Kategoriarkiv: Vin

Dagens lunch(vy)

Idag hade jag nöjet att för andra gången inom loppet av en dryg vecka bli bjuden på lunch på (Eriks) Gondolen. Och inte på vilken dagens husman som helst utan den flotta Lallerstedts Redarlunch, förrätt/varmrätt/kaffe & småbakverk.

Lunch på hög nivå, inte bara i topografin (33 m.ö.h.) utan även i gastronomin. Eller åtminstone så borde/antas vara… Men lunchen för en vecka sedan var en riktig besvikelse: förrätten Böcklingfilé hade alla ben i behåll… Lammytterfilén hade stått på vänt så länge att den medföljande getostpajen fått ett härdat ytterlager… Olyckade smakkombinationer, varav böcklingen med senapscrème till Sauv Blanc var en riktig höjdare! Not. Ansvarig sommelier kanske hade drabbats av influensan?

395 kr kostar denna meny, lägg härtill ett par glas vin (Sauvignon Blanc de la Chevalière, Domaine Laroche) jämte välkomstcava (Raventós Blanc de Blanc, Katalonien), så landar kuvertpriset på en 8-900 kr… Oj, vad inte prisvärd den lunchen var (för den som tog notan)!

Så det var med viss skepsis, som jag idag tog ånyo hissen upp till denna vanligtvis så solida krog där byggnads- resp. kokkonstshöjd ju brukar mötas. Var förra gången en engångsfadäs eller är försämringen på Gondolen kanske på riktigt?

Jo, efter halvannan timme till bords så kan med lättnad/mättnad och belåtenhet konstateras att dagens Redarlunch var i alla fall precis som (vanligtvis) förväntad: utmärkt! Tack för maten!

Smörrebröd med kräftskagen / Halstrad torsk (från Barents hav)…, vitvinssås / petits fours

Årets Kock

Igår lagades det mat så det stod härliga till på Stockholm Waterfront! Inte av mig, men väl av halvdussinet något mer välmeriterade yrkeskockar; de återstående finalisterna av de inalles 146 spisproffs som anmält sig till tävlingen Årets Kock, d.v.s. SM i matlagning. Inför ett fullsatt auditorium av bransch, media & matnördar i största allmänhet fick de sex tävlande i uppgift att på fem timmar göra sitt bästa. Tvenne varmrätter skulle skapas, en förberedd och tränad på och där fjällröding var huvudråvaran samt en härtill mer skapad i stunden utifrån en råvarukorg där dovhjort var den enda i förväg kända ingrediensen för tävlingsdeltagarna.

De färdiga rätterna betraktades sedan med kritiska ögon och smakades av dito gommar av deras än mer etablerade kolleger, en jury bestående av snudd på hela Sveriges kändaste kock/krögarelit (jämte ett par sponsoroutsiders. Samt en prins).

En stilstudie (i detalj) av juryöverläggningen…

Och efter en hel dags intensivt tävlande så var det slutligen dags att utse en ny svensk mästare… Och Årets Kock, som förärades Gastronomiska Akademiens guldmedalj, blev Daniel Räms, som enligt juryn ”naturligt, elegant och med varsam teknik lyfter fram råvarornas smaker. En modern smakpalett!”

Daniel Räms vinnande varmrätter: Hällristad fjällröding och kallrökta slag med helstekt blomkål, vintergrönsaker, dillsås samt himmelsraften med ansjovis / Pepparstekt dovhjortssadel med rostad jordärtskocka, jordärtskockskräm, svamp samt löksky och riven svecia (originalfoto: ÅK)

2013:års Kock (med stort K) är 37 år och driver Räms Mat & Gastronomi i Kristineberg. För tre år sedan blev Räms tvåa i samma tävling, men nu nådde han således top of the kocks.

Den nye Mäster kock hyllades förstås med stående ovationer. Samt gratulationer – Daniel Räms födelsedagsfirade också idag!

Senare på aftonen bjöds det till banketten Årets Kock där de 1 500 smokingklädda gästerna först välkomnades med ett glas Philipponnat Royal Réserve Brut champagne och sedan utfordrades vi med en meny komponerad och exekverad av Skeppsholms-krögaren Malin Söderström (Moderna Museet, Hjerta)

Ett snäckskal med algmarinerad pilgrimsmussla och öring; krabbsallad med rostad blomkål samt blåmusselsoppa (vin: Pouilly Fumé, Cave de Perrière 2011, Lacheteau)
Oxfilé med vintergrönsaker, toppad med tuppleversmör, smälta Ingrid Marie-äpplen och rotfruktskrisp (vin: Sonoma County Cabernet Sauvignon 2009, Louis M Martini)
Kryddig chokladkräm & bärgodis (Plantation Rum, Grande Reserve)

Förförande förfriskningar!

Sammanfattningsvis, en god kväll!

En god kväll!

Shiraz

För någon vecka sedan doppade jag näsan och vätte strupen i en provning av det vita vinet Sauvignon Blanc (se nedan). Nu är det dags att göra detsamma med rödvinet Shiraz, när den australiensiska producenten Fox Creek Wines idag – vältajmat på självaste Australia Day! – gör ett nedslag på Adam & Albin Matstudio (som f.ö. är högaktuell i årets stundande ”kock-VM”, Bocuse d’Or).

Den mörkblå, i det närmaste svarta druvan Syrah ger eldiga och kraftfulla viner, med såväl höga halter av tannin som alkohol vilkas komplexa smakrikedom både utvecklas och mildras genom ett till två års lagring på ekfat. I Australien, där druvan kallas Shiraz, äger den bland rödvinsdruvorna; den täcker inte mindre än 40% av kontinentens vinodlade yta. Onekligen en enorm fullträff – även kommersiellt – sedan den invandrade 1788 med slavskepp från Sydafrika!

Så lång tid har inte makarna Jim och Helen Watts odlat sin shiraz, utan de slog sig ned i Fox Creek, i vindistriktet McLaren Vale, strax söder om Adelaide (South Australia), i början av 1980-talet. Och denna rävbäck har sedan fått ge namnet till deras viner, som vunnit framgång, inte minst i Sverige, som är en stor exportmarknad.

Högste räven själv, Paul Rogers
, gillar doften av sitt eget vin!

Trots att just ingen i omgivningen trodde att det gick att odla kvalitetsvin på deras egendom, som tidigare använts för majsodling och betesmark och vars jordmån var tjocklera, så visade det sig överraskande nog att paret råkat bygga sitt hus på en bit av den allra bästa vingårdsmarken. Vinrankorna som planterats vid deras boningshus hade kortare rader så vinet som kommer från dessa fick följaktligen namnet Short Row. En serie prestigevin som vunnit mången utmärkelse och utsetts till en av Australiens bästa shirazviner. Medan Fox Creek-etiketten Red Baron har mindre struktur, mer av bär, inget fat, ett lägre pris samt knappast vinner på att lagras till skillnad från Short Row.

Profilen på dessa bägge McLaren Vale-shirazer är som sagt mustigt rustika, alkoholrika (ca 14%, varmklimatsviner) med en kraftfull doft av mörka bär, med inslag av charkuterier, rök, kryddor och rostade fat. Smaken är fruktig och tät, med en kryddig komplexitet av tanniner som nästa biter dig fast i eftersmaken. Med naturlig årgångsvariation i beaktande av varierande väderbetingelser.

Vid dagens vertikalprovning provades fem årgångar, 2006-2010, av Short Row Shiraz och sex av Red Baron Shiraz, 2006-2011. På Systembolaget finns en av vardera av senaste årgång, 175 resp. 109 kr.

Och eftersom vin ju självfallet avnjutes bäst tillsammans med mat så serverades också en av Adam & Albin välkomponerad och dito -smakande meny till Fox Creek. Kraften i en rejäl shiraz kräver kraft och smakrikedom i maten, som kött och gärna vilt!

Grillad kyckling, chili, gurka majonäs och koriander / Sotat hjortinnanlår, picklad gulbeta och riven pepparrot / Brässerad älghögrev, pumpacrème och vattenkrasse / Lagrad prästost, honung och rostade nötter

Sauvignon Blanc från Loire

”Kattkiss på krusbärsbuske” har den beskrivits som, den vassa doften av vinet på druvan Sauvignon Blanc! En mindre målande och mer neutral karakterisering skulle vara: krispigt friskt & fruktig. En rätt typisk svartvinbärston, krusbär, nässlor, gröna frukter samt emellanåt sparris, kan förnimmas när man stoppar näset i glaset. Fruktsyran i doften går igen i smaken, där citrus, lätt mineral och svartvinbären delar uppmärksamheten. I regel är vinet rejält torrt och har en blek, gul ton. Som apéritif och sällskap till skaldjur är Sauvignon Blanc perfekt.

De bästa/mest druvtypiska vinerna kommer från vindistrikten Sancerre och Pouilly-Fumé i östra Loiredalen (även om druvan med framgång även odlas bl.a. i Nya Zealand, Sydafrika och USA)

Häromkvällen gavs jag ett utmärkt tillfälle att göra en djupdykning på bredden(!) av denna, näst efter Chardonnay, mest odlade gröna vindruvan, då den anrika Loire-producenten Joseph Mellot bjöd till en sortimentsprovning ur sin omfattande källare av Sauvignon Blanc-viner (jämte en trio röda/rosé Pinot Noir).

Joseph Mellot, som ingalunda är någon nykomling bland vinodlare/-makare, tvärtom! I år fyller nämligen firman 500 år! Ända sedan grundandet år 1513, då César Mellot fungerade som rådgivare i vinfrågor till Solkungen Ludvig XIV, har företaget varit i samma familjs ägo – släkten Mellot. I dag är det den enda egendomen som äger vingårdar i regionens alla appélationer och den totala vingårdsarealen är i dag över 85 hektar; varav 30 i Sancerre, 24 i Pouilly Fumé jämte mindre områden i Quincy, Reuilly, Coteaux du Giennois och Menetou-Salon.

Inalles åtta (rena) Sauv Blanc-varianter provades, från de yngsta, med tydliga blommiga & fruktiga aromer, som citrus/grape, till fetare, mer av exotiska frukter. Smaken av mineral, dvs. den flintsten som finns i terroiren, jorden druvorna växer i, var tydlig i de flesta av dem. Två av vinerna var härtill fatlagrade vilket gav en större komplexitet och en eftersmak som varade längre.

Flertalet av vinerna importeras tyvärr inte, men Menetou-Salon Les Thureaux finns i Systembolagets ordinarie sortiment (99 kr). I beställningssortimentet finns Sincérité Sauvignon Blanc (79 kr), Pouilly Fumé Le Troncsec (149 kr) och Sancerre La Chatellenie (159 kr).

Favoriten för kvällen! Här stående, men som inte lär bli sämre av att ligga till sig ännu några år.

Och efter provningen blev det mer ur samma buteljer, fast då som beledsagare till den Winemaker’s Dinner som väntade, i matsalen på Och Himlen Därtill, dvs. högst upp i gamla Skatteskrapan på Söder.

Kalixlöjrom med mandelpotatisstomp, vaktelägg, rödlök samt beurre blanc
Bressekycklingbröst med confiterat lår, pancetta, jordärtskockspuré, svamp och tryffelvelouté
Tre getostar från Sancerre: Tomette Fraiche à la Sariette, Valencay & Crottin de Chavignol

 

Mums!

Aftonens värd: Joseph Mellots försäljningschef, Olivier Rivain

Danska mackor i Hallen

Nybroe Smørrebrød firade härom kvällen sina åtta år av verksamhet (brödföda?!) i Östermalms Saluhall med att bjuda på lockande läckra fat av sina danska rågbrödsmackor. Som för denna kväll kom i trenne varianter; med pålägg av färska räkor (självfallet handskalade), mjällaste rökta lax samt perfekt välhängd rostbiff.

Till dessa delikata munsbitar serverades förstås öl… inte! Nej, för Östermalmshallens fiina klientel duger naturligtvis inget annat än äkta champagne!

Och dess namn var Louis Massing Brut Réserve (80% Pinot Meunier, 20% Chardonnay), en nyhet för mig. Friskt äpplig med citrus/grapeinslag och bra syra/balans. Passande utmärkt såväl som apéritif som till smörrebröden, speciellt dem med havshärkomst. En riktigt bra champis, för sitt (Systembolags)pris, 199-!

Bubbel

Grand Hôtels pampiga Spegelsal är ännu en gång omdanad till en vinexpo, denna gång under rubriken Franska Vindagen. Tjoget utställare är representerade med alla sina Vins de Alsace, Beaujolais, Bordeaux, Bourgogne, Chablis, Champagne, Languedoc-Roussillon, Loire, Rhône…
Mycket att prova, för mycket för ett par eftermiddagstimmar, så nöjde jag mig med de vita för dagen, framför allt då de där som jäser (en andra gång) i en bullig flaska och som oftast består av en blandning av druvorna Chardonnay, Pinot Noir & Pinot Meunier.

Och tråkigare drycker än äkta champagne kan man ju fukta strupen med… Som ju Winston Churchill lär(?) ha sagt: ”Champagne ska vara torr, kall & gratis”. Vilket är en högst adekvat beskrivning på tingens tillstånd här bland alla uppkorkade Brutar & Roséer.

På tal om Sir Winston så har han även fått ge namnet åt en av mina absoluta favvo-champis-préstiger. Historien bakom denna hommage är värd att berätta: 1908 köpte Churchill, som då var Storbritanniens handelsminister, sin första flaska av märke Pol Roger. Denna champagne skulle följa honom genom livet och när han dog 1965 hedrades han av champagnehuset i fråga med en sorgkant på alla flaskor som såldes i UK. 30 år efter statsmannens (& citatmaskinens!) död lanserade det ännu familjeägda Pol Roger sin prestigechampagne Cuvée Sir Winston Churchill. (1090 kr för årgång 99)

”Remember gentlemen, it’s not just France we are fighting for, it’s Champagne!” (Churchill, WWI)

Habillé en pourpre!
Ögonfägnad: Taittinger Nocturne har klätts om och ser from. nu/snart så här fräck ut! (359-)

Franska Vindagen avrundades med lite avec…

Tesserons prestigecognac kommer i fyra årgångar, varav den äldsta, Lot Nº29 XO Exception, innehåller druvsprit från 1906-29 (3 357 kr för 70 cl). I den yngsta, Lot Nº90, finns destillat från 80-talet (632-).
Dessbättre finns dessa fyra även samlade i en förpackning om 5 cl:s miniatyrer, perfekt för en provning för ett mindre sällskap (514 kr)

Santé!

Restaurang GQ blir Grossmanns

Tillbaka till grytorna!

Efter sju år med fine dining på GQ så ställer sig krögaren Jürgen Grossmann åter vid spisen samt döper om sin restaurang till Grossmanns.

Under de drygt 35 år som restauratör i Stockholm har JG arbetat med såväl olika matstilar som samarbetat med ett flertal yngre köksmästare, som han lärt upp. Reisen i Gamla Stan, L’Escargot på Kungsholmen samt, inte minst, hela 16 år på den snudd på legendariska kvarterskrogen Gässlingen på Brännkyrkag. på Söder.

Men nu är det alltså egennamnet Grossmanns som står på de stora handmålade fönstren på Kommendörsgatan. Jo, den nygamla restaurangens hantverksfokus går till och med igen i fönstren, där namn och den lekfulla loggan föreställande en djurhybrid (som väl ska indikera inriktningen på råvarorna) inte är schabloner utan just handmålade!

Från GQ:s pretto dining till avancerad (jo, kolla in menyn nedan!) kvarterskrog hos Großmanns, där närproducerat/odlat/växt och samsas med tillrest fransk gåslever och vit tryffel från Alba. I centrum står/ligger ett fåtal ingredienser som får ta desto större plats på tallriken.
Restaurangens föredömligt korta meny ändå har smakbredd nog att locka till återbesök. Detta sagt efter den delikata lunch som jag avnjöt…

Marcus blodpudding med halstrad anklever (80 g!, nästan som en oral levertransplantation…) Jo, blodpudding kan vara gott, tro det eller ej!

Bouillabaisse garni (med hela fiskbitar alltså): röding, piggvar, vongole (hjärtmussla), hummer, pilgrimsmussla… på hemlagad fond (vars soppbas utgörs av 120 l vatten, 30 l vin, havskräftor och makrill som kokats ned till den tiondel av volymen, något som tar mer än två dygn). Och saffran förstås. Såå gott!

Choklad med vit persika och olivolja. Med choklad- & persikomousse samt torkat olivoljepulver (det vita).

Vinerna som serverades var:
Assemblage Grand Cru Champagne, Louis Dousset, Verzenay
2006 Meursault, En Luraule, Rémi Jobard
2008 Pinot Noir, Mariamar Estate, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley

Fyra sorters bröd bakas också varje dag, bl.a. knäckebröd med bläckfiskbläck.

Ingen budgetkrog direkt… men dyra råvaror kostar ju.
Fast det finns en barmeny också, på en betydligt lägre prisnivå.

(Det nya konceptet påverkar inte festvåningen och matlagningskurserna, utan dessa behåller namnet GQ)