Välkommen till ”Skuggvärlden”, ”Födelsen”, ”Döden” och ”Den verkliga världen” – fyra rum med målningar, installationer samt performance i form av ett pågående måleri av konstnären själv, iförd mask, inför ”öppen ridå”. Utställningen Ylva Ogland – Hon i fyra akter på Bonniers Konsthall är högst speciell, till såväl motivval som rummens utformning.

30 porträtt av en död heroinist, konstnärens far, och lika många bilder som visar hans missbrukarattiraljer. 30 stora – och bortvända! – självporträtt, där man skymtar en naken, knästående kvinna som ammar sitt nyfödda barn. Navelsträngen är ännu kvar. Ett återkommande motiv i utställningen år ett hål: en grottmynning? en tvättmaskin? ett sköte? (Blod)rött är den alltigenom utmärkande färgen, antingen på dukarna eller på väggarna. Ylva Oglands målningar är sekventiella: samma motiv upprepas med små förskjutningar och tillägg, likt en animation. Filmiskt, eller än mer, teatralt, för att inte säga teatraliskt med dess rituella inslag av födelse och död.

Likväl… Även om utställningens temat(a) är tydligt definierade finns det ändå något diffust över det hela. Bortsett från enskildheter, framför allt den djärva kvadraten med de bortvända stafflierna, ”födelsen”, framstår bilderna som rätt banala. För mig är det således svårt att beröras på djupet av Ylva Oglands mytologiserande och utlämnande konstnärskap.

Ylva Ogland – Hon i fyra akter på Bonniers Konsthall t.o.m. 26 juli (fri entré)