När man ändå tittar in på CFHill kan man ju passa på att ta trappan upp en våning där Ulf Rollof visar sina Cinema Paintings. Har man tur blir man också insläppt… CFHill är nämligen inget vanligt galleri, utan ett så kallat Art Space, ett Private Sales/showroom med, vad det verkar, något godtyckliga besökstider – de angivna öppettiderna till trots. Är oturen framme blir man inte insläppt (fastän personalen kan ses och ser genom glasdörren)…
Traditionellt oljemåleri på duk med en två meter hög LED-ljuslåda i aluminium som spännram. Bakgrundsbelysningen ger motiven en lyskraft påminnande om kyrkfönster. Ulf Rollofs Cinema Paintings; skapade i mörker men som får liv av ljuset. Häftigt och atmosfäriskt!
(280 000 kr/st.)
Ulf Rollof – Cinema Paintings (Pinocchio, Pirates & Other Female Creatures), CFHill Art Space t.o.m. 10 mars
Modeillustrationer från förr och nu, dokumentärfotografi, geometriska collage, jättelika vegetabiliska sköldar… Samt heltäckningsmattor – fast inte som golvbeläggning utan limmade på plywood. Allt detta visas i utställningen Utopins arkeologi på CFHill, där den Tel Aviv-baserade curatorn Sandra Weil har fört samman sex konstnärer från skilda delar av världen och med olika uttryckssätt.
Mats Gustafson och Siri Derkert
Hundra år i tid skiljer Mats Gustafsons eteriskt betagande och Siri Derkerts aningens mer betonade modeillustrationer. Desto mer förenar, inte bara vattenfärgen.
(60 000 (MG) resp. 80 000 (SD) kr/st.)
…
Ohad Meromi
Lekfulla, färggranna geometriska former är genomgående tema i israelen Ohad Meromis collage. Skapade i en nostalgisk återblickande, modernistisk estetik med påtagligt släktskap med konstruktivismen. Politisk konst, inte utan dekorativa värden.
(Priser: 40 000–60 000 kr)
…
Malin Fezehai
Dokumentärfotografi är vad den eritreanska-svenska fotografen Malin Fezehai framgångsrikt ägnar sig åt. Ett halvdussin av hennes bilder från bl.a. Afrika och Sri Lanka presenteras här. Bilden ovan föreställer ett eritreanskt bröllop i Haifa, Israel. (Priser: 12 000–18 000 kr)
…
Christine Ödlund
Växter är något som Christine Ödlund återkommande använder i sin konst, som installationer med levande växter eller utforskandet av brännässlors kommunikation. Här visas hennes nya två meter höga, ståtliga diptyk, Plant Armour, som hon målat med växtpigment! Sköldarna består av brännässla, jordgubbe, älggräs, johannesört, getapel, krapprot, mahogny och indigo. (400 000 kr)
En del gallerier inledde sin nya säsong något senare, närmare bestämt runt månadsskiftet januari/februari. Några vernissager hann jag förbi…
Josefin Lindskog / YA!
För att inleda i blyerts… På Young Art, som har flyttat från Hudik-distriktet till Karlavägen, visas ett halvdussin teckningar i stora format av Josefin Lindskog. Av i bokstavlig betydelse, eftersom Lindskog använder sin egen kropp som redskap och motiv för sina uttrycksfulla bilder.
Kroppens komplexitet, förmåga, oförmåga, skönhet och fulhet vill Josefin Lindskog förmedla med sina talande blyertsteckningar. Om du tycker känna igen hennes ansikte/kropp i grafit har du kanske, precis som jag, lagt märke till dem på de tre senaste Vårsalongerna. Detta är Josefins första separatutställning. Priser: 14 000-40 000 kr. (T.o.m. 25 feb.)
Konstnären själv i konsten och i verkligheten
…
Stephen Lichty / Erik Nordenhake
Mitt i det nedsläckta rummet står en stor skål på golvet, Bowl heter den, rakt på sak. En traditionell japansk skål i svart urushilack, fast i XXL-format. En skimrande vacker solitär. Vi besökare bildar ring runt den, studerar den, rör oss runt den, både ett och två varv. Vi ser våra egna och de andras konturer speglas i den. Eljest förblir den dock sig lik; en stor svart, högblank bunke som står mitt på golvet.
Stephen Lichty heter konstnären som skapat detta minimalistiska verk som är det enda som Erik Nordenhake visar i sitt nya galleri, på Lill-Jans plan. För 200 000 kr är den din. (T.o.m. 24 feb.)
…
Stephen Lichty / Erik Nordenhake
Erik Nordenhakes före detta partner Niklas Belenius (Nordenhake/Belenius) har även han gått vidare, eller kanske snarare, återgått till det egna galleriet, Belenius, på den gamla adressen, Ulrikagatan. För denna utställning framstår galleriet något mer som en konsthandel…
På uppdrag av Millesgården (som delfinansierar sin verksamhet med nya avgjutningar till försäljning) visar och säljer Belenius en handfull bronsskulpturer av Carl Milles (à 200 000 – 3 Mkr).
Torso (1916) / Europa och Tjuren (1926) – bekant för alla Halmstadianer / Venus (1919-26) / Serpentindansös (1901)
(T.o.m. 5 mars)
…
Martin Mlecko / Grundemark Nilsson
Fotografiska monokromer, sammanfogade bilder på överlastade bokhyllor, porträtt på en boxare, ett rutnät tecknat med kol samt en 40 minuter lång video med två papegojor… Det är vad som visas på Grundemark NilssonGallery.
On the Lookout for Beauty heter presentationen av den tyske konceptionskonstnären Martin Mlecko, som gick bort i fjol. Jo, skönheten får man leta efter.
Priser: 20-95 000 kr. (T.o.m. 11 mars)
…
Jonathan Lasker / Bohman-Knäpper
Galleri Forsblom har tagit över Galleri Lars Bohmans lokaler. Galleri Lars Bohman har döpt om sig till Bohman & Knäpper och flyttat några hundra meter österut till Sturegatan 36. Där visas den amerikanske konstnären Jonathan Laskers målningar.
Fantasifulla former, figurer och mönster i klara, rätt tjockt pålagda färger – Jonathan Laskers måleri har sin egen karaktär. På kontoret visas också några små studier till de stora verken. (T.o.m. 18 mars)
…
Timothy Greenfield-Sanders / Wetterling
Avslutningsvis till Wetterling Gallery som upplåter sina väggar till porträtt, fotografiska och tecknade. I de stora rummen visas den amerikanske fotografen Timothy Greenfield-Sanders porträtt (à $10 000) på elva amerikanska transpersoner, The Trans List.
Väggarna i det lilla inre utställningsrummet täcks av drygt 200 tecknade porträtt av människor som den amerikansk/svenska konstnären Amy Simon har mött. En del ansikten i den svenska konstbranschen känner man igen… (almost) Everybody I say Hello to.
Båda utställningarna på Wetterling t.o.m. 25 mars.
Som rejält uppförstorade fotografier ur ett gammalt fotoalbum hänger de där. Ombonade interiörer från förr. Matta skärgårdslandskap. Vardagliga porträtt på familjemedlemmar. Mjuka, närmast kontrastlösa bilder med mer av grå schatteringar än svart och vitt, en del med ett bedagat sepiastick, någon enstaka med bleka färger.
Vid närmare påseende visar sig de gamla fotografierna faktiskt inte alls vara fotografier. Allesammans är tuschlaveringar. Vattenfast tusch har lagts på med pensel i skikt på skikt i en jämn yta och utan spår av penseldrag. Bruno Liljefors, Carl Larsson och Jenny Nyström finns bland dem som använde sig av denna teknik. I vår tid är det särskilt en konstnär som gjort detta arbetssätt till sitt som ingen annan: Gunnel Wåhlstrand.
Tuschlaveringen är en process som Gunnel Wåhlstrand själv liknar vid att långsamt framkalla ett fotografi. Det är som om pappret låg i ett stort framkallningsbad och som om bilden redan fanns bestämd därinne, menar hon på. Det är en långsam, tids- och tålamodskrävande teknik som inte blir mindre utmanande av storskaligheten, pappersarken mäter upp till 150 x 200 cm.
Alla Gunnel Wåhlstrands målningar (utom de allra senaste) har sin utgångspunkt i de svartvita familjefotografier från 40-50-talen som fadern lämnade efter sig vid sin hastiga död, då Gunnel själv var blott ett år. Dessa foton blev för Wåhlstrand ett sätt närma sig sin egen förlidna familjehistoria och blev samtidigt fundamentet för hennes högst signifikanta konstnärskap.
23 av Gunnel Wåhlstrands minutiöst detaljrika målningar täcker väggarna på Magasin III:s undervåning. Verken är tillkomna under halvtannat decennium av rigoröst, mödosamt skapande utan några kompromisser. Varje enskilt penseldrag har laddats med betydelse. Tillsammans har de lett till förbluffande måleriska resultat.
Att vin kan vara berikande på en mängd olika vis är ett oomkullrunkeligt faktum. Ett är att vår vinkonsumtion även leder till stöd för nya kulturyttringar. Vinimportföretaget VinUnic delar med ojämna mellanrum ut ett konststipendium till bildkonstnärer i början av sin karriär som stöd för förkovran och utveckling. Som vanligt när det gäller stipendier är definitions- och kvalitetsfrågor delikata och överlämnas till den välmeriterade juryn: Johan Börjesson, direktör Trondheim kunstmuseum, Niclas Östlind, doktor i fotografi på Akademin Valand, konstnären Meta Isæus-Berlin och Magnus af Petersens, tillträdande chef för Bonniers Konsthall.
Stipendiet tilldelas vanligtvis en konstnär. Denna gång enades dock den eminenta juryn om tvenne utvalda som får dela på äran och stipendiebeloppet om 100 000 kr: Jakob Ojanen (f. 1980) och Alfred Boman (f. 1981).
Ojanen belönas bl.a. för ”en upptäckarglädje över den mångfald möjligheter som står till buds när det gäller att skapa en bild” och för ”undersökningarna av bildens materiella förutsättningar”. Boman har i sin tur fångat experternas tycke med ”ett halsbrytande utforskande av det abstrakta måleriets möjligheter och former på allra högsta nivå”.
Stipendieceremonin ägde rum igår på VinUnics kontor i Stockholm. Diplom, checkar och blomsterfång överlämnades av Vingruppens vd, Claes Lindquist och vice vd, Stefan Stjärnström (t.v). Utöver pengarna innebär stipendiet också att ett verk av respektive konstnär köps in för att pryda kontorets väggar; Ojanens iPadgenererade färglagerbild hänger på ekonomiavdelningen, medan Bomans koloristiska oljemålning lyser upp köket.
Efter det att gallerierna i övre Vasastan slog upp sina portar för konståret 2017 gjorde fyra av galleristerna i city ett par dagar senare detsamma…
Den svenska filialen av Oslogalleriet Riis håller vernissage för sista gången. Efter fem års verksamhet stängs tyvärr galleriet i Stockholm p.g.a. olönsamhet. Sofia Ekströms Shut the light är den sista utställningen här. En sämre avslutning kunde man tänka sig!
Relationen mellan fotografi och måleri genomsyrar Sofia Ekströms svärmiska ljusdunkelmåleri måleri – hennes föräldrar drev en fotostudio. Den vita kuben har i detta fall förvandlats till ett mörkrum. Ett rött/vitt sken ruvar i målningarna. Bilderna är abstrakta och påminner om molnformationer i upplösning eller kanske avtryck i natten? Fint.
Sofia Ekström håller handen högt framför utställningens största målning, Darkroom. (T.o.m. 11 feb.)
(Priser 45 000-90 000 kr)
…
Vidare runt hörnet till Galleri Gunnar Olsson där Joakim Lager ställer ut. Teckning – tio målningar heter utställningen något (medvetet?) begreppsförvirrande. Samtliga målningarna, utförda med klisterfärg på pannå, har nämligen samma titel: Teckning. Härtill visas tvenne (blyerts)teckningar också, som saknar titel. Nåja, verken talar väl för sig själva.
Naturen utgör förlagan till Joakim Lagers teckningar. Grenverk och rotvältor har abstraherats till igenkännbar oigenkännbarhet.
Joakim Lager – Teckning – tio målningar på Galleri Olsson. Priser: 7 500-40 000 kr. (T.o.m. 8 feb.)
…
Galleri Magnus Karlsson är mörklagt. Ett svart draperi hänger för ingången. Inne i galleriets största rum reser sig ett torn i mörkt trä. På tornets avsatser häckar allsköns märkvärdiga keramikskulpturer.
Djur, människor, gåtfulla gestalter med djurhuvuden, sovande kaniner i byxor, blommor med ansikten… Det finns mycket att betrakta och beakta i Klara Kristalovas absurda och antropomorfa menageri. Huruvida verken vinner på att presenteras i denna platsspecifika installation är jag inte lika övertygad om.
Slottet heter Klara Kristalovas av många emotsedda utställning på Magnus Karlsson. Dock inte i Kafkansk mening, skulle jag tro. (T.o.m. 12 feb.)
Är det förresten en tillfällighet att tre profilerade konstgallerier för närvarande ställer ut keramik? Något som konstvärlden tidigare rynkat på näsan åt som konsthantverk? Eller ligger det materialvalet kanske i tiden och därmed även mer kommersiellt intressant? (Susanne Larssons konsthistoriska skulpturparafraser från förra inlägget)
…
Lämnar Konstakademins hus för sista stoppet på årets första gallerirundas del 2: Nosh and Chows townhouse (Norrlandsg. 24) där konstförmedlaren CFHILL diskret håller till på andra våningen. I dess ”artspace” visas för närvarande Tomas Lundgrens måleri, ett måleri i många valörer av grått.
Tomas Lundgren målar uteslutande i gråskala och olja utifrån sekelgamla fotografier, vissa av dem tagna i vetenskapligt syfte. Målningar ser ut som om de vore tecknade i blyerts. Lundgren jobbar inte med färger utan med toner: elfenbenssvart och titanvitt blandas till fler nyanser av grått än E.L. James. Motiven hämtas aldrig ur fantasin utan ur fotografiska förlagor. Och härtill med ett strikt ålagt regelverk: bara en viss pensel och en särskild typ av duk. Visst är det skickligt reproducerat. Och måhända något blodfattigt enahanda. (T.o.m. 10 feb.)
Konstnären själv i närkontakt med sin Modell
En del av stadens mer bemärkta gallerier startar det nya konståret sent… så en får ge sig till tåls… till nästa inlägg!
Nytt år, så också nytt konstdito. Efter den ovanligt tidiga starten med Vårsalongen så inleddes Stockholms gallerisäsong förra veckan med vernissager såväl i klustret vid Vanadisplan som i city. För att börja med de förra – Citygallerierna följer i nästa inlägg – så kan konstateras att Young Art/NAU Gallery har flyttat. I rummet på Hudiksvallsgatan 4 har istället Galleri Andersson/Sandström brett ut sig för att totalt omfatta hela 835 m2 – störst i stan. Den nya lokalen hyser frapperande verk ur samlingarna.
Tony Craggs Point of View och Lars Nilssons The Return (högst upp på sidan) – två av de stora skulpturer som man möter i Andersson/Sandströms nya exponeringsyta. Det som ger färg åt de vita väggarna i huvudgalleriet på innergården är engelsmannen Ian McKeevers dynamiska måleri.
Hours of Darkness – Hours of Light och Henge heter Ian McKeevers senaste serier målningar. Abstrakta bilder i olje- och akrylfärg har applicerats lager på lager. Delar av duken har dock lämnats bara. Snyggt!
Ian McKeevers Paintings and Painted Panels på Andersson/Sandström. Priser: GBP 7 000-24 500.
…
Ännu en förändring i Stockholm Gallery District, denna dock av smärre art. Christian Larsen Gallery har krympt, åtminstone dess utställningsyta för denna säsongspremiär, som visas i ett mindre utrymme vägg-i-vägg med den gamla lokalen. Vilket i och för sig är fullt tillräckligt för David Åbergs halvdussin datorgenererade printar, animation samt 3D-skulptur. Den blanka estetiken är sci-fi/fantasy-världens, där det mänskliga (=kvinnliga) möter det virtuella.
Chrysalis (puppa på engelska) heter David Åbergs presentation av replikanter. Priser: 24 000-85 000 kr.
…
Om verken var få på Christian Larsen är de desto fler en trappa upp hos Andréhn-Schiptjenko, där Martin Jacobsons färgstarka bilder inte lämnar mycket av de vita väggarna synliga. En överväldigande syn av ett 60-tal målningar, akvareller, collage och objekt, möter besökaren i denna klassiska salongshängning, med bilderna tätt, tätt i rad på rad.
Inte lätt att fixera blicken när det finns så mycket som ropar på uppmärksamhet. Själv blev jag lätt stressad av såväl mängden verk som det högljudda uttrycket. Inte se skogen för alla träd…
Utställning – så deskriptivt bokstavligt heter Martin Jacobsons eklektiska jättepresentation.
Åh, all denna konst gör mig så trött…
Priser: 20 000-300 000 kr.
…
Mer sparsmakade är Lovisa Ringborgs fotografier på Cecilia Hillström Gallery, Night Remains. Inte bara till antalet utan även till anslaget. Man får öppna ögonen och titta koncentrerat för att upptäcka det som vid första anblicken exempelvis enbart kan se ut som sten. De vackra marmoreringar visar sig dock ha en hel del mer att förtälja.
Ringborgs omsorgsfullt digitalredigerade, intrikata och motsägelsefulla verk lämnar betraktaren med viss ambivalens om vad man egentligen ser och om man har sett ”rätt”.
Priser: 18 000-75 000 kr.
…
Lana del Rey är visst motivet för denna målning betitlad Blue Jeans
Natten består in i granngalleriet, Flach, där Johanna Fjaestads separatutställning bär namnet Nattens lägsta temperatur. Figurativa oljemålningar, eteriskt upplösta i en dämpad färgskala.
Inte bara målat utan även gjutit små cowboys (i Jesmonite) har Johanna Fjaestad gjort.
Susanne Larssons glaserade keramik har jag noterat på såväl årets som fjolårets Vårsalongen. Skulpturer som parafraser på motiv från olika konsthistoriska epoker, som Backanal – fritt efter Tizian respektive Yttersta domen. Denna gång delar hon inte utställningsytan med någon annan, utan visar sina tablåer i en separatutställning på S.P.G. Medusas flotte är dess titel, efter den romantiske konstnären Théodore Géricaults berömda målning (Louvren), som gestaltar de överlevande efter ett skeppsbrott 1816. Vilket ofrånkomligen får en att tänka på vår tids nödlidande migrantströmmar över Medelhavet.
Bland andra klassiska målningar som Susanne Larsson fyndigt och begåvat översatt till tredimensionella keramiska skulpturer visas
detalj ur Botticellis Historien om Nastagio degli Onesti (1482) / fritt efter Peter Paul Rubens Flodhäst och krokodiljakt (1616) / fritt efter Jean-Honoré Fragonards Gungan (1767). Priser: 30 000-110 000 kr.
…
Samson Kambalu själv mitt bland sina bilder
På Galerie Nordenhake lyser väggarna kycklinggula. Det ligger fotografier strödda på golvet och en hoper projektorer i det inre rummet visar minutkorta stumfilmer i sepia och svartvitt…
Den malawi-brittiske konstnären Samson Kambalu har besökt platsen där Eadweard Muybridge utförde sina animal locomotion-studier på 1870-talet, Red Barn Farm, och låtit sig inspireras till denna utställning/installation. Som jag faktiskt inte orkar försöka tränga in i…
Utställningarna visas till t.o.m. 18 feb. förutom Martin Jacobson på Andréhn-Schiptjenko som pågår ända till 4 mars.
Våren är avgjort inte här om man tittar ut genom fönstret. Konstens vårsäsong har däremot inletts rekordtidigt med den årliga besöksmagneten – Vårsalongen. Reglerna är desamma som varje år: All konst är till salu, prissatta av konstnärerna själva. Många tar bra betalat för sina alster, kan konstateras… I år sökte 2505 förhoppningsfulla och av dessa antogs 127. Inramningen för årets salong – medan Liljevalchs konsthall fortfarande bygger om – är avsevärt mindre lockande, mörkare och trängre än fjolårets luftiga lokaler, fastän adressen är snudd på densamma vid Brunkebergstorg. Förra årets utsikt är det bara att glömma, men det är ju ändå inomhus som det väsentliga utspelar sig.
Germund Lindungers tvärrandiga tröjor visade sig vara i plywood! ”Saknad” (à 5 900)Angelica Kristensson Aurelius två målningar kostar 35 000/st.Tre akvareller, ”Allt jag minns är glömda regn”, ”Söndagspoet” och ”Flickan och svanen” signerade Morgan Stenman (20’/35’/20’)Blyerts är Fredrik Forslinds medium på fem bilder (30’ för den stora/8 500 för de små)Jimmy Lundin har med blyertspennan i hand tecknat ”Stilleben med dockor, stövel och humla” och ”Game” (15’ resp. 9 500)Klyvda ben äppelträ, täljda fötter av päronträ – spana in ”Brallan” av Marie Eklund (30’)Staffan Westerlunds stora olja bär titeln ”Tacksam” (52’)”Jul”, en av Eva Lindgrens två Stockholmsmålningar i äggoljetempera
Konsten fyller alla vrår och vinklar på de två våningsplanen utan att bjuda på några oförglömliga överraskningar. ”Lågmält” är ordet som Liljevalchs chef Mårten Castenfors (tillika juryns ordförande) använde under förhandsvisningen. Och det är svårt att säga emot honom i detta avseende. Fotografin är förbluffande frånvarande, animationerna är få. En och annan skulptur har överlevt juryns (Ernst Billgrens, Charlotte Gyllenhammars och Magnus Ugglas) granskning. Måleriet (såväl på duk som på papper) dominerar. Ett och annat namn och deras stilar känner man igen från tidigare Liljevalchska salonger.
Ylva Nissens målning ”Jukebox” i fonden, i förgrunden konstnären själv (14 500)Fadric Ruiz-Lindbergs intarsiacykel ”Närhet” (25’) t.v. / Simon Dahlgren Strååts målning ”Bathers at Asnières” t.h. (27 500)Två målningar med olika temperament: ”Färgens musik” heter Fredrik Sundquists olja (38’) / ”Mindmap I” kallar Susanne Bonja sin i akryl (35’)”Backanal” kallar Susanne Larsson sin grupp i glaserad keramik – fritt efter Tizian (50’)Stefan Larsson AUJIKs dronevideo från Osaka ”Spatial Bodies” drog många blickar till sig, även de smås (30’)”En bild om public service” resp. ”En bild om samhällsbildens oönskade element” kallar Joel Edlund sina digitala illustrationer (à 4 500)Ett feministiskt manifest har Ulla Andersson handbroderat (150’)Maria Skärlund manifesterar sin egen menopaus med livmödrar och äggstockar i glaserad stengods… (2 500-3 500)Iryna Hauska har virkat ”Den varma världen” (45’). Den vill hon gärna skala upp och ställa ut i stadsbilden.
Generellt sett handlar det rätt mycket om igenkänning från andra, redan högst etablerade konstnärskap som nu finner sina efterföljare. Eller är det bara jag och min blick som uppfattar tydligt att bilder föds ur bilder som föds ur bilder…
Knutpunkt – Vinícius dos Santos stora akvarell heter ”Juncture” (40’)Salongens nakenchock: Julia Sandberg Hanssons fotografier ”Moving” (à 15’)Josefin Lindskogs självporträtt i blyerts är ett återkommande inslag på Vårsalongen. I år har hon med två: ”150518” och ”Leila” (36’ resp. 38’). Gillar. / Therese Olsson är det som vittjat kylen/skafferiet på inspiration för sina roliga (maskin)stickade tröjor (à 14’)Avskalad enkelhet – Lars Nybergs torrnålsgravyrer (1 200/st.)Fint! Hale Güngör Oppenheimers tre tecknade akvareller med collage: ”Tipping point”, ”A room to wash” och ”Underwater” (18’/16’/16’)Siri Elfhag är konstnären bakom oljorna ”När elmasten föll” 1&2 (à 20’)”Första Gradens Intentionalitet” heter Erik Sigeruds stora oljemålning (82’)Konsthumor! Alexander Erixsons fyndiga ”Rättad Magritte”, ”Lagad Fontana” och ”Egen Klein” (5800/4900/5200)
Ovan ett urval av Vårsalongens 295 verk som jag och andra tidiga besökare kastade ett öga på.
Efter Insomnia-utställningen höjde denna smarriga citrontartelett på Bonniers Konsthall Café insulinnivån vilket omvandlade tryptofanet till serotonin och snart tog sömnigheten över och bäddade ned hjärnan i ett marängfluffligt tillstånd.
Förväntningarna var på intet vis små, när Bonniers Konsthall aviserade sin grupputställning om sömnlöshet, Insomnia. Ämnet är i stort sett gränslöst och på ett eller annat sätt berör oss alla. Var och en har någon gång i livet varit ett offer för det ofrivilliga tillståndet när sömnen inte vill infinna sig. Överraskningen är egentligen hur man kan misslyckas med ett så intressant uppslag. Resultatet av den i förväg haussade presentationen blev dock paradoxalt nog… sömnigt. Förvånande få verk med förvånande tunn beröringskapacitet är det första intrycket. Och det andra. Och det sista.
Kate Coopers jättelika animationsinstallation ”Rigged” höll en i alla fall vakenDel av Julia Feyrers & Tamara Hendersons installation ”The Old Hag”Julia Feyrers & Tamara Hendersons ”The Secretary”Leif Elggren själv betraktar sitt foto ”Under the Couch”
Verken i Insomnia spretar åt olika håll. Enorma projektioner, (avsiktligt?) dåliga fotobilder, märkliga installationer, roliga men i förhållande till ämnet mycket långsökta skulpturer. Samt sängar som rör sig och lämnar pennavtryck efter sig på golvet. Nåja… kanske det bästa botemedlet mot sömnlösheten! Gäsp, gäsp…
