Kategoriarkiv: Museum/Konsthall

På måndag är det försent!

Helmut Newton

”Det perfekta modefotot liknar inte ett modefoto, utan en filmscen eller ett porträtt. Vad som helst, bara inte ett modefoto.” Sagt av Helmut Newton, som under 70- & 80-talen var världens högst betalde modefotograf. Som provocateur extraordinaire utmanade the King of Kink, som han kallades, den goda smaken med sina glamorösa nakenstudier i jätteformat. Nakna tvåmetersamazoner i pumps, androgyna gestalter i läderrock och med schäfer, manslukerskor i uppslitsade ålskinn… Erotiskt, sadomasochistiskt, dekadent, kittlande. Men inte utan glimten i det voyeuristiska ögat! Newton må ha karaktäriserat sig själv som pornograf men han omformulerade även idén om vad modefotografi var.

Allt är förvisso inte naket bland de knappt 200 bilderna i Fotografiskas omfattande Helmut Newton-retrospektiv. Här finns fräckt nyskapande reklambilder, uppseendeväckande juvelpimpade röntgenfotografier samt både riktigt bra porträtt och svartvita akter av celebriteter. Exempelvis den fenomenalt avslöjande studien av den fåfängliga, åldriga Leni Riefenstahl, Nazitysklands propagandafilmare. Porträttet av henne är utställningens kanske bästa bild. Viljans nederlag 😉

Visst, han var långt ifrån sin tids bästa fotograf, inte minst ur teknisk synpunkt. Att sätta (studio)ljus var knappast hans styrka. Han valde helst det naturliga ljuset och verkliga miljöer i stället för iscensatta. Likafullt är Helmut Newton en av modevärldens mest stilbildande, inflytelserika och inte minst riktigt utmanande fotografer! Ett bevis så gott som något är att så många av hans nu 30-35 år gamla modebilder ännu känns moderna och fascinerar.

Tar mig friheten att framhäva HN:s nagellacksläppstiftiga ”Rouge à lèvres étalé” (1983)

 

Skynda, skynda! Helmut Newton-utställningen på Fotografiska visas t.o.m. i morgon, söndag 29 sep.

 

Små bilder med stort uttryck

Jag är alltid en smula avundsjuk på dem som med endast ett ritstift eller litet tusch kan utforma en bild – en talang som jag dessvärre är alldeles utan. Med detta följer min respekt och beundran, när jag på sista dagen omsider ser Millesgårdens sommarutställning Fashion Figures Faces, där modebilder signerade Mats Gustafson pryder konsthallens vita väggar.

Mats-Gustafson1 / © LEX 2013Mats-Gustafson2 / © LEX 2013

Med pensel, penna och krita skapar Mats Gustafson sina teckningar, pasteller och akvareller, från den grafiska silhuetten till färgstarkare, måleriska uttryck. Med (skenbart) enkla linjer och snabba penseldrag fångar han elegant konturerna och rörelsen av modellens kropp, klädd eller oklädd, snitt och mönster i ett couture-plagg eller porträttet av modevärldens celebriteter. Imponerande.

Mats-Gustafson4 / © LEX 2013Mats-Gustafson3 / © LEX 2013Mats-Gustafson7 / © LEX 2013Mats-Gustafson5 / © LEX 2013Mats-Gustafson6 / © LEX 2013Mats-Gustafson9 / ©

 

Mats Gustafson – Fashion Figures Faces, Millesgården t.o.m. 22 september

Mode som skön konst

Bråttom, bråttom! Sista dagarna för sommarens kanske största utställningsupplevelse i Stockholm: den anslående Jean Paul Gaultier-salongen på Centrum för Arkitektur och Design (fd. Arkitekturmuseet) på Skeppsholmen.

En unik möjlighet att se, begrunda och beundra mode, inte bara som mode, utan även som enastående hantverk – och konst! Fler än hundra av den franske modeskaparens makalösa, fantasifulla och vackra originalkreationer går igen i denna praktfulla installation. Här samsas den 61-årige legendarens couture- och konfektionskollektioner med scen- och filmplagg, som exempelvis Madonnas ikoniska korsett och strutbehå. En fascinerande och rolig historik över de senaste tre decenniernas catwalk och rue signerad modevärldens före detta l’enfant terrible. Allra mest imponerad blir man vid en riktig närtitt på haute couturen och (in)ser vilket enastående detaljarbete som ligger bakom varje plagg. Tyger, mönster, snitt och sömnad… Mode som skön konst alltså!

Jean Paul Gaultier lui-même

Elegans, humor, lekfullhet, feminin maskulinitet och vice versa, sjömansrandigt, sex, cowboys & punkigt, korsettvarianter, bondage, underkläder som överkläder, maskerad…

The World of Jean Paul Gaultier – From the Sidewalk to the Catwalk t.o.m. söndag 22 sep.

Skynda, skynda!

Oj! I morgon, söndag 2 juni, är det den sista dagen för att se stans kanske vackraste utställning: Sara Möller på Färgfabriken i Liljeholmen.

Sara Möller skapar här en keramisk konstnärlig upptäcktsfärd, med hjälp av utställningsarkitekterna Katarina Bukowska och Alexandra Mohlin. Ett atmosfäriskt rum i rummet där objekten i lera samspelar med andra material, som metall, trä och textil. Fantasifulla objekt, några hängande andra stående, somliga oformliga andra barnsligt gulliga, har med kreativ ljussättning och speglingar arrangerats i en sällsamt intagande symbios.

Sara Möller, född 1982 och med examen från Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg, är mottagare av Beckers konstnärsstipendium 2013. Enligt juryn är hon en konstnär som med intuitiv begåvning spränger keramikens gränser. Just precis! Förutom 150 000 kr fick hon också denna separatutställning på Färgfabriken, så ändra dina eventuella planer för morgondagen – det ska ändå regna – och ta dig till närförorten Liljeholmen för att se något anmärkningsvärt!

Ps. Om du, mot förmodan, väl där inte tycker att det var värt resan så bjuder jag på ett samtal om jämförande intryck över en espresso vid tillfälle!

Östasiatiska museet firar jubileum i brons och rulltårta

Med en ansenlig mängd ärgade bronsföremål från Kinas Hunan (/Henan)-provins inledde Östasiatiska museet igår sitt 50-årsjubileum. Öppningen förrättades av kungaparet, exakt ett halvsekel efter det att landets nuvarande regents farfar, Gustaf VI Adolf, invigde museet 1963 i flottans gamla Tyghus på Skeppsholmen.

Jubileumsåret börjar med två nya utställningar: Krigardrottningen och Kinas bronsålder respektive Kungens gåva.

Krigardrottningen i fråga hette Fu Hao och var den kinesiska historiens kanske mäktigaste kvinna, med t.o.m. större makt än Mao Zedongs änka Jiang Qing! Hon levde runt 1200 f.v.t. Likt den samtida egyptiska faraon Tutankhamon fick även Fu Hao en överdådigt inredd gravkrypta, som även den förblev orörd, läs oplundrad, och upptäcktes så sent som 1976. Fyra av de från kinesiska museer inlånade 140 bronserna som visas kommer från hennes grav.

Den andra utställningen, Kungens gåva, med underrubriken Gustaf VI Adolfs gåva till svenska folket, berättar om den gamle kungen som passionerad amatörarkeolog, samlare och kännare av östasiatisk konst och ostindiskt porslin samt hans betydelse för Östasiatiska museets tillkomst. Han var en pådrivande kraft för museets tillkomst till vilken han även donerade sin omfattande samling. Här visas praktföremål ur monarkens samlingar: kinesiska lacker, emaljer, broderier, jade samt keramikpjäser från Songdynastin.

Alltid välklädd, den snitsige Gustaf (VI) Adolf. Måhända föremål för ett framtida Stil i P1?!

I minglet efter den högtidliga invigningen deltog inte kungen och drottningen (klädd i ljusblå dräkt och tvåradig pärlcollier). Eller deras gäst, prins Henrik av Danmark, som passade på att titta på kineserier när han ändå var i stan för att förgylla helgens Danmarksturismsatsning i Kungsträdgården. Missa för övrigt inte att kolla in det vackra, danska kungaskeppet Dannebrogen, där hon ligger vid Strand Hotel, Nybrokajen.

Kungligheterna förutan fick vi inbjudna gemene män och kvinnor nöja oss med att dricka te/kaffe med en trio excellenser; ambassadörerna från Kina, Japan och Sydkorea. Blickfånget utgjordes av den pyramid bestående av 150 japanska pastelliga, handrullade rulltårtor, skapad av Yukiko Krigh från patisseriet Bisou Bisou. Minst lika dekorativa som ett 4 000 år gammalt ceremoniellt bronskärl från Erlitoukulturen, åtminstone för en i ämnet bronsåldern obevandrad gottegris!

Glada fötter/förtjusande skor har hon också, Yukiko!

Konsten att gilla III

Sonja Larsson / Sven-Harrys

”Det ska räcka att ha ögon att se med”. Det säger Sonja Larsson vars vackert personliga konstnärskap sedan någon vecka fyller alla Sven-Harrys Konsthalls våningsplan (vid Vasaparken). Geometriskt exakta precisionsarbeten, målade i skikt i oljefärg på duk eller akrylglas. En egenutvecklad, komplicerad metodik som både kräver beräkning och lämnar plats för det slumpmässiga. Stora, visuellt fängslande bilder är resultatet, och där speciellt oljorna äger en taktilitet som lockar till att vilja känna på de textilvävslika ”färgtrådarnas” mönster.

Två av Sonja Larssons målningar samt detaljer därur.

 

För att ånyo använda konstnärens egna ord: ”Det räcker med att det är vackert. Som med musik”. Intuitivt. Det borde vara lika enkelt med konst. Alldeles. Vackert. (t.o.m. 12 maj)

 

Sonja Larsson på Sven-Harrys Konsthall t.o.m. 12 maj

 

Konsten att gilla I

Eftersom våren låter vänta på sig och med den det mesta av sociala utomhusaktiviteter så anpassade jag mig till rådande klimat och tog mig en liten galleri- & konsthallsvända häromdagen. Och dessa fick mig att ta fram kameran av gillande…

Leena Nio / AnnaElleGallery

Inledde hemmavid på det rätt nya AnnaElleGallery (Riddarg. 41) som visar den finska konstnären Leena Nios första soloutställning i Sverige, Casual Orders.

Meterstora målningar på kvinnohuvuden och -ansikten där fokus ligger på håret. Och det som (eventuellt) döljs därunder och som bara antyds bakom hårflätornas nästan taktilt, glansiga yta. Leena Nio målar i olja men tankarna går till någon slags blandteknik av fet oljekrita och realism. Snyggt. (t.o.m. 21 april)

……

Jan Liljeqvist / Strand Hotel

Vidare till Strand Hotel, Nybrokajen, där ett gäng målningar smyckar lobbyn och matsalen och där engagerande möten uppstår konst och människor emellan jämfört med galleriernas/konsthallarnas kliniska miljöer. Expressionistiska bilder i stark kolorit. Stiliserade bilar och bensinmackar i natten, en ensam man i en telefonkiosk. Ödsliga, urbana samtidsmiljöer, där hemligheterna ruvar i skuggorna och där människan är på undantag. Tänker på amerikanen Edward Hoppers bilder av ensamhetens USA.

Konstnären heter Jan Liljeqvist (1932–2003). Han ägnade hela sitt liv åt teckning och måleri men förblev trots det okänd under sin livstid. Postum uppmärksamhet är i alla fall bättre än ingen alls! (t.o.m. 20 juni)

……

Hallwylska Museet

I Hallwylska Museet på andra sidan Berzelii Park är det intimaste som visas upp – de hudnära plagg som bärs närmast kroppen. De onämnbara som underkläderna kallades fordom, speciellt då kvinnornas. Förstås. Utställningen Under ytan… om det onämnbara vid sekelskiftet 1900 är vad den heter; den visar underkläderna som formar kroppen, synen på skönhet och (o)hälsa samt inte minst, moral och sexualitet.
Vackra vintageunderställ finns för beskådan (toppbilden!), men även ett par fina exempel på samtidscouture. Informativa och underhållande utställningstexter, av bland andra Lotta Lewenhaupt, sätter plaggen i sina intressanta, historiska sammanhang.

Två anslående onämnbara från vår egen tid: Katarina Nymans vackert hudnära i spets och Lisa Laurell Amandonicos tuffa korsett i läder och meshtyg.
Ett manligt exempel på det onämnbara?

Ett passa-på-tillfälle att även få sig en husesyn av Hallwylskas sov- och gästrumsvåning, som mer sällan ges tillträde till. (t.o.m. 25 augusti).

……

Finlandsinstitutet

Sasha Hubers ”Trophy II”

På Finlandsinstitutet (Snickarg. 4) pågår en utställning med den långa titeln Efter arken en ö: rapporter från Team B och som är inspirerad av den sydafrikanska författaren J. M. Coetzees bok Djurens liv. En grupputställning och en blandad kompott… Som om inte annat är värd ett snabbesök tack vare Sasha Hubers Antiloper, Trophy II, skapad av häftklamrar på björkträ!

……

Wetterling Gallery

Sista besöket i city blir på Wetterling Gallery (Kungsträdgården), där grupputställningen Now! visar verk av internationella konstnärskändisar som Ai Weiwei, Jeff Koons och Barbara Kruger mfl. Prisnivån är i paritet med deras status. Mycket hög. Francesco Vezzolis miniatyr (18x14x2 cm) nedan, en laserprint på duk, metalliskt broderi, akvareller och papper, i konstnärens egen ram kostar USD 42 000. Ex moms. Ex kvinnan i förgrunden.

 

Galleri- och konsthallsvändan fortsätter till Vasastan…

Snart släcks ljuset på Artipelag

I samband med att det naturliga ljuset återvänder allt starkare och längre så mörknar det över Hålludden på Värmdö… På söndag drar man nämligen ut kontakten för Artipelags utställning Upplyst – Det elektriska ljuset som konstens fé. Glödlampor, lysrör, neon samt den nya, mångsidiga LED-belysningen utgör denna gång inte bara konsthallens allmänbelysning utan ljuskällorna i sig är konsten. Detta genom ett antal mer eller mindre ljusstarka verk av tjugotalet av samtidskonstens mer kända namn.

För att utställningen inte bara ska bli något av en slags märklig belysningsmässa bör man tillgodogöra sig konstnärernas tankar jämte bakgrundssammanhang. Den guidningen, exempelvis i katalogtexten, tar fram helt andra värden av verken än de vid första anblicken dekorativa.

Monica Bonvicini ”Light Me Black” (2009)
Liggande i förgrunden, Hans Haacke ”Vandrande högspänningsurladdning” / ”High Voltage Discharge Travelling” (1968)
Christian Andersson ”F For Fake” (2002)
Jason Rhoades ”Chadelier #6 (Fancy Bit, Between, Amulet)” (2005)
Spencer Finch ”The Four Seasons” (2012)
Mona Hatoum ”Undercurrent” (2004)
Otto Piene ”Corona Borealis” (1965)
Mario Merz ”Fibonacci” (1996)
Günter Uecker ”Lichtregen” (1966/2006)
Monica Bonvicini ”Light Me Black” (2009)

Upplyst – Det elektriska ljuset som konstens fé, Artipelag t.o.m. 17 feb.