Gulddraken 2017

Adam/Albin, Portal, 800 grader, Yuc! och Mellqvist är namnen att lägga på minnet för de bästa uteätar- & drickarupplevelserna. Dessa Stockholmska näringsställen belönades igår när DN delade ut sitt krogpris Gulddraken för årets bästa huvudstadskrogar.

Elin Peters, DN:s mat- & krogredaktör, iklädd glittrade aftonklänning, presenterade de fem kategorivinnarna:

Årets kafé: Mellqvist Caffè Bar (Rörstrandsg.) Motivering: ”Här blir man välkomnad som en stammis direkt samtidigt som man får dricka sitt kaffe ifred om det är det man längtar efter. Lokalen är lugn och varm, tulpanerna på bordet precis lagom överblommade, kaffet perfekt och äggmackan ljuvlig. Mellqvist Caffè Bar följer med i utvecklingen utan att förlora sin själ – och nu är de bättre än någonsin.”

…

Årets bar: Yuc! (Norrtullsg.) Motivering: ”I glasen balanseras hetta och fräschör, från högtalarna dundrar flirtig hiphop – och varje beställning i baren får lika omfattande omtanke. Skicklig kunskap kring hantverket ligger som en självklarhet i bakgrunden, men här kommuniceras mer fest än nörderi – mer smak än styrka. Må det bli en vägvisare för Stockholms barscen 2017.”

…

Årets Krog Budget: 800 grader (Sigtunag.) Motivering: ”Här tas den moderna tidens snabbmat till nya nivåer. Alla detaljer sitter; umami-maffiga smaker, krispig textur, kreativa men ändå välbalanserade fyllningar på perfekt gräddade bottnar. I sällskap av vänner, vin och musik hänger vi vid långborden och vill aldrig gå hem. Såvida vi inte får pizzan med oss i en Ebba Grön-cool kartong förstås.”

…

Årets Krog Mellan: Portal (S:t Eriksplan) Motivering: ”Mat, miljö, service, stämning. Allt är på topp i denna vackra och välkomnande restauranglokal. Matlagningen är chosefri men av högsta klass samtidigt som miljön varken kräver slips eller aftonklänning. Hit går vi med barn, svärföräldrar, vänner och på dejt – och vi kommer mer än gärna tillbaka, igen och igen.”

…

Årets Krog Lyx: Adam/Albin (Rådmansg.) Motivering: ”Det perfekta mötet mellan lyx och kvarterskrog. Den fasta menyn bjuder på stora upplevelser i litet format, överraskningar kombinerade med välbekanta smaker. I den ombonade lokalen känner man sig som hemma, och i kombination med uppmärksam service och utmärkt vinlista får vi ett krogbesök som är övertygande helt igenom.”

…

Vidare vederfors Sturehof Gulddrakens hederspris med följande motivering: ”Krog-Stockholm befinner sig i ständig förändring. Krögare kommer och går. Mattrender sprids som löpeld mellan malmarna och slocknar. Inredningskoncept byts ut. Ställen läggs ned. Kvar finns ändå PG Nilssons välskötta imperium. En växande samling systerkrogar med hög kvalitet som ledstjärna för både matlagning, bemötande och formspråk. Omsorgen kan studeras på dem alla, men allra tydligast är den på Sturehof. Här serveras varje dag och året runt förstklassig svensk-fransk brasseriemat i en exceptionellt atmosfärrik matsal. Konsten, den voluminösa vinlistan, skaldjursplatåerna, Jonas Bohlins kongeniala design, stjärnkockarna vid Gästvagnen, jul-, midsommar- och luciatraditionerna, konserterna i Obaren, uteserveringens utsikt och torsdagarnas Flamberingsvagn är andra skäl att boka bord. En helgjuten restaurangupplevelse utlovas.”

 

(Nästan) alla vinnare samlade på Gulddraken 2017

 

Årets Gulddraken ägde, precis som de senaste upplagorna, rum på Restaurang K-märkt. Stimmigt, högt tryck och tätt med krogfolk – det fanns ju totalt 15 nominerade i de olika kategorierna. Det serverades poké bowls med god misomarinerad lax respektive pocherade ägg. Drycken var det sämre bevänt med: ingen champagne i år, varken som tornbygge eller serverat i glas. Inte heller något vin eller öl. Den enda (alkoholhaltiga) drycken som bjöds var likören Jägermeister. Antingen som ingefärssmakande grogg med Ginger Beer eller i form av Jägerbombs/Turbojäger, dvs. ett shotglas med Jägermeister nedsänkt i ett glas Red Bull. En rätt äcklig Alp-cocktail! Fast kanske mer av den rock ’n’ roll-känsla som årets gala hade ambitionen att förmedla.

 

Ett familjealbum i tusch

Gunnel Wåhlstrand på Magasin III

Som rejält uppförstorade fotografier ur ett gammalt fotoalbum hänger de där. Ombonade interiörer från förr. Matta skärgårdslandskap. Vardagliga porträtt på familjemedlemmar. Mjuka, närmast kontrastlösa bilder med mer av grå schatteringar än svart och vitt, en del med ett bedagat sepiastick, någon enstaka med bleka färger.

Vid närmare påseende visar sig de gamla fotografierna faktiskt inte alls vara fotografier. Allesammans är tuschlaveringar. Vattenfast tusch har lagts på med pensel i skikt på skikt i en jämn yta och utan spår av penseldrag. Bruno Liljefors, Carl Larsson och Jenny Nyström finns bland dem som använde sig av denna teknik. I vår tid är det särskilt en konstnär som gjort detta arbetssätt till sitt som ingen annan: Gunnel Wåhlstrand.

Tuschlaveringen är en process som Gunnel Wåhlstrand själv liknar vid att långsamt framkalla ett fotografi. Det är som om pappret låg i ett stort framkallningsbad och som om bilden redan fanns bestämd därinne, menar hon på. Det är en långsam, tids- och tålamodskrävande teknik som inte blir mindre utmanande av storskaligheten, pappersarken mäter upp till 150 x 200 cm.

Alla Gunnel Wåhlstrands målningar (utom de allra senaste) har sin utgångspunkt i de svartvita familjefotografier från 40-50-talen som fadern lämnade efter sig vid sin hastiga död, då Gunnel själv var blott ett år. Dessa foton blev för Wåhlstrand ett sätt närma sig sin egen förlidna familjehistoria och blev samtidigt fundamentet för hennes högst signifikanta konstnärskap.

23 av Gunnel Wåhlstrands minutiöst detaljrika målningar täcker väggarna på Magasin III:s undervåning. Verken är tillkomna under halvtannat decennium av rigoröst, mödosamt skapande utan några kompromisser. Varje enskilt penseldrag har laddats med betydelse. Tillsammans har de lett till förbluffande måleriska resultat.

 

Gunnel Wåhlstrand på Magasin III t.o.m. 11 juni

 

VinUnics Konststipendium 2017

Att vin kan vara berikande på en mängd olika vis är ett oomkullrunkeligt faktum. Ett är att vår vinkonsumtion även leder till stöd för nya kulturyttringar. Vinimportföretaget VinUnic delar med ojämna mellanrum ut ett konststipendium till bildkonstnärer i början av sin karriär som stöd för förkovran och utveckling. Som vanligt när det gäller stipendier är definitions- och kvalitetsfrågor delikata och överlämnas till den välmeriterade juryn: Johan Börjesson, direktör Trondheim kunstmuseum, Niclas Östlind, doktor i fotografi på Akademin Valand, konstnären Meta Isæus-Berlin och Magnus af Petersens, tillträdande chef för Bonniers Konsthall.

Stipendiet tilldelas vanligtvis en konstnär. Denna gång enades dock den eminenta juryn om tvenne utvalda som får dela på äran och stipendiebeloppet om 100 000 kr: Jakob Ojanen (f. 1980) och Alfred Boman (f. 1981).

Ojanen belönas bl.a. för ”en upptäckarglädje över den mångfald möjligheter som står till buds när det gäller att skapa en bild” och för ”undersökningarna av bildens materiella förutsättningar”. Boman har i sin tur fångat experternas tycke med ”ett halsbrytande utforskande av det abstrakta måleriets möjligheter och former på allra högsta nivå”.

Stipendieceremonin ägde rum igår på VinUnics kontor i Stockholm. Diplom, checkar och blomsterfång överlämnades av Vingruppens vd, Claes Lindquist och vice vd, Stefan Stjärnström (t.v). Utöver pengarna innebär stipendiet också att ett verk av respektive konstnär köps in för att pryda kontorets väggar; Ojanens iPadgenererade färglagerbild hänger på ekonomiavdelningen, medan Bomans koloristiska oljemålning lyser upp köket.

VinUnics Konststipendium delades i år ut för sjunde gången. Tidigare har följande konstnärer belönats: Liv Strömquist, Hanna Sjöstrand, David Molander, Anna Bjerger, Erik Jeor och Nygårds Karin Bengtsson.

Jodå, i glasen mycket gott!

Gallerirond januari II

Efter det att gallerierna i övre Vasastan slog upp sina portar för konståret 2017 gjorde fyra av galleristerna i city ett par dagar senare detsamma…

Den svenska filialen av Oslogalleriet Riis håller vernissage för sista gången. Efter fem års verksamhet stängs tyvärr galleriet i Stockholm p.g.a. olönsamhet. Sofia Ekströms Shut the light är den sista utställningen här. En sämre avslutning kunde man tänka sig!

Relationen mellan fotografi och måleri genomsyrar Sofia Ekströms svärmiska ljusdunkelmåleri måleri – hennes föräldrar drev en fotostudio. Den vita kuben har i detta fall förvandlats till ett mörkrum. Ett rött/vitt sken ruvar i målningarna. Bilderna är abstrakta och påminner om molnformationer i upplösning eller kanske avtryck i natten? Fint.

Sofia Ekström håller handen högt framför utställningens största målning, Darkroom. (T.o.m. 11 feb.)
(Priser 45 000-90 000 kr)

…

 

Vidare runt hörnet till Galleri Gunnar Olsson där Joakim Lager ställer ut. Teckning – tio målningar heter utställningen något (medvetet?) begreppsförvirrande. Samtliga målningarna, utförda med klisterfärg på pannå, har nämligen samma titel: Teckning. Härtill visas tvenne (blyerts)teckningar också, som saknar titel. Nåja, verken talar väl för sig själva.

Naturen utgör förlagan till Joakim Lagers teckningar. Grenverk och rotvältor har abstraherats till igenkännbar oigenkännbarhet.

Joakim Lager – Teckning – tio målningar på Galleri Olsson. Priser: 7 500-40 000 kr.
(T.o.m. 8 feb.)

…

 

Galleri Magnus Karlsson är mörklagt. Ett svart draperi hänger för ingången. Inne i galleriets största rum reser sig ett torn i mörkt trä. På tornets avsatser häckar allsköns märkvärdiga keramikskulpturer.

Djur, människor, gåtfulla gestalter med djurhuvuden, sovande kaniner i byxor, blommor med ansikten… Det finns mycket att betrakta och beakta i Klara Kristalovas absurda och antropomorfa menageri. Huruvida verken vinner på att presenteras i denna platsspecifika installation är jag inte lika övertygad om.

Slottet heter Klara Kristalovas av många emotsedda utställning på Magnus Karlsson. Dock inte i Kafkansk mening, skulle jag tro. (T.o.m. 12 feb.)

 

Är det förresten en tillfällighet att tre profilerade konstgallerier för närvarande ställer ut keramik? Något som konstvärlden tidigare rynkat på näsan åt som konsthantverk? Eller ligger det materialvalet kanske i tiden och därmed även mer kommersiellt intressant? (Susanne Larssons konsthistoriska skulpturparafraser från förra inlägget)

…

 

Lämnar Konstakademins hus för sista stoppet på årets första gallerirundas del 2: Nosh and Chows townhouse (Norrlandsg. 24) där konstförmedlaren CFHILL diskret håller till på andra våningen. I dess ”artspace” visas för närvarande Tomas Lundgrens måleri, ett måleri i många valörer av grått.

Tomas Lundgren målar uteslutande i gråskala och olja utifrån sekelgamla fotografier, vissa av dem tagna i vetenskapligt syfte. Målningar ser ut som om de vore tecknade i blyerts. Lundgren jobbar inte med färger utan med toner: elfenbenssvart och titanvitt blandas till fler nyanser av grått än E.L. James. Motiven hämtas aldrig ur fantasin utan ur fotografiska förlagor. Och härtill med ett strikt ålagt regelverk: bara en viss pensel och en särskild typ av duk. Visst är det skickligt reproducerat. Och måhända något blodfattigt enahanda. (T.o.m. 10 feb.)

Konstnären själv i närkontakt med sin Modell

 

En del av stadens mer bemärkta gallerier startar det nya konståret sent… så en får ge sig till tåls… till nästa inlägg!

Gallerirond januari I

Nytt år, så också nytt konstdito. Efter den ovanligt tidiga starten med Vårsalongen så inleddes Stockholms gallerisäsong förra veckan med vernissager såväl i klustret vid Vanadisplan som i city. För att börja med de förra – Citygallerierna följer i nästa inlägg – så kan konstateras att Young Art/NAU Gallery har flyttat. I rummet på Hudiksvallsgatan 4 har istället Galleri Andersson/Sandström brett ut sig för att totalt omfatta hela 835 m2 – störst i stan. Den nya lokalen hyser frapperande verk ur samlingarna.

Tony Craggs Point of View och Lars Nilssons The Return (högst upp på sidan) – två av de stora skulpturer som man möter i Andersson/Sandströms nya exponeringsyta. Det som ger färg åt de vita väggarna i huvudgalleriet på innergården är engelsmannen Ian McKeevers dynamiska måleri.

Hours of Darkness – Hours of Light och Henge heter Ian McKeevers senaste serier målningar. Abstrakta bilder i olje- och akrylfärg har applicerats lager på lager. Delar av duken har dock lämnats bara. Snyggt!

Ian McKeevers Paintings and Painted Panels på Andersson/Sandström. Priser: GBP 7 000-24 500.

…

 

Ännu en förändring i Stockholm Gallery District, denna dock av smärre art. Christian Larsen Gallery har krympt, åtminstone dess utställningsyta för denna säsongspremiär, som visas i ett mindre utrymme vägg-i-vägg med den gamla lokalen. Vilket i och för sig är fullt tillräckligt för David Åbergs halvdussin datorgenererade printar, animation samt 3D-skulptur. Den blanka estetiken är sci-fi/fantasy-världens, där det mänskliga (=kvinnliga) möter det virtuella.

Chrysalis (puppa på engelska) heter David Åbergs presentation av replikanter. Priser: 24 000-85 000 kr.

…

 

Om verken var få på Christian Larsen är de desto fler en trappa upp hos Andréhn-Schiptjenko, där Martin Jacobsons färgstarka bilder inte lämnar mycket av de vita väggarna synliga. En överväldigande syn av ett 60-tal målningar, akvareller, collage och objekt, möter besökaren i denna klassiska salongshängning, med bilderna tätt, tätt i rad på rad.

Inte lätt att fixera blicken när det finns så mycket som ropar på uppmärksamhet. Själv blev jag lätt stressad av såväl mängden verk som det högljudda uttrycket. Inte se skogen för alla träd…

Utställning – så deskriptivt bokstavligt heter Martin Jacobsons eklektiska jättepresentation.

Åh, all denna konst gör mig så trött…

 

Priser: 20 000-300 000 kr.

…

 

Mer sparsmakade är Lovisa Ringborgs fotografier på Cecilia Hillström Gallery, Night Remains. Inte bara till antalet utan även till anslaget. Man får öppna ögonen och titta koncentrerat för att upptäcka det som vid första anblicken exempelvis enbart kan se ut som sten. De vackra marmoreringar visar sig dock ha en hel del mer att förtälja.

Ringborgs omsorgsfullt digitalredigerade, intrikata och motsägelsefulla verk lämnar betraktaren med viss ambivalens om vad man egentligen ser och om man har sett ”rätt”.

Priser: 18 000-75 000 kr.

…

 

Lana del Rey är visst motivet för denna målning betitlad Blue Jeans

Natten består in i granngalleriet, Flach, där Johanna Fjaestads separatutställning bär namnet Nattens lägsta temperatur. Figurativa oljemålningar, eteriskt upplösta i en dämpad färgskala.

Inte bara målat utan även gjutit små cowboys (i Jesmonite) har Johanna Fjaestad gjort.

Priser: 16 000-28 000 kr, kofösarna kostar 14 000 kr/st.

…

 

Susanne Larssons glaserade keramik har jag noterat på såväl årets som fjolårets Vårsalongen. Skulpturer som parafraser på motiv från olika konsthistoriska epoker, som Backanal – fritt efter Tizian respektive Yttersta domen. Denna gång delar hon inte utställningsytan med någon annan, utan visar sina tablåer i en separatutställning på S.P.G. Medusas flotte är dess titel, efter den romantiske konstnären Théodore Géricaults berömda målning (Louvren), som gestaltar de överlevande efter ett skeppsbrott 1816. Vilket ofrånkomligen får en att tänka på vår tids nödlidande migrantströmmar över Medelhavet.

Bland andra klassiska målningar som Susanne Larsson fyndigt och begåvat översatt till tredimensionella keramiska skulpturer visas

detalj ur Botticellis Historien om Nastagio degli Onesti (1482) / fritt efter Peter Paul Rubens Flodhäst och krokodiljakt (1616) / fritt efter Jean-Honoré Fragonards Gungan (1767). Priser: 30 000-110 000 kr.

…

 

Samson Kambalu själv mitt bland sina bilder

På Galerie Nordenhake lyser väggarna kycklinggula. Det ligger fotografier strödda på golvet och en hoper projektorer i det inre rummet visar minutkorta stumfilmer i sepia och svartvitt…

Den malawi-brittiske konstnären Samson Kambalu har besökt platsen där Eadweard Muybridge utförde sina animal locomotion-studier på 1870-talet, Red Barn Farm, och låtit sig inspireras till denna utställning/installation. Som jag faktiskt inte orkar försöka tränga in i…

 

 

Utställningarna visas till t.o.m. 18 feb. förutom Martin Jacobson på Andréhn-Schiptjenko som pågår ända till 4 mars.

Vårsalongen 2017

Våren är avgjort inte här om man tittar ut genom fönstret. Konstens vårsäsong har däremot inletts rekordtidigt med den årliga besöksmagneten – Vårsalongen. Reglerna är desamma som varje år: All konst är till salu, prissatta av konstnärerna själva. Många tar bra betalat för sina alster, kan konstateras… I år sökte 2505 förhoppningsfulla och av dessa antogs 127. Inramningen för årets salong – medan Liljevalchs konsthall fortfarande bygger om – är avsevärt mindre lockande, mörkare och trängre än fjolårets luftiga lokaler, fastän adressen är snudd på densamma vid Brunkebergstorg. Förra årets utsikt är det bara att glömma, men det är ju ändå inomhus som det väsentliga utspelar sig.

Germund Lindungers tvärrandiga tröjor visade sig vara i plywood! ”Saknad” (à 5 900)
Angelica Kristensson Aurelius två målningar kostar 35 000/st.
Tre akvareller, ”Allt jag minns är glömda regn”, ”Söndagspoet” och ”Flickan och svanen” signerade Morgan Stenman (20’/35’/20’)
Blyerts är Fredrik Forslinds medium på fem bilder (30’ för den stora/8 500 för de små)
Jimmy Lundin har med blyertspennan i hand tecknat ”Stilleben med dockor, stövel och humla” och ”Game” (15’ resp. 9 500)
Klyvda ben äppelträ, täljda fötter av päronträ – spana in ”Brallan” av Marie Eklund (30’)
Staffan Westerlunds stora olja bär titeln ”Tacksam” (52’)
”Jul”, en av Eva Lindgrens två Stockholmsmålningar i äggoljetempera

 

 Konsten fyller alla vrår och vinklar på de två våningsplanen utan att bjuda på några oförglömliga överraskningar. ”Lågmält” är ordet som Liljevalchs chef Mårten Castenfors (tillika juryns ordförande) använde under förhandsvisningen. Och det är svårt att säga emot honom i detta avseende. Fotografin är förbluffande frånvarande, animationerna är få. En och annan skulptur har överlevt juryns (Ernst Billgrens, Charlotte Gyllenhammars och Magnus Ugglas) granskning. Måleriet (såväl på duk som på papper) dominerar. Ett och annat namn och deras stilar känner man igen från tidigare Liljevalchska salonger.
Ylva Nissens målning ”Jukebox” i fonden, i förgrunden konstnären själv (14 500)
Fadric Ruiz-Lindbergs intarsiacykel ”Närhet” (25’) t.v. / Simon Dahlgren Strååts målning ”Bathers at Asnières” t.h. (27 500)
Två målningar med olika temperament: ”Färgens musik” heter Fredrik Sundquists olja (38’) / ”Mindmap I” kallar Susanne Bonja sin i akryl (35’)
”Backanal” kallar Susanne Larsson sin grupp i glaserad keramik – fritt efter Tizian (50’)
Stefan Larsson AUJIKs dronevideo från Osaka ”Spatial Bodies” drog många blickar till sig, även de smås (30’)
”En bild om public service” resp. ”En bild om samhällsbildens oönskade element” kallar Joel Edlund sina digitala illustrationer (à 4 500)
Ett feministiskt manifest har Ulla Andersson handbroderat (150’)
Maria Skärlund manifesterar sin egen menopaus med livmödrar och äggstockar i glaserad stengods… (2 500-3 500)
Iryna Hauska har virkat ”Den varma världen” (45’). Den vill hon gärna skala upp och ställa ut i stadsbilden.

 

Generellt sett handlar det rätt mycket om igenkänning från andra, redan högst etablerade konstnärskap som nu finner sina efterföljare. Eller är det bara jag och min blick som uppfattar tydligt att bilder föds ur bilder som föds ur bilder…

Knutpunkt – Vinícius dos Santos stora akvarell heter ”Juncture” (40’)
Salongens nakenchock: Julia Sandberg Hanssons fotografier ”Moving” (à 15’)
Josefin Lindskogs självporträtt i blyerts är ett återkommande inslag på Vårsalongen. I år har hon med två: ”150518” och ”Leila” (36’ resp. 38’). Gillar. / Therese Olsson är det som vittjat kylen/skafferiet på inspiration för sina roliga (maskin)stickade tröjor (à 14’)
Avskalad enkelhet – Lars Nybergs torrnålsgravyrer (1 200/st.)
Fint! Hale Güngör Oppenheimers tre tecknade akvareller med collage: ”Tipping point”, ”A room to wash” och ”Underwater” (18’/16’/16’)
Siri Elfhag är konstnären bakom oljorna ”När elmasten föll” 1&2 (à 20’)
”Första Gradens Intentionalitet” heter Erik Sigeruds stora oljemålning (82’)
Konsthumor! Alexander Erixsons fyndiga ”Rättad Magritte”, ”Lagad Fontana” och ”Egen Klein” (5800/4900/5200)

 

Ovan ett urval av Vårsalongens 295 verk som jag och andra tidiga besökare kastade ett öga på.

 

Vårsalongen, Malmskillnadsgatan 32, t.o.m. 5 mars.

Vårsalongen 2016, 2015 resp. 2014

 

Årets Vinare 2016

Igår samlades hela branschen av vinimportörer på The Winery Hotel i Solna för att, med en viss förväntan får man anta, fröjda sig åt Allt om Vins årliga prisutdelningsgala: Årets Vinare. Guld, silver och brons fördelades i ett dussin olika kategorier, från bästa Champagne till dito ekovin.

Guld bland Årets Vinare förärades:

Årets Mousserande: Ferrari Brut (nr 7721/155 kr) *
Årets Champagne: Louis Roederer Brut Premier (7602/409 kr) *
Årets Vita: 2015 Alvarinho Contacto (Mendes) (6707/119 kr) *
Årets Röda: 2010 Brunello di Montalcino (Col d’Orcia) (12357/279 kr)
Årets Rosé: 2015 Les Lauzeraies Tavel (2724/109 kr)
Årets
Eko: 2014 Santa Duc Côtes du Rhône Les Vieilles Vignes (73018/116 kr)
Årets Vita Beställningsvin: 2012 Chablis Les Vénérables Vieilles Vignes (La Chablisienne) (84596/159 kr)
Årets Röda Beställningsvin: 2014 Réserve de la Condamine (Mont Tauch) (12804/74 kr)
Årets Vita Box: 2015 Brochet Facile Sauvignon Blanc (2267/229 kr) *
Årets Röda Box: 2014 Periquita Reserva (2560/249 kr)
Årets Vita Nykomling: 2015 Weingut Jurtschitsch Langenlois Grüner Veltliner (2699/119 kr)
Årets Röda Nykomling: 2013 Langhe Rosso (Marchesi di Barolo) (2399/99 kr)

(* Vinnande vinare även 2015)

Dessutom utsågs…

Quaffable Wines, alias Daniel Turpeinen, till Årets Importör

L’Enoteca i Malmö till Årets Vinbar

Erik Schneider & Frederich Rogmark. Vid miken: Mikael Mölstad

samt Weingut Leitz – Rieslingproducent från Rheingau, Tyskland – till Årets Vinhus.

 

Årets Vinare 2015 hittas här

Kolsvart öl i Kolskjulet

En iskall vinterkväll i november. Samling vid Ångbåtsbryggan på Strandvägen där ångslupen S/S Frithiof väntande ligger förtöjd. Ombord sprider den öppna, gamla ångmaskinen (anno 1897) både värme och trivsel. I glaset Mariestads alkoholfria Julebrygd, på gaffeln sotad öringsbuk. Vi stävar ut mot Saltsjön för en liten tur utefter Skeppsholmen, Gamla Stan och Söder innan vi når vårt mål och stiger i land på bryggan vid Kolskjulet på Kastellholmen…

Under tre somrar har Spendrups bryggmästare Richard Bengtsson givit sig iväg på en inspirationsresa, Den stora smakresan kallad. Denna upplevelse har härpå mynnat ut i en limiterad specialutgåva av Mariestads öl. De första expeditionerna gick till sjöss, längs Göta Kanal och västkusten och resulterade bland annat i Ekfatslagrad Imperial respektive Rökig Kustlager. Årets utflykt tog landvägen genom norrländska skogar, närmare bestämt på Inlandsbanan, härtill med ett av Sveriges äldsta (fungerande) ånglok (och vagnar). Med ånga, kol, den storslagna naturen och tidsepoken kring den forna rallarkulturen som inspirationskällor skapade Bengtsson där sin nya brygd: Mariestads Svart Inlandspilsner.

Mariestads Svart Inlandspilsner

Mariestads Svart Inlandspilsner heter den alltså, Richard Bengtssons version av Schwarzbier. Fast att kalla den pilsner är väl att tänja på nomenklaturen. En pilsner är ett ljust och humlekarakteristiskt lageröl. Denna underjästa, kolsvarta lageröl, får sin svärta – och brända toner – av den hårt rostade malten. Pilsner-, Münchner- och blackmalt. Humlesorterna är Magnum, Perle och Tettnanger. Det är ett gott öl med en ren och torr smakprofil.

I kväll lanserades således Mariestads Svart Inlandspilsner och det med en Beermaker’s Dinner. Vid de fyra tidigare Smakrese-lanseringarna var det krögaren Björn Frantzén som var Bengtssons samarbetspartner och ansvarig för matmatchningen till ölen. Denna gång är det Thomas Sjögren, Årets Kock 2015 tillika själv norrlänning, som gjorde bryggmästaren sällskap på tåget. Och följaktligen ansvarig för den förträffliga femrättersmeny – självfallet med samma geografiska ursprung – som beledsagade aftonens giv av Mariestads-öl.

Thomas Sjögrens meny till Mariestads Svart Inlandspilsner

Dukat som i en restaurangvagn

Måltiden inleddes med syrad hälleflundra med chili, citrus och puffad vetesurdeg. Till detta serverades ett syrligt veteöl med markanta toner av skumbanan. Godare med maten än utan. / Andra rätten bestod av gulbetor med lagrad matjessill, rostade vallmofrön och smör som matchades väl tillsammans med den smakrika Export – denna gång ofiltrerad, direkt från lagertankarna. Ett omedelbart tycke uppstod mellan dess markerade beska och matens sälta. / Råbiffen på älg med rostat bovete, syltade rovor och emulsion på lökblast – en mycket lyckad smakkombo av sött/syrligt! I glaset en fruktig Steambier (varmrökt lager på Summit-humle, utvecklingsbrygd). / Till huvudrätten, helstekt fjällripa med stekt jordärtskocka, fänkål, rostad vitlök och lakrits  serverades aftonens huvudattraktion: den aromatiska Svarta Inlandspilsnern. Förvånansvärt lätt och frisk, de brända tonerna till trots. / Middagen avrundades stilenligt med mjuk mandelkubb på smält choklad med varma hjortron och färskost. Sällskapet utgjordes av den smakrika (läs spritiga) Ostindien Strong Ale.

Att Thomas Sjögren såväl lagar god mat som att förmår att sätta goda smaker var denna måltid ett utomordentligt bevis på – Richard Bengtssons serie Mariestads-öl kunde inte ha matchats på ett bättre vis. Tack!

Inte bara öl & mat utan även kunskap vederfors under sittningen. Henrik Reuterdahl, trafikchef vid Sveriges Järnvägsmuseum, bjöd på en lärorik och spirituell historik om järnvägens genesis i Sverige.

P.S. Mat, människor och öl med rödstick… Mariestads vurm för röd belysning må vara stämningsskapande, men gör sig tyvärr inte alls på bild…

2 000 trinda flaskor à 75 cl produceras av Mariestads Svart Inlandspilsner, den femte utgåvan i Mariestads Bryggeris serie av limiterade ölsorter. 195 kr får man betala för en butelj inkluderande den trälåda den kommer förpackad i. Säljstart på Systembolaget den 1 december (beställningssortimentet)

 

Tidigare Mariestads-lanseringar inom serien Den stora smakresan här och här

IKEA visar PS 2017

För andra gången på en vecka är jag på besök i gamla Arkitekturskolans, nuvarande A houses, spartanska tält/annex mot Uggelviksgatan. Denna gång är det IKEA PS 2017 som ska förhandsvisas för pressen, den nionde PS-kollektionen sedan den första lanserades 1995. Ett 50-tal nya produkter skapade av inalles 17 (svenska och utländska) formgivare. Allt från pappersservetter och kuddplädar till sittmöbler och klädbetjänter. Ja, även påsar med fullkornsblandning, kryddmix och pulverdrycker ingår faktiskt i IKEA PS 2017!

ikea_ps_2017-3 | © LEX 2016

Några av mina gillanden: Thomas Sandells gracila sidobord/rullvagn i bok och lackat stål (799 kr), Iina Vuorivirtas unika vaser tillverkade av överblivet glas (99 kr) och självbevattningskruka i stengods och med metallstativ (249 kr), Gustav Carlbergs stapelbara lådor i återvunnet papper (599 kr/set om 5), Marcus Arvonens runda liggungstol (2995 kr) samt den runda, prickmönstrade mattan av Kate & Joel Booy (2995 kr).

ikea_ps_2017-4 | © LEX 2016

Tråkigt nog noteras även denna gång snarlika kopior av redan befintlig design – något som väl stora IKEA borde hålla sig för god för, kan man tycka…

Ola Wihlborgs bords/golvlampor – inte helt olika Foscarinis ”Binic”… Iina Vuorivirtas fina vaser är dock unika…

Presentationen inleddes för övrigt med en floskulös betraktelse av A houses konceptutvecklare(?) Jan Åman över den nybrutalistiska betongbyggnadens  ”demokratiska” arkitektur och affiniteten med IKEA:s ”nyskapande” PS 2017. Jaha.

Matta av Kate & Joel Booy
Matta av Kate & Joel Booy

Om något lockar ur IKEA PS 2017 så får man ge sig till tåls tills 3 februari, då kollektionen finns till försäljning.

En hälsosam frukost serverades till inredningsnyheterna
En hälsosam frukost serverades till inredningsnyheterna

LEX Pop-Up

error: Content is protected !!