Valborg, 1:a maj samt en högst vanlig lördag/söndag… Den första av vårens täta följetong av helg- och röda dagar. Meteorologerna spår ostadigt (april)väder för innevarande helg, vilket ju gör den högst lämplig för litet förströelse inomhus, exempelvis genom ett par stimulerande – och sista chansen – utställningsbesök…
På Konstakademien visas utställningen En face, 55 verk av fotografen Denise Grünstein. En tredjedel av bilderna kommer från den nytagna bildsviten 1866 från Nationalmuseum, vars tomma salar Grünstein fick exklusiv tillgång till inför den renovering som just nu pågår.
I minutiöst iscensatta storbildsfotografier möter konsthistorien samtiden. Stämningsfulla rum och trapphus i roströd sepia. Bortvända gamla tavlor. Och statuariska kvinnor i krinoliner med dolda ansiktsuttryck, som om modellerna var gengångare eller kanske övergivna statyer från museets byggår 1866 då salarna stod lika tomma. Vackert, surrealistiskt och fantasieggande.
Storbildsfotografen låter sig fotograferas av småbildsditon
Vid sidan av de nya bilderna presenteras också ett urval ur Denise Grünsteins tidigare produktion: landskap, stilleben och porträtt…
Denise Grünstein –En face på Nationalmuseum c/o Konstakademien t.o.m. 3 maj.
För att föreviga sig själv poserandes i badrumsspegeln eller dagens bricklunch behöver man en kamera, exempelvis den i mobilen. Motivet fångas på ett ljuskänsligt medium, numera vanligen en bildsensor, fordom på en fotografisk film. Om man ingen kamera har till hands kan man ändå skapa fotografiska bilder med ljus, kemikalier och ting, fast då får man hålla sig i mörkrummet. Fotogram och kemigram är två sätt att få fram bilder på ett ljuskänsligt material som fotopapper utan att använda en kamera.
Vid ett kemigram exponeras och framkallas det ljuskänsliga fotopapperet i framkallningsvätska på samma gång, antingen genom att exempelvis använda en pensel och måla på pappret eller, som i exemplen längre ned, direkt bara sänka ned pappret i framkallare. Ett fotogram skapas i sin tur när olika föremål placeras direkt på fotopappret som belyses för att skapa färger och mönster för att sedan framkallas. Bilderna växer fram i dialog med slumpen, beroende på hur kemikalier och föremål reagerar på ljuset, något minnande om alkemi. Kemi- och fotogram är åldriga, ursprungliga och skäligen odigitala tekniker, som likväl används av entusiastiska fotografer än i dag.
En av dessa är Ewa Stackelberg, som är aktuell med en utställning med färgstarka fotogram på Fotografiska. Med material som jord, tistlar, lera, mossa och slaktavfall som hästhuvuden och tarmar har hon skapat sina brokiga, dekorativt abstrakta batikbilder i storformat.
Den snygga inramningen i samstämmig mörkrumssvart och med sittplatser mitt i rummen, har utformats av Ulla Kassius. Missa inte Maud Nycanders film som är en utmärkt introduktion till Ewa Stackelbergs utställning.
Stora, expressiva, abstrakta landskap med mycket och tjockt anlagd färg. Den brittisk-amerikanske konstnären Frank Bowlings skimrande verk i akryl på duk är ingalunda diskreta utan tar plats. En vacker och fantasieggande plats på Spritmuseums väggar.
Ton-i-ton
Engelsmannen William Turners romantiska landskapsmålningar möter den amerikanska 60-tals-expressionismen i Frank Bowlings målningar från 80-90-talen som visas på Spritmuseum. Ett mindre urval om ett tiotal verk, som är den första presentationen av konstnären i Skandinavien. Tack för det!
I väntan på tåget… som redan har gått. Utställningens titelmålning ”Traingone” (1996) i centrum.
Traingone, som är titeln på utställningen, har sitt ursprung i ett järnvägsstationsminne från Bowlings uppväxt i Brittiska Guyana tillika en hyllning till favoritmusikern, jazzsaxofonisten John Coltrane, Trane kallad.Detta är Spritmuseums andra separatutställning med de konstnärer som ingår i The Absolut Art Collection och som museet har till uppgift att förvalta. Den första var fransyskan Béatrice Cussol.
Frank Bowling –Traingone på Spritmuseum t.o.m. 5 april.
Ett av de första – och välkomna – vårtecknen brukar vara att Vårsalongen på Liljevalchs öppnar i slutet av januari. När den sedan stänger ett par månader senare brukar – i bästa fall – våren ha hunnit i kapp. I år var ju våren extra tidig och nu är det också bara en vecka kvar innan Salongen slår igen för denna gång.
Två verk med frigolit som gemensam nämnare: Simon Anunds ”Fragile”, en stad av 430 betongskulpturer gjutet av kasserade förpackningar. Din för 430′ kr. Tungt. / Niki Lindroth von Bahrs ”Ghost Cat” får du för 18′. Lätt.Metalliskt: Elisabeth Perssons häftiga bilskrotskonst ”Recycled Sfär 1&2” (6 500 resp. 5′) / Ossian Gustavssons vertikala stålskulptur kostar 35′ kr / Nycklar gjutna i tenn som överfallskydd – en påminnelse om kvinnors utsatthet. Anna Bergmark Lodins ”Amoliri” har ett styckepris på 3′ kr.
Trähantverk x 2: Bakom kvinnan i hatten, Fredrik Anderssons bord #Au 79″ (50′) / Medan paret ägnar sin uppmärksamhet åt Thomas Temptes fina intarisatavla ”Lejonet från Münster”. 104′ kr kostar den.Världen är upp-och-ned, särskilt generalers huvuden, menar Charlotte Sachs med sina akrylmålningar ”För fäderneslandet”. 8′ per skalle.Simon Anunds ”Fragile” / Erik Söderholms fyra akvareller, ca 22′-/st. / Josefin Lindskogs blyertstriptyk ”Selfie”, styckepris 10′ / För 45′ kr blir man ägare till Bengt Jahnsson-Wennbergs kul perspektivvridna oljemålning ”Ödehuset”
Att bilder säger mer än ord är väl Vårsalongen ett bra bevis på. Den låter sig knappast beskrivas, annat än möjligtvis med smörgåsbordsklichén, i sitt mångskiftande utbud av material, teknik, uttryck och kvalitet jämte åldrar och ambitioner hos utställarna…
Bänkade ben: Marie Eklunds. 27′ kr för dem allaJoel Danielssons skulptur ”Portal”, skapad av gamla lastpallar. Köp den för 50′ kr / Henrik Eriksson målar hus: ”California Beach Houses” med vattenfärg (à 4 500) och hans 12 tidigare bostäder i olja (36′ kr)Nina Lindgren och hennes spektakulära kartongskulptur ”Floating City”. 45′ kr vill hon ha för den (konstnären själv ingår ej)Anders Edsbergers grafitteckningar t.v. ca 3′-/st. / Ingela Sand Arenanders underfundiga hundbilder i blyerts t.h. Även dessa betingar 3′ kr vardera.Stefan Bennedahls skulpturgrupp ”Kung Ubus hov” är onekligen iögonenfallande. Stengods, trä och tyg. 75′ kr. Konstnären själv med på ett hörn.
Om inte ord förmår beskriva Vårsalongen kan lite statistik åtminstone ge en ram: 2 335 personer kände sig kallade till att söka, 119 av dessa antogs av juryn och de visar sammanlagt 230 verk.
Alla är till salu, från 500 kr (en 3 min:s-video) till 600 000 (en gigantisk oljemålning). Entréavgiften är dock bara 10 kr.
Njuta Malin Erixons 12 min. långa animation ”But You Are a Dog” måste man bara göra!Ur Malin Erixons ”But You Are a Dog”Elektriska stolen? Joakim Allgulanders neonupplysta solstol ”Burned”. 45′ kr / Motsatsen t.h.: Vit och mjuk är Alena Törnbergs ulliga (ljud)skulptur ”Dimman” för 20′ kr. Swarovskikristaller inkluderade.
Vårsalongen på Liljevalchs Konsthall t.o.m. 29 mars.
Marco Brambilla är en New York-baserad genreöverskridande konstnär med videon som medium. Hans komplexa collage har väckt mycket uppmärksamhet för sin visuella excess. I Stockholm har hans verk tidigare visats i grupputställningar på såväl Bonniers Konsthall som Kulturhuset. Nu presenterar McCabe Fine Art Brambillas första separatutställning i Sverige: installationen Apollo XVIII.
Apollo XVIII handlar om en imaginär resa till månen t.o.r. Brambilla väver samman arkivmaterial från verkliga NASA-rymdfärder med datorgenererade bilder. Ambitionen är att öppna för en omtolkning av människans relation till utforskningen av rymden i vår elektroniska tidsålder.
Under Stockholm Art Week (14–19 april) visas Apollo XVIII även offentligt på Stureplansskärmen. På Times Square i NYC kan man också se den i XXL-format.
Utställningarna kommer och går med hög frekvens på Fotografiska. Två storheter står härnäst på tur: nu på fredag Andres Serrano och veckan därpå är det Martin Parrs tur att fylla en av de stora salarna med sina fotografier. Det betyder att Herb Ritts hänger på sista veckan och har du ännu inte sett denne berömde fotografs bilder bör du skyndsamt ställa kosan mot Stadsgårdskajen, för det är en retrospektiv inte bör missas.
”Jag snubblade i princip in i fotografins värld. Jag köpte en liten kamera och åkte på semester och började fotografera mina vänner och jag gissar att jag hade ett öga för bild” har Herb Ritts förklarat sin framgång. Han hade emellertid inte bara en fallenhet för bildskapandet utan härtill en färdighet att få den han fotograferade att känna tillit och våga ”släppa till”. Ett imperativ för en god porträttfotograf, inte minst om man ska locka fram det personliga av kameraskadade celebriteter som skådespelare, artister och modeller.
Ritts verkade i gränslandet mellan mode, konst och reklam. De ikoniska porträtten på världsstjärnorna gjorde Ritts för magasin som Harper’s Bazaar, Vogue, Elle, Vanity Fair och Rolling Stone. Modefotona för Donna Karan, Calvin Klein, Versace och Giorgio Armani likaså. Liksom reklambilderna för kosmetikföretagen Chanel, Lancôme och Revlon. Alla finns de på Fotografiskas väggar. Ett hundratal utvalda verk, i sv/v, framtagna och auktoriserade av upphovsmannen, dvs. inga nya printar. Dock saknas hans likaledes stilbildande musikvideor för exempelvis Madonna, Michael Jackson, Jennifer Lopez och Chris Isaac tyvärr (vilka dock finns på Youtube).
Vid sidan av kändisporträtten var Ritts främsta utmärkande egenskap kroppsfixeringen, en besatthet i kroppens skönhet och kroppens rörelse i ljus. Erotik parad med en grafisk estetik. Statuariskt. Fast ändå är det inte lika formfulländat som i Mapplethorpes (homo)nakenstudier, tycker jag.
Titeln på utställningen, In Full Light, syftar på att nästan alla av de 105 bilderna är tagna i naturligt ljus, i det Kaliforniens dagsljuset. De få undantagen visar Ritts tillkortakommanden visavi blixtteknik. Men, de är som sagt få. Desto fler är de så välkända porträtten av Jack Nicholson, Sean Penn, Elizabeth Taylor m.fl. Här finns även den berömda gruppbilden med de fem nakna supermodellerna Stephanie Seymour, Cindy Crawford, Christy Turlington, Tatjana Patitz och Naomi Campbell.
Modeller ”i Ritts anda” och burgundiskt bubbel förnöjde förhandsvisningen…
Herb Ritts – In Full Light på Fotografiska t.o.m. 15 mars
Hängande Hermès-sidensjalar som mobila konstverk. Rader av den lilla svarta, såväl av Chanel som med andra etiketter. Cocktailklänningar och hellånga varianter. Kavajer, kjolar, dräkter, toppar, kappor… Accessoarer, inklusive dem som visar tidens gång. Samt de glänsande till att smycka armar, fingrar, öron och hals med… Mängder av skor förstås: pumps och flats, sandaletter, stiletter och stövletter… Och väskor, väskor, väskor: hand-, afton-, kuvert-, Kelly-, axelband-, weekendbags, koffertar… Dyr, dyrare, dyrast!
Vintage Fashion
Koftan i rosa av ChanelSkor från Bukowskis flankerar Auktionsverkets Lanvin-pumps i mittenHermès-hängningar: Verkets ovan, Buckans nedanBukowskis t.v / Auktionsverket t.h.Fashion på en pinne: Alberta Ferreti t.v., Chloé t.h.Lacroix-kappa över Nicole Miller-klänning / Mjölktetra signerad Chanel
Fönsterplats för väskorna på BuckanKlädhästar hos Buckan (vä/hö), fritt hängande hos Verket: Guldlamékavaj Gucci/gul Dior-klänning
Väskor kan man aldrig ha för många av!Hund i väska hos Bukowskis t.v. / Väskor utan hund hos Auktionsverket t.h.
Kelly-väska i plast (Hermès)
Ja, våren är här och med den vintage-auktionerna. Bukowskis har drygt 700 objekt till salu på sin Fashion & Diamonds, Stockholms Auktionsverk har hundra färre på sin Fashion. Det mesta är sig likt från tidigare auktioner, exempelvis är herrplaggen få.
Oj! Ko(fläckig)klänning av Bob Mackie toppad med en coiffe signerad Malinda Damgaard. Nina Ricci har skapat blårävspälsen t.h.
Något som emellertid är nytt är Auktionsverkets presentation. Världens äldsta auktionsföretag fick i höstas nya ägare i Nordens största nätauktionshus Lauritz.com. Den första synliga påföljden av denna förändring syns just nu i den rymliga visningslokalen vid Östermalmstorg. Den har givits en ny attityd i en lyckad makeover av stylisten Fredrik Robertsson, som engagerats som utställningscurator. Han har klätt de iögonenfallande skyltdockorna i entrén, skrivit klämmiga deviser (varför på engelska?) på väggarna och färgkoordinerat hängningen av plaggen. Snyggt!
Under rävboan en tartan-jacka av Vivienne Westwood samt jodhpurs från Hermès. Utropet på de av Gaultier-designade ridbyxorna är 200′! För det får man en hel ponny… (t.h.)Långklänning från Alaïa och bikerjacka från Moschino (t.h.)
Fredrik Robertsson har inte bara pimpat Fashion-utställningen utan hans byrå Pretto PR fick också uppdraget att administrera inbjudningarna till förhandsvisningsminglet… Det vanligen förekommande, typiska östermalmsklientelet hade ersatts till förmån för en avsevärt hippare och föryngrad gästlista. Mer glamour och mindre pengar typ. Fast det kanske ändå inte spelar så stor roll för försäljningen i slutändan?
För mycket fashion gör en trött
Visningarna pågår t.o.m. 8 mars (Bukowskis) resp. 9 mars (Auktionsverket). Online-auktionerna inleds 9/ resp. 10/.
Någon fotograf i vanlig mening är han knappast, Wolfgang Tillmans, utan han använder fotografi som konstnärligt medium. Fotografi med stor spännvidd, i allt från val av teknik i bildskapandet till motivval och slutlig presentation. När han i en omfattande retrospektiv ställdes ut på Moderna Museet för ett par år sedan samsades vardagsnära bilder föreställande människor och miljöer med rena abstraktioner. Från Berlins skitiga subkulturer till Hong Kongs välputsade skyskrapor, från jordbundna landskap till nattliga stjärnhimlar och in i mörkrummets kamerabefriade fotogram.
Det mest anslående med Tillmans utställning på Moderna var nog ändå hans rumsliga scenografi: en uppåt väggarna uppseendeväckande variation av format och storlek, hängningskomposition och sammanhang. Installationskonst!
Med motiveringen att ”Wolfgang Tillmans har etablerat sig som en av de mest originella och nyskapande konstnärerna i sin generation och driver ständigt det fotografiska mediet i nya riktningar” kungjorde Hasselbladstiftelsen idag att den 46-årige tyske fotokonstnären utsetts till 2015 års mottagare av det internationella priset i fotografi à 1 Mkr. Prisutdelningen äger rum i Göteborg i samband med att Hasselblad Center öppnar en utställning med Tillmans verk 1 december.
Ryggen av den idag nyprisade, vid pressvisningen på Moderna Museet, okt. 2012
För en månad sedan, under Designveckan, fick jag tillfälle att upptäcka och beundra det bosniska möbelsnickeriets Zanats snidade trähantverk. Ett helt annat slags formande i trä ägnar sig skulptören och performancekonstnären Julia Bondesson åt. I hennes händer skapas människoliknande ledade figurer. Hon hugger, skär och snidar fram sina marionetter, och likt dockmakaren Geppetto i Carlo Collodis saga om trädockan Pinocchio som börjar leva, ger hon dem också liv (i en öm, filmad performance).
”The Animal Spirit””Eternal Gestures” & ”Nevermind””The Young Poet””Väktare””Väktare”
Julia Bondessons små och stora träskulpturer, anatomiskt detaljrika och sårbart uttrycksfulla, sitter och ligger på golvet i Färgfabrikens stora sal. Eller flyger som en drake med röd cape under dess höga takvalv. Kreativt ljussatta i en suggestiv scenografi, i den mörka, väldiga lokalen – som måste sägas vara stans kanske häftigaste utställningsrum. En perfekt miljö för dessa trähumanoider som sätter fantasin i rörelse. En sagovärld att förundras över utan att näsan växer.
”Over My Head””Over My Head””Over My Head””Väktare””Eternal Gestures” & ”Nevermind””The Animal Spirit””The Young Poet””The Young Poet”
Julia Bondesson, född 1983, och med examen från Kgl. Konsthögskolan, är mottagare av Beckers konstnärsstipendium2015. ”För hur hon med exakt lyhördhet väcker trä till liv och hur hon i detta utvecklat en unik kombination av skulptur, stillad rörelse, performance, film och dans”, som juryn motiverar det. Förutom 150 000 kr fick Julia Bondesson också denna separatutställning på Färgfabriken.
Kontnärsstipendiaten själv bakom sin Väktare
Julia Bondesson– Training Camp for the Animal Spirit på Färgfabriken t.o.m. 8 mars.
2014-års stipendiatutställning med David Molander såg ut så här.
2013-års stipendiatutställning med Sara Möller såg ut så här.
Årets första galleriutställningar hänger på sista veckan – knappt om tid om du inte hunnit se än. Här kommer några sista-minuten-tips till några i Stockholm Gallery District som du inte vill(e) missa…
Konstkeramik ser man inte ofta på den allmänna galleriscenen, i synnerhet inte bland de mest inflytelserika galleristerna. Ett högst glädjande undantagstillstånd råder emellertid på Andréhn-Schiptjenko där Per B Sundberg har flyttat in med sina pjäser. Jo, jag skrev glädjande, för en kul utställning är det, även om man ofta sätter skrattet i halsen. Det är en mörk vision som Sundberg med sina brända lerföremål visar fram, en värld som både spirar och är stadd i förfall: svampar som växer ur kroppsdelar och nukleära svampmoln som reser sig över en förödd stad.
Från en liten svamp för 20 000 till en By för 180 000 kr
Och så alla dessa kranier, en hel vägg full av grinande dödskallar med hår och peruker som möter en på väg in. Så man kan morsa glatt på den oundgängliga döden!
…
En annan objektsbaserad utställning finns på Elastic Gallery. Fast här är föremålen inte av keramik utan av diverse strukturer och vardagsföremål i blandade material. Magnus Thierfelder heter han som har skapat dessa, i sin minimalistiska installation betitlad Present tense, sounding like an echo. Det mesta går mig förbi. Men så finns där också ett bord fullt med små ting, till synes utlagda på måfå men vars arrangemang sannolikt är lika genomtänkt som resten av Thierfelders utställning. Skillnaden är att här lockas jag till att titta till, titta närmare och gå runt och titta mer. Each and every, one kallas detta lika obegripliga, men bildpoetiska verk.
…
Ifjol tilldelades David MolanderBeckers konstnärsstipendium och fick i Färgfabrikens spatiala rymd möjlighet att riktigt breda ut sina detaljrika och storslagna fotografiska och filmiska urbana miljö/arkitektur-collager. I sin nya utställning på Cecilia Hillström Gallery, betitlad Rest in Paint, är motiven framför allt hämtade från graffitins New York och Teufelsberg i Berlin. Den tyska huvudstadens offentliga papperskorgar projiceras också. Samt en trio bilder som tar sin utgångspunkt hos August Strindberg och författaren Italo Calvino.
…
Armeringsjärn växer ur väggarna, har slagit rot i golvet och svävar i taket hos AnnaElleGallery. Armeringsjärn som böjts, bänts och vridits om varandra. Det raka har krökts, det hårda har veknat, det obändiga har kuvats. Nästan. Leontine Arvidssons installation av järnnystan liknar ingenting jag sett! Häftigt!
Den spansk-katalanske bokstavsälskande skulptören Jaume Plensas utställning på Galleri Andersson/Sandström stängde redan i helgen. Tyvärr. De stora (och mindre) kvinnohuvudena i brons som befolkade rummen har flyttat vidare. Platta men ändå tredimensionella, snudd på transcendentala sin materialtyngd till trots. Sällsynt finstämt.
Utställningarna i Stockholm Gallery District (förutom Plensa) pågår t.o.m. 28 feb.
Glada gallerister på gång framför Jaume Plensas glasvägg ”Blake in Venice”, som innehåller delar ur William Blakes Proverbs of Hell
…
