Kategoriarkiv: Utställning

Framskrapat måleri och fastkilat objekt

”Det är ingen berättelse eller redovisning, utan snarare en prekär situation. För mig står konstverket för en motståndshandling, ingen förståelse, ingen användbarhet, men förundran och ett omskakande ifrågasättande. Något historiskt avgörande hände när målningen lyftes ur sin ram och skulpturen lyftes ned från sin sockel…”

Konstnären framför konsten sin

Så beskriver Håkan Rehnberg själv sin nya utställning Dubbel scen på Moderna Museet. Tio nya, koloristiska målningar och tre minimalistiska metallskulpturer. Målningarna, obetitlade och i storlek större, är utförda på sandblästrade akrylglasskivor, med oljefärg och målarknivar. Den våta färgen har lagts på fläckvis och fragmentariskt och i flera lager över hela ytan, sedan har partier frilagts med palettkniv ända in i grunden. Ett omvänt och baklänges arbetssätt; målningen skapas följaktligen genom att färgen tas bort och flyttas runt. Allting utförs under en sammanhållen akt för att ”dröja kvar en stund i den egna oenigheten”. Resultatet är en serie intensiva och upplösta bilder som lockar blicken och triggar fantasin.

Måleri värt att titta närmare på

De stora, strama skulpturerna, eller rumsliga objekten kanske är en bättre benämning, har arkitektonisk hållning, med sina sammanfogade aluminiumprofiler som något slags prefabricerade byggelement. Den minsta av de tre, som bär den avväpnande titeln Den ihopvikta paviljongen/Ett övergivet projekt 2006-2014, blev min utställningsfavorit, tack vare den lilla träkilen som håller ihop det hela. Som hämtad ur ett platt paket från Ikea!

Kilbild

Håkan Rehnberg – Dubbel scen på Moderna Museet, Stockholm t.o.m. 12 april

Konstnären och landets samlade (huvudsakligen manliga) kritikerkår, vid pressvisningen

Leipzig II

Leipzig är idag är en av få ekonomiskt framgångsrika städer i östra Tyskland; man talar om ”Hajpzig” och om ett nytt lill-Berlin. Till skillnad från den kroniskt finansiellt trängda stora Berlin (20 mil nordost) har man god ekonomi, bland annat tack vare att ett par bilfabriker har öppnat produktionsanläggningar här. Ordning i finanserna har också fört med sig etablerandet av ett ambitiöst konstutställnings- & gallerikluster som håller till i en fd. jättelik bomullsfabrik, Leipziger Baumwollspinnerei. Detta är Leipzigs unika utropstecken, värd en egen resa till stadsdelen Plagwitz!

Från bomull till kultur: 100 konstnärsateljéer, 11 gallerier, ett internationellt dans- och koreograficentrum, målarskolan kring Neo Rauch och en hel del till har tagit plats i detta före detta bomullsspinneri, som en gång var Europas största. Idag är denna fabriksstad en av de intressantaste produktions- och utställningsplatserna för samtida konst och kultur och en mötesplats för arkitekter, designers, smyckes- och modeskapare och konstnärer.
Här några av de aktuella utställningarna på Leipziger Baumwollspinnerei:

Rémy Markowitsch ”Julien”, Galerie Eigen+Art. Actionmåleri baserad på Gustave Flauberts novell om medeltidslegenden Saint-Julien 1’hospitalier.

Lee Yongbaek ”Handheld Shooting”

 

Leipzig I & Leipzig III

Några bilder…

… från årets Fotomässan, Nordens största, som liksom de två tidigare mönstrar alla ledande tillverkare av kameror och tillbehör att visa upp alla nyheter av foto/filmutrustningar: från små filter och kompaktkameror, till stora blixtutrustningar och de tyngsta 4K-studiofilmkamerorna. Här finns det mesta för bildamatören, entusiasten och proffset att gå – och shoppa – loss på. Mobilkamerorna är dock portade – här äger den traditionella fotoapparaten!

Årets upplaga av Fotomässan har ”uppgraderats” från B- till A-hallen och fått en större yta, vilket gör trängseln bland montrarna mindre, men som även understryker ödsligheten i mässans utställningsdel, tyvärr. I denna visas dokumentära bilder av den lettiska fotografen Inta Ruka (utställd på Fotografiska för ett år sedan), av fotokollektiven Moment och Kontinent samt en utställning med naturbilder.

Så här såg jag Fotomässan 2013 resp. 2012

Hur unik är en unik mobilkamera?

Ögonfransifierad konst

En i alla avseenden färgstark installation med 6 gigantiska bollar, som förstärker upplevelsen av stadsmiljön, vilar just nu och bara fram till på söndag på Raoul Wallenbergs Torg/Nybroplan. Besynnerligt dock att konstverket inte belyses efter att mörkret faller över den välbesökta, offentliga platsen i huvudstadens mitt.

wizz eyelashes – Katharina Große på Nybroplan och Magasin III

Från och med den 25 september kommer verket av den tyska konstnären Katharina Große att flyttas till Frihamnen. Magasin III (som ändrat sin arabiska 3:a till en romersk dito samt – officiellt – ändrat sin status, från konsthall till museum) introducerar därmed sin höstutställning, kryptiskt betitlad wizz eyelashes, där Großes storskaliga verk möter de amerikanska minimalisterna Sol LeWitt och Walter De Maria.

på golvet: Walter De Marias ”Large Rod Series: Circle/Rectangle 13 / på väggen: Katharina Grosses färgtryck

Måleri och skulptur överskrider här sina gränser. Sparsmakade former lever upp i stora format. Batikliknande färgexplosioner hos Große kontrasterar vackert med LeWitts och De Marias monokromer.

Sol LeWitts ”4 Cubes Horizontal (Series)
Katharina Grosse t.v. /  Sol LeWitts ”Wall Drawing #253” t.h.

wizz eyelashes på Magasin III t.o.m. juni 2015. På Nybroplan 18-21 sep.

Museirulltårta på höjden

Ung konst i en gammal gymnastiksal

Ung konst visas under helgen i industridesignföretaget No Picnics stilfullt renoverade, K-märkta lokaler på Östermalm. För tredje året i rad presenterar SEART (Sweden’s Emerging Art) en grupputställning med verk av tolv nyutexaminerade konstnärer från Konstfack, Konsthögskolan i Malmö, Kgl. Konstakademien och Umeås Konsthögskola.

Gabriella Loebs modekommentar ”One Who Once Was” (toile, akryl, harts)
t.v. i bakgrunden: Ida Perssons målning ”3:7” / t.h. några av Ammy Olofssons glashuvuden ”Whatcha Gonna Do, I’m the Bold” Illusion
t.v. Emma Anderssons pallar / t.h. Åke Gustafsson ”In the White Cube/ Blue Print”

Material och uttryck varierar på SEART; måleri, skulptur, foto, glaskonst, videoinstallation, collageteknik… Ovan ett urval: Gabriella Loebs effektfulla modekommentar, mitt på golvet. Ida Perssons geometriska målning. Några av Ammy Olofssons många glas(huvuden). Två av Emma Anderssons tre bearbetade pallar. Åke Gustafssons dansanta tittskåpsinstallation.

Allra mest gillande från min sida går till Liva Isakson Lundin och hennes eteriska morrhår i stål och fjädrar, Vibrissae. Konstnären tvingades dessvärre att bygga upp den sköra konstruktionen på nytt efter en vernissagebesökares oaktsamma distanslöshet…

Liva Isakson Lundin ”Vibrissae”

 

SEART på No Picnic, Storg. 23 C. Fre-sö kl. 12-18

 

SEART-utställningarna 2015, 2016 och 2017

 

Skapelseberättelsen genom kameran

En av Fotografiskas mest monumentala utställningar är på utandning denna helg. Skynda följaktligen dit om du inte sett den brasilianske mästerfotografen Sebastião Salgados grandiosa projekt Genesis (Skapelsen) än. Som titeln signalerar är anspråken himmelshöga. Under åtta år besökte Sebastião Salgado ett 30-tal länder och sökte sig till de platser, som fortfarande fast sannolikt inte så länge till, är opåverkade av den moderna civilisationen.

Vacker att titta på är denna omfattande fotosvit förbluffande tunn i jämförelse med Salgados tidigare reportage om massmigrationer, folkmord och gruvarbetares vardag. Se den bör man helt visst likafullt!

Fotografen själv, i centrum för sin utställning

Sebastião Salgado berättar inte enbart i  bilder utan emellanåt även i ord, som här vid pressvisningen.

Sebastião Salgado – Genesis på Fotografiska t.o.m. 14 sep.

Konst som kostar skjortan

Den svenska skjorttillverkaren Eton tar ett nytt modegrepp och har skapat en liten kollektion i samarbete med den brittiske konstnären John Clark.

Kollektionen består av två skjortmodeller i lätt flanell. Den ena är svartvitmönstrad och baseras på Clarks målning Veil. Den andra är ljusblå och har Clarks Everyone Works Hard tryckt på ryggen. Bilden föreställer en fallande affärsman. Till Veil-skjortan finns en handfull accessoarer som slips, scarf och näsduk. Skjortorna kostar 1 595 kr.

Sebastian Dollinger i hatt, John Clark utan

Skjortkonsten lanserades ståndsmässigt i går av Etons designchef Sebastian Dollinger och John Clark med ett konst-möter-mode(mingel) i Konstnärshusets stora galleri. Ramen utgjordes av en utställning med Clarks bilder, The Sleep of Reason (£1296-£5760).

Lanseringen/utställningen fortsätter härnäst till New York och London.

Fjärilskonst

Den engelske konceptkonstnären och fixstjärnan Damien Hirst strör inte bara diamanter på kranier med en prislapp på en miljard. Han uppskattar även djur och insekter, exempelvis fjärilar, som tar avsevärd plats i hans konst. Mängder av döda fjärilar är också vad Hirst har med sig när han för första gången presenteras med en separatutställning i Sverige.

Paul McCabe, McCabe Fine Art, presenterar utställningen Damien Hirst – The Psalms

Utställningen på McCabe Fine Art, som galleristen, Paul McCabe, själv entusiastiskt introducerar ovan, visar ett urval ur Damien Hirsts serie The Psalms från 2008. Kalejdoskopiska bilder, runda och kvadratiska, har skapats av fjärilsvingar. Dessa har fogats samman i olika färgställningar och fantasirika formationer som tillsammans bildar invecklade, symmetriska mönster, liknande rosettfönster och mosaiker i medeltida kyrkor.

Fjärilsbilder ur Psaltaren på Damien Hirsts utställning The Psalms på McCabe Fine Art, Stockholm

Inspirationen till denna serie, The Psalms, har konstnären hämtat från Psaltaren i Gamla Testamentet. Varje verk – inalles 150, d.v.s. lika många som antalet psalmer i Psaltaren – bär namnet av en psalm. (Nä, det saknas ingalunda Psaltaren och psalmer i detta stycke!)

Fjärilsbilder ur Psaltaren på Damien Hirsts utställning The Psalms på McCabe Fine Art, Stockholm

Den sköra fjärilen, en symbol för livets alltför snabba fortskridande har transformerats här till ett vacker konstverk. Död och fastnaglad! Ars longa, vita brevis, i detta fall i en absurt bokstavlig mening…

Vernissage för Damien Hirsts utställning The Psalms på McCabe Fine Art, Stockholm
Vernissage

Damien Hirst – The Psalms, McCabe Fine Art, Artillerigatan 40. T.o.m. 22 okt.

…

 

En annan uppmärksammad och kontroversiell konstnär som älskar (att i sin konst använda sig av döda) fjärilar är Nathalia Edenmont… Ta en titt på hennes stora utställning som visades på Sven Harrys konstmuseum i våras.

 

Skärgårdskonst

Bloggen har, som väl framgått, gått i sommardvala. Dock inte i semestervila, vilket hade varit mer önskvärt. Nej, tystnaden beror tvärtom på jobb, mycket jobb, medan alla andra lögar sig på badstranden, åtminstone av alla inläggen på Facebook att döma… Att producera och programleda 80 timmars LEXsommar håller en sysselsatt, kan jag lova.

Ett par resor (med musikanknytning) har jag visserligen hunnit med. Samt en och annan kortare skärgårdsutflykt. I helgen blev det exempelvis en liten tur till Hålludden på Värmdö och Artipelag. Sommarens stora temautställning heter Ingen människa är en ö – konstnärliga strandhugg i Stockholms skärgård.

En skärgårdsutställning i skärgårdens ljusaste och luftigaste (av Johan Nyrén ritade) konsthall med skärgårdsnaturen synlig genom fönsterväggarna känns ju som ett axiom.

Den bärande – och publiktillvända – idén är att visa ett drygt århundrade i bilder som i någon mån kan kopplas till Stockholms skärgård. 26 konstnärer medverkar, från generationen vid det förra sekelskiftets nationalromantiska måleri som Prins Eugen, Anders Zorn, Bruno Liljefors och August Strindberg via Evert Lundquist till några av dagens etablerade konstnärer, som Jan Håfström och LG Lundberg. Gillar Lundberg! Fem konstnärer har också bjudits in för att göra platsspecifika installationer som knyter an till den omgivande naturen (Ebba Bolins flytande öra i Baggensfjärden och Marcus Eeks glasbild i blått i entréhallen bland andra)

Prins Eugen: Molnet (replik)
August Strindberg: ”Vita Märrn IV”, 1901, ”Strandparti, Kymmendö II”, 1873, ”Mysingen”, 1892
Bruno Liljefors: ”Morgonstämning vid havet”, 1896
J.A.G. Acke: Soluppgång & Skymning, 1906
J.A.G Acke ”Östrasalt”, 1906
Vägg med Evert Lundqvist och Ebba Reutercrona
LG Lundberg: ”Från Stockholms skärgård 1-45”, 1993-2014
LG Lundberg: ”Sundet”, 2008 / ”Höst”, 1996
Fotografier av Prins Eugen
I förgrunden Jan Håfström ”Das Eismeer”, 2014 / Markus Eek akrylglas ”Meeter” ,2014
Ebba Bolin: ”Entendre”, 2014

Vad Ernst Billgrens nya svit Mötet har här att hänga kan man dock undra? Dess anknytning till skärgården är bara skrattretande långsökt…

Ernst Billgren ”Möte”, 2014

Konsthallen nöjer sig tydligen inte med att publiken bara ska få gå omkring och förbehållslöst njuta av allt vackert ljusmåleri. Nej, den – ansträngda! – ambitionen är även: ”… med konstens hjälp från slutet av 1800-talet och fram till idag problematisera bilden av skärgården med utgångspunkt i begrepp som klass, kön, identitet”. Jaså, jaha, nähä…

Efter all skärgårdskonst, lite lunch och en promenad…

 

Gallerisommar II

Jag hann dessvärre inte skriva om galleriernas sista-före-sommaren-utställningar och nu är de stängda. Fast, eftersom jag ändå tittade förbi några av dem när det begav sig så…

Hanna Ljungh ”Specimen”. Tavlan i bakgrunden: Johan Nobell ”Fool Soldier”

Innan AnneElle stängde för sommaren bjöd galleriet på nedre Östermalm in till en Sommar Show. Under endast en kväll visades verk av några av galleriets konstnärer. Bland dem Hans Jörgen Johansens fascinerande, fotografiska makrolandskap, Ingens land, och Hanna Ljunghs kolonninstallation med geologiska skikt, Specimen.

…

Till galleridistriktet på och runt Hudiksvallsgatan! Galerie Nordenhake visade en grupputställning kallad Duck Soup. Tvenne målande amerikaner, Math Bass och Paul Cowan och en isländsk videokonstnär, Egill Sæbjörnsson, delar rummen. En av väggarna hade parfymerats med bergamottolja (tänkt Earl Grey-te), en annan pryddes av fiskedrag textilcanvasen (tänk flanellograf). På en tredje vägg projicerades ett loopat Pongliknande spel med xylofon. Duck Soup, som sagt.

Egill Sæbjörnsson ”Stálhillur II”

…

Hos Christian Larsen ställde Anders Krisár bland annat ut sina avskalade och avkönade människoskulpturer. Itukluvna skyltdockor, som håller sin andra hälft i handen. En splittring som söker återförening? Fantasin kittlas och får en att fundera. Flesh Mirror kallades Krisárs spännande utställning.

…

Martin Jacobson har målat träd i starka färger. Psykedeliskt inverterade landskap i olja och vattenfärg växte på Andréhn-Schiptjenkos vita väggar.

…

På Andersson/Sandström visade danskan Anette H Flensburg sina rum av – tomrum. Långa korridorer kantade med stora pappersflak längs väggarna och infallande sidoljus utgör det återkommande motivet. Perfektionistiskt interiörmåleri, som skulle vunnit på större variation; bilderna har för mycket av samma utryck. The light, the wind, the paper hette utställningen.

…

Från det största galleriet till ett av de mindre: S.P.G visade en grupputställning om tre, Crumbling Moments. Det som (snudd på bokstavligen) fångade mitt öga var det mörklagda rummet, där Oscar Furbacken exponerade sina mikrovärldar – en naturens motståndskamp i urbana miljöer. Genom att titta in i en spricka i betongen upptäcker man långt därinnanför ett upplyst, underjordiskt landskap. ”Som om vi skådade evigheten genom en tunn springa”. Fint.

 

…

Sista stoppet blev på något så ovanligt som ett konstnärsdrivet pop-up-galleri: 6T, som endast existerar sex timmar åt gången. I en sliten, utrymd jättelokal på Gävlegatan visade denna gång dussinet fotografer/fotokonstnärer sina stillbilder, filmer och installationer. Ett spännande koncept med litet av ”Berlin-känsla”, som lockade en hel del besökare till en blandad utställningskompott.

Mot slutet av augusti öppnar gallerierna igen. Till dess kan man med fördel besöka muséernas och konsthallarnas sommarutställningar… Dem ämnar jag att återkomma till.