White Guide Gala 2015

Det är måndag och många av landets främsta krogar håller stängt. En icke obetydlig numerär av dess personal har just denna eftermiddag samlats i Vinterträdgården på Grand Hôtel i Stockholm för att förhoppningsvis få höra hur namnet på just deras restaurang läses upp från scenen.

Idag utsågs de bästa restaurangerna och de största dito upplevelserna vid White Guide Gala. I samband med detta släpptes även årets upplaga, den elfte, av den vita guiden med 598 av de inalles närmare 800 testade restaurangerna. Till det finaste priset, Årets bästa restaurang, utsågs Fäviken Magasinet utanför Järpen/Åre i Jämtland.

Sveriges landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och galans konferenciere Titti Schultz applåderar Magnus Nilsson och hans Fäviken
Dagens mesta vinnare: Magnus Nilsson, Fäviken

Magnus Nilsson (och hans medarbetare) på Fäviken fick anledning att beträda Grands scen hela tre gånger under White Guide Gala. Förutom utmärkelsen som Sveriges bästa restaurang tilldelades krogen även priset för Årets serviceupplevelse. Härtill belönades den unge krögaren själv – som förste svensk – med hedersutmärkelsen White Guide Global Gastronomy Award.

Magnus Nilsson med medarbetare, Fäviken

Operakällarens restaurangchef Carl Frosterud & medarbetare

Årets matupplevelse får man på Gastrologik i Stockholm, där även Operakällaren premierades, för Årets vinupplevelse. Endast två vinnare i huvudstaden, ett omvänt rekord. Desto bättre gick det för rikets andra, eller numera första matstad, Göteborg, dubbelt så många vinnare: Koka blev Årets Stjärnskott, Thörnströms kök tillhandahåller Årets ölupplevelse, Upper House Dining i Gothia Towers Kaffeupplevelsen medan det nya fiskpriset, Merroir Award, vanns av Hoze. Till Malmö(s närhet) tar man sig, om man vill besöka Ambiance Restaurant i Tygelsjö, som fick priset Värt en resa.

WhiteGuideGala15-11 / © LEX 2015

Årets norska språkliga innovation: havsterroir = ”merroir”… Vinnare: Hoze
Lina Ahlin Olofsson, Restaurant Frantzén – Årets White Guide Rising Star t.h.
Årets Stjärnskott: Koka, Göteborg
Årets Hjärtekrog: Jazzköket, Östersund (delvis skymd av prisutdelaren)

Inför och efter prisutdelningen trängdes krogfolket, branschen, sponsorer jämte andra inbjudna på White Guide Gala med smått och gott att mumsa på och förfriska sig med.

Pilgrimsmussla / Hummer med laxrom på ärtpuré / Carpaccio med råkost / Hallon/citron-bakelse

Svenska ostar: t.v. buffelmozzarella med granskottsolja 👍
Caviar, närmare bestämt kaffe~

När galan var till ända öppnade den nyssprisade Sveriges bästa restaurang, Fäviken, en tillfällig liten Stockholmsfilial – en pop-up-korvkiosk i Kungsan! De tusen medhavda korvarna gick åt i ett nafs.

 

Om du vill kolla in White Guide Gala 2014 klickar du… här!

 

Fler White Guide-tilldragelser

 

Det våras för vintage

Hängande Hermès-sidensjalar som mobila konstverk. Rader av den lilla svarta, såväl av Chanel som med andra etiketter. Cocktailklänningar och hellånga varianter. Kavajer, kjolar, dräkter, toppar, kappor… Accessoarer, inklusive dem som visar tidens gång. Samt de glänsande till att smycka armar, fingrar, öron och hals med… Mängder av skor förstås: pumps och flats, sandaletter, stiletter och stövletter… Och väskor, väskor, väskor: hand-, afton-, kuvert-, Kelly-, axelband-, weekendbags, koffertar… Dyr, dyrare, dyrast!

Vintage Fashion

Koftan i rosa av Chanel
Skor från Bukowskis flankerar Auktionsverkets Lanvin-pumps i mitten
Hermès-hängningar: Verkets ovan, Buckans nedan
Bukowskis t.v / Auktionsverket t.h.
Fashion på en pinne: Alberta Ferreti t.v., Chloé t.h.
Lacroix-kappa över Nicole Miller-klänning / Mjölktetra signerad Chanel

Prada, Balmain, Balenciaga, Céline, Dior, Gaultier, YSL, Gucci och Pucci, Valentino, Mugler, Cavalli, Fendi, Ferreti, Westwood, Vuitton, Montana, Chloé, Charles Jourdan, Mulberry, Bottega Veneta, Laboutin, Cartier, Patek Phillipe, Rolex, Tiffany & Co…

Fönsterplats för väskorna på Buckan
Klädhästar hos Buckan (vä/hö), fritt hängande hos Verket: Guldlamékavaj Gucci/gul Dior-klänning

Väskor kan man aldrig ha för många av!
Hund i väska hos Bukowskis t.v. / Väskor utan hund hos Auktionsverket t.h.

Kelly-väska i plast (Hermès)

Ja, våren är här och med den vintage-auktionerna. Bukowskis har drygt 700 objekt till salu på sin Fashion & Diamonds, Stockholms Auktionsverk har hundra färre på sin Fashion. Det mesta är sig likt från tidigare auktioner, exempelvis är herrplaggen få.

Oj! Ko(fläckig)klänning av Bob Mackie toppad med en coiffe signerad Malinda Damgaard. Nina Ricci har skapat blårävspälsen t.h.

Något som emellertid är nytt är Auktionsverkets presentation. Världens äldsta auktionsföretag fick i höstas nya ägare i Nordens största nätauktionshus Lauritz.com. Den första synliga påföljden av denna förändring syns just nu i den rymliga visningslokalen vid Östermalmstorg. Den har givits en ny attityd i en lyckad makeover av stylisten Fredrik Robertsson, som engagerats som utställningscurator. Han har klätt de iögonenfallande skyltdockorna i entrén, skrivit klämmiga deviser (varför på engelska?) på väggarna och färgkoordinerat hängningen av plaggen. Snyggt!

Under rävboan en tartan-jacka av Vivienne Westwood samt jodhpurs från Hermès. Utropet på de av Gaultier-designade ridbyxorna är 200′! För det får man en hel ponny… (t.h.)
Långklänning från Alaïa och bikerjacka från Moschino (t.h.)

Fredrik Robertsson har inte bara pimpat Fashion-utställningen utan hans byrå Pretto PR fick också uppdraget att administrera inbjudningarna till förhandsvisningsminglet… Det vanligen förekommande, typiska östermalmsklientelet hade ersatts till förmån för en avsevärt hippare och föryngrad gästlista. Mer glamour och mindre pengar typ. Fast det kanske ändå inte spelar så stor roll för försäljningen i slutändan?

För mycket fashion gör en trött

Visningarna pågår t.o.m. 8 mars (Bukowskis) resp. 9 mars (Auktionsverket). Online-auktionerna inleds 9/ resp. 10/.

 

Valentino-pumps

Wolfgang Tillmans – årets Hasselbladspristagare

Någon fotograf i vanlig mening är han knappast, Wolfgang Tillmans, utan han använder fotografi som konstnärligt medium. Fotografi med stor spännvidd, i allt från val av teknik i bildskapandet till motivval och slutlig presentation. När han i en omfattande retrospektiv ställdes ut på Moderna Museet för ett par år sedan samsades vardagsnära bilder föreställande människor och miljöer med rena abstraktioner. Från Berlins skitiga subkulturer till Hong Kongs välputsade skyskrapor, från jordbundna landskap till nattliga stjärnhimlar och in i mörkrummets kamerabefriade fotogram.

Det mest anslående med Tillmans utställning på Moderna var nog ändå hans rumsliga scenografi: en uppåt väggarna uppseendeväckande variation av format och storlek, hängningskomposition och sammanhang. Installationskonst!

Med motiveringen att ”Wolfgang Tillmans har etablerat sig som en av de mest originella och nyskapande konstnärerna i sin generation och driver ständigt det fotografiska mediet i nya riktningar” kungjorde Hasselbladstiftelsen idag att den 46-årige tyske fotokonstnären utsetts till 2015 års mottagare av det internationella priset i fotografi à 1 Mkr. Prisutdelningen äger rum i Göteborg i samband med att Hasselblad Center öppnar en utställning med Tillmans verk 1 december.

Ryggen av den idag nyprisade, vid pressvisningen på Moderna Museet, okt. 2012

Ta i trä

För en månad sedan, under Designveckan, fick jag tillfälle att upptäcka och beundra det bosniska möbelsnickeriets Zanats snidade trähantverk. Ett helt annat slags formande i trä ägnar sig skulptören och performancekonstnären Julia Bondesson åt. I hennes händer skapas människoliknande ledade figurer. Hon hugger, skär och snidar fram sina marionetter, och likt dockmakaren Geppetto i Carlo Collodis saga om trädockan Pinocchio som börjar leva, ger hon dem också liv (i en öm, filmad performance).

”The Animal Spirit”
”Eternal Gestures” & ”Nevermind”
”The Young Poet”
”Väktare”
”Väktare”

Julia Bondessons små och stora träskulpturer, anatomiskt detaljrika och sårbart uttrycksfulla, sitter och ligger på golvet i Färgfabrikens stora sal. Eller flyger som en drake med röd cape under dess höga takvalv. Kreativt ljussatta i en suggestiv scenografi, i den mörka, väldiga lokalen – som måste sägas vara stans kanske häftigaste utställningsrum. En perfekt miljö för dessa trähumanoider som sätter fantasin i rörelse. En sagovärld att förundras över utan att näsan växer.

”Over My Head”
”Over My Head”
”Over My Head”
”Väktare”
”Eternal Gestures” & ”Nevermind”
”The Animal Spirit”
”The Young Poet”
”The Young Poet”

Julia Bondesson, född 1983, och med examen från Kgl. Konsthögskolan, är mottagare av Beckers konstnärsstipendium 2015. ”För hur hon med exakt lyhördhet väcker trä till liv och hur hon i detta utvecklat en unik kombination av skulptur, stillad rörelse, performance, film och dans”, som juryn motiverar det. Förutom 150 000 kr fick Julia Bondesson också denna separatutställning på Färgfabriken.

Kontnärsstipendiaten själv bakom sin Väktare

Julia Bondesson – Training Camp for the Animal Spirit på Färgfabriken t.o.m. 8 mars.

2014-års stipendiatutställning med David Molander såg ut så här.
2013-års stipendiatutställning med Sara Möller såg ut så här.

Suverän spelglädje!

Efter den jobbiga timmen med den konstruerade spektralmusiken kändes behovet av att rensa öronen med musikalisk musik akut. Dessbättre fanns räddningen i närheten, på Stallet, den lilla scenen för folk- och världsmusik på Musikaliskas gård, som denna kväll var fullsatt till sista plats. Anledningen stod redan på scenen när jag trängde mig in: den polska ensemblen Vołosi, en stråkkvintett med sina musikaliska rötter i Tatrabergen/Karpaterna. Fem musikanter som spelar sin generöst smittande folklore för allt vad tygen håller. Ösig energi och improviserad virtuositet parad med en suverän spelglädje = hur bra som helst! Wspaniale! (googla det!)

Fast hur tänkte arrangören när man täckte hela lokalen med stolar utan att lämna något utrymme längst framme vid scen för den betvingande spontandans som Vołosi helt visst bjuder upp till?

 

Så här såg Vołosi ut när de underhöll på Kulturhuset Stadsteaterns tak under Stoff 2013.

Odansant

Det hela inleds med en tom scen endast belyst i naket arbetsljus. De sex musikerna sätter igång att stämma sina instrument. Länge. Nej, de stämmer inte utan spelar… musik? Ja, musik är väl att ta i, ty här finns varken melodier, harmonier eller markerade rytmer – det som flertalet av oss med öron kallar musik. Denna avart benämns visst som spektralmusik, en svårintagen komplexitet av övertoner och noise, ett teoretiskt anlagt påfund från början av 80-talet. En av dess upphovsmän var den franske komponisten Gérard Grisey. Det är också han som har skrivit Vortex Temporum (1996) stycket för piano, stråkar, klarinett och flöjt som utgör soundtracket till koreografen Anna Teresa De Keersmaekers dansföreställning som vi i publiken i Dansens Hus just ska till att se. Och även dessvärre lyssna till.

När den belgiska ensemblen Ictus inledningsvis spelat färdigt kommer de sju dansarna i kompaniet Rosas in på samma avskalade scen för att framföra en koreografi helt utan musik. Varje dansare representerar varsitt av de instrument som just gått av scenen. Var och en gör sin koreografiska interpretation av den nyss framförda ”musiken”.

I föreställningens andra hälft möts musikerna och dansarna på scen. Dansandet utförs således då till ”musiken”. Det är mycket springandes runt i cirklar och klungrörelser i spiraler; Vortex betyder spiraler, medan Temporum betyder tider. Runt och runt, som ett urverk. Och lika intressant. Roligast är det när en av dansarna ger gestalt åt pianistens musik. Annars var det inte så muntert, utan bara tålamodsprövande abstrakt. Slutet hade dock en viss atmosfärisk laddning med det avtagande ljuset fokuserat på dirigentens handrörelser.

För mig är musiken själva fundamentet ur vilken dansen tar sitt avstamp och med god musik ökar även förnimmelsen och njutningen av dansen i ögats och örats symbios. Och motsatt: att behöva utsättas av en hel timme av provocerande plågsam fulmusik gör det svårt att tillgodogöra sig De Keersmaekers tanke, koreografi och estetik. Bara tröttsamt och tråkigt. En besvikelse.

Vortex Temporum på Dansens Hus

Gallerivinter

Årets första galleriutställningar hänger på sista veckan – knappt om tid om du inte hunnit se än. Här kommer några sista-minuten-tips till några i Stockholm Gallery District som du inte vill(e) missa…

Konstkeramik ser man inte ofta på den allmänna galleriscenen, i synnerhet inte bland de mest inflytelserika galleristerna. Ett högst glädjande undantagstillstånd råder emellertid på Andréhn-Schiptjenko där Per B Sundberg har flyttat in med sina pjäser. Jo, jag skrev glädjande, för en kul utställning är det, även om man ofta sätter skrattet i halsen. Det är en mörk vision som Sundberg med sina brända lerföremål visar fram, en värld som både spirar och är stadd i förfall: svampar som växer ur kroppsdelar och nukleära svampmoln som reser sig över en förödd stad.

Från en liten svamp för 20 000 till en By för 180 000 kr

Och så alla dessa kranier, en hel vägg full av grinande dödskallar med hår och peruker som möter en på väg in. Så man kan morsa glatt på den oundgängliga döden!

…

En annan objektsbaserad utställning finns på Elastic Gallery. Fast här är föremålen inte av keramik utan av diverse strukturer och vardagsföremål i blandade material. Magnus Thierfelder heter han som har skapat dessa, i sin minimalistiska installation betitlad Present tense, sounding like an echo. Det mesta går mig förbi. Men så finns där också ett bord fullt med små ting, till synes utlagda på måfå men vars arrangemang sannolikt är lika genomtänkt som resten av Thierfelders utställning. Skillnaden är att här lockas jag till att titta till, titta närmare och gå runt och titta mer. Each and every, one kallas detta lika obegripliga, men bildpoetiska verk.

…

Ifjol tilldelades David Molander Beckers konstnärsstipendium och fick i Färgfabrikens spatiala rymd möjlighet att riktigt breda ut sina detaljrika och storslagna fotografiska och filmiska urbana miljö/arkitektur-collager. I sin nya utställning på Cecilia Hillström Gallery, betitlad Rest in Paint, är motiven framför allt hämtade från graffitins New York och Teufelsberg i Berlin. Den tyska huvudstadens offentliga papperskorgar projiceras också. Samt en trio bilder som tar sin utgångspunkt hos August Strindberg och författaren Italo Calvino.

 …

Armeringsjärn växer ur väggarna, har slagit rot i golvet och svävar i taket hos AnnaElleGallery. Armeringsjärn som böjts, bänts och vridits om varandra. Det raka har krökts, det hårda har veknat, det obändiga har kuvats. Nästan. Leontine Arvidssons installation av järnnystan liknar ingenting jag sett! Häftigt!

Järnbetvingaren själv, konstnären Leontine Arvidsson. Skulpturerna kostar 15 000-32 000.

…

Den spansk-katalanske bokstavsälskande skulptören Jaume Plensas utställning på Galleri Andersson/Sandström stängde redan i helgen. Tyvärr. De stora (och mindre) kvinnohuvudena i brons som befolkade rummen har flyttat vidare. Platta men ändå tredimensionella, snudd på transcendentala sin materialtyngd till trots. Sällsynt finstämt.

Utställningarna i Stockholm Gallery District (förutom Plensa) pågår t.o.m. 28 feb.

Glada gallerister på gång framför Jaume Plensas glasvägg ”Blake in Venice”, som innehåller delar ur William Blakes Proverbs of Hell

 

Estland firar 97 år

Diplomatiska mottagningar i samband med nationaldagsfiranden följer vanligtvis mer eller mindre samma mall. Halvannan timme av världsvant cocktailminglande med mer eller mindre myckenhet av tilltugg. Vanligtvis är dessa tillställningar förlagda till ambassaden/ambassadörens residens eller någon större festvåning.

Estland 97

När Estland idag firar sin 97:e nationaldag (efter självständighetsdeklarationen vid första världskrigets slut) bjöd landets nytillträdda ambassadris, Merle Pajula, emellertid på lunch till havs. Närmare bestämt ombord på Tallink Silja Lines M/S Romantika. Den utmätta tiden räckte förstås inte till för en kryssning till Tallinn, utan fartyget låg förankrad i Värtahamnen.

Lunch. Sålunda inte så mycket till stående/gående umgänge, desto mer av sittande till bords i matsalen, där buffén var uppdukad.

Tallink Silja M/S Romantika

En av mina tallrikar: Chilimarinerade blåmusslor, minitoast Skagen med sikrom, Niçoise-sallad och grillad lax. Till det en provning av tre av ölen (veteöl, rågale och porter) från det estniska hantverksbryggeriet Põhjala, vilka även ska lanseras på Systembolaget senare i vår.

På dessertassietten: pepparkakstiramisú och mangosmoothie.

Lunchen Estland till ära avrundades i fartygets bar där matsmältningen fick handräckning av vodkan Viru Valge, likören Kristallkümmel samt Estlands stolthet, likören Vana Tallinn – i mitt glas. Terviseks!

I baren hängde även Kristiina i sin folkdräkt från Ösel, det är hon som pryder bilden högst upp. (Fler, många fler!, estniska folkdräkter hittar du här)

Head vabariigi aastapäeva!

 

Mer av Estlandsfirande

 

Fransk förtjänstorden förlänad fashionista för föredömligt fullödig förrättning

I över 30 år har Cay Bond varit verksam inom modevärlden. Som journalist och redaktör för magasinet Clic och tv-programmet Modemaffian, som hon startade parallellt. Som trendanalytiker för Promostyl i Paris. Samt som föreläsare och författare. Frankrike löper som en röd tråd genom Cays långa, modeinriktade yrkesverksamhet. Hon har inte bara gjort dess exklusiva skrädderi- och sömnadskonst, haute couture, och den färdigsydda konfektionen, prêt-à-porter, jämte dess kreatörer bekanta för en svensk publik. Härtill har hon spridit den franska synen på mode: att mode är kultur, kunskap och personligt uttryck.

Som ett erkännande och tack för sin mångåriga gärning har Cay Bond utnämnts till Officier de l’ordre national du Mérite, Nationalförtjänstorden, enligt ett beslut av republikens president François Hollande. Denna hedersbetygelse delades ut igår av Frankrikes ambassadör i Sverige, Jacques Lapouge, vid en ceremoni på Frankrikes residens.

”Vi vill med denna utmärkelse hedra Cay Bond för hennes framstående insatser för Frankrike som inspirationskälla, besöksmål och modenation. Med sina gedigna kunskaper har hon fört fram franska modeskapare och företag, men också bidragit till värdefulla fransk-svenska kontakter.” Detta bland annat uttryckte ambassadör Lapouge innan han dekorerade aftonens huvudperson.

Som följdes av tacktal – på välartikulerad franska förstås – av den nyförtjänta…

Och så avrundades ceremonin med ett uppsluppet mingel med champagne i glasen och kanapéer på faten.

Mes félicitations, Mme Officier Bond!

LEX Pop-Up

error: Content is protected !!