Den svenska skjorttillverkaren Eton tar ett nytt modegrepp och har skapat en liten kollektion i samarbete med den brittiske konstnären John Clark.
Kollektionen består av två skjortmodeller i lätt flanell. Den ena är svartvitmönstrad och baseras på Clarks målning Veil. Den andra är ljusblå och har Clarks Everyone Works Hard tryckt på ryggen. Bilden föreställer en fallande affärsman. Till Veil-skjortan finns en handfull accessoarer som slips, scarf och näsduk. Skjortorna kostar 1 595 kr.
Sebastian Dollinger i hatt, John Clark utan
Skjortkonsten lanserades ståndsmässigt i går av Etons designchef Sebastian Dollinger och John Clark med ett konst-möter-mode(mingel) i Konstnärshusets stora galleri. Ramen utgjordes av en utställning med Clarks bilder, The Sleep of Reason (£1296-£5760).
Lanseringen/utställningen fortsätter härnäst till New York och London.
Den engelske konceptkonstnären och fixstjärnan Damien Hirst strör inte bara diamanter på kranier med en prislapp på en miljard. Han uppskattar även djur och insekter, exempelvis fjärilar, som tar avsevärd plats i hans konst. Mängder av döda fjärilar är också vad Hirst har med sig när han för första gången presenteras med en separatutställning i Sverige.
Utställningen på McCabe Fine Art, som galleristen, Paul McCabe, själv entusiastiskt introducerar ovan, visar ett urval ur Damien Hirsts serie The Psalms från 2008. Kalejdoskopiska bilder, runda och kvadratiska, har skapats av fjärilsvingar. Dessa har fogats samman i olika färgställningar och fantasirika formationer som tillsammans bildar invecklade, symmetriska mönster, liknande rosettfönster och mosaiker i medeltida kyrkor.
Inspirationen till denna serie, The Psalms, har konstnären hämtat från Psaltaren i Gamla Testamentet. Varje verk – inalles 150, d.v.s. lika många som antalet psalmer i Psaltaren – bär namnet av en psalm. (Nä, det saknas ingalunda Psaltaren och psalmer i detta stycke!)
Den sköra fjärilen, en symbol för livets alltför snabba fortskridande har transformerats här till ett vacker konstverk. Död och fastnaglad! Ars longa, vita brevis, i detta fall i en absurt bokstavlig mening…
Bloggen har, som väl framgått, gått i sommardvala. Dock inte i semestervila, vilket hade varit mer önskvärt. Nej, tystnaden beror tvärtom på jobb, mycket jobb, medan alla andra lögar sig på badstranden, åtminstone av alla inläggen på Facebook att döma… Att producera och programleda 80 timmars LEXsommar håller en sysselsatt, kan jag lova.
Ett par resor (med musikanknytning) har jag visserligen hunnit med. Samt en och annan kortare skärgårdsutflykt. I helgen blev det exempelvis en liten tur till Hålludden på Värmdö och Artipelag. Sommarens stora temautställning heter Ingen människa är en ö – konstnärliga strandhugg i Stockholms skärgård.
En skärgårdsutställning i skärgårdens ljusaste och luftigaste (av Johan Nyrén ritade) konsthall med skärgårdsnaturen synlig genom fönsterväggarna känns ju som ett axiom.
Den bärande – och publiktillvända – idén är att visa ett drygt århundrade i bilder som i någon mån kan kopplas till Stockholms skärgård. 26 konstnärer medverkar, från generationen vid det förra sekelskiftets nationalromantiska måleri som Prins Eugen, Anders Zorn, Bruno Liljefors och August Strindberg via Evert Lundquist till några av dagens etablerade konstnärer, som Jan Håfström och LG Lundberg. Gillar Lundberg! Fem konstnärer har också bjudits in för att göra platsspecifika installationer som knyter an till den omgivande naturen (Ebba Bolins flytande öra i Baggensfjärden och Marcus Eeks glasbild i blått i entréhallen bland andra)
Prins Eugen: Molnet (replik)August Strindberg: ”Vita Märrn IV”, 1901, ”Strandparti, Kymmendö II”, 1873, ”Mysingen”, 1892Bruno Liljefors: ”Morgonstämning vid havet”, 1896J.A.G. Acke: Soluppgång & Skymning, 1906J.A.G Acke ”Östrasalt”, 1906Vägg med Evert Lundqvist och Ebba ReutercronaLG Lundberg: ”Från Stockholms skärgård 1-45”, 1993-2014LG Lundberg: ”Sundet”, 2008 / ”Höst”, 1996Fotografier av Prins EugenI förgrunden Jan Håfström ”Das Eismeer”, 2014 / Markus Eek akrylglas ”Meeter” ,2014Ebba Bolin: ”Entendre”, 2014
Vad Ernst Billgrens nya svit Mötet har här att hänga kan man dock undra? Dess anknytning till skärgården är bara skrattretande långsökt…
Ernst Billgren ”Möte”, 2014
Konsthallen nöjer sig tydligen inte med att publiken bara ska få gå omkring och förbehållslöst njuta av allt vackert ljusmåleri. Nej, den – ansträngda! – ambitionen är även: ”… med konstens hjälp från slutet av 1800-talet och fram till idag problematisera bilden av skärgården med utgångspunkt i begrepp som klass, kön, identitet”. Jaså, jaha, nähä…
Efter all skärgårdskonst, lite lunch och en promenad…
Jag hann dessvärre inte skriva om galleriernas sista-före-sommaren-utställningar och nu är de stängda. Fast, eftersom jag ändå tittade förbi några av dem när det begav sig så…
Hanna Ljungh ”Specimen”. Tavlan i bakgrunden: Johan Nobell ”Fool Soldier”
Innan AnneElle stängde för sommaren bjöd galleriet på nedre Östermalm in till en Sommar Show. Under endast en kväll visades verk av några av galleriets konstnärer. Bland dem Hans Jörgen Johansens fascinerande, fotografiska makrolandskap, Ingens land, och Hanna Ljunghs kolonninstallation med geologiska skikt, Specimen.
…
Till galleridistriktet på och runt Hudiksvallsgatan! Galerie Nordenhake visade en grupputställning kallad Duck Soup. Tvenne målande amerikaner, Math Bass och Paul Cowan och en isländsk videokonstnär, Egill Sæbjörnsson, delar rummen. En av väggarna hade parfymerats med bergamottolja (tänkt Earl Grey-te), en annan pryddes av fiskedrag textilcanvasen (tänk flanellograf). På en tredje vägg projicerades ett loopat Pongliknande spel med xylofon. Duck Soup, som sagt.
Egill Sæbjörnsson ”Stálhillur II”
…
Hos Christian Larsen ställde Anders Krisár bland annat ut sina avskalade och avkönade människoskulpturer. Itukluvna skyltdockor, som håller sin andra hälft i handen. En splittring som söker återförening? Fantasin kittlas och får en att fundera. Flesh Mirror kallades Krisárs spännande utställning.
…
Martin Jacobson har målat träd i starka färger. Psykedeliskt inverterade landskap i olja och vattenfärg växte på Andréhn-Schiptjenkos vita väggar.
…
På Andersson/Sandström visade danskan Anette H Flensburg sina rum av – tomrum. Långa korridorer kantade med stora pappersflak längs väggarna och infallande sidoljus utgör det återkommande motivet. Perfektionistiskt interiörmåleri, som skulle vunnit på större variation; bilderna har för mycket av samma utryck. The light, the wind, the paper hette utställningen.
…
Från det största galleriet till ett av de mindre: S.P.G visade en grupputställning om tre, Crumbling Moments. Det som (snudd på bokstavligen) fångade mitt öga var det mörklagda rummet, där Oscar Furbacken exponerade sina mikrovärldar – en naturens motståndskamp i urbana miljöer. Genom att titta in i en spricka i betongen upptäcker man långt därinnanför ett upplyst, underjordiskt landskap. ”Som om vi skådade evigheten genom en tunn springa”. Fint.
…
Sista stoppet blev på något så ovanligt som ett konstnärsdrivet pop-up-galleri: 6T, som endast existerar sex timmar åt gången. I en sliten, utrymd jättelokal på Gävlegatan visade denna gång dussinet fotografer/fotokonstnärer sina stillbilder, filmer och installationer. Ett spännande koncept med litet av ”Berlin-känsla”, som lockade en hel del besökare till en blandad utställningskompott.
Mot slutet av augusti öppnar gallerierna igen. Till dess kan man med fördel besöka muséernas och konsthallarnas sommarutställningar… Dem ämnar jag att återkomma till.
Flertalet av gallerierna, åtminstone de som jag regelbundet brukar besöka, har sommarstängt. Ett undantag är Lars Bohman som just öppnat en utställning med Evert Lundquist (1904-94). En expressionistisk konstnär känd inte minst för sitt typiska pastosa måleri – alltså tjocka, och då menar jag tjocka! – lager av färg med upplösta linjer och former. Många motiv är tidlösa och vardagliga: en handduk, en yxa, en kruka… Abstraktion och figuration smälter samman i skulpterade, skimrande färgmassor. Visst, alla Lundqvists målningar skimrar förvisso inte, men somliga gör det med besked!
Evert Lundquists verk förekommer frekvent på de stora kvalitetsauktionerna. Kul att se några mindre exponerade! På Lars Bohman hänger ett 30-tal målningar, från ett konstnärskap som utvecklades under 50 år. Flertalet av bilderna finns i privat ägo, varav en tredjedel är till salu. Priserna rör sig från en kvarts till tre fjärdedels… miljon kr. Man kan konstatera att Lundquist verkar ha brytt sig mindre om sin konsts beständighet; några målningar är i minst sagt sämre kondition, med så djupa krackeleringar att lättaste beröring skulle kunna få färgkakan att lossna från duken…
Evert Lundquist – Det femte elementet, t.o.m. 27 juli
… och nyfiket lyfta på det översta skiktet för att se vad som döljs bakom.
Det gör Sanna Kumpulainens tre grafiska tryck (träsnitt) The Beginnings I-III. Lager på lager av semitransparent japanskt washi-papper som låter anletena växa fram ur väggen. Bilder som även lockar till handpåläggning…
Sanna Kumpulainen är en av Bildkonstakademin i Helsingfors första-års Mastersstudenter som ställer ut på Fotografins Hus, på Skeppsholmen. Blandade tekniker, stora rumsliga installationer. Allt det du kan föreställa dig är sant är titeln på utställningen, som visas t.o.m. 8 juni.
Att man kan äta (gott & grillat) på Fotografiska framgick med all önskvärdhet av föregående inlägg. Om man dessutom gör det nu i veckan så måste jag bara nämna utställningen som är inne på sin sista vecka och som inte bör missas: Roger Ballen’s Theater of the Absurd.
En surrealistiskt bisarr (bild)värld befolkad av udda och utsatta existenser, poserande i märkliga ställningar och med märkliga attribut och djur. En misär av samhällets utstötta gestaltad i svart(vit)a fotografier, tagna i Sydafrika. Fotografen Roger Ballens Beckettskt absurda teater väcker mycket känslor och många tankar, den frammanar olust, äckel men är även komisk – som en bild i en skrattspegel. Onekligen en högst egendomlig och märkvärdig upplevelse att bevittna.
Roger Ballen – Roger Ballen’s Theater of the Absurd på Fotografiska t.o.m. 7 juni
Den absurda teaterns regissör/scenograf/fotograf i egen person.
Som en ”konstnärernas konstnär” presenteras Karl Nordström när Prins EugensWaldemarsudde hänger upp ett femtiotal av hans målningar på sina väggar. Beteckningen röjer således att han aldrig vunnit någon större berömmelse bland kritiker och publik. Och det kan man kanske förstå ty hans många rätt storslagna natur- och havsmotiv är föga inställsamma på ett konventionellt naturromantiskt vis. Nordström skapar i stället kärvt syntetiska, psykedeliskt färgsprakande skymningsstämningar.
”Och havet! Aldrig har du sett något så koloristiskt! Det kunde nästa ta hjärtat ur bröstet på mig. I blekt, blekt solljus ett vaggande, glimrande grönfärgat vatten – där utöver en ljusviolett himmel och mellan båda ett djupviolett kustband med stänk av guld.”
Nordström prövade olika stilar och uttryck. Han influerades bland annat av japansk konst liksom av Gauguins måleri. Detta gör sig gällande i hans stora landskap i sammanhängande färgfält och i mättade nyanser, inte minst från trakterna kring Varberg och Tjörn.
I utställningen ingår också en längre filminstallation, Tag hjärtat ur bröstet på mig, av Staffan Redin. En gestaltning av den enstörige konstnären bland Bohus karga klippor, vågornas brus och vinande vind till en romantisk bakgrund av Beethoven och Schumann. (bilden högst upp)
Efter galleribesöken på Östermalm/City/Kungsholmen till galleriklustret runt Hudiksvallsgatan, Stockholm Gallery District. För att börja hos Christian Larsen där Charlotte Gyllenhammar ställer ut färgfoton på en brinnande kvinna samt ett par stora, vackra objekt i acrystal. En upp-och-nedvänd gestalt (Night Descend) samt dess pendang, en klockad kjol som döljer kroppen och huvudet (Night Ascend). Natt är rubriken på utställningen.
…
På Cecilia Hillström Gallery täcker svenskamerikanen Clay Ketters målningar och (bearbetade) fotografier väggarna. Dockhuscollage samsas med assamblage av vittrande byggnader och dess blottade struktur. Välkomponerade bilder av Urban Exploration. Scope, Not Scape kallas Ketters utställning.
Konstnären själv och hans konst
…
Ett annan slags blottade strukturer möter en hos Andréhn-Schiptjenko, där mexikanen José León Cerrillo byggt ett spänningsfält av rum i gallerirummet: geometriska rumskonturer att gå in och ut ur. Ur tomma intet uppstår en dynamik som får en att med trevande försiktighet ta steget från ett rum till ett annat, osäker på om väggen dem emellan verkligen bara är av luft. Eller är den kanske av glas? En statisk installation med kul lura-ögat-påverkan.
…
León Cerrillo är inte den ende mexikanske konstnären som ställer ut i huset. Det gör även hans landsman Iñaki Bonillas, på Nordenhake. Hans morfar var amatörfotograf och lämnade efter sig ett arkiv som Bonillas använder för sin konst, konst som hämtar sin tematik från bildens upplösning och försvinnande. Utställningen bär också titeln La Desaparición (Försvinnandet).
…
Tvärs över gården, till Galleri Andersson/Sandström, som denna gång hyser utställningen Until tomorrow doesn’t always come med Anneè Olofssons till synes ljusa, somrigt lockande storbildsfotografier samt 3D-utskriftsskulpturer.
Till synes idyllisk har utställningen en mörkare underton: människans ofrivilliga fångenskap och relation till livets slutskede. Man kan ju också nöja sig med att bara ta in atmosfären i de vackra rummen.
…
Runt hörnet och in på Gävlegatan hos Elastic visar Maria Hedlund sin, under många år, pågående dokumentation av allehanda föremål från sin personliga närmiljö, som hon fotar av. Många objektbilder blir det som rad efter rad täcker väggarna. Titeln på utställningen Om någon sorts kunskap ger förmodligen en idé om vad det hela handlar om…
Ännu en månad är snart passerad sedan min senaste gallerisväng och de aktuella utställningarna har snart gjort sitt. Det är brådis om du ska hinna se (mer än mina bilder!). Här en resumé av något av allt de sevärda (och mindre).
Första och härtill bästa besöket blir hos Lars Bohman Gallery, Karlav., där Lotta Hannerz ställer ut sina särpräglade, lekfulla för att inte säga absurdistiska, målningar och objekt, som paradoxalt nog landar i en slags vardagsrealism. En lekfullhet som även går igen i verkens vitsiga titlar. Underfundig konst som helt visst får en på riktigt gott humör! oblikt kallar Hannerz sin svårmistliga utställning.
…
En annan konstnär med en klart urskiljbar egen profil är Thomas Broomé. Detta genom hans ovanliga teknik att måla/teckna interiörer genom att låta objektens namn utgöra motivet. Ett minutiöst, geometriskt detaljarbete av tunna streck som bygger upp bilderna. Fängslande typografisk konst!
Med utgångspunkt i Sotheby’s auktion av Andy Warhols kvarlåtenskap 1988 har Bromée skapat sin utställning Pieces of Andy. Den finns i det inre rummet hos Galleri Magnus Karlsson. Parallellt visas 2014 – en aktuell utställning, med bland annat verk av Klara Kristalova (glaserad stengodsskulptur, nedan t.vä.) och Ulf Lundin (fotografi, nedan t.hö.).
…
Till galleriglesa Kungsholmen för nästa besök: Carl Kostyáls off-galleri Isbrytaren, tillsvidare inhyst i en stor, f.d. industrilokal på Igeldammsg. Amerikanskan Petra Cortright visar här flera av sina videoverk. Webbkamerabaserade självporträttsstudier i en mix av fantasifulla animationer, blommor, vågor och narcissistisk erotik. En märklig självbespeglande voyeurism med rötterna i Internets lo-fi-estetik och i Youtubes ”anda”.
…
Härnäst till galleriklustret runt Hudiksvallsgatan
