Känner du Prinsessan Panik, Kentucky Fried Chicken Heroine och Superbruden? Det gjorde inte jag förrän jag tittade in i sommarutställningen i Kulturhusets Galleri 3. Där bekantade jag mig konstnären med Kristina Abelli Elanders färgglada fantasivärld, befolkad av hennes olika alter egon.
”Alien works med vattenfall”, 2015
Glada färger men mindre glättiga till innehållet är Abelli Elanders måleri, skulpturer, klippdockor och seriestrippar. Här blandas relationsproblem, utseendefixering och kärlek(ens baksidor) till en galghumoristisk dystopi. Tänk Niki de Saint Phalle möter Marie-Louise Ekman. Det genomgående temat för Kristina Abelli Elanders feministiskt frejdiga bilder är de rådande köns(miss)förhållandena. Superbruden, som denna retrospektiva utställning som spänner över fyra decenniers konstnärskap heter, är en okynnig lek med det manliga superhjälteidealet. Sevärt!
”Prinsessan Panik”, 1980
Kristina Abelli Elander – Superbruden, Kulturhuset Stadsteatern t.o.m. 23 aug.
Glas är inte bara till för att hälla vin, öl och andra goda drycker i utan finns också till för ögat. Konstglas. Tänk vaser, ljusstakar och lampor, skålar och fat samt andra objekt. På Kulturhuset visar Nationalmuseum i sommar en turnerande utställning med glasföremål, Glass is Tomorrow, skapade på workshops i glashyttor över hela Europa. Ambitionen är att åskådliggöra glasets potential. Med nyskapande design utvecklas traditionella hantverkstekniker och på så sätt återuppfinns glaskonsten. Ett vällovligt EU-finansierat projekt blåser nytt liv i ett konsthantverk med gamla anor som har det svårt i vår tid när de klassiska hyttorna tvingas slå igen.
Bilderna t.h. visar glas från det franska glasbruket Saint-Just. Bla. den gröna XXL-dildon, formgiven av Gwladys Alonzo. Högst upp på sidan: Frida Fjellmans härligt glassiga kristallkrona “Chandelier de la Glace Pastel” .
Många glas visas, tätt uppställda på (lång)bord. Väl tätt, inte mycket utrymme för att se enskildheterna i mängden, vilket är synd. Än mer otillfredsställande är bristen på information; skyltar, som upplyser vem som formgivit de utställda föremålen eller vad som är tanken och bakgrunden till dessa, saknas.
Stockholmsglas
T.v: Fredrik Nielsens billackade ”Purple Pitcher” 2011 / Gunilla Kihlgrens massiva vas ”Öga II” (tillverkad hos Pino Signoretto, Murano/Venedig) väger 80 kg / T.h: Simon Klenells ”Bordsspegel” i försilvrat glas”Glaset vill inte lämna mig. Men det händer att jag vill lämna glaset” kallar Emsé Alexander sina tuffa boxningshandskar och -boll i diamantslipat glas!”Spy på alltihop” är titeln på Matilda Kästels karinstallation av glas, elektronik och slime (blåst av Simon Klenell och Reino Björk)De två kristallkronorna med LEDljus: den transparenta ”Bling Bling” och den lila ”Crown Jewels of Småland” är av Anna Berglund (Orrefors/Kosta)
Mer utrymme – jämte kortfattad info! – ges dessbättre åt objekten av de tio glasformgivare med Stockholms-anknytning som kompletterar Glass is Tomorrow. Stockholmsglas kallas denna skulpturala sidoutställning.
Flavie Aud heter formgivaren bakom det smaragdgröna, ugnsgjutna kaklet ”Submerged Pigments”
Glass is Tomorrow & Stockholmsglas, Nationalmuseum Design @Kulturhuset t.o.m. 23 aug. Entréavgift 80 kr.
Välkommen till ”Skuggvärlden”, ”Födelsen”, ”Döden” och ”Den verkliga världen” – fyra rum med målningar, installationer samt performance i form av ett pågående måleri av konstnären själv, iförd mask, inför ”öppen ridå”. Utställningen Ylva Ogland –Hon i fyra akter på Bonniers Konsthall är högst speciell, till såväl motivval som rummens utformning.
30 porträtt av en död heroinist, konstnärens far, och lika många bilder som visar hans missbrukarattiraljer. 30 stora – och bortvända! – självporträtt, där man skymtar en naken, knästående kvinna som ammar sitt nyfödda barn. Navelsträngen är ännu kvar. Ett återkommande motiv i utställningen år ett hål: en grottmynning? en tvättmaskin? ett sköte? (Blod)rött är den alltigenom utmärkande färgen, antingen på dukarna eller på väggarna. Ylva Oglands målningar är sekventiella: samma motiv upprepas med små förskjutningar och tillägg, likt en animation. Filmiskt, eller än mer, teatralt, för att inte säga teatraliskt med dess rituella inslag av födelse och död.
Likväl… Även om utställningens temat(a) är tydligt definierade finns det ändå något diffust över det hela. Bortsett från enskildheter, framför allt den djärva kvadraten med de bortvända stafflierna, ”födelsen”, framstår bilderna som rätt banala. För mig är det således svårt att beröras på djupet av Ylva Oglands mytologiserande och utlämnande konstnärskap.
Exopark heter den, den nya takterrassbaren på Sveavägen 44. 27 meter upp i det nyrenoverade gamla Skandia-/Thulehuset finns nu en cocktailbar/café/deli omgiven av en skulpturpark. Jämte ett unikt panorama över takåsarna över och bortom Stockholms centrala delar.
Thomas Häméns rörinstallation i förgrunden, S:t Johannes kyrktorn där bak
Det är (det konstanknutna) vodkamärket Absolut som i samarbete med Urban Deli öppnat en “Art Bar” på ett tak mitt i stan. Denna består dels av en installation i två delar av konstnären Thomas Hämén: ett rörformat “ljudbaserat konstbevattningssystem” som vindlar längs hela taket och en bardisk som har utformats med handskboxar. Härtill finns en skulpturpark curerad av Galleri Andersson/Sandström, med verk av konstnärerna Tony Cragg, Astrid Sylvan, Roland Persson, Cari Kavén, Wilhem Mundt och Mikael Richter. Den sistnämndes underfundiga vägmärkesslogans var de som fångade premiärbesökarnas mesta uppmärksamhet. Och munterhet. (All utställd konst är till salu).
Mikael Richters peppFågelmaten serveras med kärlek
The Art of the Bar is… Absolut!
Igår bjöds det till taklagsfest eller, mer korrekt, invigning och den staketomgärdade och sedumbevuxna terrassen var full av folk. Som fick vänta trekvart för att lösa in drinkbiljetten och sedan tog tilltugget, en chark/ost-bricka, slut… Alla njöt vi dock av den anslående utsikten och den sköna kvällssolen. Åtminstone till regnet kom… Fast den spektakulära regnbågen som följde utgjorde en god kompensation för vätan.
Utsikten! Värd ett eller fler (åter)besök.
”Se hur hela Uppland står i lågor, kvällssol brinner bortom Solna skog!”
Exopark/Absolut Art Bar håller öppet alla – regnfria! – dagar kl. 12-22, till september.
Sista veckan för en av vårens mest överraskande och roligaste utställningar: den indonesiske konstnären Heri Donos interaktiva installation Animachines på Färgfabriken. Knäppa och lekfulla skulpturer i korsbefruktning med maskiner och djur. Inget är stilla. Figurerna blinkar och rör sig när man trycker knapparna vid varje mekaniskt verk. Det låter också. Mycket! Allt är ljudsatt, utom det finurliga skuggspelet, wayang, i den stora salens fond. En galen, gränslös och fantasifull rijsttafel av olika uttryck och assemblage och där symboliken inte alltid är given för en fåkunnig om konstnärens och hans konsts politiska och kulturella sammanhang. På ytan ser allting ut som en lekfull kavalkad. I djupet döljer sig emellertid allvarliga undertoner med kritik av sociala orättvisor och det politiska kaoset som stundom präglar Indonesiens verklighet.
”Fermentation of Brain”
Utan att med västerländska glasögon kunna avläsa alla nyanser i Heri Donos imaginära värld kan man ändå inte motstå dess fascinerande kraft och förmågan att förnöja. Hans bildspråk tilltalar såväl vuxna som barn. Och inte minst de tekniknördar som försöker lista ut hur de underfundiga maskinerna får liv och kraft.
”Watching the Marginal People”
En annan roande sida av Heri Donos verk är dess mångtydiga titlar som ger tolkningar en humoristisk ram: Hopingtohearfromyousoon, Fermentation of Brain, Hjärnan på jäsning. De tre donosaurierna, Oxymoronia, självmotsägelse…
The Three Donosaurus”Oxymoronia” t.v. / ”Kereta Kencana Affandi” t.h.”Gamalan Goro-goro” t.v. / ”The Troops of Trojan Horse” t.h.”The Troops of Trojan Horse”
Utställningens titel, Animachines, är en sammansmältning av orden maskin och animism, som betyder en tro på att allting är besjälat. Detta är också ett vanligt betraktelsesätt i Heri Donos Indonesien. Hans konstverk tittar följaktligen lika mycket på publiken som vi på dem.
Bra där Färgfabriken (och Indonesiens ambassad) – mycket lyckat! Kort datum alltså, så missa inte denna unika ”happening” som utgör ett befriande annorlunda inslag på den svenska konstscenen. Animachines alltså.
Heri Dono –Animachines på Färgfabriken t.o.m. 28 juni
Osminkade porträtt på den (bioaktuella) Ingrid Bergman, poserande Greta Garbo, en avväpnande Marilyn Monroe, en karismatisk Maria Callas, den stilfulla Audrey Hepburn uppklädd till tänderna… Bilder på den brittiska aristokratin och kungligheter, som kröningsporträttet på Elizabeth II och andra berömdheter av alla dess slag: filmstjärnor och estradörer, konstnärer, författare och filosofer, poeter och politiker, modespersonligheter, såväl skapare- som bärare, förmögna trendsättare… Grace Kelly, Jean-Paul Sartre, Truman Capote, Twiggy, Cary Grant, Jacqueline Kennedy Onassis née Bouvier tillsammans med sin enligt fotografen själv ”oändligt vackrare syster” Lee, Hertigparet av Windsor, David Hockney, Elsa Schiaparelli, Julie Andrews, T.S. Eliot, Picasso, Coco Chanel, Winston Churchill, The Rolling Stones, Barbara Hutton… För att nämna bara några av de kändisporträtt som pryder Sven-Harrys konstmuseums väggar i sommar.
Sir Cecil Beaton
Audrey Hepburn som Eliza ur filmatiseringen av My Fair Lady (1956). Stylad och fotad av Sir Cecil.Det magnifika porträttet på Dame Edith Sitwell, brittisk poet och kritiker och den intagande MM, 30 år (1962 resp. 1956)En Maria Callas (1957) och två Julie Andrews (1959)Ingrid Bergman, 100 år i år. Här var hon 43. Och naturligt vacker.
Ett handplockat urval med fotografier på såväl bekanta som – kanske idag? – mindre kända celebriteter. Samlingen påminner i själva verket om ett halvt århundrade av ”Who’s Who bland the Rich and Famous”. Alla är de fångade av engelsmannen Cecil Beatons kamera. Sir Cecil (1904-1980), verksam från slutet på 1920-talet fram till 1970-talet var en av sin tids mest anlitade och stilbildande porträttörer. Hans namn kan räknas till samma skara mästerfotografer som Irving Penn, Richard Avedon och Yousuf Karsh. Beaton fotograferade alla som var av betydelse i kultur- och nöjesvärlden och blev bland annat berömd för sina uppdrag för Vogue och Vanity Fair.
”Soapsuds Group”-reproduktion i fonden – påklädda av Sir Cecil (1930)
En glimrande Paula Gellibrand (1928) t.v.
Hertigparet av Windsor i fönstret på Château de Candé (1937) / Sir Cecils favvo Greta Garbo (1946) / Johnny ”Tarzan” Weismuller (1932)
Ett utmärkande drag i Beatons arbetssätt var att han kunde gå hur långt som helst för att fånga en viss look. Hans modeller fick ligga ner, klättra i träd eller hänga i en stege för att han skulle kunna ta sina nyskapande fotografier. Tidigt i sin karriär använde han sig av fotomontage för att förmedla många olika uttryck på samma bildyta. Cecil Beaton hade en ovärderlig förmåga att locka fram hos varje person just de unika egenskaper som förvandlade hans modeller till stilikoner. Hans kamera såg betydligt mycket mer än det mänskliga ögat och kunde ge skönheten ett evigt liv. Många av hans porträtt är idealiserande. De krävde ibland en konstfull retuschering av modellens ansikte. Det grannlaga arbetet utfördes av en utbildad retuschör som visste hur man skulle betona ögon och läppar, släta ut rynkor och mjuka upp formerna enligt fotografens noggranna instruktioner.
Gwili Andrés skönhet tål att tittas på (1932) t.v.
Cecil Beaton arbetade också med scen- och kostymdesign, på Broadway och i film. Han erhöll bland annat två Oscars för filmmusikalerna Gigi och My Fair Lady.
Utställningen är producerad i samarbete med Sotheby´s, som sedan 1977 har förvaltat Beatons privata arkiv, The Cecil Beaton Studio Archive om 100 000 negativ, 9 000 original och 42 anteckningsböcker. Ett 70-tal av dessa bilder – de flesta original och några nya kopior – är Sven-Harrys urval. Varje bild beledsagas med en liten informativ presentation. Utmärkt! Berömmelserna vi möter får därmed ett sammanhang.
Det är en njutning att följa Cecil Beatons blick och inte minst få ta del av den veritabla modeexposé som hans kamera skapar. Utställningen fyller alla krav på det utlovade huvudtemat – societetsporträtt. Mersmak uppkommer dock i form av ett önskemål: det skulle vara spännande att få se Beatons berömda dokumentära fotografier som han på uppdrag av det brittiska informationsministeriet tog under andra världskriget. Tips för en uppföljare!
Postludiet för denna galet aktivitetsrågade torsdag tilldrog sig högst upp i Konstnärshuset med veckans tredje och avslutande c/o Appartamento III, en återkommande pop-up-mötes/mingelplats för mode, konst, musik, design med mera: installationer, utställningar och uppträdanden…
Denna kväll premiärvisades Daniel Wirtbergs senaste videoverk under rubriken ºıı˙∞˚ ‡^˚ ’^^˚; ett samarbete med den elektroniska trion The Acid, modeskaparen Henrik Vibskov och produktionsdesignern Anna Natalia Siemonsen. Cecilia Ömalm är det som har utformat utställningsrummet. I glasen: ölcocktails! – italienaren Peroni är sponsor av Appartamento.
Fotografiska fyller 5 år och firar i dagarna fem! Först och främst: ett välförtjänt grattis! Ferdinand Bobergs jugendbyggnad på Stadsgårdskajen kunde inte ha fått en bättre hyresgäst än bröderna Jan & Per Broman och deras medarbetare. De har berikat Stockholm med alla fotografer och utställningar som man annars inte fått se. Tack!
Fast visst hade väl dessa pyramidala framgångsår förtjänat en mer episk jubileumsutställning än Nick Brandts i och för sig storslagna bilder från Östafrikas djur- och naturliv – ännu en gång. Men icke, för det var denne engelsmans sepiatonade porträtt av elefanter, zebror och lejon på savannen som hade vernissage på årsdagen. Hm, (publik)favorit i repris så att säga…?
Nick Brandt –On This EarthA Shadow FallsAcross The Ravaged Land på Fotografiska t.o.m. 13 sep.
Lite grann i samma affärsanda som Lumas fungerar Absolut Art. Inte den välkända konstsamlingen med den ikoniska buteljen som inspirationskälla, Absolut Art Collection, utan ett nytt internationellt projekt som vodkamärket står bakom tillsammans med utvalda konstnärer och gallerier som Andersson/Sandström, Andréhn-Schiptjenko, Charlotte Lund m.fl. Syftet är att bredda tillgången till samtidskonsten från hela världen. ”Mer konst för folket”, med andra ord. Konsten ska befrias från elit-stämpeln och spridas på liknande sätt som musik, mode och mat. Absolut Art erbjuder således färdigkonfektionerad samtidskonst till försäljning på nätet. Tryckta bilder och grafik (prints) i begränsade upplagor av såväl etablerade som mindre kända konstnärer säljs till överkomliga priser.
Stockholm är den första staden, där konceptet lanseras. Projektet planeras dock fortsätta vidare världen över. Förhandsvisningen ägde rum på Absolut Atelier, där inbjudna gäster serverades vodkacocktails i glasburk bland annat. Hur konsumtionen påverkade försäljningen finns inga siffror på…
Alexander Roslins Damen med slöjan, den unga Grace Kelly, den kända Scarlett Johansson m.fl. är ansikten på Fabian Edelstams porträtt. Konstnären Nils von Dardel, som var hans mormorsfar, finns också avporträtterad. Edelstam skapar fotomontage som förenar den antika mosaiken med en modern pixelelteknik. Som en länk mellan olika tidsåldrar låter det dock mer spännande i teorin än i praktiken. Bilderna bygger nämligen på redan existerande ikoniska verk och originalen överträffar de konstlade alstren. Alla fotomontagen är till salu, till saftiga priser får man tillägga. Utställningen Hazy Amber Days visas en trappa upp på Hotel Diplomat.
”The Supremes” / ”Begum Aga Khan, Dali & Lear” (46′ resp. 36′ kr)Grace Kelly / Damen med slöjan (46 000-/st)
Fabian Edelstam – Hazy Amber Days på Hotel Diplomat t.o.m. 14 juni.
