Från galleriklustret runt Hudiksvallsgatan har några gallerister försvunnit medan ett par andra nya har installerat sig. Galleri Andersson Sandström flyttade i höstas men bara inom kvarteret och i den nya större lokalen på innergården hänger nu fem av britten Ian McKeevers stora målningar (jämte några mindre, fotoskisser). Abstrakt, organiska bilder på 3×2 meter, utförda i akryl/olja med ett rofyllt ljus- och skuggspel i begränsad kolorit. Twelve-Standing (t.o.m. 28 april)
……
Det mest effektfulla konstutrymmet av alla helt visst finns för närvarande på Christian Larsen Gallery. Danskan Lilibeth Cuenca Rasmussen har flyttat in fyra av sina i spegelglasmosaikklädda skyltdockor, Outer Reflection I-IV. Över väggar, golv och tak sprider sig reflektionerna som från en diskokula. Effekten är dock betydligt mer svärmisk. Konstnären vill med denna installation av sällsam skönhet problematisera jaget och konsumismen, men jag tillåter mig, faktiskt, att bara njuta av stillheten i rummet. Det som skulle kunna ha blivit kitsch blir i stället snudd på magiskt! Mobile Mirrors heter utställningen, som är värd en egen resa till Stockholms norra utmarker. (t.o.m. 12 maj)
……
Sista stoppet blir just inget stopp utan mer ett konstaterande om att det finns konst som jag, om inte förstår, så åtminstone fångas, drabbas av eller rätt och slätt tycker om. Den får gärna vara estetiskt tilltalande också! (Vågar förstås inte uttala D-ordet… dekorativ). Och så finns det KONST, som bara är svårbegriplig, känns såå konstruerad samt härtill gärna pretentiös. Med stort P. Exempel på detta är grupputställningen Thinking and Speaking på Galerie Nordenhake. Den tar sin utgångspunkt från en bok om konstruktivistisk psykologi och presenteras på följande vis: ”… iakttar metoder för att anpassa och uppleva idiomatiska system ur ett metalingvistiskt perspektiv och genom en emfas på lek”… Nedan ett exempel på detta.
(t.o.m. 12 maj)
Konsten att gilla III – Sonja Larsson på Sven-Harrys Konsthall