Osminkade porträtt på den (bioaktuella) Ingrid Bergman, poserande Greta Garbo, en avväpnande Marilyn Monroe, en karismatisk Maria Callas, den stilfulla Audrey Hepburn uppklädd till tänderna… Bilder på den brittiska aristokratin och kungligheter, som kröningsporträttet på Elizabeth II och andra berömdheter av alla dess slag: filmstjärnor och estradörer, konstnärer, författare och filosofer, poeter och politiker, modespersonligheter, såväl skapare- som bärare, förmögna trendsättare… Grace Kelly, Jean-Paul Sartre, Truman Capote, Twiggy, Cary Grant, Jacqueline Kennedy Onassis née Bouvier tillsammans med sin enligt fotografen själv ”oändligt vackrare syster” Lee, Hertigparet av Windsor, David Hockney, Elsa Schiaparelli, Julie Andrews, T.S. Eliot, Picasso, Coco Chanel, Winston Churchill, The Rolling Stones, Barbara Hutton… För att nämna bara några av de kändisporträtt som pryder Sven-Harrys konstmuseums väggar i sommar.
Sir Cecil Beaton
Ett handplockat urval med fotografier på såväl bekanta som – kanske idag? – mindre kända celebriteter. Samlingen påminner i själva verket om ett halvt århundrade av ”Who’s Who bland the Rich and Famous”. Alla är de fångade av engelsmannen Cecil Beatons kamera. Sir Cecil (1904-1980), verksam från slutet på 1920-talet fram till 1970-talet var en av sin tids mest anlitade och stilbildande porträttörer. Hans namn kan räknas till samma skara mästerfotografer som Irving Penn, Richard Avedon och Yousuf Karsh. Beaton fotograferade alla som var av betydelse i kultur- och nöjesvärlden och blev bland annat berömd för sina uppdrag för Vogue och Vanity Fair.
Ett utmärkande drag i Beatons arbetssätt var att han kunde gå hur långt som helst för att fånga en viss look. Hans modeller fick ligga ner, klättra i träd eller hänga i en stege för att han skulle kunna ta sina nyskapande fotografier. Tidigt i sin karriär använde han sig av fotomontage för att förmedla många olika uttryck på samma bildyta. Cecil Beaton hade en ovärderlig förmåga att locka fram hos varje person just de unika egenskaper som förvandlade hans modeller till stilikoner. Hans kamera såg betydligt mycket mer än det mänskliga ögat och kunde ge skönheten ett evigt liv. Många av hans porträtt är idealiserande. De krävde ibland en konstfull retuschering av modellens ansikte. Det grannlaga arbetet utfördes av en utbildad retuschör som visste hur man skulle betona ögon och läppar, släta ut rynkor och mjuka upp formerna enligt fotografens noggranna instruktioner.
Cecil Beaton arbetade också med scen- och kostymdesign, på Broadway och i film. Han erhöll bland annat två Oscars för filmmusikalerna Gigi och My Fair Lady.
Utställningen är producerad i samarbete med Sotheby´s, som sedan 1977 har förvaltat Beatons privata arkiv, The Cecil Beaton Studio Archive om 100 000 negativ, 9 000 original och 42 anteckningsböcker. Ett 70-tal av dessa bilder – de flesta original och några nya kopior – är Sven-Harrys urval. Varje bild beledsagas med en liten informativ presentation. Utmärkt! Berömmelserna vi möter får därmed ett sammanhang.
Det är en njutning att följa Cecil Beatons blick och inte minst få ta del av den veritabla modeexposé som hans kamera skapar. Utställningen fyller alla krav på det utlovade huvudtemat – societetsporträtt. Mersmak uppkommer dock i form av ett önskemål: det skulle vara spännande att få se Beatons berömda dokumentära fotografier som han på uppdrag av det brittiska informationsministeriet tog under andra världskriget. Tips för en uppföljare!
Cecil Beaton – Mästerfotografen på Sven-Harrys konstmuseum t.o.m. 30 aug.
Kolla även in Irving Penns suveräna modebilder