalet av bilderna finns i privat ägo, varav en tredjedel är till salu. Priserna rör sig från en kvarts till tre fjärdedels… miljon kr. Man kan konstatera att Lundquist verkar ha brytt sig mindre om sin konsts beständighet; några målningar är i minst sagt sämre kondition, med så djupa krackeleringar att lättaste beröring skulle kunna få färgkakan att lossna från duken…

Evert Lundquist – Det femte elementet, t.o.m. 27 juli

Bilder som får en att stanna till…

… och nyfiket lyfta på det översta skiktet för att se vad som döljs bakom.

Det gör Sanna Kumpulainens tre grafiska tryck (träsnitt) The Beginnings I-III. Lager på lager av semitransparent japanskt washi-papper som låter anletena växa fram ur väggen. Bilder som även lockar till handpåläggning…

Sanna Kumpulainen är en av Bildkonstakademin i Helsingfors första-års Mastersstudenter som ställer ut på Fotografins Hus, på Skeppsholmen. Blandade tekniker, stora rumsliga installationer. Allt det du kan föreställa dig är sant är titeln på utställningen, som visas t.o.m. 8 juni.

Det absurdas teater

Att man kan äta (gott & grillat) på Fotografiska framgick med all önskvärdhet av föregående inlägg. Om man dessutom gör det nu i veckan så måste jag bara nämna utställningen som är inne på sin sista vecka och som inte bör missas: Roger Ballen’s Theater of the Absurd.

En surrealistiskt bisarr (bild)värld befolkad av udda och utsatta existenser, poserande i märkliga ställningar och med märkliga attribut och djur. En misär av samhällets utstötta gestaltad i svart(vit)a fotografier, tagna i Sydafrika. Fotografen Roger Ballens Beckettskt absurda teater väcker mycket känslor och många tankar, den frammanar olust, äckel men är även komisk – som en bild i en skrattspegel. Onekligen en högst egendomlig och märkvärdig upplevelse att bevittna.

Roger Ballen – Roger Ballen’s Theater of the Absurd på Fotografiska t.o.m. 7 juni

Den absurda teaterns regissör/scenograf/fotograf i egen person.

Rustad för fest

Kolla in denna anslående långklänning! Ett originellt exempel på couture signerad Tonje Halvorsen, som för egna händer och på fritiden, vid sidan av studierna i grafisk design på Berghs reklamskola, satt samman exakt 100 000 säkerhetsnålar till denna festliga kreation. 500 arbetstimmar nedlagda (samt en påtaglig risk för att utveckla nickelallergi).

100 000 Pieces of Me kallar Tonje Halvorsen (bilden nedan) sitt gnistrande och bärbara, om än kanske något tunga (35 kg) konstverk till examensarbete. Passa på att begapa den på reklamskolan Berghs examensutställning (Berghs Grad Show 2014) i helgen.

 

PS. Tonje Halvorsen skänkte sin klänning till SR/SVT:s insamlingsevent Musikhjälpen i dec 2014, där den såldes för 20 500 kr.

 

Himmel i violett och hav i grönt

Som en ”konstnärernas konstnär” presenteras Karl Nordström när Prins Eugens Waldemarsudde hänger upp ett femtiotal av hans målningar på sina väggar. Beteckningen röjer således att han aldrig vunnit någon större berömmelse bland kritiker och publik. Och det kan man kanske förstå ty hans många rätt storslagna natur- och havsmotiv är föga inställsamma på ett konventionellt naturromantiskt vis. Nordström skapar i stället kärvt syntetiska, psykedeliskt färgsprakande skymningsstämningar.

”Och havet! Aldrig har du sett något så koloristiskt! Det kunde nästa ta hjärtat ur bröstet på mig. I blekt, blekt solljus ett vaggande, glimrande grönfärgat vatten – där utöver en ljusviolett himmel och mellan båda ett djupviolett kustband med stänk av guld.”

Nordström prövade olika stilar och uttryck. Han influerades bland annat av japansk konst liksom av Gauguins måleri. Detta gör sig gällande i hans stora landskap i sammanhängande färgfält och i mättade nyanser, inte minst från trakterna kring Varberg och Tjörn.

I utställningen ingår också en längre filminstallation, Tag hjärtat ur bröstet på mig, av Staffan Redin. En gestaltning av den enstörige konstnären bland Bohus karga klippor, vågornas brus och vinande vind till en romantisk bakgrund av Beethoven och Schumann. (bilden högst upp)

Karl Nordström – Konstnärernas konstnär på Prins Eugens Waldemarsudde t.o.m. 25 maj.

Galleriglutt II

Efter galleribesöken på Östermalm/City/Kungsholmen till galleriklustret runt Hudiksvallsgatan, Stockholm Gallery District. För att börja hos Christian Larsen där Charlotte Gyllenhammar ställer ut färgfoton på en brinnande kvinna samt ett par stora, vackra objekt i acrystal. En upp-och-nedvänd gestalt (Night Descend) samt dess pendang, en klockad kjol som döljer kroppen och huvudet (Night Ascend). Natt är rubriken på utställningen.

…

På Cecilia Hillström Gallery täcker svenskamerikanen Clay Ketters målningar och (bearbetade) fotografier väggarna. Dockhuscollage samsas med assamblage av vittrande byggnader och dess blottade struktur. Välkomponerade bilder av Urban Exploration. Scope, Not Scape kallas Ketters utställning.

Konstnären själv och hans konst

…

Ett annan slags blottade strukturer möter en hos Andréhn-Schiptjenko, där mexikanen José León Cerrillo byggt ett spänningsfält av rum i gallerirummet: geometriska rumskonturer att gå in och ut ur. Ur tomma intet uppstår en dynamik som får en att med trevande försiktighet ta steget från ett rum till ett annat, osäker på om väggen dem emellan verkligen bara är av luft. Eller är den kanske av glas? En statisk installation med kul lura-ögat-påverkan.

…

León Cerrillo är inte den ende mexikanske konstnären som ställer ut i huset. Det gör även hans landsman Iñaki Bonillas, på Nordenhake. Hans morfar var amatörfotograf och lämnade efter sig ett arkiv som Bonillas använder för sin konst, konst som hämtar sin tematik från bildens upplösning och försvinnande. Utställningen bär också titeln La Desaparición (Försvinnandet).

…

Tvärs över gården, till Galleri Andersson/Sandström, som denna gång hyser utställningen Until tomorrow doesn’t always come med Anneè Olofssons till synes ljusa, somrigt lockande storbildsfotografier samt 3D-utskriftsskulpturer.

Till synes idyllisk har utställningen en mörkare underton: människans ofrivilliga fångenskap och relation till livets slutskede. Man kan ju också nöja sig med att bara ta in atmosfären i de vackra rummen.

…

Runt hörnet och in på Gävlegatan hos Elastic visar Maria Hedlund sin, under många år, pågående dokumentation av allehanda föremål från sin personliga närmiljö, som hon fotar av. Många objektbilder blir det som rad efter rad täcker väggarna. Titeln på utställningen Om någon sorts kunskap ger förmodligen en idé om vad det hela handlar om…

Galleriglutt I

Ännu en månad är snart passerad sedan min senaste gallerisväng och de aktuella utställningarna har snart gjort sitt. Det är brådis om du ska hinna se (mer än mina bilder!). Här en resumé av något av allt de sevärda (och mindre).


Första och härtill bästa besöket blir hos Lars Bohman Gallery, Karlav., där Lotta Hannerz ställer ut sina särpräglade, lekfulla för att inte säga absurdistiska, målningar och objekt, som paradoxalt nog landar i en slags vardagsrealism. En lekfullhet som även går igen i verkens vitsiga titlar. Underfundig konst som helt visst får en på riktigt gott humör! oblikt kallar Hannerz sin svårmistliga utställning.

…

En annan konstnär med en klart urskiljbar egen profil är Thomas Broomé. Detta genom hans ovanliga teknik att måla/teckna interiörer genom att låta objektens namn utgöra motivet. Ett minutiöst, geometriskt detaljarbete av tunna streck som bygger upp bilderna. Fängslande typografisk konst!

Med utgångspunkt i Sotheby’s auktion av Andy Warhols kvarlåtenskap 1988 har Bromée skapat sin utställning Pieces of Andy. Den finns i det inre rummet hos Galleri Magnus Karlsson. Parallellt visas 2014 – en aktuell utställning, med bland annat verk av Klara Kristalova (glaserad stengodsskulptur, nedan t.vä.) och Ulf Lundin (fotografi, nedan t.hö.).

…

Till galleriglesa Kungsholmen för nästa besök: Carl Kostyáls off-galleri Isbrytaren, tillsvidare inhyst i en stor, f.d. industrilokal på Igeldammsg. Amerikanskan Petra Cortright visar här flera av sina videoverk. Webbkamerabaserade självporträttsstudier i en mix av fantasifulla animationer, blommor, vågor och narcissistisk erotik. En märklig självbespeglande voyeurism med rötterna i Internets lo-fi-estetik och i Youtubes ”anda”.

…

Härnäst till galleriklustret runt Hudiksvallsgatan

Fotokonst/Konstfoto med kvinnliga förtecken

Att den svenska samtidsfotografin domineras av kvinnor blir man varse när man besöker Artipelags stora vårutställning Det synliga. Av de 21 presenterade fotograferna är 20 kvinnor ur tre generationer, flertalet med anknytning till Fotohögskolan i Göteborg, antingen som lärare eller elever. Fotografer eller korrektare, konstnärer, som använder fotografi som främsta medium. Ty här visas inte någon dokumentär- eller pressfoto utan iscensatta bilder, från de fem senaste åren.

Jenny Källman ”Surveillance”, 2012
Eva Stenram ”Drapes”, 2013

En motivmässigt spretande exposé där den ljusa och spatiösa konsthallens många och långa väggar täcks av lika många uttryck och temperament som antalet deltagande konstnärer. En hel del att tycka om, annat att ifrågasätta storheten av. Allt efter tycke och smak. Fast sämre foto(hantverk) blir inte nödvändigtvis bättre konst…

Stina Brockman ”Frailty”, 2013
Dawid
Julia Peirone ”More than Violet”, 2011

Det som främst fångar mitt öga är Tuija Lindströms inscannade, vackra växtbilder, Denise Grünsteins surrealistiska lek med kroppar och Miriam Bäckströms porträttsvit av skådespelaren Irene Lindh.

Tuija Lindströms blommor & Denise Grünsteins kroppar
Tuija Lindström ”Nepenthes Laughing”, 2010
Denise Grünstein ”Wunder”, 2013
Miriam Bäckström ”Irene Lindh”, 2008
Miriam Bäckström ”Mirrors”, 2009-2012
Annica Karlsson Rixon ”Vid tiden för den tredje läsningen”, 2013

För urvalet till Det synliga står bland andra spindeln i den svenska samtidsfotografins nät av institutioner och kommersiella aktörer: Niclas Östlind, verksam både som fristående curator och forskare. Sedan flera år bedriver han konstnärlig forskning om fotografiets roll i Sverige. Denna utställning ingår i hans ambitiösa doktorsavhandling Performing history.

Niclas Östlind framför Annika von Hausswolffs ”An Oral History of Economic Structure” 2012

Sista helgen för Det synliga på Artipelag, Värmdö. T.o.m. söndag 11 maj.

…

Äter gör man bra på Artipelag, om än väl dyrt – buffén kostar 245 kr. Presslunchen såg ut så här…

Potatis/purjosoppa, Philadelphiaostkräm med tryffel, renskav /
Chokladpannacotta, blåbärskompott, digestivesmulor

Verkligheten iscensatt

Den tyskfödda Londonbaserade fotografen Julia Fullerton-Battens bilder är fyllda med liv, känslor och berättelser… De är litet märkliga, för att inte säga märkvärdiga. Omsorgsfullt iscensatta fotografier med stark karaktär, fastän de egentligen ter sig ganska statiska och känslolösa.

Flertalet av Fullerton-Battens bildserier skildrar kvinnor, bland annat relationen mor-dotter och unga kvinnors väg från tonåren till vuxenlivet.

Julia Fullerton-Battens absurda och emellanåt skruvade bildvärld – som man med fördel (än)nu kan ses på Fotografiska – är både tankeväckande och lekfull, samt en smula Hopperskt ödslig. Hon manipulerar belysning, perspektiv, färg och skala, vilket tvingar betraktaren att ifrågasätta verkligheten. Scenerna är skapade i en läcker palett av filmiskt mättade färger och med ett öga för detaljerna. Så bygger hon drömvärldar med såväl en underfundig humor som oroande inslag.

Julia Fullerton-Batten – Staged Reality på Fotografiska t.o.m. 11 maj.

Slöjade minnen

Som en resa i minnet mellan det medvetna och det undermedvetna beskriver Sven-Harrys konstmuseum utställningen Within The Landscape, som fyller dess salar (och trapphus). Det är den danska konstnären Astrid Kruse Jensens verk som för första gången visas i Sverige. Fotografi, ett sällsamt videoverk samt objekt i form av en liten by med små oproportionella trähyddor som migrerat från skogen.

Konstnären Astrid Kruse Jensen själv och några av hennes bilder
En åskådare tittar på videoverket The House Inside Her

Astrid Kruse Jensen under pressvisningen

Två serier med landskapsbilder hänger längs väggarna, en från den mörka svenska skogen och den andra från det öppna danska hedlandskapet. Här finns även bilder med bortvända, ensamma kvinnogestalter. Samtliga går i en dov, matt blågrönstickig färgskala och de är oskarpa och slöjade. Den imperfekta lo-fi-estetiken är ett resultat av konstnärens arbetsmetod: fascinationen för det okontrollerbara. Kruse Jensen har använt sig av en gammal polaroidkamera laddad med utgången film. Utan möjlighet till exakt skärpeinställning och med en oförutsägbar utgång av den kemiska framkallnings­processen låter konstnären bilderna få leva sitt eget liv. De små kvadratiska originalen har scannats in och förstorats, vilket följaktligen även har förstorat ursprungsbildens skavanker. Så skapas dessa bilder av minnen eller Disappearing Into The Past, som en av fotoserierna heter. Minnesbilder med nordiskt naturromantiskt vemod, någonstans mellan foto och måleri.

Astrid Kruse Jensen – Within The Landscape på Sven Harrys konstmuseum t.o.m. 4 maj