Kategoriarkiv: Restaurang

Opris nya champis

Efter att tidigare ha samarbetat med champagnemakaren Delamotte presenterar Operakällaren nu sin nya huschampagne, denna gång i samarbete med champagnehuset André Jacquart.

Operakällaren Premier Cru Blanc des Blancs Brut står det på den svarta etiketten på denna specialcuvée. Blanc de blancs betyder ”vitt från vitt”. Champagnen är således gjord enbart på de vita druvorna chardonnay. Non vintage, har ej genomgått malolaktisk jäsning, har lagrats i ca åtta månader i både tank och på ekfat – det senare (ännu) rätt ovanligt i Champagne (fast desto vanligare i Bourgogne). 60% av druvorna kommer från Vertus (Premier Cru-klassat) & 40% från Mesnil-sur-Oger (Grand Cru). Brut, torr således är den, med sex gram socker doserad.

Nog med teknikaliteter – hur smakar då den nya Cuvée Operakällaren? Jo, precis som den ska! Ren, frisk och mineralisk med en hög slutsyra. God, kort sagt! Och högst tjänlig till såväl mingel som mat, exempelvis till den till delikata sushitallriken och ägg med tryffel som serverades till vid provningen på Operakällarens veranda.

Upphovspersonerna bakom detta lyckade (och prisvärda) äkta bubbel har anledning att vara glada och stolta. Operakällarens chefsommelier Fredrik Horn och syskonen Marie & Benoît Doyard, som sedan 2004 driver det familjeägda, lilla (23 hektar / 100 000 buteljer/år) champagnehuset André Jacquart. (Den fjärde ansvarige, Operakällarens källarmästare Jean-Paul Bénèzeth, saknas på bilden.)

Operakällarens husbubbel finns dessbättre inte exklusivt för restaurangens (och Nobiskoncernens) gästers njutning, utan envar champagneälskare hittar den även i Systembolagets beställningssortiment (349 kr).

Sista droppen!

Hornhuset

Idag är det slutligen dags för det ”Nya” Hornstull vid Långholms-/Hornsbruksgatorna att visa upp sig, efter några års upprustning. Den förändring som nu bokstavligen sticker ut är den stora, fristående, lutande svarta byggnad med stora fönsterpartier som uppförts blott några meter från de befintliga, ljusa bostadshusen. Hornhuset heter nybygget, Hornhuset med ett n mitt i alltså…

Dan före dan – ännu en byggarbetsplats

Ett restauranghus om hela 900 kvm och i tre etage, och med lika många matkoncept, tre. Torget på gatuplanet hyser en stor självservering och bar (och uteservering) och kan betecknas som något av ett franskt rotisseri, med smårätter och färska skaldjur. En trappa upp finns matsalen Krogen, som serverar medelhavssmaker av mellanrättsstorlek och gärna med ”grönsaksfokus”. Enzo’s (med engelsk genitivapostrof) på översta våningen är en slags kombo av en bättre sportbar, med stora tv-skärmar och bar, och italiensk trattoria; tänk pizza & pasta, birra & calcio (fotboll). Den stora, härliga takterrassen med sjöutsikt ovan Hornstulls trafik blir dock utan bar/servering efter klagomål från de (bokstavligen!) närboende. Hit får gästerna själva bära sin mat/dryck från de andra våningsplanen. Här kommer kökschefen även ha sin egen kryddträdgård!

Enzos sporttrattoria nedan, takterassen ovan

Inredningen, signerad Johan Larsson, Koncept Stockholm, betonar det råa, avskalade före mys: stora öppna ytor, dito fönster, klinkergolv, blottade rör i taken samt komplett avsaknad av textilier.

Vid pressvisningen igår pågick ännu intensiva slutarbeten mot klockan i och kring Hornhuset. Det är bara att hoppas att det hinns färdigt till idag!

Servicepersonal, ej servispersonal.

Lunch bjöds vi också på av kökschefen Petter Viding och hans medarbetare…

Kökschefen och en musselportion

Italienskt på Enzo’s: Charkbrickor på g. / Tryffelost, Taleggio & marinerade oliver / Pizza napoletana

Medelhavsligt på Krogen: Helstekt blomkål med citronconfit och blomkålscouscous / Kryddbakad rotselleri på turkisk yoghurt / Musslor och skaldjur från Galicien / Halstrad uer

Petter Viding fixar uern! Som serveras med picklad tomat, kapris, torkad oliv och yoghurt.
Skaldjursbaren på Torget

Hornhuset ägs av Familjen Ahlbom, som med denna sin senaste satsning också återvänder till Södermalm, där deras förstling, kvarterskrogen Lilla Paris, en gång låg. I krogkoncernen finns även Storstad, Hotellet, Bistro Rigoletto samt nattklubbarna Olssons Skor och Solidaritet.

Med nya Hornstulls ansiktslyftning får det sunkiga kniv-Söder en avsevärt attraktivare, för att inte säga kreddigare, (hipster)prägel -”Gaffel- och knivsöder”. En samlingsplats med galleria, knappt 40 butiker och nio restauranger. Och där exempelvis konceptkrogen Tjoget och Beijing8:s dumplings ju framgångsrikt redan etablerat sig. En ny öl, Hornstull Honey Amber Ale – smaksatt med honung från Tantolundens bin! – har också tagits fram lagom till invigningen. Finns även på närområdets Systembolag. Att Hornhuset är helt rätt och en given succé är knappast någon vågad gissning.

Söderläge i dubbel bemärkelse! Här kommer kökschefen även ha sin kryddträdgård.

Hötorgsmat

I morgon torsdag slår Hötorgshallen upp sina dörrar efter ett omfattande ansiktslyft och vars slutnota (för stadens skattebetalare) landade på 155 Mkr, 70 miljoner över budget… Förutom en rad uppgraderingar ”på insidan”, av energi-, miljömässig- och teknisk art, har saluhallens två plan fått ett tillskott om ett tiotal nya butiker och restauranger. Bra där! Kvar är den heterogena etniciteten i utbudet till skillnad från den svenska(re) Östermalmshallen. Här i stans matmitt blandas allehanda livsmedel från Latinamerika, Centraleuropa, Mellanöstern, Finland… samt Jämtland! Hötorgshallens ”paradrätt”, kebaben, finns självfallet kvar.

Igår bjöds det till förhandstitt & nyinvigningsmingel. Alla hallens handlare och serveringar höll öppet och bjöd på provsmakning. Förutom, föga förvånande(?), Systembolaget, som behöll korkarna på.

Halstrad tonfisk & grillad biff på Tokyo Dinner. Cupcakes från Borgs Bageri. Hemstoppad korv hos Taylor & Jones.

 

Kajsas Fisks bouillabaisse (på kummel) smakar utmärkt, även i plastkopp. Medan Hav bjöd på ostron (fine de claire). Alla tusen gick åt.
 

Till trevnaden i trängseln bidrog batucadatrummande och sambadansande.

Nosh and Chow

I helgen berikades Stockholms city med ännu en ambitiös och flott restaurangsatsning, Nosh and Chow. Det är anrika Berns (/Stureplansgruppen) som utvidgar sig ett par grytkast från Berzelii Park med ett eget town house på Norrlandsgatan 24. En byggnad om 2300 kvm och fyra våningsplan och där de översta två våningarna småningom, dvs. nästa år, kommer att rymma hotellsviter, något som Berns Hotel inte kunnat tillhandahålla.

Men redan nu öppnar således den rejält tilltagna restaurangen, med plats för 150 sittande gäster, inkl. innergård och två barer. Namnet Nosh and Chow har den fått från jiddisch resp. (kinesisk-)amerikansk slang för mat eller att äta.

Nosh and Chow – inredningen

Som ett bibliotek där böckerna har ersatts av flaskor och speglar

Taket, så in i bara mässingen!

Inredningen i Nosh and Chow signerad den katalanske arkitekten Lázaro Rosa-Violán (Boca Grande och Big Fish, Barcelona), är en eklektisk blandning av gammalt, återanvänt och nytt, från när och fjärran. Gamla dörrar från Spanien och Portugal samt kakel från ett hus i Frankrike utgör väggarna i restaurangen. Stenen i bardisken härstammar från en gata i Barcelona, en av takarmaturerna kommer från ett nedlagt bankpalats. Sammets- och lädertextilierna går i bruna toner, medan sofforna är klädda i orientaliska mattor. Handfatet på den stora, lyxiga toaletten i källaren är ett gammalt kar funnet på en hästhage. Mörkt trä, mässing och många små och stora speglar, som ger rymd dit fönsterljuset inte når. Detaljer som sammanfogas i en lyckad medelhavsinspirerad helhet och som ger den nyrenoverade lokalen en atmosfär av ombonat och skönt slitet.

Tjusigt värre! Den budoirliknande toaletten i källaren, som sägs vara Stockholms dyraste. Här står även husets DJ f.ö.!

Shit happens! Även på den finaste bekvämlighetsinrättning.

 

Nosh and Chow – menyn

Inredningen i all ära, men hur är the nosh and chow, käket alltså? Jo, den som en karta utformade menyn bjuder även den en spretig stilblandning, närmare bestämt från fyra utvalda av världens kök (tillagade med svenska råvaror). Inledningsvis från Karelen, Nordafrika, Sydostasien och Nordamerika, men den geografiska influensen ska hela tiden variera. Tanken är att gästen kan kombinera de tre för-, fyra huvud- resp. två efterrätterna från varje region litet hur som haver. Prisnivån sträcker sig mellan 40-400 kr, inte så billigt sålunda. Urvalet av viner är bra, ett glas kostar från 100 kr. Ölen kommer från Spendrups.

Vid presslunchens nio serverade smakprov ur menyn utmärkte sig…

 

Laxrom med pampushki (potatiskroketter) och smetana (Karelen, 165-) / Pepparstekt ankbröst med ris och kinesisk broccoli, serverad i lergryta (Sydostasien, 275-) / Tacos med brässerad högrev och chorizo (Mexico, 259-) / Tagine med kyckling, kikärtor, torkade aprikoser och mandel (Nordafrika, 289-)

Churros (degfrityr) med chilikryddad chokladsås & vaniljglass (Mexico, 109-) / Ingen vanlig crème brûlée utan en kardemummakryddad brûlée på ris! (Sydostasien, 110-)

 

Gott och snyggt (det osmickrande fotoljuset till trots)! Och liksom för Svenska Brasseriers Italieninspirerade lyckade storsatsning Taverna Brillo, som öppnade för någon månad sedan och som sedan dess har haft fullt hus, är det ingen vågad gissning att spå att Nosh and Chows koncept även den kommer att raskt och framgångsrikt etablera sig i Stockholms krogliv.

Restaurang GQ blir Grossmanns

Tillbaka till grytorna!

Efter sju år med fine dining på GQ så ställer sig krögaren Jürgen Grossmann åter vid spisen samt döper om sin restaurang till Grossmanns.

Under de drygt 35 år som restauratör i Stockholm har JG arbetat med såväl olika matstilar som samarbetat med ett flertal yngre köksmästare, som han lärt upp. Reisen i Gamla Stan, L’Escargot på Kungsholmen samt, inte minst, hela 16 år på den snudd på legendariska kvarterskrogen Gässlingen på Brännkyrkag. på Söder.

Men nu är det alltså egennamnet Grossmanns som står på de stora handmålade fönstren på Kommendörsgatan. Jo, den nygamla restaurangens hantverksfokus går till och med igen i fönstren, där namn och den lekfulla loggan föreställande en djurhybrid (som väl ska indikera inriktningen på råvarorna) inte är schabloner utan just handmålade!

Från GQ:s pretto dining till avancerad (jo, kolla in menyn nedan!) kvarterskrog hos Großmanns, där närproducerat/odlat/växt och samsas med tillrest fransk gåslever och vit tryffel från Alba. I centrum står/ligger ett fåtal ingredienser som får ta desto större plats på tallriken.
Restaurangens föredömligt korta meny ändå har smakbredd nog att locka till återbesök. Detta sagt efter den delikata lunch som jag avnjöt…

Marcus blodpudding med halstrad anklever (80 g!, nästan som en oral levertransplantation…) Jo, blodpudding kan vara gott, tro det eller ej!

Bouillabaisse garni (med hela fiskbitar alltså): röding, piggvar, vongole (hjärtmussla), hummer, pilgrimsmussla… på hemlagad fond (vars soppbas utgörs av 120 l vatten, 30 l vin, havskräftor och makrill som kokats ned till den tiondel av volymen, något som tar mer än två dygn). Och saffran förstås. Såå gott!

Choklad med vit persika och olivolja. Med choklad- & persikomousse samt torkat olivoljepulver (det vita).

Vinerna som serverades var:
Assemblage Grand Cru Champagne, Louis Dousset, Verzenay
2006 Meursault, En Luraule, Rémi Jobard
2008 Pinot Noir, Mariamar Estate, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley

Fyra sorters bröd bakas också varje dag, bl.a. knäckebröd med bläckfiskbläck.

Ingen budgetkrog direkt… men dyra råvaror kostar ju.
Fast det finns en barmeny också, på en betydligt lägre prisnivå.

(Det nya konceptet påverkar inte festvåningen och matlagningskurserna, utan dessa behåller namnet GQ)