Fashion – det är exakt detta det handlar om. Den amerikanske mästerfotografen Irving Penn (1917–2009) blev känd för inåtvända, fenomenala porträtt av konstnärer, artister, författare och andra världskända ansikten (Grace Kelly, Miles Davis, Truman Capote, Marcel Duchamp, Igor Stravinsky, …) som han med sina verk gjorde ännu mer berömda. Samma dignitet gav han åt anonyma gestalter från de ursprungsbefolkningar som han fotograferade i sin portabla ateljé i Peru, Nya Guinea och Marocko bl.a. Irving Penn kunde till och med göra cigarettfimpar vackra när hans kamera riktades mot dem. 1985 fick han Hasselbladspriset.
Det är dock den stilbildande modefotografin som han skrev fotohistorien med. Hans bilder från haute couturens Paris (för magasinet Vogue) blev en genre i sig. Sagolikt vacker design fångade han i ikoniska bilder som i sin tur hjälpte modehusen att etableras världen över. Penns bilder förändrade synen på fotografi som ett konstnärligt medium. På Åmells sparsmakade utställning är det lätt att förstå varför. Hans känsla för stil och elegans är absolut enastående och lyser från varje bild som visas här. Kläderna blir inte bara exklusiva tygplagg utan förvandlas till ett av människans möjliga uttryckssätt. Mode och konst följs åt. Den direkta kopplingen till modevärlden hade Penn genom sin svenskfödda hustru modellen Lisa Fonssagrives-Penn (1911–92). Hon återkommer självfallet i ett flertal av hans bilder.
Fotografierna här är exempel på Penns resa från de tidlöst mondäna modereportagen på 40–50-talen till senare decenniers mer ystra kompositioner, inte minst i samarbetet med Issey Miyake. Han fångade bl.a. eleganta, skulpturala kreationer från de klassiska modehusen Vionnet, Callot och Balenciaga. Alla bilderna bär Penns omisskännliga signum.
I år är det således 100 år sedan mäster Penn föddes. Har man vägarna förbi New York City i vår så visar The Metropolitan Museum of Art en bred retrospektiv med drygt 200 av jubilarens fotografier. Åmells utställning, med ett 40-tal (mode)bilder är något modestare, men likväl tilltalande presenterad. Urvalet kommer från Irving Penns egen studio genom The Irving Penn Foundation i NY. Bilderna är till salu – men billigt är det inte. Priserna är sexsiffriga!
Lars Bohman Gallery har bommat igen för att i stället ägna sig åt ren konsthandel. I dess lokaler på Karlavägen har det anrika Helsingfors-galleriet Forsblom flyttat in efter en omfattande renovering, där bland annat betonggolvet bytts ut mot ett i trä. Med sina 600 kvm har den stockholmska Forsblom-filialen blivit en av Sveriges största gallerier.
Ai Weiwei på Galerie Forsblom
Stort, för att inte säga storstilat, inleder man också själva utställningsprogrammet. Allra först visar man en omfattande (vi pratar fortfarande om ett gallerisammanhang) utställning med en av samtidskonstens absolut främsta superstjärnor: den (Berlin-baserade) kinesiske aktivisten och konstnären Ai Weiwei. Det är ett tjugotal verk från det senaste decenniet som står i centrum. Kinesisk historia blandas med internationell samtid.
”Ci Dun” (2014) – pallar täckta av solrosfrön / ”Brain Inflation” (2009) & porslinsfaten ”CT Plates” (2012) – röntgenbilder av konstnären efter polismisshandel
Som arkitekt var Ai Weiwei inför OS 2008 delaktig i skapandet av Pekings/Beijings nationalstadion. Efter jordbävningskatastrofen i Sichuan samma år kritiserade han myndigheterna i texter som han publicerade på internet. Han väckte enormt uppseende 2010 med installationen Sunflower Seeds på Tate Modern i London. Med en matta av solrosfrön i porslin kommenterade han såväl kulturrevolutionen som dagens massproduktion. Året därpå greps Ai Weiwei misstänkt för ”ekonomisk brottslighet” och satt fängslad några månader, vilket väckte protester världen över.
Weiwei ger fingret åt allt och alla i ”Study of Perspective” (2014)
Väktardraken ”Men Shen Kite” (2014) / Porslinsskulpturerna ”Watermelon” (2006)Talismanen ”Ruyi” (2012) i kvittenmonterSamling vid ”Marble Stool” (2016)
Urvalet av verken till utställningen på Forsblom är Ai Weiweis eget. Utställningstiteln Tyre kommer från en skulptur i marmor som föreställer staplade livbojar – en kommentar till flyktingtragedin på Medelhavet.
På Galerie Forsblom visas även (och förstås!) vaserna från Han-dynastin. Några är övermålade med metallicfärger, andra har ”förskönats” med Coca-Cola-logotyp. Dessa kärl har blivit ett slags signum för Ai Weiwei efter det att han 1995 släppte en tvåtusen år gammal urna i golvet och avsiktligt lät den gå i kras. Detta performanceverk, Dropping a Han Dynasty Urn, förevigades på en fotografisk triptyk, som blivit konstnärens mest ikoniska verk och bidrog även till hans internationella genombrott. Triptyken, parafraserad i Legobitar, utgör en spektakulär fondvägg i Forsbloms största utställningsrum.
Ai Weiweis politiska konst har naturligtvis sin kraft. De verk som jag mest tar till mig utgår från den kinesiska historien och hantverkstraditionen. De starkaste intrycken lämnar de skira, flygande drakarna av silke och bambu. I verken tolkar Ai Weiwei mytologiska varelser och monster från bilderböckerna i sin barndom.
Trälådan Treasure Box (2014) i kinesisk kvitten är ytterligare en på alla sätt imponerande pjäs med sitt detaljerade snickeri av sammanfogade hexagoner. Även här handlar det om ett symboliskt möte mellan det massproducerade och det traditionella hantverket. Hyllor och dolda fack i kuben symboliserar det förflutna och minnen. Med ett pris på drygt 90 Mkr är det utställningens dyrbaraste verk.
Helsingforsgalleristen Kaj Forsblom och hans medarbetare på nya galleriet i Stockholm, Anna Persson och Ebba Bozorgnia
I år firar Beckers konstnärsstipendium 30 år. Detta manifesteras med en jubileumsutställning på Färgfabriken, där samtliga stipendiater ställer ut valfritt verk. Eloge till juryn för fingertoppskänslan i att identifiera unga talanger på gränsen till genombrott. Flertalet av de tidigare stipendiaterna är idag erkända namn på den svenska och i några fall även på den internationella konstscenen. Det tål även att beaktas att priset i sig (i form av äran och pengarna) förhoppningsvis ger konstnärskarriären en liten skjuts. Detta är även ett symptom på konstvärldens slutna kretslopp.
Här några exempel på de tidigare stipendiaternas utställda verk… På bilden ovan: Annette Sennebys Fall
Dan Wolgers lådor i plywoodLinn Fernströms teckningar The Family och The SwordKarin Wikströms målningarKent Karlssons objekt i glas, sko och rullvagn / Christian Partos Svärm av kretsmaterialJockum Nordströms collage och akvarellerAnders Widoffs målningar Marzano AppioMaria Nordins fina akvareller
Jubileumsutställningen för Beckers konstnärsstipendium utgör något av ett koncentrat av den svensk konsthistorien under de senaste tre decennierna. Den innefattar en mångfald av konstnärliga uttryck och medier. Årets stipendiat, Anna Camner, visas i en sluten oval i centrum av rummet. Hennes presentation omgärdas av de tidigare stipendiaterna. Utställningsytan är snyggt och funktionellt iscensatt av ÅWL Arkitekter, som fäster avseende vid att genrehierarkierna har rivits ned och att alla verken givits en likvärdig exponering.
Sara Möllers keramikskulptur Ben Blå / Ulf Rollofs Dokumentation Abondanado / Mikael Ericssons målning Heldscalla
Jubileumsutställning för Beckers konstnärsstipendium på Färgfabriken Liljeholmen varar, liksom Anna Camners, t.o.m. 12 mars.
Anna Camner målar betagande vackert. Hennes detaljerade naturmålningar fångade min uppmärksamhet för ett år sedan när hon ställde ut på Christian Larsen Gallery. Återseendet kommer i samband med en omfattande och elegant utställning på Färgfabriken föranlett av att Camner tilldelats Beckers konstnärsstipendium 2017.
Anna Camner fortsätter skapa i samma karaktäristiska bildspråk. Hennes hyperrealistiska oljemålningar binder samman den nederländska traditionen med vanitasmåleriet, som påminner om förgängligheten, med surrealistiska visioner. Ljusa motiv lyser skarpt mot svarta, alltid svarta, bakgrunder. Gåtfulla former gäckar fantasin. Levande organismer eller ruttnade kvarlevor? Florstunna blad eller slemmiga hinnor? I Camners stilleben ryms såväl kondomer som toppmurklor. Alla detaljer är precist utförda oavsett målningens format, som skiftar från små till riktigt stora. Floran och faunan, organiska och artificiella material möts på dukarna. Varje bild påminner om något, men ger ändå inga tydliga svar. Den dramatiska mörkläggningen av hela utställningsrummet förstärker den mystiska stämningen som Camner skapar i sin konst. Sällan har Beckersstipendiet varit så välförtjänt som den här gången!
Anna Camner, 30, är således årets Beckersstipendiat och får förutom äran jämte 200 000 kronor även exponera sin konst i Färgfabrikens jubileumsutställnings centrum t.o.m. 12 mars.
”…för att hon uppvisar en lika sällsynt som sällsam konsekvens med ett hantverk som tar spjärn i det utsökta men som bär på gift i sin klangbotten”, som juryns ordförande Mårten Castenfors i motiveringen till att Anna Camner ges Beckers konstnärsstipendium 2017. Till höger om stipendiaten, Jenny Lindén Urnes, måleriföretaget Beckers ägare.
2015-års stipendiatutställning med Julia Bondesson såg ut så här
2014-års stipendiatutställning med David Molander såg ut så här
2013-års stipendiatutställning med Sara Möller såg ut så här
…
Under 30 år har även Beckers konstnärsstipendium delats ut och detta firas med en jubileumsutställning på Färgfabriken Liljeholmen. Samtliga belönade stipendiater representeras med ett verk vardera. Några av dem kan ses i nästa inlägg.
När man ändå tittar in på CFHill kan man ju passa på att ta trappan upp en våning där Ulf Rollof visar sina Cinema Paintings. Har man tur blir man också insläppt… CFHill är nämligen inget vanligt galleri, utan ett så kallat Art Space, ett Private Sales/showroom med, vad det verkar, något godtyckliga besökstider – de angivna öppettiderna till trots. Är oturen framme blir man inte insläppt (fastän personalen kan ses och ser genom glasdörren)…
Traditionellt oljemåleri på duk med en två meter hög LED-ljuslåda i aluminium som spännram. Bakgrundsbelysningen ger motiven en lyskraft påminnande om kyrkfönster. Ulf Rollofs Cinema Paintings; skapade i mörker men som får liv av ljuset. Häftigt och atmosfäriskt!
(280 000 kr/st.)
Ulf Rollof – Cinema Paintings (Pinocchio, Pirates & Other Female Creatures), CFHill Art Space t.o.m. 10 mars
Modeillustrationer från förr och nu, dokumentärfotografi, geometriska collage, jättelika vegetabiliska sköldar… Samt heltäckningsmattor – fast inte som golvbeläggning utan limmade på plywood. Allt detta visas i utställningen Utopins arkeologi på CFHill, där den Tel Aviv-baserade curatorn Sandra Weil har fört samman sex konstnärer från skilda delar av världen och med olika uttryckssätt.
Mats Gustafson och Siri Derkert
Hundra år i tid skiljer Mats Gustafsons eteriskt betagande och Siri Derkerts aningens mer betonade modeillustrationer. Desto mer förenar, inte bara vattenfärgen.
(60 000 (MG) resp. 80 000 (SD) kr/st.)
…
Ohad Meromi
Lekfulla, färggranna geometriska former är genomgående tema i israelen Ohad Meromis collage. Skapade i en nostalgisk återblickande, modernistisk estetik med påtagligt släktskap med konstruktivismen. Politisk konst, inte utan dekorativa värden.
(Priser: 40 000–60 000 kr)
…
Malin Fezehai
Dokumentärfotografi är vad den eritreanska-svenska fotografen Malin Fezehai framgångsrikt ägnar sig åt. Ett halvdussin av hennes bilder från bl.a. Afrika och Sri Lanka presenteras här. Bilden ovan föreställer ett eritreanskt bröllop i Haifa, Israel. (Priser: 12 000–18 000 kr)
…
Christine Ödlund
Växter är något som Christine Ödlund återkommande använder i sin konst, som installationer med levande växter eller utforskandet av brännässlors kommunikation. Här visas hennes nya två meter höga, ståtliga diptyk, Plant Armour, som hon målat med växtpigment! Sköldarna består av brännässla, jordgubbe, älggräs, johannesört, getapel, krapprot, mahogny och indigo. (400 000 kr)
En del gallerier inledde sin nya säsong något senare, närmare bestämt runt månadsskiftet januari/februari. Några vernissager hann jag förbi…
Josefin Lindskog / YA!
För att inleda i blyerts… På Young Art, som har flyttat från Hudik-distriktet till Karlavägen, visas ett halvdussin teckningar i stora format av Josefin Lindskog. Av i bokstavlig betydelse, eftersom Lindskog använder sin egen kropp som redskap och motiv för sina uttrycksfulla bilder.
Kroppens komplexitet, förmåga, oförmåga, skönhet och fulhet vill Josefin Lindskog förmedla med sina talande blyertsteckningar. Om du tycker känna igen hennes ansikte/kropp i grafit har du kanske, precis som jag, lagt märke till dem på de tre senaste Vårsalongerna. Detta är Josefins första separatutställning. Priser: 14 000-40 000 kr. (T.o.m. 25 feb.)
Konstnären själv i konsten och i verkligheten
…
Stephen Lichty / Erik Nordenhake
Mitt i det nedsläckta rummet står en stor skål på golvet, Bowl heter den, rakt på sak. En traditionell japansk skål i svart urushilack, fast i XXL-format. En skimrande vacker solitär. Vi besökare bildar ring runt den, studerar den, rör oss runt den, både ett och två varv. Vi ser våra egna och de andras konturer speglas i den. Eljest förblir den dock sig lik; en stor svart, högblank bunke som står mitt på golvet.
Stephen Lichty heter konstnären som skapat detta minimalistiska verk som är det enda som Erik Nordenhake visar i sitt nya galleri, på Lill-Jans plan. För 200 000 kr är den din. (T.o.m. 24 feb.)
…
Stephen Lichty / Erik Nordenhake
Erik Nordenhakes före detta partner Niklas Belenius (Nordenhake/Belenius) har även han gått vidare, eller kanske snarare, återgått till det egna galleriet, Belenius, på den gamla adressen, Ulrikagatan. För denna utställning framstår galleriet något mer som en konsthandel…
På uppdrag av Millesgården (som delfinansierar sin verksamhet med nya avgjutningar till försäljning) visar och säljer Belenius en handfull bronsskulpturer av Carl Milles (à 200 000 – 3 Mkr).
Torso (1916) / Europa och Tjuren (1926) – bekant för alla Halmstadianer / Venus (1919-26) / Serpentindansös (1901)
(T.o.m. 5 mars)
…
Martin Mlecko / Grundemark Nilsson
Fotografiska monokromer, sammanfogade bilder på överlastade bokhyllor, porträtt på en boxare, ett rutnät tecknat med kol samt en 40 minuter lång video med två papegojor… Det är vad som visas på Grundemark NilssonGallery.
On the Lookout for Beauty heter presentationen av den tyske konceptionskonstnären Martin Mlecko, som gick bort i fjol. Jo, skönheten får man leta efter.
Priser: 20-95 000 kr. (T.o.m. 11 mars)
…
Jonathan Lasker / Bohman-Knäpper
Galleri Forsblom har tagit över Galleri Lars Bohmans lokaler. Galleri Lars Bohman har döpt om sig till Bohman & Knäpper och flyttat några hundra meter österut till Sturegatan 36. Där visas den amerikanske konstnären Jonathan Laskers målningar.
Fantasifulla former, figurer och mönster i klara, rätt tjockt pålagda färger – Jonathan Laskers måleri har sin egen karaktär. På kontoret visas också några små studier till de stora verken. (T.o.m. 18 mars)
…
Timothy Greenfield-Sanders / Wetterling
Avslutningsvis till Wetterling Gallery som upplåter sina väggar till porträtt, fotografiska och tecknade. I de stora rummen visas den amerikanske fotografen Timothy Greenfield-Sanders porträtt (à $10 000) på elva amerikanska transpersoner, The Trans List.
Väggarna i det lilla inre utställningsrummet täcks av drygt 200 tecknade porträtt av människor som den amerikansk/svenska konstnären Amy Simon har mött. En del ansikten i den svenska konstbranschen känner man igen… (almost) Everybody I say Hello to.
Båda utställningarna på Wetterling t.o.m. 25 mars.
Som rejält uppförstorade fotografier ur ett gammalt fotoalbum hänger de där. Ombonade interiörer från förr. Matta skärgårdslandskap. Vardagliga porträtt på familjemedlemmar. Mjuka, närmast kontrastlösa bilder med mer av grå schatteringar än svart och vitt, en del med ett bedagat sepiastick, någon enstaka med bleka färger.
Vid närmare påseende visar sig de gamla fotografierna faktiskt inte alls vara fotografier. Allesammans är tuschlaveringar. Vattenfast tusch har lagts på med pensel i skikt på skikt i en jämn yta och utan spår av penseldrag. Bruno Liljefors, Carl Larsson och Jenny Nyström finns bland dem som använde sig av denna teknik. I vår tid är det särskilt en konstnär som gjort detta arbetssätt till sitt som ingen annan: Gunnel Wåhlstrand.
Tuschlaveringen är en process som Gunnel Wåhlstrand själv liknar vid att långsamt framkalla ett fotografi. Det är som om pappret låg i ett stort framkallningsbad och som om bilden redan fanns bestämd därinne, menar hon på. Det är en långsam, tids- och tålamodskrävande teknik som inte blir mindre utmanande av storskaligheten, pappersarken mäter upp till 150 x 200 cm.
Alla Gunnel Wåhlstrands målningar (utom de allra senaste) har sin utgångspunkt i de svartvita familjefotografier från 40-50-talen som fadern lämnade efter sig vid sin hastiga död, då Gunnel själv var blott ett år. Dessa foton blev för Wåhlstrand ett sätt närma sig sin egen förlidna familjehistoria och blev samtidigt fundamentet för hennes högst signifikanta konstnärskap.
23 av Gunnel Wåhlstrands minutiöst detaljrika målningar täcker väggarna på Magasin III:s undervåning. Verken är tillkomna under halvtannat decennium av rigoröst, mödosamt skapande utan några kompromisser. Varje enskilt penseldrag har laddats med betydelse. Tillsammans har de lett till förbluffande måleriska resultat.
Efter det att gallerierna i övre Vasastan slog upp sina portar för konståret 2017 gjorde fyra av galleristerna i city ett par dagar senare detsamma…
Den svenska filialen av Oslogalleriet Riis håller vernissage för sista gången. Efter fem års verksamhet stängs tyvärr galleriet i Stockholm p.g.a. olönsamhet. Sofia Ekströms Shut the light är den sista utställningen här. En sämre avslutning kunde man tänka sig!
Relationen mellan fotografi och måleri genomsyrar Sofia Ekströms svärmiska ljusdunkelmåleri måleri – hennes föräldrar drev en fotostudio. Den vita kuben har i detta fall förvandlats till ett mörkrum. Ett rött/vitt sken ruvar i målningarna. Bilderna är abstrakta och påminner om molnformationer i upplösning eller kanske avtryck i natten? Fint.
Sofia Ekström håller handen högt framför utställningens största målning, Darkroom. (T.o.m. 11 feb.)
(Priser 45 000-90 000 kr)
…
Vidare runt hörnet till Galleri Gunnar Olsson där Joakim Lager ställer ut. Teckning – tio målningar heter utställningen något (medvetet?) begreppsförvirrande. Samtliga målningarna, utförda med klisterfärg på pannå, har nämligen samma titel: Teckning. Härtill visas tvenne (blyerts)teckningar också, som saknar titel. Nåja, verken talar väl för sig själva.
Naturen utgör förlagan till Joakim Lagers teckningar. Grenverk och rotvältor har abstraherats till igenkännbar oigenkännbarhet.
Joakim Lager – Teckning – tio målningar på Galleri Olsson. Priser: 7 500-40 000 kr. (T.o.m. 8 feb.)
…
Galleri Magnus Karlsson är mörklagt. Ett svart draperi hänger för ingången. Inne i galleriets största rum reser sig ett torn i mörkt trä. På tornets avsatser häckar allsköns märkvärdiga keramikskulpturer.
Djur, människor, gåtfulla gestalter med djurhuvuden, sovande kaniner i byxor, blommor med ansikten… Det finns mycket att betrakta och beakta i Klara Kristalovas absurda och antropomorfa menageri. Huruvida verken vinner på att presenteras i denna platsspecifika installation är jag inte lika övertygad om.
Slottet heter Klara Kristalovas av många emotsedda utställning på Magnus Karlsson. Dock inte i Kafkansk mening, skulle jag tro. (T.o.m. 12 feb.)
Är det förresten en tillfällighet att tre profilerade konstgallerier för närvarande ställer ut keramik? Något som konstvärlden tidigare rynkat på näsan åt som konsthantverk? Eller ligger det materialvalet kanske i tiden och därmed även mer kommersiellt intressant? (Susanne Larssons konsthistoriska skulpturparafraser från förra inlägget)
…
Lämnar Konstakademins hus för sista stoppet på årets första gallerirundas del 2: Nosh and Chows townhouse (Norrlandsg. 24) där konstförmedlaren CFHILL diskret håller till på andra våningen. I dess ”artspace” visas för närvarande Tomas Lundgrens måleri, ett måleri i många valörer av grått.
Tomas Lundgren målar uteslutande i gråskala och olja utifrån sekelgamla fotografier, vissa av dem tagna i vetenskapligt syfte. Målningar ser ut som om de vore tecknade i blyerts. Lundgren jobbar inte med färger utan med toner: elfenbenssvart och titanvitt blandas till fler nyanser av grått än E.L. James. Motiven hämtas aldrig ur fantasin utan ur fotografiska förlagor. Och härtill med ett strikt ålagt regelverk: bara en viss pensel och en särskild typ av duk. Visst är det skickligt reproducerat. Och måhända något blodfattigt enahanda. (T.o.m. 10 feb.)
Konstnären själv i närkontakt med sin Modell
En del av stadens mer bemärkta gallerier startar det nya konståret sent… så en får ge sig till tåls… till nästa inlägg!
Nytt år, så också nytt konstdito. Efter den ovanligt tidiga starten med Vårsalongen så inleddes Stockholms gallerisäsong förra veckan med vernissager såväl i klustret vid Vanadisplan som i city. För att börja med de förra – Citygallerierna följer i nästa inlägg – så kan konstateras att Young Art/NAU Gallery har flyttat. I rummet på Hudiksvallsgatan 4 har istället Galleri Andersson/Sandström brett ut sig för att totalt omfatta hela 835 m2 – störst i stan. Den nya lokalen hyser frapperande verk ur samlingarna.
Tony Craggs Point of View och Lars Nilssons The Return (högst upp på sidan) – två av de stora skulpturer som man möter i Andersson/Sandströms nya exponeringsyta. Det som ger färg åt de vita väggarna i huvudgalleriet på innergården är engelsmannen Ian McKeevers dynamiska måleri.
Hours of Darkness – Hours of Light och Henge heter Ian McKeevers senaste serier målningar. Abstrakta bilder i olje- och akrylfärg har applicerats lager på lager. Delar av duken har dock lämnats bara. Snyggt!
Ian McKeevers Paintings and Painted Panels på Andersson/Sandström. Priser: GBP 7 000-24 500.
…
Ännu en förändring i Stockholm Gallery District, denna dock av smärre art. Christian Larsen Gallery har krympt, åtminstone dess utställningsyta för denna säsongspremiär, som visas i ett mindre utrymme vägg-i-vägg med den gamla lokalen. Vilket i och för sig är fullt tillräckligt för David Åbergs halvdussin datorgenererade printar, animation samt 3D-skulptur. Den blanka estetiken är sci-fi/fantasy-världens, där det mänskliga (=kvinnliga) möter det virtuella.
Chrysalis (puppa på engelska) heter David Åbergs presentation av replikanter. Priser: 24 000-85 000 kr.
…
Om verken var få på Christian Larsen är de desto fler en trappa upp hos Andréhn-Schiptjenko, där Martin Jacobsons färgstarka bilder inte lämnar mycket av de vita väggarna synliga. En överväldigande syn av ett 60-tal målningar, akvareller, collage och objekt, möter besökaren i denna klassiska salongshängning, med bilderna tätt, tätt i rad på rad.
Inte lätt att fixera blicken när det finns så mycket som ropar på uppmärksamhet. Själv blev jag lätt stressad av såväl mängden verk som det högljudda uttrycket. Inte se skogen för alla träd…
Utställning – så deskriptivt bokstavligt heter Martin Jacobsons eklektiska jättepresentation.
Åh, all denna konst gör mig så trött…
Priser: 20 000-300 000 kr.
…
Mer sparsmakade är Lovisa Ringborgs fotografier på Cecilia Hillström Gallery, Night Remains. Inte bara till antalet utan även till anslaget. Man får öppna ögonen och titta koncentrerat för att upptäcka det som vid första anblicken exempelvis enbart kan se ut som sten. De vackra marmoreringar visar sig dock ha en hel del mer att förtälja.
Ringborgs omsorgsfullt digitalredigerade, intrikata och motsägelsefulla verk lämnar betraktaren med viss ambivalens om vad man egentligen ser och om man har sett ”rätt”.
Priser: 18 000-75 000 kr.
…
Lana del Rey är visst motivet för denna målning betitlad Blue Jeans
Natten består in i granngalleriet, Flach, där Johanna Fjaestads separatutställning bär namnet Nattens lägsta temperatur. Figurativa oljemålningar, eteriskt upplösta i en dämpad färgskala.
Inte bara målat utan även gjutit små cowboys (i Jesmonite) har Johanna Fjaestad gjort.
Susanne Larssons glaserade keramik har jag noterat på såväl årets som fjolårets Vårsalongen. Skulpturer som parafraser på motiv från olika konsthistoriska epoker, som Backanal – fritt efter Tizian respektive Yttersta domen. Denna gång delar hon inte utställningsytan med någon annan, utan visar sina tablåer i en separatutställning på S.P.G. Medusas flotte är dess titel, efter den romantiske konstnären Théodore Géricaults berömda målning (Louvren), som gestaltar de överlevande efter ett skeppsbrott 1816. Vilket ofrånkomligen får en att tänka på vår tids nödlidande migrantströmmar över Medelhavet.
Bland andra klassiska målningar som Susanne Larsson fyndigt och begåvat översatt till tredimensionella keramiska skulpturer visas
detalj ur Botticellis Historien om Nastagio degli Onesti (1482) / fritt efter Peter Paul Rubens Flodhäst och krokodiljakt (1616) / fritt efter Jean-Honoré Fragonards Gungan (1767). Priser: 30 000-110 000 kr.
…
Samson Kambalu själv mitt bland sina bilder
På Galerie Nordenhake lyser väggarna kycklinggula. Det ligger fotografier strödda på golvet och en hoper projektorer i det inre rummet visar minutkorta stumfilmer i sepia och svartvitt…
Den malawi-brittiske konstnären Samson Kambalu har besökt platsen där Eadweard Muybridge utförde sina animal locomotion-studier på 1870-talet, Red Barn Farm, och låtit sig inspireras till denna utställning/installation. Som jag faktiskt inte orkar försöka tränga in i…
Utställningarna visas till t.o.m. 18 feb. förutom Martin Jacobson på Andréhn-Schiptjenko som pågår ända till 4 mars.
