Kategoriarkiv: Utställning

Snart släcks ljuset på Artipelag

I samband med att det naturliga ljuset återvänder allt starkare och längre så mörknar det över Hålludden på Värmdö… På söndag drar man nämligen ut kontakten för Artipelags utställning Upplyst – Det elektriska ljuset som konstens fé. Glödlampor, lysrör, neon samt den nya, mångsidiga LED-belysningen utgör denna gång inte bara konsthallens allmänbelysning utan ljuskällorna i sig är konsten. Detta genom ett antal mer eller mindre ljusstarka verk av tjugotalet av samtidskonstens mer kända namn.

För att utställningen inte bara ska bli något av en slags märklig belysningsmässa bör man tillgodogöra sig konstnärernas tankar jämte bakgrundssammanhang. Den guidningen, exempelvis i katalogtexten, tar fram helt andra värden av verken än de vid första anblicken dekorativa.

Monica Bonvicini ”Light Me Black” (2009)
Liggande i förgrunden, Hans Haacke ”Vandrande högspänningsurladdning” / ”High Voltage Discharge Travelling” (1968)
Christian Andersson ”F For Fake” (2002)
Jason Rhoades ”Chadelier #6 (Fancy Bit, Between, Amulet)” (2005)
Spencer Finch ”The Four Seasons” (2012)
Mona Hatoum ”Undercurrent” (2004)
Otto Piene ”Corona Borealis” (1965)
Mario Merz ”Fibonacci” (1996)
Günter Uecker ”Lichtregen” (1966/2006)
Monica Bonvicini ”Light Me Black” (2009)

Upplyst – Det elektriska ljuset som konstens fé, Artipelag t.o.m. 17 feb.

Impressioner bland ostron och champagne på Millesgården

Klockan är bara fem på fredagseftermiddagen och det är redan svart som natta. Fast när man närmar sig Millesgården på Lidingö så närmar man sig även ljuset mitt i det kompakta midvintermörkret… Inte enbart för att de stora entréfönstren badar i ljus och liv utan även för att där, bakom väggarna, så exponeras ljuset, i de målade ögonblicksbilder som nu ska till att visas. Det är VIP-förhandsvisning av den nya utställningen Målare i Normandie – Underbara impressionister.

Men innan man når konsten får man mingla sig i genom entrén packad av uppklädda gäster som balanserar sitt champagneglas i ena handen med en (pappers)tallrik med ostron i den andra. Inte helt lätt! Ostronen har förstås samma härstamning som tavlorna som väntar nedan trappan.

Förutom Champagne fanns cider från Normandie. Den destillerade äppelvarianten saknades dock… Dommage.
Fint folk & Fines de Normandie
Théodule Ribots målning Ostron och bägare (ca 1859) verkade kanske som inspiration för kvällens tillställning?

Ja, ljuset faller inte bara på bubblet och blötdjuren utan självfallet framför allt på konsten; en inlånad samling om inalles 60 verk av 33 konstnärer, alla från Normandie, på vars stränder och klippor konstriktningen som skulle bli känd som impressionismen föddes på senare hälften av 1800-talet. Konstnärerna sökte en fristad och med det nya transportmedlet järnvägen kunde de nå kusten relativt enkelt. Hit tog de sig, bort från den industriella miljön som började ta över Paris och andra stora städer. Det var här de kunde uppleva närheten till naturen och utveckla tekniken att måla i det fria. Och motiven fanns mitt framför dem – inte enbart landskapet och havet utan även böndernas och fiskarnas vardagliga liv.

Impressionisterna var ljusets målare. De arbetade med solljus, skuggor och reflexer och framför allt – de lämnade sina ateljéer och flyttade ut sina målardon i naturen. De visade oss hur vi uppfattar och uppskattar verkligheten.

Gustave Courbet: La plage à Trouville (1865)

Tänk, eller hellre, visualisera namn som Renoir, Corot, Courbet, Degas, Bazille, Sisley, Bonnard… Samt Claude Monet, som var denna nya konstriktnings upphov. Rörelsens namn är inspirerat av namnet på och idéerna bakom Monets målning Impression – Soluppgång (1872). Han var impressionismens främste pionjär och det var just i Normandie han började fånga sina ögonblick med pensel och färg. Ofta samma motiv men vid olika tidpunkter på dygnet och i helt skilda ljus- och färgsättningar. Millesgården visar bara en av hans målningar, men desto fler av hans lärare, Eugène Boudin.

3 x Eugène Bodin: Trouville, kajen vid högvatten / Fiskare vid havet / Lågvatten i solnedgång. Ca 1890

Ja, det är inte de mest etablerade namnen som dominerar i denna utställning utan mindre kända konstnärer, verksamma i impressionismens vagga, Normandie, decennierna före och efter förra sekelskiftet, då realismen och de romantiska naturskildringarna gradvis förändras, impressionismens första skissartade målningar som leder fram till 1900-talets begynnande modernism. De här tavlorna betraktades just som skisser, inte färdiga konstverk, men samtidig visar de en ny epok av måleriet. Tavlorna här är signerade Louis-Alexandre Dubourg, Henri Le Sidaner, Robert-Antoine Pinchon, Eduouard Vuillard…

Och däri ligger även den främsta förtjänsten med denna utställning, att möta dessa mindre kända konstnärers verk som en slags förlaga till de mästerverk som vi är så mycket mer bekanta med och samspelet mellan dessa två generationer av konstnärer.

Eduouard Vuillard: Trädgården i Amfreville (1905-1907)
Carl-Axel Dominique bjöd på musikaliska impressionismer
Frankrikes ambassadör Jean-Pierre Lacroix med hustru Müge visas runt av Millesgårdens museichef Onita Wass (som visar fotografen ryggen)

Målare i Normandie – Underbara impressionister på Millesgården visas till 26 maj.

Djurgårdspromenad i konstens spår

Vårsalongen / Liljevalchs

En trist gråväderssöndag i slutet av januari. Som gjord för att livas upp med en smula färg. För ögat. Hög tid att inleda konståret med Vårsalongen kanske, som ju är Liljevalchs stolta start på varje nytt konstår. En på alla de vis populär utställning, såväl publikt som bland de medverkande. Ca 2 200 lockade lär ha ansökt om att få komma med till årets salong, 315 blev utvalda. Och här samlas som vanligt extra allt; alla uttryck & tekniker är tillåtna, högt och lågt samsas om väggar och golv; från ett par jättelika modellbyggen till en svårpasserad video med blygdläppar som sjungande marionetter! Ja, fantasi(/kitsch) saknas inte, även om hantverket emellanåt gör det…

Själv blir jag alldeles matt av mångfalden och känner att jag måste vädra ur denna folkets konstyttring. Följaktligen förlänger jag promenaden längre ut på Djurgården, till Thielska Galleriet, där tvenne kvinnokroppsbetraktare samsas om utrymmet i några av rummen i den gamla jugendvillan.

Anders Zorn + Nobuyoshi Araki / Thielska Galleriet

Zorns fina etsningar hänger så tätt att kontakt uppstår!
Japaner, japaner… Arakis nakenchock!

Jo, den nakna kvinnan är den gemensamma nämnaren för denna dubbelutställning där Anders Zorns etsningar ställs mot ett litet urval av den japanske fotografen Nobuyoshi Arakis bilder. Kvinnan som objekt för den manliga blicken, ett återkommande favoritmotiv inom konsten sedan Hedenhös. Medan Zorn i sina, till en del fotorealistiska, aktstudier fångar sina ofta frodigt bredbakade kullor gärna ute i det fria i sin svenska hembygds natur och vatten och med en mer eller mindre antydd erotiska underton så är Arakis fotografier så mycket mer pang på! Här är undertonerna snarare övertoner och många av bilderna kan inte annat än betraktas som pornografiska (om de visats i en annan miljö). Kvinnorna ligger där i utlämnande poser medan deras blick är riktad stint mot kameran. Objektifierade. Och som ”voyeur” får jag blandade känslor, den starkt laddade erotiken till trots… Kanske har det något med min uppfattning om (traditionell) japansk kvinnlig underkastelse att göra…?

Även om jag inte är helt övertygad om det lyckade i idén med att dubbelexponera Zorns mästerliga och – i sammanhanget – oskuldsfulla etsningar från en annan tid med den utmanande samtidsestetiken i Arakis fotografier så är det i alla fall värt en blick. Eller två.

Fast det gäller att passa på, för redan nästa söndag (3/2) ska kvinnorna på Thielska lämna plats för en Munch.

…

Helene Schjerfbeck / Prins Eugens Waldemarsudde

Cirkusflickan (1916)

En annan kvinna, som objektifierade sig själv genom många självporträtt, var den fascinerande, finska konstnärinnan Helene Schjerfbeck. I fjol skulle hon ha fyllt 150 år och då producerade nationalmuseet Ateneum i Helsingfors en omfattande jubileumsutställning som sedan till del har täckt Prins Eugens Waldemarsuddes väggar. Landskap, interiörer, stilleben samt, förstås, porträtt, med flera av de välkända, uttrycksfulla för att inte säga självutlämnande självporträtten i fokus som definitivt inte lämnar en oberörd. Schjerfbeck är otvivelaktigt en av Nordens största konstnärer, en av förgrundsgestalterna inom den modernismen och värd en helt egen resa/promenad till Djurgården.

Självporträtt (med silverfond, 1915)
Fint! Inte bara fantastiska självporträtt, utan även charmerande stilleben.
De röda äpplena (1915)

 

”De sista självporträtten förefaller till hälften utsuddade. Vi får i dem uppleva kroppens förfall och själens upplösning hos en konstnär som åldras, där ansiktet till slut bara blir en mask nära att suddas ut av tiden.”
Självporträtt (1944/45)

 

Helene Schjerfbeck på Waldemarsudde alltså, till den 24/2.

 

Det hänger på håret

Kort, långt, lockigt eller rakt. Skägg eller rakat? Hockeyfrilla, lurviga ben och skalliga huvuden. Vilket får finnas och vad ska döljas eller tas bort? Ja, om detta rör sig alltså Hår, den nya utställningen på Nordiska Museet. Som berättar nämnda trådformiga proteinutväxts komplexa historia från 1000-talets dåtid via 1700-talets peruker, till nutidens rådande modetrender. På huvudet, i ansiktet och på kroppen. De attraherande, generande och provocerande sidorna av människopälsens utbredning över både kropp, tid och rum. Detta med ett gäng bilder och allsköns hårliga föremål i montrarna, från en av Gustav III:s hårlockar till kläder och smycken tillverkade av människohår och där somt väcker igenkännandets leende (i mjugg) och minnen till liv. Just det, det var så där man såg ut på 70-talet – allt var förvisso inte bättre förr…

En kul exposé framförallt genom ovanligt informativt läsvärda och underhållande utställningstexter.

Sandra Backlunds kjol av av människohår (från hennes examensutställning på Beckmans Designhögskola 2004)

Hår på Nordiska Museet t.o.m. 1 sep.

 

http://youtu.be/ZhX1cBIpRN0

En konstpaus med vinnande multnade bilder

Vid en presslunch på Liljevalchs konsthall idag offentliggjordes årets vinnare av utomhusreklamjätten JCDecaux konstpris The Art Break. Och mottagaren blev den 51-årige öländske konstnären Hans Jörgen Johansen som belönades för sina ödsligt suggestiva och vackert iscensatta fotografiska makrolandskap. Meterstora bilder där en främmande värld öppnar sig som ett stilleben, det märkliga resultatet av omsorgsfullt arrangerade livsmedel stadda i förruttnelse.
Förutom äran erhåller den prisade konstnären 50 000 kr och så kommer hans verk att visas på JCDecaux utomhustavlor över hela landet.

Tanken med The Art Break är att lyfta ut konsten till det offentliga rummet för att erbjuda allmänheten en konstpaus i vardagen,

Dessutom hänger också tre av HJJ:s två meter höga och 90 cm breda lysrörsljuskronor i Liljevalchs tak, armaturer där form och funktion förenas.

Hans Jörgen Johansens bilder (& lampor) hänger på Liljevalchs 19-23 sep. Gratis inträde. Gå och se!

Lunchen (från F12): Rôtistekt kalventrecôtes med sensommargrönsaker och tryffelsky