Vackert stiliserade glasobjekt som föreställer hjärtan, lungor, hjärnor och andra mänskliga organ visas på Designgalleriet. Organic heter utställningen som den isländska industridesignern Sigga Heimis gör i samarbete med glasmuseet The Corning Museum of Glass i New York; ett designprojekt som inleddes med GlassLab på ArtBasel Miami 2007.
”Breath”, ung. andetag eller hämta andan. Vilket kanske behövs när man ser priset: USD 6 500
Precis som den svenska formgivaren Pamela Lindgrens Recycle Me, som visades på samma galleri för ett halvår sedan syftar utställningen även till att höja kännedomen kring frågan om organdonationer. Till skillnad från Lindgrens ideella projekt är Heimis dock kommersiellt och prisnivån en annan…
För 6 100 dollars får man ett helt organbord
Sigga Heimis glaskonst visas t.o.m. 15 nov.
Trångt vid vernissagen. Mindre så utanför. Sigga Heimis själv i fönstret.
I väntan på förordnandet av en ny intendent och (förhoppningsvis) en ny vår för den gamle finansmannen och konstmecenaten Ernest Thiels fina konstsamling ute på Djurgården har man låtit auktoriteten Olle Granath hänga om i Thielska Galleriet. Samma gamla bilder alltså, men med nya grannar. Det enda som är nymålat är väggarna. Förre intendenten Andreas Brännström försökte under det senaste året (alltså sin ofrivilligt korta tid på posten) att med större eller mindre framgång möblera om bland verken och vädra in samtidskonsten i de historiska rummen. Resultaten av detta var bland annat Meta Iseaus-Berlins installation mitt bland sekelskifteskonst, mötet mellan Anders Zorns nakenetsningar och Nobuyoshi Arakis fotoerotik och Cecilia Ömalm Krajcikovas ljusinstallation i parken. Alla dessa försök att blåsa in lite frisk luft mellan de instängda murarna ser nu att bli en parentes, tyvärr. Åtminstone om Olle Granaths credo får råda framgent, d.v.s. att Thielskas permanenta utställningar är sig själv nock och att något behov av att föra in något nytt i utställningsrummen inte föreligger (längre). Ty man kan ju alltid hänga om samlingarna igen. Och igen!
”Det perfekta modefotot liknar inte ett modefoto, utan en filmscen eller ett porträtt. Vad som helst, bara inte ett modefoto.” Sagt av Helmut Newton, som under 70- & 80-talen var världens högst betalde modefotograf. Somprovocateur extraordinaire utmanade the King of Kink, som han kallades, den goda smaken med sina glamorösa nakenstudier i jätteformat. Nakna tvåmetersamazoner i pumps, androgyna gestalter i läderrock och med schäfer, manslukerskor i uppslitsade ålskinn… Erotiskt, sadomasochistiskt, dekadent, kittlande. Men inte utan glimten i det voyeuristiska ögat! Newton må ha karaktäriserat sig själv som pornograf men han omformulerade även idén om vad modefotografi var.
Allt är förvisso inte naket bland de knappt 200 bilderna i Fotografiskas omfattande Helmut Newton-retrospektiv. Här finns fräckt nyskapande reklambilder, uppseendeväckande juvelpimpade röntgenfotografier samt både riktigt bra porträtt och svartvita akter av celebriteter. Exempelvis den fenomenalt avslöjande studien av den fåfängliga, åldriga Leni Riefenstahl, Nazitysklands propagandafilmare. Porträttet av henne är utställningens kanske bästa bild. Viljans nederlag 😉
Visst, han var långt ifrån sin tids bästa fotograf, inte minst ur teknisk synpunkt. Att sätta (studio)ljus var knappast hans styrka. Han valde helst det naturliga ljuset och verkliga miljöer i stället för iscensatta. Likafullt är Helmut Newton en av modevärldens mest stilbildande, inflytelserika och inte minst riktigt utmanande fotografer! Ett bevis så gott som något är att så många av hans nu 30-35 år gamla modebilder ännu känns moderna och fascinerar.
Tar mig friheten att framhäva HN:s nagellacksläppstiftiga ”Rouge à lèvres étalé” (1983)
Skynda, skynda! Helmut Newton-utställningen på Fotografiska visas t.o.m. i morgon, söndag 29 sep.
Jag är alltid en smula avundsjuk på dem som med endast ett ritstift eller litet tusch kan utforma en bild – en talang som jag dessvärre är alldeles utan. Med detta följer min respekt och beundran, när jag på sista dagen omsider ser Millesgårdens sommarutställning Fashion Figures Faces, där modebilder signerade Mats Gustafson pryder konsthallens vita väggar.
Med pensel, penna och krita skapar Mats Gustafson sina teckningar, pasteller och akvareller, från den grafiska silhuetten till färgstarkare, måleriska uttryck. Med (skenbart) enkla linjer och snabba penseldrag fångar han elegant konturerna och rörelsen av modellens kropp, klädd eller oklädd, snitt och mönster i ett couture-plagg eller porträttet av modevärldens celebriteter. Imponerande.
Mats Gustafson – Fashion Figures Faces, Millesgården t.o.m. 22 september
Bråttom, bråttom! Sista dagarna för sommarens kanske största utställningsupplevelse i Stockholm: den anslående Jean Paul Gaultier-salongen på Centrum för Arkitektur och Design (fd. Arkitekturmuseet) på Skeppsholmen.
En unik möjlighet att se, begrunda och beundra mode, inte bara som mode, utan även som enastående hantverk – och konst! Fler än hundra av den franske modeskaparens makalösa, fantasifulla och vackra originalkreationer går igen i denna praktfulla installation. Här samsas den 61-årige legendarens couture- och konfektionskollektioner med scen- och filmplagg, som exempelvis Madonnas ikoniska korsett och strutbehå. En fascinerande och rolig historik över de senaste tre decenniernas catwalk och rue signerad modevärldens före detta l’enfant terrible. Allra mest imponerad blir man vid en riktig närtitt på haute couturen och (in)ser vilket enastående detaljarbete som ligger bakom varje plagg. Tyger, mönster, snitt och sömnad… Mode som skön konst alltså!
Jean Paul Gaultier lui-même
Elegans, humor, lekfullhet, feminin maskulinitet och vice versa, sjömansrandigt, sex, cowboys & punkigt, korsettvarianter, bondage, underkläder som överkläder, maskerad…
The World of Jean Paul Gaultier – From the Sidewalk to the Catwalk t.o.m. söndag 22 sep.
Ok, konkurrensen för dagen är tuff: prinsessbröllop och vackraste väder. Om du ändå förmår slita dig från endera eller bägge under någon timme eller två idag ställer du självfallet stegen till Ferdinand Bobergs gamla tegeltullhus på Stadsgårdshamnen, som sedan några år hyser Fotografiska. Idag är det nämligen sista dagen för att se, för att inte säga förundras över, utställningen Ruud van Empel – Pictures don’t lie.
Det är en avatariskt paradisisk miljö som möter en på de stora bilder, som huvudsakligen befolkas av barn. Bilder som skenbart ser verklighetstrogna ut, men som samtidigt frammanar en värld som aldrig existerat i den här formen. Och det är förvisso en bedräglig verklighet! Van Empels ”fotografier” är ytterst komplexa collage, sammanställda av fotografiska fragment i Photoshop.
Fascinerande, både bildskönt och frånstötande! Missa inte heller filmen om van Empel som visas, den ger en mycket god insikt om denne originelle belgiske fotokonstnär. Så kan du ju även passa på att begå den nya Helmut Newton-utställningen när du ändå är i huset. Högre kändisfaktor än på bröllopet på andra sidan Saltsjön!
Ruud van Empel – Pictures don’t lie, Fotografiska, t.o.m. 8 juni
Oj! I morgon, söndag 2 juni, är det den sista dagen för att se stans kanske vackraste utställning: Sara Möller på Färgfabriken i Liljeholmen.
Sara Möller skapar här en keramisk konstnärlig upptäcktsfärd, med hjälp av utställningsarkitekterna Katarina Bukowska och Alexandra Mohlin. Ett atmosfäriskt rum i rummet där objekten i lera samspelar med andra material, som metall, trä och textil. Fantasifulla objekt, några hängande andra stående, somliga oformliga andra barnsligt gulliga, har med kreativ ljussättning och speglingar arrangerats i en sällsamt intagande symbios.
Sara Möller, född 1982 och med examen från Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, är mottagare av Beckers konstnärsstipendium 2013. Enligt juryn är hon en konstnär som med intuitiv begåvning spränger keramikens gränser. Just precis! Förutom 150 000 kr fick hon också denna separatutställning på Färgfabriken, så ändra dina eventuella planer för morgondagen – det ska ändå regna – och ta dig till närförorten Liljeholmen för att se något anmärkningsvärt!
Ps. Om du, mot förmodan, väl där inte tycker att det var värt resan så bjuder jag på ett samtal om jämförande intryck över en espresso vid tillfälle!
