Kategoriarkiv: Konst

Torsdagsfläng I: Lumas Gallery

Denna torsdag inleddes med frukost på nya Lumas, en internationell fotogallerikedja som nu öppnar sin första (franchise)butik i Skandinavien, i en nyrenoverad lokal vid Humlegården på Stureg. 16 (som tidigare hyste Marockos turistbyrå).

Lumas grundades av konstsamlarna Stefanie Harig Marc och Alexander Ullrich. Deras första galleributik öppnade i Berlin 2004. I dag finns Lumas i 16 länder och består sammantaget av drygt 35 butiker. Just det – butiker! Konceptet handlar nämligen i högsta grad om försäljning av ”prisvärd” konstfotografi av nya printar i mindre serier, oftast en upplaga om 50-150. I Lumas portfölj finns idag ungefärligen 2000 verk av ca 200 fotografer. I motsats till den exklusiva gallerimarknaden, där eventuella köpare huvudsakligen är museer eller penningstarka samlare, vänder sig Lumas till en bredare kundkrets. Fotokonsten som säljs här är snarare tänkt som dekorativ inredningsdetalj än som unika samlarobjekt. Verken är glasade, ramade och redo att hängas på den nya ägarens vägg. Hög kvalitet utan alltför höga pretentioner, skulle man kunna sammanfatta hela idén.

Red Parasol – Louise Dahl-Wolfe / What’s new – Horst P. Horst / Red Stripes – Joseph Leombruno & Jack Bodi / Audrey Triptych – Cecil Beaton / Bathers I – George Hoyningen-Huene / Twiggy – Bert Stern / Downtown – Rene & Radka / Cross – Erwin Blumenfeld / Gloria Swanson (1924) – Edward Steichen / The Women – Horst P. Horst / Anouk Aimée (1965) – Bert Stern / The Look – Erwin Blumenfeld / Dry Martini – Karen Radkai

Masterpieces of Fashion Photography är titeln på invigningsutställningen, som är vad den heter: ett urval om tjoget av de mest frapperande modebilder hämtade ur Vogues och Condé Nasts omfattande arkiv. Curatorn och doktorn i fotografi Niclas Östlind introducerade…

… och gav en bakgrund till modefotografin som en avgörande del av modehistorien. Ett slags porträtt där det inte är människan utan själva plagget, en accessoar eller en livsstil som står i centrum. De första modebilderna togs i slutet på 1800-talet. Sedan dess har sättet att fotografera kläderna på skiftat i takt med modetidningarnas framväxt. De renodlade modetidningar som Vogue och Harper’s Bazaar och deras fotografer har varit stilbildande. Ibland har man eftersträvat maximal detaljåtergivning av tyg och tillskärning. Ibland har bilderna betonat en trend, en look eller en livsstil i en särskild miljö. Många fotografer har utvecklat en egen stil och deras foton har överlevt längre än de plagg de fotograferat. Till pionjärerna inom modefotografin hör Edward Steichen, Cecil Beaton, Erwin Blumenfeld och Horst P. Horst.

På kvällen minglade premiärgästerna/kunderna med Anouk Aimée, Audrey Hepburn, Twiggy, Kate Moss och Gloria Swanson…

Atmosfären i Lumas lokaler påminner mer om en tillställning i ett privat hem – ett kök, ett vardags- eller arbetsrum – än om ett besök i den vita kuben, alltså ett renodlat galleri. Konstverken på Lumas är inlemmade i själva inredningen. Konstfotografin presenteras här således som en del av en vackrare vardag än ett musealt objekt – en affärsidé som av framgången att döma många tar till sig. Lumas är också ytterligare ett bevis på den ofantliga marknad som fotografi utgör idag.

Vernissageglada miner på andra sidan fönstret: fotodoktorn Niclas Östlind, en för mig obekant kvinna samt konsthandlaren Joakim Geiger, en av svenska Lumas två delägare

Torsdagsfläng

Torsdagarna är ohotat veckans mest aktivitetsfyllda: konsthallar och museer visar gärna sina nya utställningar för pressen på förmiddagarna för att sedan bjuda in sina vänner till förhandsvisning senare på kvällen. Torsdag är också vernissagedag för gallerierna. Denna dag väljs ofta till att förevisa det mesta, från nya design- och modekollektioner till lanseringar av nya restauranger och spritmärken. En och annan större eller mindre fest förläggs med fördel till veckans näst sista vardag, innan – den mer privata – helgen vidtar.

Vissa torsdagar är mer maxade än andra. Ta exempelvis igår då evenemangen överlappade varandra och man önskade sig ha en klon som kunde täcka upp bland allt intressant och kul som borde bevistats:

08.30 Pressfrukost hos Galleri Lumas
12.00 Presslunch för Berghs slututställning
13.00 Pressvisning av Beckmans Designhögskolas examensutställning
13.00 Pressvisning av Nick Brandt-utställningen på Fotografiska
15.00-21.00 PET Lamp – belysningsnyheter hos Dahl Agenturer
17.00-20.00 Vernissage för Fabian Edelstams utställning Hazy Amber Days på Hotel Diplomat
17.00-20.00 Invigning av Galleri Lumas
17.00-21.00 Absolut Art Vernissage
17.00-22.00 Vernissage för Berghs Grad Show 15
18.00-00.00 Fotografiska 5 års-fest och vernissage för Nick Brandt-utställningen
19.30-22.00 Lansering av TID Watches No.2 på Folkoperan
20.00-00.00 ºıı˙∞˚ ‡^˚ ’^^˚ c/o Appartamento III

Hinna med!

Konsthelg IV: Carouschka – Kvinnan på ön

Vägg i vägg med Artipelags ljusa utställningssalar med alla sina fönster mot skärgårdsnaturen utanför ligger dess absoluta motsats – ett rum dit inget dagsljus når…

Lagom till att den stora utställningen avvecklas öppnar en annan tilldragande presentation med anknytning till design. Carouschka Streijffert är konstnär, scenograf och inredningsarkitekt som i sina designuppdrag utmärker sig med en högst personlig stil. Hon pendlar mellan en bekväm vardag i Stockholms innerstad och ett spartanskt liv utan el och vatten på en ö i ytterskärgården. Att leva mitt i naturen är både romantiskt och opraktiskt.  I Artipelags 1200 kvm stora (och alltför sällan använda!) Artbox visar Carouschka hur ön har förvandlats till hennes fristad och en alternativ konstnärsverkstad. Hon samlar på material direkt från havet och fogar dem samman med andra vardagliga ting. Grisben, träbitar och tjärat rep ingår i märkliga assamblage tillsammans med metall, glaspärlor och mässing. Mitt i naturen föds en konstvärld fylld av oanade möjligheter och kreativa lösningar.

Kvinnan på ön in da house! Presenterad vid förhandsvisningen av konsthallschefen Bo Nilsson.

Lite synd att Earth Matters och Carouschka – Kvinnan på ön inte fick leva i en symbios under en längre tid. Några dagar till går det dock att besöka dessa två utmärkta utställningar och för samma entrépenning.

Carouschka – Kvinnan på ön t.o.m. 28 juni
Artipelag Konsthall, Hålludden, Värmdö

Konsthelg III: Earth Matters

En av vårens finaste utställningar går mot sin ända. Det är sista dagarna för Earth Matters på Artipelag, som denna gång bjudit på en riktig fest för öga och tanke.

Det världsberömda trendoraklet Li Edelkoort och curatorn Philip Fimmano har tillsammans skapat konsthallens första designutställning med ekologi och hållbarhet som två slagord i fokus. Resultatet är en häpnadsväckande vacker presentation där konsthantverk, fotografi och mode får samspela.

Det gemensamma för denna mångfald av små och stora föremål, experimentella bruksobjekt, skulpturer, möbler och andra ting är deras konstnärliga uttryck. Tillsammans påminner de om att resurserna inte är obegränsade och att ”Earth really matters”. Missa inte!

 

Earth Matters – When natural and creative forces meet på Artipelag Konsthall, Hålludden, Värmdö, t.o.m. 3 maj.

Konsthelg II: The Sudden Walk

Gatukonsten har flyttat in i Kulturhusets Galleri 5 genom den (Berlin-baserade) sydafrikanske konstnären Robin Rhode. Det är inte så att han har fått gå loss på väggarna med graffitti och sprayburkar. Rhodes konst tar sig i stället annat uttryck. Hans enkla teckningar i kol och krita på stadens fasader och asfalt utgör endast fonden för den performance som han (ofta) själv gör och som han fotar eller filmar. Det är just resultatet av denna arbetsprocess, dvs. bilderna och videoanimationerna, som är Rhodes konstverk och det är också dessa som presenteras i utställningen The Sudden Walk.

 

”Jag omtolkar och filtrerar min konst genom konsthistorien på samma sätt som en DJ gör remixer av befintliga spår”, säger Robin Rhode själv om sin illusoriska variant av gatukonst. Rätt fyndigt, rätt kul.

Den dynamiske konstnären gjorde pressvisningen till snudd på en performance! 

Robin Rhode – The Sudden Walk på Kulturhuset Stadsteatern t.o.m. 3 maj.

Konsthelg I: En face

Valborg, 1:a maj samt en högst vanlig lördag/söndag… Den första av vårens täta följetong av helg- och röda dagar. Meteorologerna spår ostadigt (april)väder för innevarande helg, vilket ju gör den högst lämplig för litet förströelse inomhus, exempelvis genom ett par stimulerande – och sista chansen – utställningsbesök…

På Konstakademien visas utställningen En face, 55 verk av fotografen Denise Grünstein. En tredjedel av bilderna kommer från den nytagna bildsviten 1866 från Nationalmuseum, vars tomma salar Grünstein fick exklusiv tillgång till inför den renovering som just nu pågår.

I minutiöst iscensatta storbildsfotografier möter konsthistorien samtiden. Stämningsfulla rum och trapphus i roströd sepia. Bortvända gamla tavlor. Och statuariska kvinnor i krinoliner med dolda ansiktsuttryck, som om modellerna var gengångare eller kanske övergivna statyer från museets byggår 1866 då salarna stod lika tomma. Vackert, surrealistiskt och fantasieggande.

Storbildsfotografen låter sig fotograferas av småbildsditon

Vid sidan av de nya bilderna presenteras också ett urval ur Denise Grünsteins tidigare produktion: landskap, stilleben och porträtt…

Denise Grünstein – En face på Nationalmuseum c/o Konstakademien t.o.m. 3 maj.

Mörkrumsfotografi II

En pendang till Ewa Stackelbergs fotogrammatiska färgfyrverkerier är Åke E:son Lindmans kemigram, som visades under en alltför kort period på Åmells Konsthandel ifjol.

Terra ignota

Åke E:son Lindman, till vardags en av landets mest kända fotografer av arkitektur, en dokumentärgenre där ett exakt återgivande av byggnaders och miljöers ytor, volymer, linjer och vinklar är a och o. Med bilderna i serien Terra ignota, okänt land på latin, framkallar han ett helt annat slag av terräng, helt skapad i mörkrummet med ljus och kemi. Ett mjukt laverat och nyansrikt, imaginärt landskap i sepia tryckt på gammalt fotopapper. Bilder som inte liknar något annat, förmedlande en sällsam känsla av en ålderdomlig atmosfär.

Att ströva omkring bland Åke E:son Lindmans outforskade territorier i Åmells halvt mörklagda rum var inget annat än en extraordinär skönhetsupplevelse! En anledning så god som någon till att de borde ges en ny och större exponering, tycker jag. Om inte på Åmells, kanske på Fotografiska?

 

Åke E:son Lindman – Terra ignota

Mörkrumsfotografi I

För att föreviga sig själv poserandes i badrumsspegeln eller dagens bricklunch behöver man en kamera, exempelvis den i mobilen. Motivet fångas på ett ljuskänsligt medium, numera vanligen en bildsensor, fordom på en fotografisk film. Om man ingen kamera har till hands kan man ändå skapa fotografiska bilder med ljus, kemikalier och ting, fast då får man hålla sig i mörkrummet. Fotogram och kemigram är två sätt att få fram bilder på ett ljuskänsligt material som fotopapper utan att använda en kamera.

Vid ett kemigram exponeras och framkallas det ljuskänsliga fotopapperet i framkallningsvätska på samma gång, antingen genom att exempelvis använda en pensel och måla på pappret eller, som i exemplen längre ned, direkt bara sänka ned pappret i framkallare. Ett fotogram skapas i sin tur när olika föremål placeras direkt på fotopappret som belyses för att skapa färger och mönster för att sedan framkallas. Bilderna växer fram i dialog med slumpen, beroende på hur kemikalier och föremål reagerar på ljuset, något minnande om alkemi. Kemi- och fotogram är åldriga, ursprungliga och skäligen odigitala tekniker, som likväl används av entusiastiska fotografer än i dag.

En av dessa är Ewa Stackelberg, som är aktuell med en utställning med färgstarka fotogram på Fotografiska. Med material som jord, tistlar, lera, mossa och slaktavfall som hästhuvuden och tarmar har hon skapat sina brokiga, dekorativt abstrakta batikbilder i storformat.

Den snygga inramningen i samstämmig mörkrumssvart och med sittplatser mitt i rummen, har utformats av Ulla Kassius. Missa inte Maud Nycanders film som är en utmärkt introduktion till Ewa Stackelbergs utställning.

Ewa Stackelberg – Fotogram, Fotografiska t.o.m. 5 april.

 

I nästa inlägg: Åke E:son Lindmans kemigram

Innan tåget har gått

Stora, expressiva, abstrakta landskap med mycket och tjockt anlagd färg. Den brittisk-amerikanske konstnären Frank Bowlings skimrande verk i akryl på duk är ingalunda diskreta utan tar plats. En vacker och fantasieggande plats på Spritmuseums väggar.

Ton-i-ton

Engelsmannen William Turners romantiska landskapsmålningar möter den amerikanska 60-tals-expressionismen i Frank Bowlings målningar från 80-90-talen som visas på Spritmuseum. Ett mindre urval om ett tiotal verk, som är den första presentationen av konstnären i Skandinavien. Tack för det!

I väntan på tåget… som redan har gått. Utställningens titelmålning ”Traingone” (1996) i centrum.

Traingone, som är titeln på utställningen, har sitt ursprung i ett järnvägsstationsminne från Bowlings uppväxt i Brittiska Guyana tillika en hyllning till favoritmusikern, jazzsaxofonisten John Coltrane, Trane kallad.Detta är Spritmuseums andra separatutställning med de konstnärer som ingår i The Absolut Art Collection och som museet har till uppgift att förvalta. Den första var fransyskan Béatrice Cussol.

Frank Bowling – Traingone på Spritmuseum t.o.m. 5 april.

Frank Bowling, 80 år

……

Lunchen som följde i nästa inlägg

 

Vårsalongen 2015

Ett av de första – och välkomna – vårtecknen brukar vara att Vårsalongen på Liljevalchs öppnar i slutet av januari. När den sedan stänger ett par månader senare brukar – i bästa fall – våren ha hunnit i kapp. I år var ju våren extra tidig och nu är det också bara en vecka kvar innan Salongen slår igen för denna gång.

Två verk med frigolit som gemensam nämnare: Simon Anunds ”Fragile”, en stad av 430 betongskulpturer gjutet av kasserade förpackningar. Din för 430′ kr. Tungt. / Niki Lindroth von Bahrs ”Ghost Cat” får du för 18′. Lätt.
Metalliskt: Elisabeth Perssons häftiga bilskrotskonst ”Recycled Sfär 1&2” (6 500 resp. 5′) / Ossian Gustavssons vertikala stålskulptur kostar 35′ kr / Nycklar gjutna i tenn som överfallskydd – en påminnelse om kvinnors utsatthet. Anna Bergmark Lodins ”Amoliri” har ett styckepris på 3′ kr.

Trähantverk x 2: Bakom kvinnan i hatten, Fredrik Anderssons bord #Au 79″ (50′) / Medan paret ägnar sin uppmärksamhet åt Thomas Temptes fina intarisatavla ”Lejonet från Münster”. 104′ kr kostar den.
Världen är upp-och-ned, särskilt generalers huvuden, menar Charlotte Sachs med sina akrylmålningar ”För fäderneslandet”. 8′ per skalle.
Simon Anunds ”Fragile” / Erik Söderholms fyra akvareller, ca 22′-/st. / Josefin Lindskogs blyertstriptyk ”Selfie”, styckepris 10′ / För 45′ kr blir man ägare till Bengt Jahnsson-Wennbergs kul perspektivvridna oljemålning ”Ödehuset”

Att bilder säger mer än ord är väl Vårsalongen ett bra bevis på. Den låter sig knappast beskrivas, annat än möjligtvis med smörgåsbordsklichén, i sitt mångskiftande utbud av material, teknik, uttryck och kvalitet jämte åldrar och ambitioner hos utställarna…

Bänkade ben: Marie Eklunds. 27′ kr för dem alla
Joel Danielssons skulptur ”Portal”, skapad av gamla lastpallar. Köp den för 50′ kr / Henrik Eriksson målar hus: ”California Beach Houses” med vattenfärg (à 4 500) och hans 12 tidigare bostäder i olja (36′ kr)
Nina Lindgren och hennes spektakulära kartongskulptur ”Floating City”. 45′ kr vill hon ha för den (konstnären själv ingår ej)
Anders Edsbergers grafitteckningar t.v. ca 3′-/st. / Ingela Sand Arenanders underfundiga hundbilder i blyerts t.h. Även dessa betingar 3′ kr vardera.
Stefan Bennedahls skulpturgrupp ”Kung Ubus hov” är onekligen iögonenfallande. Stengods, trä och tyg. 75′ kr. Konstnären själv med på ett hörn.

Om inte ord förmår beskriva Vårsalongen kan lite statistik åtminstone ge en ram: 2 335 personer kände sig kallade till att söka, 119 av dessa antogs av juryn och de visar sammanlagt 230 verk.

Alla är till salu, från 500 kr (en 3 min:s-video) till 600 000 (en gigantisk oljemålning). Entréavgiften är dock bara 10 kr.

Njuta Malin Erixons 12 min. långa animation ”But You Are a Dog” måste man bara göra!
Ur Malin Erixons ”But You Are a Dog”
Elektriska stolen? Joakim Allgulanders neonupplysta solstol ”Burned”. 45′ kr / Motsatsen t.h.: Vit och mjuk är Alena Törnbergs ulliga (ljud)skulptur ”Dimman” för 20′ kr. Swarovskikristaller inkluderade.

Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall t.o.m. 29 mars.

 

Vårsalongen ifjol? Här!