Sofia Ekströms konst på Galleri Riis Stockholms sista utställning

Gallerirond januari II

Efter det att gallerierna i övre Vasastan slog upp sina portar för konståret 2017 gjorde fyra av galleristerna i city ett par dagar senare detsamma…

Den svenska filialen av Oslogalleriet Riis håller vernissage för sista gången. Efter fem års verksamhet stängs tyvärr galleriet i Stockholm p.g.a. olönsamhet. Sofia Ekströms Shut the light är den sista utställningen här. En sämre avslutning kunde man tänka sig!

Relationen mellan fotografi och måleri genomsyrar Sofia Ekströms svärmiska ljusdunkelmåleri måleri – hennes föräldrar drev en fotostudio. Den vita kuben har i detta fall förvandlats till ett mörkrum. Ett rött/vitt sken ruvar i målningarna. Bilderna är abstrakta och påminner om molnformationer i upplösning eller kanske avtryck i natten? Fint.

Sofia Ekström håller handen högt framför utställningens största målning, Darkroom. (T.o.m. 11 feb.)
(Priser 45 000-90 000 kr)

 

Vidare runt hörnet till Galleri Gunnar Olsson där Joakim Lager ställer ut. Teckning – tio målningar heter utställningen något (medvetet?) begreppsförvirrande. Samtliga målningarna, utförda med klisterfärg på pannå, har nämligen samma titel: Teckning. Härtill visas tvenne (blyerts)teckningar också, som saknar titel. Nåja, verken talar väl för sig själva.

Naturen utgör förlagan till Joakim Lagers teckningar. Grenverk och rotvältor har abstraherats till igenkännbar oigenkännbarhet.

Joakim Lager – Teckning – tio målningar på Galleri Olsson. Priser: 7 500-40 000 kr.
(T.o.m. 8 feb.)

 

Galleri Magnus Karlsson är mörklagt. Ett svart draperi hänger för ingången. Inne i galleriets största rum reser sig ett torn i mörkt trä. På tornets avsatser häckar allsköns märkvärdiga keramikskulpturer.

Djur, människor, gåtfulla gestalter med djurhuvuden, sovande kaniner i byxor, blommor med ansikten… Det finns mycket att betrakta och beakta i Klara Kristalovas absurda och antropomorfa menageri. Huruvida verken vinner på att presenteras i denna platsspecifika installation är jag inte lika övertygad om.

Slottet heter Klara Kristalovas av många emotsedda utställning på Magnus Karlsson. Dock inte i Kafkansk mening, skulle jag tro. (T.o.m. 12 feb.)

 

Är det förresten en tillfällighet att tre profilerade konstgallerier för närvarande ställer ut keramik? Något som konstvärlden tidigare rynkat på näsan åt som konsthantverk? Eller ligger det materialvalet kanske i tiden och därmed även mer kommersiellt intressant? (Susanne Larssons konsthistoriska skulpturparafraser från förra inlägget)

 

Lämnar Konstakademins hus för sista stoppet på årets första gallerirundas del 2: Nosh and Chows townhouse (Norrlandsg. 24) där konstförmedlaren CFHILL diskret håller till på andra våningen. I dess ”artspace” visas för närvarande Tomas Lundgrens måleri, ett måleri i många valörer av grått.

Tomas Lundgren målar uteslutande i gråskala och olja utifrån sekelgamla fotografier, vissa av dem tagna i vetenskapligt syfte. Målningar ser ut som om de vore tecknade i blyerts. Lundgren jobbar inte med färger utan med toner: elfenbenssvart och titanvitt blandas till fler nyanser av grått än E.L. James. Motiven hämtas aldrig ur fantasin utan ur fotografiska förlagor. Och härtill med ett strikt ålagt regelverk: bara en viss pensel och en särskild typ av duk. Visst är det skickligt reproducerat. Och måhända något blodfattigt enahanda. (T.o.m. 10 feb.)

Konstnären själv i närkontakt med sin Modell

 

En del av stadens mer bemärkta gallerier startar det nya konståret sent… så en får ge sig till tåls… till nästa inlägg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *