Kategoriarkiv: Konst

Vårsalongen 2014

Medan våren nu är på gång på riktigt har det tidigaste av återkommande vårtecken snart spelat ut sin roll för denna gång: Vårsalongen på Liljevalchs. Och det är precis som alltid; en yvig och brokig samling av uttryck och tekniker, såväl av etablerade som mer anonyma konstnärliga utövare, sida vid sida. Något av alla för alla. Textil och grafik, readymades och foto, måleri och blandteknik, politiska pamfletter och design, lakrits och kaffe…

Ulla-Stina Wikander/David Rinman/Anna-Karin Berglund
Malin Persson
Funny Livdotter / Alexander Korolkov

Av de inalles 8805 ansökningarna har juryn valt ut 288 objekt av 152 konstnärer till årets Vårsalongen. Samtliga verk är till salu, från 1 kr (video 1,57 min) till 280 000 (en gigantisk, gul textilskulptur).

Fatima Abelli Bifeldt

Urvalet ovan:
1/ Stora salen inklusive formgivarna Färg & Blanches jättegosedjur Queen of Succession / Thomas Karlssons finurligt vikta Burkfåglar / Lena Sjöbergs Kungligheter och undersåtar, tuschtecknade papperspåsar
2/ Ulla-Stina Wikanders textilinstallation Min före detta syhörna / David Rinmans vinylkorv Cutting Records / Anna-Karin Berglunds kaviarhäst Conversation Piece
3/ Malin Perssons stilfulla Söderakvarelltriptyk
4/ Lakritstopp! Del av Funny Livdotters installation av flätade kolaremmar, Kontroll & impuls. Även – något retuscherad! – inläggets toppbild / Alexander Korolkovs ryska björnkyss What is Love (bläckpenna, akvarell)
5/ Fatima Abelli Bifeldts stora väv av bortkastade mjukisdjur, Regrets collect like old friends

Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall t.o.m. 23 mars.

Förledande vackert

Strypsnaror, slaktade djur, pipkragar av tamponger och kondomer, likmaskar och (fridlysta?) fjärilar… Nathalia Edenmonts kompromisslösa konstnärskap lämnar en knappast oberörd. Minutiöst uppbyggda kompositioner i en bildvärld mättad med djup symbolik kring motiv som ensamhet, sexualitet, barnlöshet och religion, det sköna och det skrämmande. Svenskt behärskat lagom är det inte. Stilen närmar sig i stället barockmåleriets estetiska överdåd. Fastän (Ukrainskfödda) Edenmont har bytt penseln mot storformatskamera.

Only me heter utställningen på Sven-Harrys Konstmuseum där Edenmonts till perfektion arrangerade fotografier presenteras i storformat. Till hjälp att gestalta sina visioner till den färdiga bilden, utstuderade självporträtt och stilleben, har hon en anonym skara assisterande, kreativa medarbetare: fotografer, stylister, florister… Vilket man om inte annat blir varse när man ser den nyligen sända, vältajmade tv-dokumentären om henne. Fast om det ordade den hängivna och viljestarka konstnären föga när hon guidade bland sina verk på pressvisningen.

Jag vet inte om Nathalia Edenmonts stora bilder är särskilt ”bra konst”, men förförande för att inte säga förledande vacker är den.

Nathalia Edenmont – Only me på Sven-Harrys konstmuseum t.o.m. 16 mars.

Urban dekonstruktion

Sugen på en liten utflykt till närförorten för att kolla in en häftig utställning i helgen? Bege sig då till konsthallen Färgfabriken i Liljeholmen där David Molanders foton, filmer och collage över storstadsmiljöer visas. I mötet mellan byggnader, broar och gator och uppstår både skimrande vackra miljöer och tragiskt förfall. Människan är här en staffagefigur. Från Slussen via NYC till det senaste projektet, den nerlagda radarstationen Teufelsberg utanför Berlin.

I synnerhet de avancerade, datorgenererade collagen är riktigt läckra, där lager av fotografier skapar en tredimensionell effekt. En bildupplevelse såväl i stillbildsformat som på film, där Färgfabrikens stora rum och spatiösa väggar lånar sig till den perfekta projektionsytan för dessa panoramor av frusna fragment.

Vid vernissagen tilldelades David Molander Beckers konstnärsstipendium 2014. Förutom 150 000 kr fick han också presentera sin fotokonst på Färgfabriken, en utställning som nu är inne på sina sista dagar. T.o.m. sön 9 mars.

Jag passade för övrigt själv på att fånga några skuggbilder (inkl. den högst upp); projektionerna skapade en rafflande ljusatmosfär i rummet…

Fjolårets fina stipendiatutställning med Sara Möller såg ut så här.

Kändisbilder och okända landskap II

Den franska fotografen Corinne Mercadier erbjuder en helt annan visuell utmaning och stimulans i sin utställning Wicked Gravity än Johan Rheborgs kändisbilder. Väggarnas mättade färgtoner samspelar effektfullt med den dämpade koloriten i hennes bilder. Hon iscensätter sina egna drömmar i noggrant planerade kompositioner, surrealistiskt vackra fantasivärldar. Abstrakt, dramatisk och gåtfull fotokonst som får mig att dröja kvar med blicken, både förundrad och undrande inför motivens mystik.

 

Corinne Mercadier – Wicked Gravity, Fotografiska t.o.m. 9 mars.

 

Kändisbilder och okända landskap I

Att jag ogärna missar någon av (de många) utställningarna (som avlöser varandra) på Fotografiska har kanske framgått. De stora såväl som de mindre, såväl till namnen som exponeringsytan och ambitionen.

Två av vinterns utställningar hänger nu på sista veckan: Johan Rheborgs Backstage och Corinne Mercadiers Wicked Gravity. En av dem bör man i alla fall inte missa…

Komikern Johan Rheborg tar sitt fotograferande på allvar. Detta blev man om inte annat varse genom den nyligen sända, underhållande tv-serien Alla är fotografer. Många olika kameror har Rheborg också och dem använder han synbarligen gärna för att exempelvis fotografera av sina kollegor inom teater- och filmvärlden. Oftast då bakom scenen eller duken. Ett 80-tal svartvita bilder är också föremålen för utställningen Backstage.

Om den finns väl inte så mycket att säga; allvarsamma, dokumentära porträtt av celebriteter, i stunden och ”i rollen”. Jo, dugligt hantverk, fast rätt ospännande fotografi. Misstanken infinner sig möjligen att om Johan Rheborg inte varit den kändis han är hade hans kändisbilder knappast fått Fotografiskas uppmärksamhet (eller tillgång till dess väggar)…

…

Den franska fotografen Corinne Mercadier erbjuder en helt annan visuell utmaning och stimulans i sin utställning Wicked Gravity…

 

Namnet är Man, Man Ray – Vernissagemiddagen

Direkt efter vernissagen för Man Ray – New York-Paris-Hollywood på Millesgården hade jag förmånen av att vara inbjuden på cocktail där ett par Velvet Jack Chambord (whiskey, hallonlikör, sour mix) berusade.

På det följde en middag (tillagad av Millesgården Lanthandel) i Carl Milles vackra Stora ateljé:

Cocktail på vildfångad fisk och kungskrabba med ekologisk frukt samt avocado
Smörstekt ryggbiff med sakebrässerad shiitake och jordärtskockspuré
Cheesecake med hjortrongelé och rårörda bär samt krispigt pistaschflarn

Viner:
Menard Colombard Sauvignon
2010
Duvernay Côtes-du-Rhône Villages Romain 2009
Muscat de Beaumes-de-Venice 2009

Namnet är Man, Man Ray

Målare, filmare, tecknare, fotograf, skulptör, grafiker, formgivare… Dadaist, surrealist… Man kan applicera en mängd etiketter på konstnären Man Ray som ledigt och lekfullt rörde sig mellan många av modernismens konstnärsriktningar, symboler och idéer. Teknik eller medium spelade mindre roll utan var bara ett medel för att uppnå det eftersträvade uttrycket. Med alkemistens uppfinningsrikedom och gränslösa experimentlusta skapade han – tillsammans med nära vännen och samarbetspartnern Marcel Duchamp – förutsättningar för ett helt nytt sätt att både göra och se på konst. Samtidigt byggde han med stor framgång sin konstnärs­identitet. Han ansåg att en god idé borde åskådliggöras i hur många varianter som helst, bara den var tillräckligt bra. Därav mångfalden av original, kopior och duplicerade verk sida vid sida – alla signerade varumärket Man Ray.

Även om Man Ray inledde sitt konstnärskap som målare är han mest känd för sina svartvita fotografier och filmer. Han skapade formsäkra porträtt, bland annat på sina kvinnor, särskilt musan Lee Miller. Berömda är också Man Rays experiment där han som pionjär laborerade med ljus, filter, solarisering och fotogram (Rayographs), alltså bilder exponerade utan kamera.

I helgen slog Millesgården upp portarna för sin stora vårutställning: Man Ray – New York-Paris-Hollywood. En snyggt presenterad och varierad utställning med ett 90-tal inlånade objekt, som väl speglar bredden av denne mångsidige och mytomspunne konstnärs tankar och produktion; såväl några av hans mest berömda, men även mindre bekanta verk. Se!

Man Ray – New York-Paris-Hollywood på Millesgården, Lidingö t.o.m. 8 juni. Utställningen är producerad av Mjellby Konstmuseum i samarbete med danska Øregaard Museum.

Vernissagemiddagen som följde…

Supermarket

Nordens största konstmässa sägs den vara, Supermarket Art Fair, som för nionde året i rad nu intar två av våningsplanen i Kulturhuset Stadsteatern (som allaktivitetshuset numera heter). Ett 80-tal utställare från 30 länder finns representerade, flertalet oberoende, mindre konstnärsdrivna gallerier. Ovanligt och glädjande nog var de flesta av dem denna gång presentabla redan vid pressvisningen!

Temat för året är Difference(s) fast någon skillnad från tidigare år har jag svårt att se. Det är precis som vanligt på Supermarket – spretigt värre! En gränslös mångfald och mix av yttringar, där högt blandas med lågt, kommersiellt gångbart med osäljbart och det politiska med det rent estetiska. En ingalunda tråkig promenad genom allt som kan rymmas under begreppet samtidskonst; från Lhasa, Tbilisi, Kairo till Rio, och där allt är tillåtet, somt är riktigt bra och annat bara obegripligt.

I år slipper Supermarket också konkurrens av den nordiska ”finkonstmässan”, Market, som brukar pågå samtidigt, men som i år äger rum i början av april (på Liljevalchs).

Namnet till trots är Supermarket inget snabbköp för konst även om det mesta som står på golvet och hänger på väggarna faktiskt är till salu.

Konsten på bilderna (från pressvisningen)
1/ Montrar från S.Y.L.A.NTENHEIM, Bonn (D) / Museolaboratorio, Pescara (I) / Galleri Verkligheten, Umeå / 1646 Haag (NL)

2/ Skinnskulpturer av Johanna Havimäki (Galleria Sculptor, FI) / Väggcollage av Anna Ulff (Galleri VISU, FI) / Videskulpturer av Jaakko Pernu (Oulu, FI)

3/ Mona Malmström ”Orbits” (labyrintspelet) (Gocart Gallery) / Målning av Tarja Szaraniec (Plan B, NL)

4/ Målningar av Hanaa El Degahm (Artellawa Art Space, EGY)

5/ ”Bi-installation” av Harp Art Lab / ”Mattkrage” av Kati Joki (Galleria Huuto, FI) / Molotovbyggsats av Karin Jonsson (Nationalgalleriet) / en spegling

 

Supermarket Art Fair, Kulturhuset 14-16 februari

Origami, Marilyns klänning och totempålar…

Bland gallerierna i Stockholm Gallery District, d.v.s. klustret på och runt Hudiksvallsgatan, förnekar sig som vanligt Gallerie Nordenhake inte utan presenterar ännu en gång en svårt konceptuell utställning, 35/22/35/36D, som framstår som rätt och slätt bara besynnerligt. Försåvitt man inte noggrant och välvilligt läser på vad det hela handlar om… Denna gång har den cypriotiske konstnären Christodoulos Panayiotou snöat in på ett fotografi av en klänning som en gång burits av Marilyn Monroe och utifrån det ställt ut sin kostym, sina skor samt en röd matta…

Marilyn Monroes klänning av Christodoulos Panayiotou – 35/22/35/36D / Gallerie Nordenhake

…

Tero Nurminen / S.P.G

I klustret på och runt Hudiksvallsgatan visar S.P.G (Susanne Pettersson Gallery) den finske konstnären Tero Nurminens sparsamt kolorerade målningar. Framförallt serien Origamis hopskrynklade vita pappersark mot djup svärta fångar blicken med sin superrealistiska, koncentrerade form.

…

Martin Erik Andersen / Riis

Från yttre Vasastan till centrala Norrmalm och Konstakademien på Fredsgatan som ju även huserar tre gallerier på gatuplanet. Norska Galleri Riis gör denna gång Nordenhake rangen stridig om månadens mesta prettoutställning genom dansken Martin Erik Andersens installation Endless Promises.

Eller bör man kanske säga inredning? För utställningen består av diverse ting som en växt, snäckor, en bit ryamatta, delar av en discoboll, några tygsjok på väggen samt lite rökelse… Det dominerande elementet är golvet, ett betonggolv lagt i mosaik och det är riktigt snyggt!

…

Charlie Roberts / Magnus Karlsson

Gladare blir man runt hörnet, på Galleri Magnus Karlsson. Där förenas nämligen nyslöjdade totempålar med primitiva, snidade trähuvuden och naivistiska målningar i en kul exposé, Hex – en avväpnande pendang till allt det pretentiösa. Charlie Roberts heter den amerikanske konstnären som vågar överraska och bjuda på en smula förnöjelse.

…

Sista stoppet blir hos grannen Galleri Gunnar Olsson där några stora, surrealistiska collage lyser upp; fantasifullt intrikata motiv signerade Åsa Larsson. Hennes Nya stilleben kan man titta länge på. Om livet inte vore så kort. Ars longa, vida brevis, som sagt.

 

Den inledande östermalmsdelen av denna gallerirond finns i föregående inlägg