Doften av popcorn är en riktig vill ha-trigger. Bums! Som snack, mellanmål eller i stället för mål. I med påsen i mikron, pipipip, inte bränna fingrarna på ångan, klart! Enkelt och snabbt och gott. Och fett. Och inte särskilt nyttigt faktiskt, rent av kanske hälsovådligt. Även om riskerna med den tillsatta smörsmaken (som inte är kärnad utan en syntetisk arom av diacetyl), med transfetter och påslimmets eventuella spridning in i popcornen troligen är överdrivna, åtminstone för normalpopparen.
Likväl, har du någonsin skådat innehållet i en påse mikropopcorn? Riv upp en så får du se…
Popcornen i pappersemballaget ligger där inbäddade i en fettklump av stelnad palmolja… Inte särskilt lockande, utan tvärtom rätt äckligt. Nej, popcorn poppas bäst traditionellt och naturligt, under lock i kastrull med olja eller smör. Trots risken för brända popcorn och kastrullbottnar. Samt disk. Men nya tider stundar nu i mitt majspoppande! Jag har nämligen just testat att mikra majskornen – fast inte de isterbegjutna förpreparerade utan den vanliga, ohöljda typen.
I med majskärnorna (med eller utan salt/olivolja) i den röd-orangea silikonbehållaren, locket på, full mikro i ca fyra minuter… och voilà!
Nypoppat ur och med PopCorn Maker, som denna enkla men självklara produktnyhet från spanska Lékué heter. En omistlighet för envar hängiven hemmapopcornist! (ca pris 299 kr, på SmartaSaker.se)
Tänk på en svensk öl och många tänker kanske Mariestads Export? En ljus lager som är en av Sveriges bäst säljande öl, år efter år. Länge var Export den enda som bar denna etikett, men under de senaste åren har Spendrups låtit sitt varumärke Mariestads få tillökning och idag finns Continental, Old Ox och Dunkel. Snart lanseras ännu en ny produkt i Mariestads-familjen…
Mariestads Ekfatslagrad Imperial
Öl som fått ligga till sig på ekfat för att få den typiska vaniljiga karaktären är en pågående bryggeritrend sedan några år. Nu hoppar Mariestads på tåget och lanserar Ekfatslagrad Imperial. Bryggd på pilsner-, melanoid- och karamellmalt och humlesorterna Fuggles, Perle och Saaz, som efter jäsning (till 8 %) och kort stopp i tankar lagrats 21 dagar på hårdrostade fat av svensk ek. Dessa tre veckor präglar (inte överraskande) resultatet på Mariestads Ekfatslagrad Imperial: en behaglig smak med mycket av ekfatstoner, avrundad med och en god beska.
Denna Ekfatslagrade Imperial är den andra given i Mariestads serie av limiterade ölsorter; den första utgåvan, Mariestads Kanalporter, släpptes i vintras. Totalt 1 800 flaskor om 75 cl produceras. Priset landar på 169 kr inklusive emballage i trä. Försäljningsstart på Systembolaget är 1 maj (i beställningssortimentet).
Fröet till Mariestads-nymodigheterna Porter och Imperial såddes när Spendrups bryggmästare Richard Bengtsson och krögaren Björn Frantzén genomförde en gemensam inspirationsexpedition längs Göta Kanal förra sommaren, Den storasmakresan, kallad. Det var också denna duo som stod som värdar när Mariestads Ekfatslagrad Imperial presenterades vid en middag på Frantzén-krogen The Flying Elks dunkla källarpub.
Björn Frantzéns meny till Mariestads Ekfatslagrad Imperial
Bryggmäster Bengtsson satt vid långbordets ända
Ostronet smakade inte mycket till ostron, vilket var helt i sin ordning emedan stjärnkocken faktiskt ogillar dess smak! Råbiffen var en njutning! Rossinin var en bastant historia, medan den avrundande glassportionen var av modell minimal. Fyra Bengtsson-bryggda öl som Frantzén, tillika Mariestads reklamprofil, matmatchat.
Till bords hade jag för övrigt exministern Leif Pagrotsky – måhända en blivande ”livsnjutare”, som Spendrups kallar sina ambassadörer för ölmärket Mariestad? Bland de tidigare finns Peter Stormare, Ernst Billgren, Per Morberg samt Titiyo, som även hon var en av gästerna vid denna angenäma lanseringstilldragelse.
Kommande lanseringar i Den storasmakresan här och här
Spritmuseums restaurang har ambitioner till kreativ matlagning och tilltalande uppläggningar. Knappa portioner, ofta gott, inte billigt. Bra (hantverks)ölsortiment, dogmatisk (natur)vinsdito.
På min tallrik denna gång: Bakad torsk, pumpapuré, sauterad spenat, pil-pil-sås (reducerad fiskfond, olivolja, citron) följt av Apelsin- och mandelkaka, themaräng.
Spritmuseums utställning Frank Bowling – Traingone som föregick lunchen
Den runda, lilla fårfärsfyllda pajen. Aberdeen Angus-biff. Cullen skink – den mjölkiga soppan på rökt kolja och potatis. Den vegetariska pytten rumbledethumps. Färskosten caboc. Det ljuvligt, smörmättade kexet shortbread. Desserten cranachan… Samt den traditionella nationalrätten, fårinälvspölsan haggis. Och så uisge beatha, livets vatten, som whiskyn så poetiskt karakteriseras… Bara för att nämna några av alla ät- och drickbarheter Made in Scotland.
2015 har proklamerats som Scotland’s Year of Food & Drink! För att uppmärksamma detta faktum bjöd den brittiske ambassadören Paul Johnston och hans hustru Nicola till en mottagning i sitt residens i Diplomatstaden.
Ingen skotsk atmosfär utan säckpipa! Så till tonerna av Scotland the Brave följde vi pipern mot den uppdukade supper-buffén med diverse skotska specialiteter, tillagade av Marcela Bohlin.
Min skotska tallrik. I glaset: Wildcat AleBlå hummer med saffranskokt fänkål, alger och citronsmör Lamm med koriander, vattenkrasse, röda vinbär, rårivna morötter och whiskysirap Skotska ägg Anka med sötpotatis och palsternackapuré, äppel- och whiskykompott Angus oxfilé med vitlökspotatis, morotspuré och portvinsgeléVackert och gott: Cranachan, whiskyindränkta och rostade havregryn, double cream (80%-ig grädde), färska hallon och en len honungsreduktion med whisky
Från det kulinariska till baren; efter provsmakningen av den skotska maten vidtog detsamma av Skottlands främsta adelsmärke: Scotch, whiskyn. Den tillreste whiskyambassadören Ronnie Berri, Keeper of the Quaich, hade tagit med sig ett lockande urval single malts från mindre och oberoende destillerier från Speyside, Highland samt öarna Mull och Islay i Inre Hebriderna. Från mild elegans till hela munnen full av tjära.
Min favorit i sällskapet blev den 10-åriga Ledaig, från Tobermory Distillery, Isle of Mull. Torkad frukt, mjukt rökig och lång kryddigt – med sälta och kraft (46,3%). Simply delightful! En av mången god anledning att äta och dricka sig igenom Skottland under 2015.
uttalas [led-chig]
Mer skotskt i glasen: Glayva / Innis & Gunn / Singleton / Benromach
Likörer med whisky som bas finns det flera av: den välkända skotten Drambuie, irländaren Irish Mist, kanadicken Fireball Cinnamon Whisky, amerikanerna Jack Daniel’s och Jim Beams honungssmaksatta. För att inte tala om alla de gräddiga Irish Cream-varianterna som exempelvis Baileys och Carolans.
Glayva
En av de mest kända och bäst säljande har dock saknats på den svenska marknaden tills helt nyligen då den skotska whiskylikören Glayva lanserades på Systembolaget av Whyte & Mackay. Detta destilleri producerar också blends under eget namn samt single malts som Dalmore och Jura. Maltwhiskies är även basen för Glayva vilken blandats med clementinsläktingen tangerin, mandel, en kryddblandning där kanel och kardemumma ingår, samt, inte minst, whiskylikörsmaksättaren nr ett: honung.
Receptet till Glayva skapades av whiskyhandelsmannen Ronald Morrison i Edinburgh 1947 och har varit oförändrat sedan dess. Glayva (eg. Gle Mhath) är gaeliska och betyder ”mycket god” (med modern brittisk stavning). Det sägs att Morrisons lagerarbetare utbrast dessa ord av gillande när de provsmakade den för första gången.
Tonic och fläder delar glas med Glayva / Nedkellys Ylva Isaksson håller i poängtavlanJames Steiner, Whyte & Mackays Nordenansvarige, lät bl.a. whiskylikören stiga sig åt huvudet
Vid den gemytliga provsmakningen, som jag bjudits till i samband med Sverigelanseringen, serverades Glayvan såväl ren som i cocktails samt i sorbetform. Som tilltugg serverades en ”streetfood”-meny, komponerad av Axel Ohlson från Kungsholmskrogen Sixten & Frans.
Vegetariska vårrullar med koriander och chilisoja / Mangosorbet med en skvätt Glayva / Bahn Mi, vietnamesisk ”baguette” fylld med marinerad fläskkarré, picklade grönsaker, koriander och chilimayo / Kaffe med en fudgepaj med Glayva ”on the rocks”
Hur smakar den då, Glayvan? Jo, simmigt söt med inslag av honung och citrus. Inte alls svårdrucken (32%).
Glayva on the Rocks
Världens bästa likör(?)… står det ju i rubriken. Det är nämligen så som Glayva marknadsförs efter att ha vunnit den årliga tävlingen The International Wine & Spirit Competition, IWSC, hela fem gånger, vilket är rekord. Well, fast det är nog trots allt en fråga om tycke och smak.
Rederiet Viking Line har skaffat sig en ny skipper! Denne står dock inte på bryggan och navigerar mellan grynnorna utan står i fartygets kök och rör om i grytorna. Hans namn är Michael Björklund och han är kock. Årets Kock härtill och inte mindre än två gånger dessutom, såväl i Finland (1997) som i Sverige (2000). Sedan tre år tillbaka driver denne 39-åring sin egen krog, Smakbyn, vid Kastelholms Slott på Åland. Inte bara en restaurang förresten, utan ett stort mat-, design- och hotellprojekt inkluderande en teater och ett snigelhus. Samt ett brännvinsbränneri, där bland annat äppliga fruktdestillat tillverkas.
Michael Björklund presenterar sin matfilosofi: relativt få rätter, renodlade smaker utan krångel, medvetna val av säsongens råvaror, de flesta hämtade från Ålands vatten, skogar och trädgårdar. Samt mycket grädde och smör. ”Det är det som byggt upp denna kropp”, som stjärnkocken muntert själv konstaterar.
Nu under våren tar stjärnkocken sin Smakbyn och flyttar ombord på Viking Lines fartyg. ”Rena nordiska smaker” och närproducerade råvaror är vad som står i centrum för Michael Björklunds gästspel: rotfrukter, sötvattensfiskar och vilt, allt från Åland förstås. För de stora Vikingfärjorna har han komponerat den specialmeny som jag nyligen hade nöjet att få smaka av.
En aptitretande, ”kramgod”, hummersoppa serverad i kaffekopp inledde måltiden…
Förrätten Inkokt sikmed picklad rödlök, sikrom, dillmajonnäs och krutonger är en vacker komposition. Serveras med Smakbyns eget äppelvin.
Tvenne huvudrätter att välja på: Smörstekt abborre med friterad havskräfta, äppelsmaksatt musselsås och potatisbakelse eller Örtstekt älgfilé med smörmixad timjanbuljong, rostade morötter och vitlöksdoftande potatispuré. Mörare älg får man leta efter, abborren äter jag gärna varje dag! Vinerna till: Sauvignon Blanc resp. Rioja.
Riojan hade vunnit på att dekanteras…
Att avrunda en god måltid med Crème brûlée är aldrig fel. Denna serveras med en glasburk Apelbrandsmaksatt äppelkompott och äppelsorbet. Bra partner i glaset, ett (fusk)Eiswein från Israel.
386 kr för trerättersmenyn är mycket och god mat för pengarna. Vinpaketet kostar 185 kr. Menyn serveras i Viking Lines à la carte-restauranger till april månads slut. I maj byts menyn till en Bubbelmeny, som även den bär Michael Björklunds signum, och där mousserande viner av olika ursprung ska matchas.
Att lakrits inte bara är godis utan även en ingrediens till att använda i matlagning ska årets lakritsfestivalkockar, Gunnar Frykfors och Douglas Spiik (Rent a Chef), ge prov på dels genom att hålla matlagningskurs och dels med den trerättersmeny med lakritsfokus de skapat (à 235 kr). En lakritsmeny jag hade tillfälle av att få provsmaka vid en middag i deras matstudio Foodlab…
Hummersoppa (med lakrits och krispig fänkål) / Citrongravad torsk (med komprimerad gurka och morot, skum på desamma, lakrits- och citrondressing, riven lakrits- och långpeppargelé och olika skott) / Chokladbakelse och lakritsmaräng, vit choklad- och kaffekrisp
Nu i helgen fylkas lakritsentusiaster i Annexet vid Ericsson Globe. Det är dags för Lakritsfestivalen, som under sina sju år har vuxit till att bli världens största lakritsfest. 10 000 besökare lockade den ifjol. Minst femtio nyanser av smaker i svart erbjuds under dessa två dagar av ohämmat lakritsbejakande.
Saker man kan ta sig för med lakrits under festivalen är att exempelvis prova den med öl respektive choklad, lära sig använda den i matlagning, skapa konst av den, delta i en hattworkshop med lakritsmodisten Marika Smith, kombinera den med erotik och låta sig masseras med den (utan erotik). Samt smaka, äta, smaka, äta förstås.
Lakritskonst för ögonen bjuds det också på i det lilla formatet av matkonstnären Pia Sjöholm, som modellerar med godis.
Den irländska skulptrisen Alannah Robins i sin tur gör en fullskalig skulptur i lakrits av sin lekfulla, lilla bronsstaty Reflex: ett par dockben och en kantarell i symbios. Inte mindre än 36 kg lakritsråvara går åt till repliken, vilken stabiliseras av ett järnskelett.
Den stora festivalnyheten för i år är dock mindre svart och mer glassig så att säga: premiären av den parallella Glassfestivalen! Där kan man bland annat smaka hantverksglass tillverkad på getmjölk respektive kokosmjölk samt mochis: färgglada, knubbiga, mjuka bollar av klibbig, seg rispasta med glassfyllning – en favorit! Ursprungligen från Japan, även om just dessa har tagit vägen från Hawaii. En glassinnovation som jag vågar sia kommer att bli lika trendig och populär som macarons, cupcakes och caneléer!
Carl Cederström bjöd på sina jättegoda saltlakrits- och chokladsåser / Bubbies mochiglass är inte bara såå söta att se på utan lika goda att sätta tänderna i / Gettergod Gelatos getmjölksglass – en ny bekantskap från Gbg
Glass och lakrits – två goda festivaler under samma tak sålunda. På pressvisningen där ivriga bloggare utgjorde flertalet bjöds det på lakritsbuffé, glassvarianter, vinprovning samt exempel på festivalens aktiviteter.
Entréavgiften är 135 kr/dag och gäller till både Lakrits- och Glassfestivalerna.
Lakritsfestivalens trerättersmeny avsmakades här!
Tidigare års Lakritsfestivalen hittas här!
Mer lakrits här och här!
Det kostar att bo i vår huvudstad… Häromdagen såldes 31 kvm i Vasastan för 4,6 Mkr. 148 000/kvm gör denna minitvåa till årets dyraste försålda objekt i Stockholm. Näst dyrast i år är en lägenhet på 84 kvm på nedre Östermalm vilken nyligen gick för 12,3 Mkr eller 146’ kr/kvm… Sett i detta sammanhang är ju knappt 104’ kr kvadraten rena fyndpriset! Multiplicera med 222 och du har utropspriset för det högklassiga objekt som jag bjöds in till att se i morse. En nyrenoverad och ljus, representativ hörnvåning, fyra trappor upp i hörnet Grev/Riddargatorna, ett stenkast från Strandvägen. Sex rum, varav tre i fil inklusive öppet kök, dubbla balkonger, skjutdörrar, stavparkett, väggfält, burspråk och spröjsade fönster bidrar till den stiliga sekelskifteskaraktären.
Att (inrednings)media bjuds in till lägenhetsvisning hör inte till vanligheterna. Anledningen till dagens invitation är att det är Svenskt Tenns inredningsateljé som stylat våningen på Grevgatan 9 inför försäljningen. Och detta med en eklektisk blandning av modernt och klassiskt, med föremål från såväl det egna sortimentet som NoEarlyBirds/Per Söderberg, Modernity, Cardoro och Moderna Samlare.
Priset för denna tjusiga våning är 23 Mkr – innan eventuell budstrid. Lägg på ytterligare tre och du får den inredd och klar med möbler, textilier, konst samt sängkläder. Tandborste får du hålla med själv, annars är det bara att flytta in i morgondag! Mäkleriet står Lagerlings för som visar lägenheten söndag 29 ds. För så vitt den inte redan då är såld förstås…
Balkongutsikt över Riddargatan. Skelar man åt höger ser man en glimt av Strandvägen – Stockholms bostadshögsäte. T.h. den (än så länge) tomma klädkammaren/walk-in closet:en.
Senare på kvällen anordnades ett cocktailparty i bostaden till salu på Grevgatan 9. De inbjudna bjöds på läckra kanapéer och cocktails signerade Adam & Albin Matstudio respektive Erlands Kafé.
Ostron med råriven tomat, pepparrotsjuice, koriander, ostronmajonnäs / Friterade fläsksvålar med Ibericoskinka, karljohansvampscrème, fänkålspollen / Potatiscrème, löjrom, gräddfil, ramslök. Skapade av Adam & Albin MatstudioNamnlös cocktail komponerad av Maximilian Karsbrink, Erlands Mat- & Cocktailbar: Två olika gin: Edinburgh Elderflower + Gunroom, Rooibos vanilj”te”, citronjuice, socker
Skulle 222 kvm för 23-26 miljoner ändå innebära en alltför spartansk bostad samtidigt som du har extra mycket cashflow liggande i madrassen i dessa minusräntetider finns möjligheten att shoppa loss på ett 485 kvm stort penthouse, under produktion på Linnégatan. Den tillhörande garageplatsen är rena klippet – den får du för 350 kr/månad. Lägg bara till 83 380 000 kr och kvarten är din!
Ta ett 40-centilitersglas, fyll det till bredden med öl. Häll upp det utefter glasets sida för undvikande av skumbildning: gästen har betalt för öl, inte för skummet… Typisk fatölsutskänkning på krogen, där traditionen bjuder att fylla glaset hela vägen upp för mesta möjliga volym och valuta för pengarna. Mycket mättande kolsyra får man också och skumkronan, ja den är ju bara en onödig dekoration, eller hur? En stor stark, ska vara stor och stark, mindre smak och ge mer berusning… Och gärna så billig som alkoholskatten bara tillåter.
I länder med lång och stoltare öltraditioner än vår häller man inte bara upp sin öl ur faten i ett svep, utan ger den tid att landa i glaset för att släppa loss smakämnena i ölet, vilket ger en avsevärt generösare dryckesupplevelse. Samt en fast, härlig skumkrona att tugga i sig. En (rätt upphälld) Guinness Stout får man vackert vänta på, likaså en belgisk specialöl. För att inte tala om en tysk eller tjeckisk välhumlad pils.
Invigning av nya Bar Central i City
Någon som till fullo behärskar tekniken att korrekt hälla upp en (tjeckisk) öl är Robert ”Boban” Rudinski, krögare på Bar Central, den populära krogen vid Nytorget. Restaurangen har i dagarna tagit sitt centraleuropeiska kök och förökat sig till city, närmare bestämt till Birger Jarlsg. 41 och f.d. Museets lokaler, som helt har ritats om av inredningsbyrån Uglycute. Inbjudande! Hundra sittplatser finns i den luftiga matsalen och i dess mitt tronar en bar eller snarare en skänk där ölhantverket står i fokus.
Boban och Janko – två tjeckölsauktoriteter vid tankovnan
Här kan man få sin Pilsner Urquell upphälld på inte färre än tre olika vis, för olika smaker och tillfällen:
Na Dvakrát (krispig). Det vanligaste sättet att servera pilsner i Tjeckien. Först hälls kroppen (själva ölen). 3,5 cm skumkrona adderas på slutet och hjälper till att hålla ölen krispigt.
Hladinka (len). Det traditionella sättet, där skumkronan hälls först och sedan fylls glaset gradvis från botten. Liknar till utseende Na Dvakrát, men är mjukare och rundare i smaken.
Mliko (mjölkig). Ett radikalt annorlunda sätt att servera pilsner; skumbaserad som ger en rund och krämig sötma och traditionellt avnjuts mot slutet av kvällen.
Pilsnern hälls i glas som håller fyra graders temperatur, precis som ölet. Och när glaset är tömt diskas och spolas det manuellt för att sedan ligga i en vask med fyragradigt vatten, i väntan på nästa påfyllning.
Sverigepremiär för Pilsner Urquell Tankovna
På Bar Central serveras Sveriges färskaste pilsner! Under bardisken döljer sig vårt lands första tankovna, en 500 liter stor tank fylld med opastöriserad Pilsner Urquell. Det nybryggda ölet från Plzen når sin slutdestination inom ett dygn och måste förbrukas inom tre veckor efter leverans och inom fem dagar efter första hällningen. Det är nog ingen större risk för att ölet åldras med tanke på hur god den är; fräscht, fylligt maltig med väl avrundade humletoner. En pilsälskares våta dröm!
