Kategoriarkiv: Konst

Art Watching, Foto, Museum/Konsthall, Utställning

Fotokonst/Konstfoto med kvinnliga förtecken

Lämna en kommentar

Att den svenska samtidsfotografin domineras av kvinnor blir man varse när man besöker Artipelags stora vårutställning Det synliga. Av de 21 presenterade fotograferna är 20 kvinnor ur tre generationer, flertalet med anknytning till Fotohögskolan i Göteborg, antingen som lärare eller elever. Fotografer eller korrektare, konstnärer, som använder fotografi som främsta medium. Ty här visas inte någon dokumentär- eller pressfoto utan iscensatta bilder, från de fem senaste åren.

Jenny Källman ”Surveillance”, 2012
Eva Stenram ”Drapes”, 2013

En motivmässigt spretande exposé där den ljusa och spatiösa konsthallens många och långa väggar täcks av lika många uttryck och temperament som antalet deltagande konstnärer. En hel del att tycka om, annat att ifrågasätta storheten av. Allt efter tycke och smak. Fast sämre foto(hantverk) blir inte nödvändigtvis bättre konst…

Stina Brockman ”Frailty”, 2013
Dawid
Julia Peirone ”More than Violet”, 2011

Det som främst fångar mitt öga är Tuija Lindströms inscannade, vackra växtbilder, Denise Grünsteins surrealistiska lek med kroppar och Miriam Bäckströms porträttsvit av skådespelaren Irene Lindh.

Tuija Lindströms blommor & Denise Grünsteins kroppar
Tuija Lindström ”Nepenthes Laughing”, 2010
Denise Grünstein ”Wunder”, 2013
Miriam Bäckström ”Irene Lindh”, 2008
Miriam Bäckström ”Mirrors”, 2009-2012
Annica Karlsson Rixon ”Vid tiden för den tredje läsningen”, 2013

För urvalet till Det synliga står bland andra spindeln i den svenska samtidsfotografins nät av institutioner och kommersiella aktörer: Niclas Östlind, verksam både som fristående curator och forskare. Sedan flera år bedriver han konstnärlig forskning om fotografiets roll i Sverige. Denna utställning ingår i hans ambitiösa doktorsavhandling Performing history.

Niclas Östlind framför Annika von Hausswolffs ”An Oral History of Economic Structure” 2012

Sista helgen för Det synliga på Artipelag, Värmdö. T.o.m. söndag 11 maj.

…

Äter gör man bra på Artipelag, om än väl dyrt – buffén kostar 245 kr. Presslunchen såg ut så här…

Potatis/purjosoppa, Philadelphiaostkräm med tryffel, renskav /
Chokladpannacotta, blåbärskompott, digestivesmulor

Konst

Elaine Sturtevant In memoriam

Lämna en kommentar

Den amerikanska (pop)konstnären Sturtevant (med förnamnet Elaine) är död. Från 60-talet och framåt ägnade hon sig systematiskt åt att omsorgsfullt göra om målningar, objekt och videor skapade av hennes samtida, huvudsakligen manliga kolleger, för att sedan presentera sina egna reproduktioner. Hon kopierade berömda kolleger som Andy Warhol, Jasper Johns, Joseph Beuys, Willem de Kooning, Marcel Duchamp och Frank Stella, men såg på sina verk varken som parodier eller hyllningar. Sturtevant vände på begreppet originalitet. Hennes konst är således kopior av andra konstnärers verk. Appropriation kallas det med konstjargong när man plankar med avsikt att omvandla.

Sturtevant belyste frågor kring upphovsrätt och originalitet. Vad säger det om ett arbete när en annan artist kan duplicera det med liknande resultat? Onekligen ett aktuellt konstnärskap i vår digitala tid, där det mesta kan och även låter sig kopieras! En tid Elaine Sturtevant nu lämnat, 84 år gammal.

För två år sedan besökte hon Moderna Museet i Stockholm i samband med öppnandet av den stora utställningen Sturtevant – Bild över bild. Då mötte jag denna coola 82-åriga pionjär till metodisk härmapa för ett radioinslag. Och passade även på att bl.a. knäppa bilden i hennes upprepning av Félix Gonzalez-Torres lampinstallation America.

Elastic Tango (2010)
Art Watching, Foto, Museum/Konsthall, Utställning

Verkligheten iscensatt

Lämna en kommentar

Den tyskfödda Londonbaserade fotografen Julia Fullerton-Battens bilder är fyllda med liv, känslor och berättelser… De är litet märkliga, för att inte säga märkvärdiga. Omsorgsfullt iscensatta fotografier med stark karaktär, fastän de egentligen ter sig ganska statiska och känslolösa.

Flertalet av Fullerton-Battens bildserier skildrar kvinnor, bland annat relationen mor-dotter och unga kvinnors väg från tonåren till vuxenlivet.

Julia Fullerton-Battens absurda och emellanåt skruvade bildvärld – som man med fördel (än)nu kan ses på Fotografiska – är både tankeväckande och lekfull, samt en smula Hopperskt ödslig. Hon manipulerar belysning, perspektiv, färg och skala, vilket tvingar betraktaren att ifrågasätta verkligheten. Scenerna är skapade i en läcker palett av filmiskt mättade färger och med ett öga för detaljerna. Så bygger hon drömvärldar med såväl en underfundig humor som oroande inslag.

Julia Fullerton-Batten – Staged Reality på Fotografiska t.o.m. 11 maj.

Art Watching, Foto, Museum/Konsthall, Utställning

Slöjade minnen

Lämna en kommentar

Som en resa i minnet mellan det medvetna och det undermedvetna beskriver Sven-Harrys konstmuseum utställningen Within The Landscape, som fyller dess salar (och trapphus). Det är den danska konstnären Astrid Kruse Jensens verk som för första gången visas i Sverige. Fotografi, ett sällsamt videoverk samt objekt i form av en liten by med små oproportionella trähyddor som migrerat från skogen.

Konstnären Astrid Kruse Jensen själv och några av hennes bilder
En åskådare tittar på videoverket The House Inside Her

Astrid Kruse Jensen under pressvisningen

Två serier med landskapsbilder hänger längs väggarna, en från den mörka svenska skogen och den andra från det öppna danska hedlandskapet. Här finns även bilder med bortvända, ensamma kvinnogestalter. Samtliga går i en dov, matt blågrönstickig färgskala och de är oskarpa och slöjade. Den imperfekta lo-fi-estetiken är ett resultat av konstnärens arbetsmetod: fascinationen för det okontrollerbara. Kruse Jensen har använt sig av en gammal polaroidkamera laddad med utgången film. Utan möjlighet till exakt skärpeinställning och med en oförutsägbar utgång av den kemiska framkallnings­processen låter konstnären bilderna få leva sitt eget liv. De små kvadratiska originalen har scannats in och förstorats, vilket följaktligen även har förstorat ursprungsbildens skavanker. Så skapas dessa bilder av minnen eller Disappearing Into The Past, som en av fotoserierna heter. Minnesbilder med nordiskt naturromantiskt vemod, någonstans mellan foto och måleri.

Astrid Kruse Jensen – Within The Landscape på Sven Harrys konstmuseum t.o.m. 4 maj

Art Watching, Museum/Konsthall, Utställning

Röd bil, gul cykel, blåval och en schackrutig skalle

Lämna en kommentar

Installationen av ett svävande, femton meter långt, utsirat valskelett är det första som fångar blicken, när man gör entré. I dess skugga döljer sig en grinande, schackrutig dödskalle. På andra sidan vägen exponeras en samling stenar, som av floden slipats till sin mjuka avrundning och som därefter mönstergraverats upprepade gånger för att få sina slutliga, stiliserade och fossilliknande former. Här hänger en lång serie fotografier (40 st.) från Berlin med iscensatta möten mellan konstnärens gula DDR-scooter Schwalbe och dess identiska tvillingar. På golvet glänser en röd superslimmad ”padda”, det vill säga en itu/treskuren Citroën DS. Abstrakta, geometriska och delvis datorgenererade målningar, som påminner om Mondrian, samsas med en grupp mjuka terrakottaskulpturer, sinsemellan olika, men ändå inte…

Den mexikanske konstnären Gabriel Orozco (bilden nedan) är ett världsnamn inom samtidskonsten, men i Norden har hans verk aldrig tidigare visats i en soloutställning. Moderna Museet rättar nu till detta. Orozco litar lika mycket till slumpen och naturens oförutsägbarhet som ett tydligt planerat, metodiskt och ofta regelbundet, upprepat hantverk.

Gabriel Orozco & hans Rullstenar

Orozcos konst är inte lätt att kategorisera. De verk som här visas spretar rejält, såväl till stil som utförande. De uppmärksammade, spektakulära replikerna på Cittran och blåvalfossilen är förvisso roliga att se, men det som berör mest är kollektionen om de 45 bearbetade Rullstenarna. Poetiska skulpturer, som på något vis sammanfattar det originella med Orozcos konstnärskap: naturen, materialkänslan och en förutsättningslös kreativitet. Minst intressant är hans foto, som faktiskt kunde avvarats.

Gabriel Orozco – Natural Motion på Moderna Museet t.o.m. 4 maj.

Art Watching, Konst, Museum/Konsthall, Utställning

Maskinförhärligande konst

Lämna en kommentar

Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk

Solen strålar från en molnfri himmel, tempen tangerar 20 grader… Vårens bästa tid är nu! Att bege sig in i biomörkret ter sig därför inte alltför lockande. Jag tänkte ändå (på)minna om att det är sista helgen för att se Kraftwerks timslånga grafiska installation The Catalogue 1 2 3 4 5 6 7 8. På stora väggar projiceras 3D-animationer och filmsekvenser till musik från åtta av gruppens klassiska album.

Installationen ingår i Moderna Museets utställning Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk. En utställning som vill knyta samman den postindustriella banbrytande tyska electronica-gruppen med konstens utveckling under 1900-talets första decennier. Den tar sin utgångspunkt ur modernisternas framtidsoptimism och fascination för maskinen, industrialismen och den mekaniska vardagen samt relationen mellan människa och maskin.

Fernand Léger: Les danseuses aux clés (1930)

I utställningen Dansmaskiner visas måleri, teckningar och fotografi av bland andra Fernand Léger, Eadweard Muybridge, Francis Picabia, Giacomo Balla, Alexandra Ekster och svenske GAN. Och så, kanske bäst av allt, filmerna: Legérs koreograferade konsert Ballet Mécanique med musik av George Antheil och René Clairs tekniskt progressiva film Entr’acte, som han gjorde tillsammans med Picabia till Erik Saties musik. Rytm, rörelse och energi!

Oscar Schlemmer: Das Triadische Ballett (1922/1970)

Kraftwerks koppling till alla dessa modernister, futurister och dadaister är dock ändå knappast självklar. Annat än möjligtvis gränsöverskridandet mellan dans- och konstvärlden samt en diffus strävan efter att skapa något slags allkonstverk, där koncept, estetik och musik förenas. Denna reservation till trots finns i Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk mycket att ryckas med av.

 

Art Watching, Galleri, Utställning

Galleri, gallera II

Lämna en kommentar

Månadens gallerivända fortsätter, denna gång i stans centralare delar…

Leif Palmquist / Charlotte Lund

Galleri Charlotte Lund visar Leif Palmquists akvareller. Abstrakta monokromer som laborerar med ljusets transparens. Efter ljus kallas utställningen.

…

Viktor Kopp & Paul Osipow / Riis

Monokromer, åtminstone snudd på, hänger också på väggarna hos Galleri Riis. Här dock inte i lätta vattenfärger utan i väl tilltaget pålagd oljefärg. Viktor Kopps stora målningar i vitt/grått/svart har en skrovlig ytstruktur som fångar ljuset. Kopps dämpade färgskala samsas med finske Paul Osipows brokigare kolorit.

…

Jason Martin, Marjolein Rothman och Mike & Doug Starn / Wetterling

På Wetterling Gallery visas en grupputställning med nya verk. Nathalia Edenmonts bländande fjärilar som möter en i entrén kunde nyligen ses på Sven-Harrys Konstmuseum. Andra representerade konstnärer är Julian Ope och de experimentella tvillingarna Mike & Doug Starn, med lackerade prints. Själv tilltalades jag också av den holländska konstnärinnan Marjolein Rothmans minimalistiska ”vuxen/barn”-bilder. Rent hänryckt blev jag emellertid av britten Jason Martins magnifika Suleiman, olja på aluminium. Tas mer än gärna emot som present på min förestående födelsedag, tack! (£102 500)

…

Galleri Agardh & Tornvall (Sibylleg.) firar 40 år i branschen med en omfattande grupputställning. Den för mig obekanta Anna-Karin Brus’ guldskimrande blomcollage tyckte jag om. Och Roj Friberg, han är bra (Postfestum). Skulle man ha lite pengar över kan man ju alltid köpa de gröna färgtuberna av Arman för en kvarts miljon.

Arman t.v / Anna-Karin Brus t.h.

…

Sista galleristoppet för denna gång blir hos Lars Bohman, där Vanna Bowles och Tilda Lovell håller till. Samt kanske döden… Bowles huserar i de två yttre, vita rummen med sina märkliga, fotorealistiska teckningar av människan och hennes förhållande till naturen. En natur som gror ur kroppen. Och ut ur bildytan. Som en metafor för… själen? Surrender kallas Bowles utställning.

Från ljusa väggar rakt in i mörkret… Galleriets stora sal är en enda vidunderlig installation av Tilda Lovell. Bone Black, en övergiven postapokalyptisk skogsglänta att gå på upptäcktsfärd i. Missa inte den animerade filmen i tipin!

 

Art Watching, Galleri, Utställning

Galleri, gallera I

1 kommentar

Hög tid att ta månadens vända bland gallerierna – flera av utställningarna hängs ned till helgen. Startpunkt Hudiksvallsgatan, Stockholm Gallery District. Galleri Andersson/Sandström visar britten Sean Henrys skulpterade bronshumanoider. Uttrycksfulla och samtidigt uttryckslösa superealistiska avbildningar, som om det inte vore för deras varierande storlekar – antingen förkrympta eller förvuxna – ser högst verkliga ut. Många har nog låtit sig luras av Henrys ”Standing man” utanför Blå porten på Djurgården. Denne har nyligen fått sällskap av en annan herre, som sitter utanför Liljevalchs Konsthall.

…

Cooper & Gorfer / Christian Larsen

Stora, hänförande fotografier av vackert (upp)klädda unga kvinnor möter en hos Christian Larsen. Den amerikansk-österrikiska duon Sarah Cooper och Nina Gorfer visar sina omsorgsfullt iscensatta, stämningsfulla, modeliknande bilder. De påminner om måleriska collage. Miljöer är hämtade från Argentina (I Know Not These My Hands) och från Grönland, Island & Färöarna (The Weather Diaries).

…

Elisabeth Frieberg / NAU Gallery

Det gäller att vara uppmärksam var man placerar fötterna på NAU Gallery. På golvet (och på väggarna) i salens hela längd ligger ett femtiotal målade träplattor i olika matta nyanser att navigera emellan. Lätt bågiga, vattenskadade, liksom svävande. Elisabeth Frieberg har med sin installation Dawn, Naten liksom flyttat naturen in i rummet. Annorlunda och kul!

…

Sonja Larsson / Cecilia Hillström

På Cecilia Hillström Gallery visar Sonja Larsson nya målningar. Nya, men lätt igenkännbara i konstnärens typiska stil: stora geometriska filigransarbeten, målade lager på lager. Några av dem ingick i den stora soloutställningen på Sven-Harrys Konstmuseum i fjol.

…

Alfred Boman / Nordenhake

Galerie Nordenhake, som ofta(st) brukar visa konst med pretentioner, ställer denna gång ut anmärkningsvärt ”konventionella” verk: målningar, video och stora skulpturer av kanadensiskan Tamara Hendersson och expressionistiskt färgstarka målningar av Alfred Boman (bilden). Sleep Walk.

…

Brad Kahlhamer / Andréhn-Schiptjenko

Som en amerikansk road trip i bilder kan man kanske karakterisera Brad Kahlhamers exposé på Andréhn-Schiptjenko. Från den traditionella indianska kulturen till den urbana gatukonstens uttryck, i mixade media.

…

Elastic

F.d. Malmögalleriet Elastic har just flyttat till huvudstan och installerat sig i Anna Thulins tidigare lokal (Gävleg. 10B). Först ut är en grupputställning med flera av galleriets konstnärer. Per Mårtenssons Hissmålning och Camilla Løws runda plexicirkel At Once fångade mitt intresse.

 

Från Hudik till den nya konsten i centralare delar av stan… i nästa inlägg!

 

Art Watching, Foto, Museum/Konsthall, Utställning

Hans porträtt

Lämna en kommentar

Du har givetvis sett det, fotot av Nelson Mandela med den knutna näven i pannan. En ikonisk bild i svartvitt som nyligen fick förnyad spridning i samband med Mandelas död. Fotografen heter …

Sedan ett drygt halvsekel har han varit en av Sveriges mest betydande fotografer och har porträtterat nästan alla kända svenskar, jämte en del utländska storheter. Inklusive bilden på den sydafrikanske ledaren som har gjort Hans Gedda odödlig. Den sägs förresten vara den enda persons porträtt som fotografen själv bett om att få fotografera.

Hans Gedda, 71, är inte bara en vårt lands mest uppmärksammade fotografer utan en av svensk fotografis stora personligheter. En personlighet som går igen i tolkningarna av dem han porträtterar. Det finns något typiskt Geddaskt över alla dessa porträtt av författare, konstnärer, artister och politiker. Det är lätt att känna igen hans sobra kvadrater med perfekta beskärningar, gjorda i sökaren, inte i mörkrummet.

I Nationalmuseums stora (och första!) retrospektiv visas närmare 140 av Geddas fotografier. Förutom en mängd porträtt, halvdokumentära bilder och stilleben finns här bland annat fina självporträtt.

Parallellt och ”som en historisk kommentar” till Geddas samtida bildvärld visas ett urval av Nationalmusei samling av Caravaggister. Förvisso sevärt barockmåleri dock utan någon självklar koppling till Geddas porträtt.

Eftersom Nationalmuseum är stängt för ombyggnad visar museet sina utställningar i tillfälliga lokaler på Konstakademien, Fredsgatan. Hans Gedda & Mörkrets mästare t.o.m. 30 mars.

Art Watching, Konst, Mat&Dryck, Museum/Konsthall, Utställning

Skogstokig konst

Lämna en kommentar

Inget att hymla om – jag är helt såld på Andreas Erikssons konst, i synnerhet hans måleri. Stora, för att inte säga, monumentala naturscenerier framkallade med breda penseldrag, i en murrigt dov grön/brun/grå färgskala. Med inslag av litet lättsinnigare gult. Träd, jord, mossa och sten. En kolossal stubbe eller är det kanske en klippa som skrapats fram ur färgklustret? Atmosfäriska landskap svävande mellan figuration och abstraktion. Ingalunda någon pastoral idyll utan fastmer kargare, fulare. Inåtvända. Nej, det finns inget insmickrande över dessa motiv, likafullt är de oemotståndligt tilldragande.

”Naturen är. Det finns inget romantiskt över det”, som Andreas Eriksson själv fastslog vid pressvisningen. Mitt i naturen är också hans ateljé placerad, på en åker på Kinnekulle i Västergötland, omgiven av motiven i hans konst. Konst som för närvarande fyller hela Bonniers Konsthall. Utställningen bär namnet Runt omkring och är konstnärens första omfattande retrospektiv.

Här finns förutom de stora naturmålningarna även vackra vita verk i damastväv och gipsreliefer. Samt svarta bronsavgjutningar av fåglar som dött när de flugit in i konstnärsateljéns fönsterglas.

Att jag ivrigt rekommenderar ett besök i Andreas Erikssons spännande bildvärld framgår väl inte minst av mina bilder (av hans). Utställningen är en storslagen exposé över hans drivna konstnärskap. (Synd bara att målningarna är så dyra, om man skulle vilja ha en egen på väggen där hemma…)

 

Andreas Eriksson – Runt omkring, på Bonniers Konsthall t.o.m. 23 mars.

Konsthallens Café har för övrigt både bra kaffe och goda smörgåsar på påplatsbakad focaccia.