Gallerirunda januari I

En större skara konsttörstande trotsade den bitande vinterkylan när gallerierna i Stockholm Gallery District, d.v.s. kvarteren vid Vanadisplan, öppnade för den nya säsongen. Törstande uteslutande på konsten, tål att noteras, efter de omkringboendes klagomål på att galleribesökarna dricker utomhus i tidiga kvällen fått det obligatoriska vernissagevinet att sina…

Eva Hild/Galleri Andersson/Sandström

Eva_Hild-2 | © LEX 2016

Håligheter som lockar en till att nyfiket titta in… och ut…

Eva_Hild-1 | © LEX 2016Eva_Hild-3 | © LEX 2016

Slukhål heter skulptrisen Eva Hilds utställning av organiska kroppar i aluminium respektive stengods på Galleri Andersson/Sandström. Mjukt, lekfullt krumbuktande, abstrakta former som genom sina öppningar alstrar en rörelse mellan ett inre och yttre rum…

Eva_Hild-4 | © LEX 2016

…

Anna Camner/Christian Larsen Gallery

Anna_Camner-5 | © LEX 2016

Att skönheten kan vara skenbar blir man varse om när man tittar närmare på Anna Camners betagande vackra och detaljerade naturmålningar…

Anna_Camner-2 | © LEX 2016

Det är i detaljerna ormen kan anas. I det paradisiska skönjes förruttnelsen. Och vad är det som egentligen dväljs bland alla levande organismer? Camners bilder är ett avlägset men ändå tydligt eko från det nederländska vanitasmåleriet som påminner oss om förgängligheten.

Anna_Camner-4 | © LEX 2016Anna_Camner-1 | © LEX 2016

Dunkler Frühling, Mörk vår, heter Anna Camners mystiskt eggande utställning på Christian Larsen.

Anna_Camner-3 | © LEX 2016

…

Galerie Nordenhake

inleder året med en grupputställning, betitlad Background/Foreground…

Patricia Treib "Small cuff" t.v. / Ivan Seal "they gins after the compelled sermon" t.h.
Patricia Treib ”Small cuff” t.v. / Ivan Seal ”they gins after the compelled sermon” t.h.

Den bakomliggande idén kring urvalet är alltså bakgrund och förgrund jämte ”glidningen mellan abstraktion och figuration i en flat, grafisk estetik”… Jaså, jaha…

Obetitlad målning av Sam Windett t.v. / Evren Tekinoktays neonrelief "Bunny" t.h.
Obetitlad målning av Sam Windett t.v. / Evren Tekinoktays neonrelief ”Bunny” t.h.

…

Lieven Hendriks/Galleri Flach

Lieven_Hendriks-2 | © LEX 2016

Utskurna urnor och spruckna speglar är vad man kan se på Galleri Flachs väggar. Eller inte se! För det som vid en första anblick liknar verkligheten är egentligen inget annat än optiska illusioner.

Lieven_Hendriks-1 | © LEX 2016

Den som, något upprepande, gäckar betraktarens blick är den holländske konstnären Lieven Hendriks. Daybreak heter hans enahanda presentation.

…

Young In Hong/Cecilia Hillström Gallery

Young_In_Hong-3 | © LEX 2016

Textilkonst med politiska förtecken har flyttat in på Cecilia Hillström Gallery. Det är den koreanska konstnären Young In Hong som utifrån fotografier frihandsbroderat sina gobelänger på symaskin.

Young_In_Hong-1 | © LEX 2016

A Fire That Never Dies är namnet på Hongs utställning – vars vävnader gör sig bättre i verkligheten än tillplattade på bild.

Young_In_Hong-2 | © LEX 2016

…

Cajsa von Zeipel/Andréhn-Schiptjenko

Cajsa_von_Zeipel-1 | © LEX 2016

Cajsa von Zeipel har gjort sig känd för sina monumentala, långsmala, vita gipsskulpturer av tonårstjejer och unga kvinnor. En av dem stöttar Mood-gallerian i hörnet av Regerings- och Mäster Samuelsgatorna. I sina nya verk, Saturn Return, tar denna nu 32-åriga skulptris steget in i vuxenvärlden med allt vad detta innebär… En del har förändrats i livet. Även konsten har blivit mer ”vuxen”. Utmanande poser har tonats ner. Nya funderingar ruvar i gipset.

Cajsa_von_Zeipel-2 | © LEX 2016

Cajsa von Zeipels nya kvinnor möter man på Andréhn-Schiptjenko.

Utställningarna i Stockholm Gallery District pågår t.o.m. 20 feb.

…

PS. Kan inte undanhålla Ebba Matz ulliga, gulliga hundar Edgar, Albin, Johan, Constantin (2001) som vaktade kontoret hos Cecilia Hillström
PS. Kan inte undanhålla Ebba Matz ulliga, gulliga hundar Edgar, Albin, Johan, Constantin (2001) som vaktade kontoret hos Cecilia Hillström

Fashion här och där och everywhere

Idag inleds ännu en, eller för att vara exakt, två(!) parallella modeveckor i huvudstaden: Stockholm Fashion Week respektive Fashion Week Stockholm. Den svenska branschen presenterar sina kollektioner för kommande höst/vinter. Detta innebär för den intresserade – och inbjudna! – fashionistan (av bägge könen) mycket spring från en visningslokal till nästa samt, inte minst, ett evinnerligt upprepat köande, trängande och väntande för att slutligen i bästa fall få slå sig ned och mer eller mindre skymd bese några få minuter av catwalkande. Själv har jag ledsnat på den rutinen; för mycket tidsspillan och alldeles för lite action. Det känns dessutom något otidsenligt när visningarna nu för tiden live-streamas och där datorn erbjuder bekvämaste och bästa front row-vy, härtill med ofördröjlig möjlighet till både reprisering jämte detaljerade närbilder. Teknikens under! Även om jag visst kan sakna något av atmosfären av närvarons förväntan i luften.

Utopian_Bodies-2 | © LEX 2016

I stället för att slösa tid på ovanstående stafett kan man ju besöka Liljevalchs där den ambitiösa och påkostat extravaganta modeexposén Utopian Bodies visas sista veckan. Gör det! (Om du inte redan gjort det.) OBS! Oanständigt njutbart även för en måttligt klädroad.

Utopian_Bodies-4 | © LEX 2016

Vackraste rummet, Solidaritet, där väggarna blommar i träflis
Vackraste rummet, Solidaritet, där väggarna blommar i träflis

Utställningen Utopian Bodies tar fasta på modets inneboende kraft och möjligheter samt strävar även efter att sia om hur man klär sig i framtiden. Liljevalchs elva olika gallerier är inredda efter teman: Hållbarhet, Förändring, Teknologi, Hantverk & Form, Hantverk & Färg, Solidaritet, Motstånd & Samhälle, Motstånd & Skönhet, Minnen, Genusidentitet och Kärlek. De utställda plaggen och accessoarerna är i huvudsak från de senaste 25 åren. Vid sidan av alla inlånade objekt från några av världens främsta modeskapare har Liljevalchs specialbeställt kreationer från 16 svenska designers.

Utopian_Bodies-15 / © LEX 2016Utopian_Bodies-6 | © LEX 2016Utopian_Bodies-3 / © LEX 2016Utopian_Bodies-9 | © LEX 2016Utopian_Bodies-7 / © LEX 2016Utopian_Bodies-12 | © LEX 2016Utopian_Bodies-8 / © LEX 2015

Väggtexternas truismer kan man nog ha en och annan synpunkt på, men strunt i det – ge dig hän och låt ögonen förföras av all konstnärlig, kreativ fägring som här undfägnas. Vilket även inkluderar den (på platsbyggda) scenografin. Mode som konst och kulturyttring. Bara att applådera Liljevalchs samt Sofia Hedman & Serge Martynov, som kurerat utställningen!

Utopian_Bodies-11 | © LEX 2016

Utopian Bodies – Fashion looks forward på Liljevalchs konsthall t.o.m. 7 feb. (Sedan stängs Liljevalchs för om/tillbyggnad under något eller ett par år.)

Genom isen

Ljudet genom skrovet av hur fartyget banar sig genom det kompakta istäcket/sörjan där man ligger och försöker sova i sin hytt en tio meter ovanför vattenlinjen…

Finska Viken/Suomenlahti

… det tar jag med mig efter just den fullbordade Helsingforskryssningen med Viking Line M/S Mariella. Finlandsbåten som isbrytare (kändes det åtminstone som). Med kapuschongen neddragen dristade jag mig ut och upp på bryggdäck i dagningen för att riktigt fånga Finska vikens frusna Tarkovskijstämning…

Finska Viken/Suomenlahti

 

Divertissement ombord

När jag inte blickade ut över ishavet hängav jag mig åt kryssningspassagerarens älsklingssysselsättningar, d.v.s. att medelst mat och dryck, dans och karaoke samt taxfree fördriva tiden till ankomsten.

Maten på utresan, en trerättersmeny i à la carte-restaurangen Food Garden: Renfilé, karljohansvampsmaksatt blomkålspuré, lingonsirap / Helstekt oxfilé, rödvinssky, potatisfondant, haricots verts / Mangosorbet, jordgubbar, kokosmarshmallows med Floralis Moscatel Oro i glaset. Remy Martin avec:ade kaffet.

På återfärden var det Viking-buffén som gällde – en gedigen bukfyllare. Mina fat…

Ett par av drinkarna och somt av underhållningen ombord Viking Line M/S Mariella

Nåja, karaoken och dansen avnjöts passivt, fast en flaska eller två bar jag i alla fall i land…

Skumvin?!

 

 

Moi moi, Helsinki!

Baren är stängd
Aktervy av Helsinki

Fjolårets kryssning gick inte genom is utan genom öppet hav i halv storm…

Resemässan är målet

Det nya reseåret 2016 inleds för min del med en resa till en resemässa: Matka Nordic Travel Fair i Helsingfors, Nordeuropas största. Med 900 utställare från 90-talet länder från världens alla hörn är den som något av en jordenruntresa på en dag.

Matka, som firar 30 års-jubileum i år. Här knyter inte bara besöksnäringens olika aktörer affärskontakter utan mässan lockar även stora skaror av den reseintresserade allmänheten – bortåt 70 000 besökare väntas under de fyra mässdagarna på Messukeskus.

Matka_2016-3 / © LEX 2016

Här kan man drömma sig bort till nya exotiska destinationer som Kirgizistan och Tatarstan eller kanske hägrar en tur på pariserhjulet i Tjernobyl? Annars kan man ju jämföra ambitionen och storleken på montrarna, exempelvis Syd- resp. Nordkoreas, eller bara begapa de olika uttrycken av folklore, dekorativt konsthantverk, musik och dans som livar upp ett besök på Matka Nordic Travel Fair.

Matka_2016-4 / © LEX 2016

Eftersom resemässan TUR i Göteborg har kastat in badlakanet så äger Matka numera marknaden för resemässor i Norden. Ånyo måste jag även konstatera att med svenskan kommer man inte långt på Matka; utställningskatalogen och övrigt informationsmaterial är på finska (med minimal översättning till engelska) och flertalet av utställarna skakar oförstående på huvudet när man använder Suomis andra officiella språk…

Båtfärden till (och från) årets Matka Nordic Travel Fair 2016 kommer i nästa inlägg medan rapporten från Matka-besöket 2015 kan betraktas här.

Paul & Ivan – ett möte på väg(g)en

Paul Klee/Ivan Aguéli… En schweizare (med tyskt påbrå) och en svensk. Den förre nådde världsberömmelse, den senare åtnjuter en inhemsk ryktbarhet. Båda med varsin karaktäristiska, personliga stil. Klee var en utpräglad ateljékonstnär medan Aguélis landskap målades på plats ute i naturen. Klee (1879–1940) var enormt produktiv och tematiskt föränderlig, medan Aguéli (1869–1917) varierade i huvudsak samma tema och motiv. I verkliga livet möttes de aldrig men i Moderna Museets nya utställning, Klee/Aguéli, hänger de sida vid sida.

Paul Klee: Blick in die Ebene, 1932

Det framstår som en något sökt kombination; tvenne olika för att inte säga omaka konstnärer. Kan deras verk överhuvudtaget leva intill varandra? Ja, det visar sig att de kan – herrarna Klee och Aguéli trivs väl i varandras sällskap.

Ivan Aguéli

Ivan Aguéli

Aguélis ockratonade små landskap uppstod under inflytande av impressionismen och monterades ner till enkla former genom intryck från kubismen. Han sitter i öknen, men målar oaser – en hägring som ständigt ruvar där.

 

Paul Klee

Paul Klee

Paul Klee i sin tur experimenterar med färg- och form för att ständigt lösa upp gränsen mellan figurativt och abstrakt. Enkla tecken, födda ur hans fantasi, vibrerar på duk och papper och fortsätter väcka nya drömmar till liv.

Att dessa två väsensskilda konstnärliga temperament kan föras samman är en angenäm överraskning som bekräftas på Modernas väggar.

Paul Klee: Le Rouge et le Noir, 1938

 

Klee/Aguéli på Moderna Museet t.o.m. 24 april (fri entré)

Ólafurs synvillor

En fläkt som otyglat rör sig i knyckiga i cirklar ovanför huvudet är det första man möter när man stiger in genom glasdörrarna. Här finns också en 14 miljoner år gammal meteorit att ta på. I fonden – en jättelik ryamatta, som vid närmare titt visar sig vara en mossig gobeläng av renlav…

”Ventilator”, 1997 / glasklotet ”The Seeing Space”, 2015 / meteoriten ”Touch”, 2014 / ”Moss Wall, 1994

Ett halvt glasklot fastkilat i väggen vänder upp och ned på rummet på andra sidan, där ett jättelikt kalejdoskop hänger i taket. En diamantformad spegelvägg leder en vidare mot en genombruten lampboll som blommar i gult…

Det sexkantiga kalejdoskopet ”Your Compound Daylight”, 1998 / armaturen ”Who Is Afraid Yellow Flower Ball”, 2006 / den nyproducerade ”Less Ego Wall”, 2105

Sedan blir det svart; i ett kolmörkt rum skjuter en kaskad av blått vatten upp likt en gejser. Rörelsen fryses under ett ögonblick likt ett blixtfoto inför våra ögon. Åh!

3 x ”Big Bang Fountain”, 2014

I det svarta uppenbaras ännu ett glasklot i väggen, där man skådar in i ett egendomligt gult och kalt, omvänt rum där figurer tycks röra sig…

”Room For One Colour”, 1997

På väg dit väntar först en sällsam skönhetsupplevelse: en regnbågsskimrande dimridå av små vattendroppar. Beauty, en belyst perforerad vattenslang… Lika enkelt som sublimt!

En installation som är vad den heter: ”Beauty”, 1993

Från mörkret till ljuset och färgerna samt inte minst det skuggspel som vi besökarna reflekterar på väggarna. Som att befinna sig mitt i ett prisma…

”I Only See Things When They Move”, 2004
”I Only See Things When They Move”, 2004
Ólafur Elíasson i centrum av ”I Only See Things When They Move”, 2004
”I Only See Things When They Move”, 2004

När man sliter sig från detta brokigt lekfulla rum väntar en stor ”blomma”, bestående av 321 glassfärer som man kan spegla sig själv i, multipelt.

”Your Condensation”, 2013
detalj ur ”Your Condensation”, 2013

Härpå får man passa sig för att inte få en pisksnärt i nacken medan man vadar man genom sand innan man når det stora, senapsgula rummet, där alla förundras över hur konstig vår hud ser ut i detta märkliga, monofrekventa ljus.

Promenaden avrundas i en raffinerad labyrint av halvt genomskinliga väggar av plast i magenta, gult och cyan, men som tillsammans framkallar en betydligt större färgverkan.

”Seu Corpo Da Obra”, 2011

Geometri, optik, färg, rörelse… Konst, arkitektur, design… Den Berlinbaserade danske islänningen Ólafur Elíassons omfattande utställning Verklighetsmaskiner handlar om varseblivning; ”Seeing Yourself Seeing”, med konstnärens ord. Att förflytta vårt fokus från konstobjektet i sig till själva upplevelsen att se. Verken blir till ett maskineri som skapar nya verkligheter. En omväxlande räcka installationer av lekfullt infallsrik, lustfylld upptäckarglädje. Tom Tits Experiment möter Liseberg typ.

”Seu Corpo Da Obra”, 2011

Om du missat – nä, du skojar?! – denna storslagna iögonfallande (publik)succé, som sträcker ut sig över såväl Moderna Museet som in i ArkDes, och som inget annat är än ett oförskämt sant nöje, så stänger Olafur Eliassons Verklighetsmaskiner på söndag, den 17 jan.

Ólafur Elíasson – Verklighetsmannen

Konstminne IV: Hertha Hillfon

Hennes skulpturer står på Hötorget, i Filmstaden Råsunda och tunnelbanestationen Danderyds sjukhus, utanför Junibacken samt på många andra offentliga platser. I oktober 2013 avled keramikern Hertha Hillfon, 92 år gammal. Halvannat år senare presenterades hennes gedigna livsverk i en omfattande retrospektiv på Liljevalchs, där konstnärens hem och ateljé i Mälarhöjden återskapades i utställningssalarna på Djurgården.

I Liljevalchs många rum avspeglades olika sidor av Hillfons produktion: krukor, urnor, fat och bruksföremål för en vackrare vardag, stora pjäser i rödbrun terrakotta och svarta, gåtfulla skapelser med suggestiv kraft.

Hertha Hillfons skapande handlade aldrig om diskreta gester. Hon kämpade ständigt med leran som skulle modelleras och sen brännas. Verken kollapsade inte sällan under sin egen tyngd. Det var bara att börja om, göra rätt, limma ihop, aldrig ge upp… Motiven kom från den närmaste omgivningen. En brödlimpa, ett par byxor, en trädgårdsstol – allt var bra nog för att förevigas. Barn och barnbarn, nära och kära var hennes modeller. Herha Hillfon skulpterade även beställningsverk, exempelvis avporträtterades Astrid Lindgren i lera.

Mest kända, ja Hertha Hillfons signum, är de stiliserade solarna och ansiktena med karaktäristiska, fylliga läppar och stora ögon med blickar som fångar. Dessa masker återkom hon ständigt till och varierade i olika färger och format. De slutar aldrig att göra intryck på mig.

Hertha Hillfon visades på Liljevalchs under juni-aug.

Fågelperspektiv!

 

Konstminne III: Älskade blommor

I längtan efter prunkande, blommande ängar kan man alltid drömma sig bort i konsten, där blomstertemat är evigt. Detta tog Millesgården fasta på i somras då trädgården flyttade in i konsthallen genom den egenproducerade utställningen Älskade blommor. Den visade sig både vacker och spännande, trots det till synes banala innehållet, alltså variationen inom samma motivkrets.

Blomstertemat turnerades i 60 verk av 20 konstnärer och i skiftande tekniker; det blommade på fotografier, i videoverk, på klassiskt måleri som i sina format skiftade från minimalt till monumentalt samt på experimentella teckningar på papper. Det fanns till och med ett herbarium på en matta.

Maria Sibylla Merians bukett / Olga Milles resp. Ewa-Marie Rundquists vallmo (1890-t./2014) / Gunilla Lagerhem Ullbergs Herbarium-matta (2011) / Heikki Marilas Flowers (2011)

Hängningen var dynamisk och bjöd på tvära kast mellan holländskt 1600-tal, nordiskt sekelskifte, amerikanskt 1960-tal och svensk samtid bland annat. Blomsterspråket var internationellt; blommorna berättade om såväl lust som förgängligheten. Författaren och journalisten Karin Berglund bjöd på initierade tolkningar och avslöjade blommornas välgörande och giftigaste hemligheter.

Roger Andersson

I det varierande urvalet var det lätt att hitta några favoriter. Mina blev Roger Anderssons farliga växter målade med rost som har skrapats från gamla verktyg. På de stora pappersarken återskapade Andersson bolmört, opievallmo och solros bl.a. Det gemensamma för dem är att de ömsom används som läkemedel, ömsom som gift eller som ingredienser i samband med hemliga ritualer. I varje bild förenas den botaniska planschens exakthet med en konstnärlig frihet. Den rödbruna, suggestiva färgen och stora format sätter igång fantasin.

Heikki Marila

Apropå format går det knappt att missa Heikki Marilas maximala blomstermålningar som band utställningens olika delar samman. Med utgångspunkt i den holländska stillebentraditionen från 1600-talet målar Marila sina grandiosa buketter i tjock pålagd färg mot en mörk bakgrund, något som 2011 gav honom den nordiska konstvärldens största pris, Carnegie Art Award. Vackert, gåtfullt, symbolladdat…

Heikki Marila

Rosor, tulpaner, pioner, aklejor och liljor… Skira, sköra buketter – välkända växter blomstrande på nytt!

Gunilla Lagerhem Ullberg t.v. / Elsa Grünewald t.h.

Utställningens konstnärer: Ivan Aguéli, Roger Andersson, Dick Beer, Saara Ekström, Sven Erixson, Elsa Grünewald, Denise Grünstein, Agda Holst, Eugène Jansson, Gunilla Lagerhem Ullberg, Henning Malmström, Heikki Marila, Maria Sibylla Merian, Olga Milles, Emma Mulvad, Jenny Nyström, Ewa-Marie Rundquist, Theodor Schröder, Andy Warhol, Frans Ykens.

Ewa-Marie Rundquists pigmentprints i fonden

Älskade blommor visades på Millesgården under juni-aug.

LEX Pop-Up

error: Content is protected !!