En fläkt som otyglat rör sig i knyckiga i cirklar ovanför huvudet är det första man möter när man stiger in genom glasdörrarna. Här finns också en 14 miljoner år gammal meteorit att ta på. I fonden – en jättelik ryamatta, som vid närmare titt visar sig vara en mossig gobeläng av renlav…

Ett halvt glasklot fastkilat i väggen vänder upp och ned på rummet på andra sidan, där ett jättelikt kalejdoskop hänger i taket. En diamantformad spegelvägg leder en vidare mot en genombruten lampboll som blommar i gult…

Sedan blir det svart; i ett kolmörkt rum skjuter en kaskad av blått vatten upp likt en gejser. Rörelsen fryses under ett ögonblick likt ett blixtfoto inför våra ögon. Åh!

I det svarta uppenbaras ännu ett glasklot i väggen, där man skådar in i ett egendomligt gult och kalt, omvänt rum där figurer tycks röra sig…

På väg dit väntar först en sällsam skönhetsupplevelse: en regnbågsskimrande dimridå av små vattendroppar. Beauty, en belyst perforerad vattenslang… Lika enkelt som sublimt!

Från mörkret till ljuset och färgerna samt inte minst det skuggspel som vi besökarna reflekterar på väggarna. Som att befinna sig mitt i ett prisma…

När man sliter sig från detta brokigt lekfulla rum väntar en stor ”blomma”, bestående av 321 glassfärer som man kan spegla sig själv i, multipelt.

Härpå får man passa sig för att inte få en pisksnärt i nacken medan man vadar man genom sand innan man når det stora, senapsgula rummet, där alla förundras över hur konstig vår hud ser ut i detta märkliga, monofrekventa ljus.

Promenaden avrundas i en raffinerad labyrint av halvt genomskinliga väggar av plast i magenta, gult och cyan, men som tillsammans framkallar en betydligt större färgverkan.

Geometri, optik, färg, rörelse… Konst, arkitektur, design… Den Berlinbaserade danske islänningen Ólafur Elíassons omfattande utställning Verklighetsmaskiner handlar om varseblivning; ”Seeing Yourself Seeing”, med konstnärens ord. Att förflytta vårt fokus från konstobjektet i sig till själva upplevelsen att se. Verken blir till ett maskineri som skapar nya verkligheter. En omväxlande räcka installationer av lekfullt infallsrik, lustfylld upptäckarglädje. Tom Tits Experiment möter Liseberg typ.

Om du missat – nä, du skojar?! – denna storslagna iögonfallande (publik)succé, som sträcker ut sig över såväl Moderna Museet som in i ArkDes, och som inget annat är än ett oförskämt sant nöje, så stänger Olafur Eliassons Verklighetsmaskiner på söndag, den 17 jan.