Marco Brambilla är en New York-baserad genreöverskridande konstnär med videon som medium. Hans komplexa collage har väckt mycket uppmärksamhet för sin visuella excess. I Stockholm har hans verk tidigare visats i grupputställningar på såväl Bonniers Konsthall som Kulturhuset. Nu presenterar McCabe Fine Art Brambillas första separatutställning i Sverige: installationen Apollo XVIII.
Apollo XVIII handlar om en imaginär resa till månen t.o.r. Brambilla väver samman arkivmaterial från verkliga NASA-rymdfärder med datorgenererade bilder. Ambitionen är att öppna för en omtolkning av människans relation till utforskningen av rymden i vår elektroniska tidsålder.
Under Stockholm Art Week (14–19 april) visas Apollo XVIII även offentligt på Stureplansskärmen. På Times Square i NYC kan man också se den i XXL-format.
Utställningarna kommer och går med hög frekvens på Fotografiska. Två storheter står härnäst på tur: nu på fredag Andres Serrano och veckan därpå är det Martin Parrs tur att fylla en av de stora salarna med sina fotografier. Det betyder att Herb Ritts hänger på sista veckan och har du ännu inte sett denne berömde fotografs bilder bör du skyndsamt ställa kosan mot Stadsgårdskajen, för det är en retrospektiv inte bör missas.
”Jag snubblade i princip in i fotografins värld. Jag köpte en liten kamera och åkte på semester och började fotografera mina vänner och jag gissar att jag hade ett öga för bild” har Herb Ritts förklarat sin framgång. Han hade emellertid inte bara en fallenhet för bildskapandet utan härtill en färdighet att få den han fotograferade att känna tillit och våga ”släppa till”. Ett imperativ för en god porträttfotograf, inte minst om man ska locka fram det personliga av kameraskadade celebriteter som skådespelare, artister och modeller.
Ritts verkade i gränslandet mellan mode, konst och reklam. De ikoniska porträtten på världsstjärnorna gjorde Ritts för magasin som Harper’s Bazaar, Vogue, Elle, Vanity Fair och Rolling Stone. Modefotona för Donna Karan, Calvin Klein, Versace och Giorgio Armani likaså. Liksom reklambilderna för kosmetikföretagen Chanel, Lancôme och Revlon. Alla finns de på Fotografiskas väggar. Ett hundratal utvalda verk, i sv/v, framtagna och auktoriserade av upphovsmannen, dvs. inga nya printar. Dock saknas hans likaledes stilbildande musikvideor för exempelvis Madonna, Michael Jackson, Jennifer Lopez och Chris Isaac tyvärr (vilka dock finns på Youtube).
Vid sidan av kändisporträtten var Ritts främsta utmärkande egenskap kroppsfixeringen, en besatthet i kroppens skönhet och kroppens rörelse i ljus. Erotik parad med en grafisk estetik. Statuariskt. Fast ändå är det inte lika formfulländat som i Mapplethorpes (homo)nakenstudier, tycker jag.
Titeln på utställningen, In Full Light, syftar på att nästan alla av de 105 bilderna är tagna i naturligt ljus, i det Kaliforniens dagsljuset. De få undantagen visar Ritts tillkortakommanden visavi blixtteknik. Men, de är som sagt få. Desto fler är de så välkända porträtten av Jack Nicholson, Sean Penn, Elizabeth Taylor m.fl. Här finns även den berömda gruppbilden med de fem nakna supermodellerna Stephanie Seymour, Cindy Crawford, Christy Turlington, Tatjana Patitz och Naomi Campbell.
Modeller ”i Ritts anda” och burgundiskt bubbel förnöjde förhandsvisningen…
Herb Ritts – In Full Light på Fotografiska t.o.m. 15 mars
Hängande Hermès-sidensjalar som mobila konstverk. Rader av den lilla svarta, såväl av Chanel som med andra etiketter. Cocktailklänningar och hellånga varianter. Kavajer, kjolar, dräkter, toppar, kappor… Accessoarer, inklusive dem som visar tidens gång. Samt de glänsande till att smycka armar, fingrar, öron och hals med… Mängder av skor förstås: pumps och flats, sandaletter, stiletter och stövletter… Och väskor, väskor, väskor: hand-, afton-, kuvert-, Kelly-, axelband-, weekendbags, koffertar… Dyr, dyrare, dyrast!
Vintage Fashion
Koftan i rosa av ChanelSkor från Bukowskis flankerar Auktionsverkets Lanvin-pumps i mittenHermès-hängningar: Verkets ovan, Buckans nedanBukowskis t.v / Auktionsverket t.h.Fashion på en pinne: Alberta Ferreti t.v., Chloé t.h.Lacroix-kappa över Nicole Miller-klänning / Mjölktetra signerad Chanel
Fönsterplats för väskorna på BuckanKlädhästar hos Buckan (vä/hö), fritt hängande hos Verket: Guldlamékavaj Gucci/gul Dior-klänning
Väskor kan man aldrig ha för många av!Hund i väska hos Bukowskis t.v. / Väskor utan hund hos Auktionsverket t.h.
Kelly-väska i plast (Hermès)
Ja, våren är här och med den vintage-auktionerna. Bukowskis har drygt 700 objekt till salu på sin Fashion & Diamonds, Stockholms Auktionsverk har hundra färre på sin Fashion. Det mesta är sig likt från tidigare auktioner, exempelvis är herrplaggen få.
Oj! Ko(fläckig)klänning av Bob Mackie toppad med en coiffe signerad Malinda Damgaard. Nina Ricci har skapat blårävspälsen t.h.
Något som emellertid är nytt är Auktionsverkets presentation. Världens äldsta auktionsföretag fick i höstas nya ägare i Nordens största nätauktionshus Lauritz.com. Den första synliga påföljden av denna förändring syns just nu i den rymliga visningslokalen vid Östermalmstorg. Den har givits en ny attityd i en lyckad makeover av stylisten Fredrik Robertsson, som engagerats som utställningscurator. Han har klätt de iögonenfallande skyltdockorna i entrén, skrivit klämmiga deviser (varför på engelska?) på väggarna och färgkoordinerat hängningen av plaggen. Snyggt!
Under rävboan en tartan-jacka av Vivienne Westwood samt jodhpurs från Hermès. Utropet på de av Gaultier-designade ridbyxorna är 200′! För det får man en hel ponny… (t.h.)Långklänning från Alaïa och bikerjacka från Moschino (t.h.)
Fredrik Robertsson har inte bara pimpat Fashion-utställningen utan hans byrå Pretto PR fick också uppdraget att administrera inbjudningarna till förhandsvisningsminglet… Det vanligen förekommande, typiska östermalmsklientelet hade ersatts till förmån för en avsevärt hippare och föryngrad gästlista. Mer glamour och mindre pengar typ. Fast det kanske ändå inte spelar så stor roll för försäljningen i slutändan?
För mycket fashion gör en trött
Visningarna pågår t.o.m. 8 mars (Bukowskis) resp. 9 mars (Auktionsverket). Online-auktionerna inleds 9/ resp. 10/.
Någon fotograf i vanlig mening är han knappast, Wolfgang Tillmans, utan han använder fotografi som konstnärligt medium. Fotografi med stor spännvidd, i allt från val av teknik i bildskapandet till motivval och slutlig presentation. När han i en omfattande retrospektiv ställdes ut på Moderna Museet för ett par år sedan samsades vardagsnära bilder föreställande människor och miljöer med rena abstraktioner. Från Berlins skitiga subkulturer till Hong Kongs välputsade skyskrapor, från jordbundna landskap till nattliga stjärnhimlar och in i mörkrummets kamerabefriade fotogram.
Det mest anslående med Tillmans utställning på Moderna var nog ändå hans rumsliga scenografi: en uppåt väggarna uppseendeväckande variation av format och storlek, hängningskomposition och sammanhang. Installationskonst!
Med motiveringen att ”Wolfgang Tillmans har etablerat sig som en av de mest originella och nyskapande konstnärerna i sin generation och driver ständigt det fotografiska mediet i nya riktningar” kungjorde Hasselbladstiftelsen idag att den 46-årige tyske fotokonstnären utsetts till 2015 års mottagare av det internationella priset i fotografi à 1 Mkr. Prisutdelningen äger rum i Göteborg i samband med att Hasselblad Center öppnar en utställning med Tillmans verk 1 december.
Ryggen av den idag nyprisade, vid pressvisningen på Moderna Museet, okt. 2012
För en månad sedan, under Designveckan, fick jag tillfälle att upptäcka och beundra det bosniska möbelsnickeriets Zanats snidade trähantverk. Ett helt annat slags formande i trä ägnar sig skulptören och performancekonstnären Julia Bondesson åt. I hennes händer skapas människoliknande ledade figurer. Hon hugger, skär och snidar fram sina marionetter, och likt dockmakaren Geppetto i Carlo Collodis saga om trädockan Pinocchio som börjar leva, ger hon dem också liv (i en öm, filmad performance).
”The Animal Spirit””Eternal Gestures” & ”Nevermind””The Young Poet””Väktare””Väktare”
Julia Bondessons små och stora träskulpturer, anatomiskt detaljrika och sårbart uttrycksfulla, sitter och ligger på golvet i Färgfabrikens stora sal. Eller flyger som en drake med röd cape under dess höga takvalv. Kreativt ljussatta i en suggestiv scenografi, i den mörka, väldiga lokalen – som måste sägas vara stans kanske häftigaste utställningsrum. En perfekt miljö för dessa trähumanoider som sätter fantasin i rörelse. En sagovärld att förundras över utan att näsan växer.
”Over My Head””Over My Head””Over My Head””Väktare””Eternal Gestures” & ”Nevermind””The Animal Spirit””The Young Poet””The Young Poet”
Julia Bondesson, född 1983, och med examen från Kgl. Konsthögskolan, är mottagare av Beckers konstnärsstipendium2015. ”För hur hon med exakt lyhördhet väcker trä till liv och hur hon i detta utvecklat en unik kombination av skulptur, stillad rörelse, performance, film och dans”, som juryn motiverar det. Förutom 150 000 kr fick Julia Bondesson också denna separatutställning på Färgfabriken.
Kontnärsstipendiaten själv bakom sin Väktare
Julia Bondesson– Training Camp for the Animal Spirit på Färgfabriken t.o.m. 8 mars.
2014-års stipendiatutställning med David Molander såg ut så här.
2013-års stipendiatutställning med Sara Möller såg ut så här.
Årets första galleriutställningar hänger på sista veckan – knappt om tid om du inte hunnit se än. Här kommer några sista-minuten-tips till några i Stockholm Gallery District som du inte vill(e) missa…
Konstkeramik ser man inte ofta på den allmänna galleriscenen, i synnerhet inte bland de mest inflytelserika galleristerna. Ett högst glädjande undantagstillstånd råder emellertid på Andréhn-Schiptjenko där Per B Sundberg har flyttat in med sina pjäser. Jo, jag skrev glädjande, för en kul utställning är det, även om man ofta sätter skrattet i halsen. Det är en mörk vision som Sundberg med sina brända lerföremål visar fram, en värld som både spirar och är stadd i förfall: svampar som växer ur kroppsdelar och nukleära svampmoln som reser sig över en förödd stad.
Från en liten svamp för 20 000 till en By för 180 000 kr
Och så alla dessa kranier, en hel vägg full av grinande dödskallar med hår och peruker som möter en på väg in. Så man kan morsa glatt på den oundgängliga döden!
…
En annan objektsbaserad utställning finns på Elastic Gallery. Fast här är föremålen inte av keramik utan av diverse strukturer och vardagsföremål i blandade material. Magnus Thierfelder heter han som har skapat dessa, i sin minimalistiska installation betitlad Present tense, sounding like an echo. Det mesta går mig förbi. Men så finns där också ett bord fullt med små ting, till synes utlagda på måfå men vars arrangemang sannolikt är lika genomtänkt som resten av Thierfelders utställning. Skillnaden är att här lockas jag till att titta till, titta närmare och gå runt och titta mer. Each and every, one kallas detta lika obegripliga, men bildpoetiska verk.
…
Ifjol tilldelades David MolanderBeckers konstnärsstipendium och fick i Färgfabrikens spatiala rymd möjlighet att riktigt breda ut sina detaljrika och storslagna fotografiska och filmiska urbana miljö/arkitektur-collager. I sin nya utställning på Cecilia Hillström Gallery, betitlad Rest in Paint, är motiven framför allt hämtade från graffitins New York och Teufelsberg i Berlin. Den tyska huvudstadens offentliga papperskorgar projiceras också. Samt en trio bilder som tar sin utgångspunkt hos August Strindberg och författaren Italo Calvino.
…
Armeringsjärn växer ur väggarna, har slagit rot i golvet och svävar i taket hos AnnaElleGallery. Armeringsjärn som böjts, bänts och vridits om varandra. Det raka har krökts, det hårda har veknat, det obändiga har kuvats. Nästan. Leontine Arvidssons installation av järnnystan liknar ingenting jag sett! Häftigt!
Den spansk-katalanske bokstavsälskande skulptören Jaume Plensas utställning på Galleri Andersson/Sandström stängde redan i helgen. Tyvärr. De stora (och mindre) kvinnohuvudena i brons som befolkade rummen har flyttat vidare. Platta men ändå tredimensionella, snudd på transcendentala sin materialtyngd till trots. Sällsynt finstämt.
Utställningarna i Stockholm Gallery District (förutom Plensa) pågår t.o.m. 28 feb.
Glada gallerister på gång framför Jaume Plensas glasvägg ”Blake in Venice”, som innehåller delar ur William Blakes Proverbs of Hell
De flesta av alla de produktnyheter som presenterades under Möbelmässan/Designveckan fanns bara att beskåda under dessa dagar. Småningom finns förstås det mesta i en inredningsbutik/sajt nära dig.
Tre av de designutställningar som då öppnade är emellertid ännu tillgängliga…
1950-talet: Ett dukat bord i ett modernistiskt hemI 50-talsrummet hänger den nya taklampan Serpentine, formgiven av designern Oscar Lind (11 000 kr)
Svenskt Tenn på Strandvägen producerar snygga utställningar i sitt galleri. Under Stockholm Design Week bjuder man in internationella storheter att stå för inredningen: ifjol det italienska designföretaget Fornasetti och året dessförinnan, den cypriotiske formgivaren Michael Anastassiades. Så det fanns förväntningar på vem som skulle få den äran i år… Uppdraget gick – något överraskande – till den brittiska scenografen Maria Djurkovic, som skapat de visuella miljöerna i filmer som Mamma Mia!, Tinker Tailor Soldier Spy, The Hours och den bioaktuella The Imitation Game.
En av Maria Djurkovics specialiteter är att återskapa tidstypiska inredningar. Med utgångspunkt i textilier och med möbler och föremål från Svenskt Tenn har hon skapat tre rum som minner om filmscener från 1930-, 50- och 80-talen, i utställningen Three Decades.
Three Decades – Scenographies by Maria Djurkovic på Svenskt Tenn t.o.m. 29 mars (gratis).
Frukost i Tesalongen
…
Subjektiviteter – utvald design
Nationalmuseum, Sveriges största museum, har utöver sin väldiga samling av måleri, skulptur och konst även en betydande mängd konsthantverks- och designföremål i sina magasin. Flertalet av dessa visas sällan fram. Nu finns emellertid en liten men dock del av dessa tillfälligt utställda i Kulturhuset Stadsteatern.
Exempel ur Monica Försters produktion
24 svenska formgivare har fått plocka ut varsitt favoritobjekt ur museets designsamling medan museets intendenter i sin tur har valt ut några föremål ur formgivarens egen produktion. Inalles ett hundratal tingestar, från senaste nytt till äldre designskatter; allt propert presenterat i det ljusa, luftiga galleriet under rubriken Subjektiviteter.
2 x Orrefors: Edward Halds ”Himmelsglob” (1930) / Lena Bergströms ”Planets” (2001-2015)Lena Bergström själv mellan sina Planeter
Huruvida urvalet av medverkande formgivare är den optimla speglingen av landets bästa samtidsdesign kan ju diskuteras. Det faktum att Nationalmuseum luftar sin designsamling under Stockholm Design Week är ändå gott.
Anna Kraitz står vid sin cykelpollare ”Fogdarp” / Anton Alvarez sitter i sin ”Thread Wrapping Machine Chair”
Anmärkningsvärt är det dock att det kostar 100 kr att se den! Och då är Nationalmuseums utställning ändå sponsrad av ett stort bilföretag. Entréavgiften till Kulturhusets egna utställningar är 40 kr.
Vasen ”Blow Away” (för Moooi) och ”Surface Tension Lamp”, en LED-lampa med en efemär skärm av såpa. Två exempel på Fronts smarta, innovativa konceptdesign. Favoriter!
Subjektiviteter– utvald design på Nationalmuseum @ Kulturhuset Stadsteatern t.o.m. 22 mars (100 kr).
…
Ung Svensk Form på ArkDes
Charlie Styrbjörns stilfulla ”Ladder” i böjträ (för Thonet) / Ida Petterssons optiska textil ”Popup” / Anneli Tegelbergs färgstarka mattor ”Do your practice and all is coming”
Efter att ha visats på Möbelmässan (Greenhouse) går utställningen Ung Svensk Form på turné och första stoppet är ArkDes på Skeppsholmen. Årets juryutvalda 22 bidrag inom möbler, textil, mode, konsthantverk, produktdesign med mera har stuvats in i den tråkiga delen av museibyggnaden där just inget som visas görs rättvisa…
Modebidragen står Erik Bjerkesjö (herr/skor) resp. Isabell Yalda Hellysaz (dam) för. Bra val!
Ung Svensk Form är stiftelsen Svensk Forms nationella designutmärkelse för unga (≤ 36 år) formgivare.
Entréavgiften till ArkDes är 80 kr – vilket denna utställning knappast är värd. Det är däremot arkitekturfotoutställningen Constructing Worlds. Den visas i den stora salen och då kan du ju passa på att se Ung Svensk Form ”på köpet”.
”Det är ingen berättelse eller redovisning, utan snarare en prekär situation. För mig står konstverket för en motståndshandling, ingen förståelse, ingen användbarhet, men förundran och ett omskakande ifrågasättande. Något historiskt avgörande hände när målningen lyftes ur sin ram och skulpturen lyftes ned från sin sockel…”
Konstnären framför konsten sin
Så beskriver Håkan Rehnberg själv sin nya utställning Dubbel scen på Moderna Museet. Tio nya, koloristiska målningar och tre minimalistiska metallskulpturer. Målningarna, obetitlade och i storlek större, är utförda på sandblästrade akrylglasskivor, med oljefärg och målarknivar. Den våta färgen har lagts på fläckvis och fragmentariskt och i flera lager över hela ytan, sedan har partier frilagts med palettkniv ända in i grunden. Ett omvänt och baklänges arbetssätt; målningen skapas följaktligen genom att färgen tas bort och flyttas runt. Allting utförs under en sammanhållen akt för att ”dröja kvar en stund i den egna oenigheten”. Resultatet är en serie intensiva och upplösta bilder som lockar blicken och triggar fantasin.
Måleri värt att titta närmare på
De stora, strama skulpturerna, eller rumsliga objekten kanske är en bättre benämning, har arkitektonisk hållning, med sina sammanfogade aluminiumprofiler som något slags prefabricerade byggelement. Den minsta av de tre, som bär den avväpnande titeln Den ihopvikta paviljongen/Ett övergivet projekt 2006-2014, blev min utställningsfavorit, tack vare den lilla träkilen som håller ihop det hela. Som hämtad ur ett platt paket från Ikea!
Kilbild
Håkan Rehnberg – Dubbel scen på Moderna Museet, Stockholm t.o.m. 12 april
Konstnären och landets samlade (huvudsakligen manliga) kritikerkår, vid pressvisningen
Leipzig är idag är en av få ekonomiskt framgångsrika städer i östra Tyskland; man talar om ”Hajpzig” och om ett nytt lill-Berlin. Till skillnad från den kroniskt finansiellt trängda stora Berlin (20 mil nordost) har man god ekonomi, bland annat tack vare att ett par bilfabriker har öppnat produktionsanläggningar här. Ordning i finanserna har också fört med sig etablerandet av ett ambitiöst konstutställnings- & gallerikluster som håller till i en fd. jättelik bomullsfabrik, LeipzigerBaumwollspinnerei. Detta är Leipzigs unika utropstecken, värd en egen resa till stadsdelen Plagwitz!
Från bomull till kultur: 100 konstnärsateljéer, 11 gallerier, ett internationellt dans- och koreograficentrum, målarskolan kring Neo Rauch och en hel del till har tagit plats i detta före detta bomullsspinneri, som en gång var Europas största. Idag är denna fabriksstad en av de intressantaste produktions- och utställningsplatserna för samtida konst och kultur och en mötesplats för arkitekter, designers, smyckes- och modeskapare och konstnärer.
Här några av de aktuella utställningarna på Leipziger Baumwollspinnerei:
Rémy Markowitsch ”Julien”, Galerie Eigen+Art. Actionmåleri baserad på Gustave Flauberts novell om medeltidslegenden Saint-Julien 1’hospitalier.
…
