En pendang till Ewa Stackelbergs fotogrammatiska färgfyrverkerier är Åke E:son Lindmans kemigram, som visades under en alltför kort period på Åmells Konsthandel ifjol.
Terra ignota
Åke E:son Lindman, till vardags en av landets mest kända fotografer av arkitektur, en dokumentärgenre där ett exakt återgivande av byggnaders och miljöers ytor, volymer, linjer och vinklar är a och o. Med bilderna i serien Terra ignota, okänt land på latin, framkallar han ett helt annat slag av terräng, helt skapad i mörkrummet med ljus och kemi. Ett mjukt laverat och nyansrikt, imaginärt landskap i sepia tryckt på gammalt fotopapper. Bilder som inte liknar något annat, förmedlande en sällsam känsla av en ålderdomlig atmosfär.
Att ströva omkring bland Åke E:son Lindmans outforskade territorier i Åmells halvt mörklagda rum var inget annat än en extraordinär skönhetsupplevelse! En anledning så god som någon till att de borde ges en ny och större exponering, tycker jag. Om inte på Åmells, kanske på Fotografiska?
För att föreviga sig själv poserandes i badrumsspegeln eller dagens bricklunch behöver man en kamera, exempelvis den i mobilen. Motivet fångas på ett ljuskänsligt medium, numera vanligen en bildsensor, fordom på en fotografisk film. Om man ingen kamera har till hands kan man ändå skapa fotografiska bilder med ljus, kemikalier och ting, fast då får man hålla sig i mörkrummet. Fotogram och kemigram är två sätt att få fram bilder på ett ljuskänsligt material som fotopapper utan att använda en kamera.
Vid ett kemigram exponeras och framkallas det ljuskänsliga fotopapperet i framkallningsvätska på samma gång, antingen genom att exempelvis använda en pensel och måla på pappret eller, som i exemplen längre ned, direkt bara sänka ned pappret i framkallare. Ett fotogram skapas i sin tur när olika föremål placeras direkt på fotopappret som belyses för att skapa färger och mönster för att sedan framkallas. Bilderna växer fram i dialog med slumpen, beroende på hur kemikalier och föremål reagerar på ljuset, något minnande om alkemi. Kemi- och fotogram är åldriga, ursprungliga och skäligen odigitala tekniker, som likväl används av entusiastiska fotografer än i dag.
En av dessa är Ewa Stackelberg, som är aktuell med en utställning med färgstarka fotogram på Fotografiska. Med material som jord, tistlar, lera, mossa och slaktavfall som hästhuvuden och tarmar har hon skapat sina brokiga, dekorativt abstrakta batikbilder i storformat.
Den snygga inramningen i samstämmig mörkrumssvart och med sittplatser mitt i rummen, har utformats av Ulla Kassius. Missa inte Maud Nycanders film som är en utmärkt introduktion till Ewa Stackelbergs utställning.
Stora, expressiva, abstrakta landskap med mycket och tjockt anlagd färg. Den brittisk-amerikanske konstnären Frank Bowlings skimrande verk i akryl på duk är ingalunda diskreta utan tar plats. En vacker och fantasieggande plats på Spritmuseums väggar.
Ton-i-ton
Engelsmannen William Turners romantiska landskapsmålningar möter den amerikanska 60-tals-expressionismen i Frank Bowlings målningar från 80-90-talen som visas på Spritmuseum. Ett mindre urval om ett tiotal verk, som är den första presentationen av konstnären i Skandinavien. Tack för det!
I väntan på tåget… som redan har gått. Utställningens titelmålning ”Traingone” (1996) i centrum.
Traingone, som är titeln på utställningen, har sitt ursprung i ett järnvägsstationsminne från Bowlings uppväxt i Brittiska Guyana tillika en hyllning till favoritmusikern, jazzsaxofonisten John Coltrane, Trane kallad.Detta är Spritmuseums andra separatutställning med de konstnärer som ingår i The Absolut Art Collection och som museet har till uppgift att förvalta. Den första var fransyskan Béatrice Cussol.
Frank Bowling –Traingone på Spritmuseum t.o.m. 5 april.
Ett av de första – och välkomna – vårtecknen brukar vara att Vårsalongen på Liljevalchs öppnar i slutet av januari. När den sedan stänger ett par månader senare brukar – i bästa fall – våren ha hunnit i kapp. I år var ju våren extra tidig och nu är det också bara en vecka kvar innan Salongen slår igen för denna gång.
Två verk med frigolit som gemensam nämnare: Simon Anunds ”Fragile”, en stad av 430 betongskulpturer gjutet av kasserade förpackningar. Din för 430′ kr. Tungt. / Niki Lindroth von Bahrs ”Ghost Cat” får du för 18′. Lätt.Metalliskt: Elisabeth Perssons häftiga bilskrotskonst ”Recycled Sfär 1&2” (6 500 resp. 5′) / Ossian Gustavssons vertikala stålskulptur kostar 35′ kr / Nycklar gjutna i tenn som överfallskydd – en påminnelse om kvinnors utsatthet. Anna Bergmark Lodins ”Amoliri” har ett styckepris på 3′ kr.
Trähantverk x 2: Bakom kvinnan i hatten, Fredrik Anderssons bord #Au 79″ (50′) / Medan paret ägnar sin uppmärksamhet åt Thomas Temptes fina intarisatavla ”Lejonet från Münster”. 104′ kr kostar den.Världen är upp-och-ned, särskilt generalers huvuden, menar Charlotte Sachs med sina akrylmålningar ”För fäderneslandet”. 8′ per skalle.Simon Anunds ”Fragile” / Erik Söderholms fyra akvareller, ca 22′-/st. / Josefin Lindskogs blyertstriptyk ”Selfie”, styckepris 10′ / För 45′ kr blir man ägare till Bengt Jahnsson-Wennbergs kul perspektivvridna oljemålning ”Ödehuset”
Att bilder säger mer än ord är väl Vårsalongen ett bra bevis på. Den låter sig knappast beskrivas, annat än möjligtvis med smörgåsbordsklichén, i sitt mångskiftande utbud av material, teknik, uttryck och kvalitet jämte åldrar och ambitioner hos utställarna…
Bänkade ben: Marie Eklunds. 27′ kr för dem allaJoel Danielssons skulptur ”Portal”, skapad av gamla lastpallar. Köp den för 50′ kr / Henrik Eriksson målar hus: ”California Beach Houses” med vattenfärg (à 4 500) och hans 12 tidigare bostäder i olja (36′ kr)Nina Lindgren och hennes spektakulära kartongskulptur ”Floating City”. 45′ kr vill hon ha för den (konstnären själv ingår ej)Anders Edsbergers grafitteckningar t.v. ca 3′-/st. / Ingela Sand Arenanders underfundiga hundbilder i blyerts t.h. Även dessa betingar 3′ kr vardera.Stefan Bennedahls skulpturgrupp ”Kung Ubus hov” är onekligen iögonenfallande. Stengods, trä och tyg. 75′ kr. Konstnären själv med på ett hörn.
Om inte ord förmår beskriva Vårsalongen kan lite statistik åtminstone ge en ram: 2 335 personer kände sig kallade till att söka, 119 av dessa antogs av juryn och de visar sammanlagt 230 verk.
Alla är till salu, från 500 kr (en 3 min:s-video) till 600 000 (en gigantisk oljemålning). Entréavgiften är dock bara 10 kr.
Njuta Malin Erixons 12 min. långa animation ”But You Are a Dog” måste man bara göra!Ur Malin Erixons ”But You Are a Dog”Elektriska stolen? Joakim Allgulanders neonupplysta solstol ”Burned”. 45′ kr / Motsatsen t.h.: Vit och mjuk är Alena Törnbergs ulliga (ljud)skulptur ”Dimman” för 20′ kr. Swarovskikristaller inkluderade.
Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall t.o.m. 29 mars.
Marco Brambilla är en New York-baserad genreöverskridande konstnär med videon som medium. Hans komplexa collage har väckt mycket uppmärksamhet för sin visuella excess. I Stockholm har hans verk tidigare visats i grupputställningar på såväl Bonniers Konsthall som Kulturhuset. Nu presenterar McCabe Fine Art Brambillas första separatutställning i Sverige: installationen Apollo XVIII.
Apollo XVIII handlar om en imaginär resa till månen t.o.r. Brambilla väver samman arkivmaterial från verkliga NASA-rymdfärder med datorgenererade bilder. Ambitionen är att öppna för en omtolkning av människans relation till utforskningen av rymden i vår elektroniska tidsålder.
Under Stockholm Art Week (14–19 april) visas Apollo XVIII även offentligt på Stureplansskärmen. På Times Square i NYC kan man också se den i XXL-format.
Utställningarna kommer och går med hög frekvens på Fotografiska. Två storheter står härnäst på tur: nu på fredag Andres Serrano och veckan därpå är det Martin Parrs tur att fylla en av de stora salarna med sina fotografier. Det betyder att Herb Ritts hänger på sista veckan och har du ännu inte sett denne berömde fotografs bilder bör du skyndsamt ställa kosan mot Stadsgårdskajen, för det är en retrospektiv inte bör missas.
”Jag snubblade i princip in i fotografins värld. Jag köpte en liten kamera och åkte på semester och började fotografera mina vänner och jag gissar att jag hade ett öga för bild” har Herb Ritts förklarat sin framgång. Han hade emellertid inte bara en fallenhet för bildskapandet utan härtill en färdighet att få den han fotograferade att känna tillit och våga ”släppa till”. Ett imperativ för en god porträttfotograf, inte minst om man ska locka fram det personliga av kameraskadade celebriteter som skådespelare, artister och modeller.
Ritts verkade i gränslandet mellan mode, konst och reklam. De ikoniska porträtten på världsstjärnorna gjorde Ritts för magasin som Harper’s Bazaar, Vogue, Elle, Vanity Fair och Rolling Stone. Modefotona för Donna Karan, Calvin Klein, Versace och Giorgio Armani likaså. Liksom reklambilderna för kosmetikföretagen Chanel, Lancôme och Revlon. Alla finns de på Fotografiskas väggar. Ett hundratal utvalda verk, i sv/v, framtagna och auktoriserade av upphovsmannen, dvs. inga nya printar. Dock saknas hans likaledes stilbildande musikvideor för exempelvis Madonna, Michael Jackson, Jennifer Lopez och Chris Isaac tyvärr (vilka dock finns på Youtube).
Vid sidan av kändisporträtten var Ritts främsta utmärkande egenskap kroppsfixeringen, en besatthet i kroppens skönhet och kroppens rörelse i ljus. Erotik parad med en grafisk estetik. Statuariskt. Fast ändå är det inte lika formfulländat som i Mapplethorpes (homo)nakenstudier, tycker jag.
Titeln på utställningen, In Full Light, syftar på att nästan alla av de 105 bilderna är tagna i naturligt ljus, i det Kaliforniens dagsljuset. De få undantagen visar Ritts tillkortakommanden visavi blixtteknik. Men, de är som sagt få. Desto fler är de så välkända porträtten av Jack Nicholson, Sean Penn, Elizabeth Taylor m.fl. Här finns även den berömda gruppbilden med de fem nakna supermodellerna Stephanie Seymour, Cindy Crawford, Christy Turlington, Tatjana Patitz och Naomi Campbell.
Modeller ”i Ritts anda” och burgundiskt bubbel förnöjde förhandsvisningen…
Herb Ritts – In Full Light på Fotografiska t.o.m. 15 mars
Någon fotograf i vanlig mening är han knappast, Wolfgang Tillmans, utan han använder fotografi som konstnärligt medium. Fotografi med stor spännvidd, i allt från val av teknik i bildskapandet till motivval och slutlig presentation. När han i en omfattande retrospektiv ställdes ut på Moderna Museet för ett par år sedan samsades vardagsnära bilder föreställande människor och miljöer med rena abstraktioner. Från Berlins skitiga subkulturer till Hong Kongs välputsade skyskrapor, från jordbundna landskap till nattliga stjärnhimlar och in i mörkrummets kamerabefriade fotogram.
Det mest anslående med Tillmans utställning på Moderna var nog ändå hans rumsliga scenografi: en uppåt väggarna uppseendeväckande variation av format och storlek, hängningskomposition och sammanhang. Installationskonst!
Med motiveringen att ”Wolfgang Tillmans har etablerat sig som en av de mest originella och nyskapande konstnärerna i sin generation och driver ständigt det fotografiska mediet i nya riktningar” kungjorde Hasselbladstiftelsen idag att den 46-årige tyske fotokonstnären utsetts till 2015 års mottagare av det internationella priset i fotografi à 1 Mkr. Prisutdelningen äger rum i Göteborg i samband med att Hasselblad Center öppnar en utställning med Tillmans verk 1 december.
Ryggen av den idag nyprisade, vid pressvisningen på Moderna Museet, okt. 2012
För en månad sedan, under Designveckan, fick jag tillfälle att upptäcka och beundra det bosniska möbelsnickeriets Zanats snidade trähantverk. Ett helt annat slags formande i trä ägnar sig skulptören och performancekonstnären Julia Bondesson åt. I hennes händer skapas människoliknande ledade figurer. Hon hugger, skär och snidar fram sina marionetter, och likt dockmakaren Geppetto i Carlo Collodis saga om trädockan Pinocchio som börjar leva, ger hon dem också liv (i en öm, filmad performance).
”The Animal Spirit””Eternal Gestures” & ”Nevermind””The Young Poet””Väktare””Väktare”
Julia Bondessons små och stora träskulpturer, anatomiskt detaljrika och sårbart uttrycksfulla, sitter och ligger på golvet i Färgfabrikens stora sal. Eller flyger som en drake med röd cape under dess höga takvalv. Kreativt ljussatta i en suggestiv scenografi, i den mörka, väldiga lokalen – som måste sägas vara stans kanske häftigaste utställningsrum. En perfekt miljö för dessa trähumanoider som sätter fantasin i rörelse. En sagovärld att förundras över utan att näsan växer.
”Over My Head””Over My Head””Over My Head””Väktare””Eternal Gestures” & ”Nevermind””The Animal Spirit””The Young Poet””The Young Poet”
Julia Bondesson, född 1983, och med examen från Kgl. Konsthögskolan, är mottagare av Beckers konstnärsstipendium2015. ”För hur hon med exakt lyhördhet väcker trä till liv och hur hon i detta utvecklat en unik kombination av skulptur, stillad rörelse, performance, film och dans”, som juryn motiverar det. Förutom 150 000 kr fick Julia Bondesson också denna separatutställning på Färgfabriken.
Kontnärsstipendiaten själv bakom sin Väktare
Julia Bondesson– Training Camp for the Animal Spirit på Färgfabriken t.o.m. 8 mars.
2014-års stipendiatutställning med David Molander såg ut så här.
2013-års stipendiatutställning med Sara Möller såg ut så här.
De flesta av alla de produktnyheter som presenterades under Möbelmässan/Designveckan fanns bara att beskåda under dessa dagar. Småningom finns förstås det mesta i en inredningsbutik/sajt nära dig.
Tre av de designutställningar som då öppnade är emellertid ännu tillgängliga…
1950-talet: Ett dukat bord i ett modernistiskt hemI 50-talsrummet hänger den nya taklampan Serpentine, formgiven av designern Oscar Lind (11 000 kr)
Svenskt Tenn på Strandvägen producerar snygga utställningar i sitt galleri. Under Stockholm Design Week bjuder man in internationella storheter att stå för inredningen: ifjol det italienska designföretaget Fornasetti och året dessförinnan, den cypriotiske formgivaren Michael Anastassiades. Så det fanns förväntningar på vem som skulle få den äran i år… Uppdraget gick – något överraskande – till den brittiska scenografen Maria Djurkovic, som skapat de visuella miljöerna i filmer som Mamma Mia!, Tinker Tailor Soldier Spy, The Hours och den bioaktuella The Imitation Game.
En av Maria Djurkovics specialiteter är att återskapa tidstypiska inredningar. Med utgångspunkt i textilier och med möbler och föremål från Svenskt Tenn har hon skapat tre rum som minner om filmscener från 1930-, 50- och 80-talen, i utställningen Three Decades.
Three Decades – Scenographies by Maria Djurkovic på Svenskt Tenn t.o.m. 29 mars (gratis).
Frukost i Tesalongen
…
Subjektiviteter – utvald design
Nationalmuseum, Sveriges största museum, har utöver sin väldiga samling av måleri, skulptur och konst även en betydande mängd konsthantverks- och designföremål i sina magasin. Flertalet av dessa visas sällan fram. Nu finns emellertid en liten men dock del av dessa tillfälligt utställda i Kulturhuset Stadsteatern.
Exempel ur Monica Försters produktion
24 svenska formgivare har fått plocka ut varsitt favoritobjekt ur museets designsamling medan museets intendenter i sin tur har valt ut några föremål ur formgivarens egen produktion. Inalles ett hundratal tingestar, från senaste nytt till äldre designskatter; allt propert presenterat i det ljusa, luftiga galleriet under rubriken Subjektiviteter.
2 x Orrefors: Edward Halds ”Himmelsglob” (1930) / Lena Bergströms ”Planets” (2001-2015)Lena Bergström själv mellan sina Planeter
Huruvida urvalet av medverkande formgivare är den optimla speglingen av landets bästa samtidsdesign kan ju diskuteras. Det faktum att Nationalmuseum luftar sin designsamling under Stockholm Design Week är ändå gott.
Anna Kraitz står vid sin cykelpollare ”Fogdarp” / Anton Alvarez sitter i sin ”Thread Wrapping Machine Chair”
Anmärkningsvärt är det dock att det kostar 100 kr att se den! Och då är Nationalmuseums utställning ändå sponsrad av ett stort bilföretag. Entréavgiften till Kulturhusets egna utställningar är 40 kr.
Vasen ”Blow Away” (för Moooi) och ”Surface Tension Lamp”, en LED-lampa med en efemär skärm av såpa. Två exempel på Fronts smarta, innovativa konceptdesign. Favoriter!
Subjektiviteter– utvald design på Nationalmuseum @ Kulturhuset Stadsteatern t.o.m. 22 mars (100 kr).
…
Ung Svensk Form på ArkDes
Charlie Styrbjörns stilfulla ”Ladder” i böjträ (för Thonet) / Ida Petterssons optiska textil ”Popup” / Anneli Tegelbergs färgstarka mattor ”Do your practice and all is coming”
Efter att ha visats på Möbelmässan (Greenhouse) går utställningen Ung Svensk Form på turné och första stoppet är ArkDes på Skeppsholmen. Årets juryutvalda 22 bidrag inom möbler, textil, mode, konsthantverk, produktdesign med mera har stuvats in i den tråkiga delen av museibyggnaden där just inget som visas görs rättvisa…
Modebidragen står Erik Bjerkesjö (herr/skor) resp. Isabell Yalda Hellysaz (dam) för. Bra val!
Ung Svensk Form är stiftelsen Svensk Forms nationella designutmärkelse för unga (≤ 36 år) formgivare.
Entréavgiften till ArkDes är 80 kr – vilket denna utställning knappast är värd. Det är däremot arkitekturfotoutställningen Constructing Worlds. Den visas i den stora salen och då kan du ju passa på att se Ung Svensk Form ”på köpet”.
