Kategoriarkiv: Öl

Charkuterist javisst!

Skinka av den unika grisrasen mangalica, uppvuxen i Ungern, men lufttorkad i Spanien. Den toskanska specialiteten soprassata, en slags paté gjord på grishuvud. Alpost från Piemonte. Inlagd ostronskivling. Finocchiona, fänkålssalami. Grillad surdegslevain med rimmad grisbog från Toscana. Allt detta och mer gott därtill bjöds det på när ”charkuterian” Xarcuteria smygnyöppnade på Halloween.

Vitt kakel på väggarna, möbler i ask och stora industrilampor i taket. En meny med sydeuropeiskt tema med fokus på utvalda charkuterier och ostar. Ett gott urval italienska och spanska viner, samt glädjande nog, även ett målmedvetet utbud av hantverksöl, två på fat och ett flertal, huvudsakligen amerikanska, IPA på flaska. Gillar! Brödet hämtas från Valhallabageriet.

Bröderna bakom Xarcuteria heter David och Douglas Tikka, två civilingenjörer utan tidigare erfarenhet av restaurangbranschen. Gemensamma resor till Medelhavet eldade dock inte bara på deras eget gastronomiska intresse utan väckte även tanken på en egen taverna/bodega här hemma. Till glädje för Kungsholmsborna inte minst, skulle jag tro.

Xarcuteria är f.ö. katalanska för ett ställe som serverar charkuterier. Öppet alla dagar i veckan. Hantverkarg. 40.

Strömmingsdag på Skeppsholmen

Strömmingen gick till på Skeppsholmen på Kristi Himmelfärdsdagen, då Hotel Skeppsholmen bjöd till lantlig Strömmingsdag i sin skirt grönskande trädgård. I strålande solsken med utsikt över Saltsjön och med en air av aptitretande stekos serverades klassikern nystekt strömming med hemlagad potatismos jämte alla nödvändiga tillbehör. Att dricka till: det nya husölet, Nicodemus Ale, som samtidigt lanserades.

Strömmingsdag på Skeppsholmen
Köksmästaren Tomas Lindh har ett riktigt smörjobb!
Strömmingsdag på Skeppsholmen
Strömmingsflundrorna är fyllda med den prisbelönta Skeppsholmssenapen och dill. Mandelpotatispurén är gjord på passerat smör och gräddmjölk. Medan snapsglaset innehåller Amiral Flemming, hemkryddad renat med krydd- & vitpeppar, muskot, vanilj, socker, kardemumma. Rund och go’!

 

Det är för andra året i rad som hotellets restaurangchef tillika strömmingsentusiasten Magnus Johansson försöker förmå Stockholmarna att likt Östersjösillen i stim strömma till längst ut på Skeppsholmen för den fina – men kanske inte så hippa – fiskens skull. Idag således nystekt i det fria, övriga dagar finns en strömmingstoast på menyn.

Strömmingsdag på SkeppsholmenStrömmingsdag på Skeppsholmen

Strömmingsdag på Skeppsholmen
Extra allt!

Ett nytt, exklusivt öl lanserades, som sagt, denna strömmingsdag till ära: Nicodemus Prima Ale, bryggd av Monks är döpt efter arkitekten Nikodemus Tessin d.y., som ritade Långa raden där hotell Skeppsholmen är beläget. Långa Raden har även fått ge namn till hotellrestaurangen.

American Alejäst, Pilsner- & Münchnermalt, Cascade-, Amarillo- och nyzeeländsk Nelson Souvin-humle gav en fruktigt, välhumlad och smakrik ale, utan alltför påträngande beska. Totalt 288 flaskor har bryggts i den första satsen (som således endast finns här, 65 kr/33 cl).

Nicodemus Prima Ale vid Strömmingsdag på Skeppsholmen

För första gången avgjordes även finalen i Skeppsholmens Mästerskap i Strömmingsinläggning, en recepttävling för inbjudna matbloggare och kokboksförfattare. En övernattning på hotellet och middag för två stod på spel. De tävlande, f.v.: Maria Embertsen, Katarina Cederholm (med sonen Konstantin) och Anette Rosvall. Juryn, f.h.: Magnus Johansson, kökschef på Hotel Skeppsholmen, konditor Elisabeth Johansson, Johan Fors, kökschef på Operakällaren och Christina Möller, f.d. Coop provkök.

Strömmingsdag på SkeppsholmenStrömmingsdag på Skeppsholmen

Maria Embertsen blev trea med sina pensédekorerade rabarber- och pepparrotsinlagda sotade strömmingar med mortlade vårörter som löktrav, gräslök och kirskål. På andra plats placerade sig Anette Rosvall som marinerat sin strömming i olivolja, vitlök och citron som sedan panerades och stektes och serverades med en syrlig äpple- och grönsaksvinägrett. Med en pensé på toppen. Vinnaren Katarina Cederholms medelhavsinspirerade strömming hade marinerats i vitvinsvinäger och serverades med olivolja, vitlök och koriander på stekt levainbröd. Ingen (ätbar) pensé som utsmyckning. Däremot bjöds juryn på ett glas mousserande, vilket visade sig vara helt rätt tänkt! En fräsch strömmingsrätt med träffsäkra smaker i all enkelhet, tyckte juryn.

En härlig Strömmingsdag blev det! Utöver fina fisken, aleiga ölen och bästa väder underhölls vi även med levande och ”lokalt förankrad” (jazz)musik, framförd av elever vid Skeppsholmens Folkhögskola.

Strömmingsdag på Skeppsholmen

 

PilsnerAle

Två nya svenska öl har lanserats i dagarna. Olika till typ och därmed även till karaktär. Den ena är en ljus, underjäst pilsner, medan den andra är en överjäst ale, även den ljus. Den senare, vanlig i Storbritannien, jäses i högre temperatur, traditionsenligt med jäststammar som flyter upp till ytan. I den förra, underjästa, som är den vanligaste i övriga ölvärlden, arbetar jästen vid lägre temperaturer i kärlets botten.

Proper etikett föreställande Melleruds järnvägsstation. Fast innehållet bryggs inte på ortens gamla bryggeri utan på Spendrups Grängesberg.

Det var en gång, dvs. under första hälften av det förra århundradet, ett bryggeri i Mellerud i Dalsland som gjorde pilsner. Ända till 1959 då det var färdigbryggt. Detta gamla bryggeri – som senare kom att hamna i Spendrups ägo – har med sin ölhistoria inspirerat bryggmästaren Richard Bengtsson att titta närmare på hur man gjorde pilsner för 100 år sedan. Resultatet heter Melleruds Utmärkta Pilsner – jo, adjektivet är en del av namnet! Täckning för värdeomdömet finns dock för denna ljusa lager på 4,8%. Utmärkt mix av pilsner– & münchermalt, bra kropp samt en rätt markerad humlebeska (Magnum, Saazer), gör den precis så lättdrucken som den ska. (33 cl, 12:50)

Om Spendrups har blickat tillbaka i tiden för lanseringen av sitt nya öl, så vänder sig Vimmerbybryggeriet Åbro till London för sin nya, Bryggmästarens Special Edition Pale Ale. Inte blott för inspiration! Ölen är även framställd på Fuller’s anrika bryggeri i Chiswick. En skapelse av Åbros bryggmästare Lennarth Anemyr (bilden nedan) och hans kollega på Fuller’s, John Keeling. Resultat är… mycket av allt, åtminstone inlednings- och avrundningsvis. Fyra amerikanska humlesorter, där Cascadens grape/citrus dominerar samt lite persika i den goda doften. Och en bitterhet (Chinook/Willamette) som biter. Ordentligt. Balans finns det dock inte lika mycket av, tyvärr.

Denna svengelska IPA på 5% finns inte på Systembolaget utan bara upptappad på (inalles 500) fat. Här är det följaktligen krogen gäller.

Glad Påsköl!

Påsken är i antågande, och det är snart dags att duka bordet. Inte bara med målade och omålade ägg, sillar och laxar, lammsteken och annat som hör den gula helgen till. På samma bord har även öl sin givna plats, öl med prefixet Påsk. 15 dylika finns att tillgå (i det ordinarie sortimentet) på Systembolaget i år – att jämföras med drygt femtiotalet julöl 2012. Härtill finns en handfull tunna 2-3,5%-livsmedelsbutiksöl, vilka – mer än gärna – avstås.

Precis som på julbordet så är påskölet av hävd, ett mörkare, kraftigare lageröl med viss sötma för att hävda sig mot den feta och salta maten. Traditionellt brukar påskölen också vara underjästa, men i år är de i minoritet, flertalet är faktiskt överjästa ales. Med en större smakpalett, frukt och beska, något som åtminstone jag välkomnar, även om några av dem var väl välhumlade. Om någon trend ska skönjas så är det just betoningen på det smakrika och efterbeska, inte alltid i balans dock…

En annan intressant – och vällovlig! – iakttagelse är att de små hantverksbryggerierna dominerar. Inte bara i antal, utan viktigare, i kvalitet! Sigtuna brygghus, S:t Eriks bryggeri, Nils Oscar, Dugges, Jämtlands… Det jäser gott i vårt land!

De här blev mina topp-5-favoriter vid Ölskribenternas provning av påskölen 2013:

Sigtuna Dark Easter Ale 7,6 % (1381)
Rund, aromatisk doft. Munnen full av rostat kaffe, mörk choklad. Maxad humlebeska. Kunde vara en porter! Ok, kanske inte bästa sällskapet till maten, men definitivt efter!

Electric Nurse Easter Ale 4,4 % (1361) (bryggd av Dugges Ale- & Porterbryggeri)
Snudd på motsatsen till Sigtunas svartöl ovan. Låg alkoholhalt, kryddig doft, med ton av humle. Slank kropp, en välavvägd torr smak avrundad med en god eftersmak resulterar i en öl som jag gärna tar en till av.

Jämtlands Påsköl 6 % (89760, beställningssortimentet)
Jämtlands sviker aldrig! Mitt svenska favvobryggeri leverar till jul, påsk och däremellan. Kännetecken: smakrik, välbalanserad och med rejäl beska. Så ock denna ale, som doftar och smakar humlegott, bjuder på aprikoser och honung och en eftersmak som varar.

S:t Eriks & Mathias Dahlgren Påsköl 5,3 % (1302)
Den tredje ölkollaborationen mellan bryggmästarinnan Jessica Heidrich och mästerkocken Mathias Dahlgren, Grand Hôtel. Torr och medelfyllig med välavvägd balans mellan sötma och beska som lämnar efter sig en god smak. En öl som påskamaten lär gilla!

Nils Oscar Kalaspåsköl 5,6 % (1393)
Ännu en öl som med fördel låter para sig ihop med det mesta av helgmaten. Tilltalande doft av humle, maltsötma i smaken, men ändå fylligt torr och med bra beska.

Runner-ups: Oppigårds Easter Ale 5,3 % (1345), Pumpviken Påsköl 5,8 % (1330) och Mohawk Black Coffe Indian Pale Ale Easter Edition 7,5 % (1372)

Helgbrygder värda att köa i en Systembolagskö för!

Grön dag firas i svart

Idag, den 17 mars, infaller St. Patrick’s Day, Irlands nationaldag, till minne av skyddshelgonet Sankt Patrick, som bidrog till att kristna Irland. Som redskap för denna sin mission på 400-talet använde han treklövern, Shamrock, som sedan dess är den självklara, gröna symbolen för såväl öriket som alla irländare i förskingringen. Hela 70 milj. människor världen över beräknas ha irländska rötter, bland andra 40% av Australiens befolkning och 20% av USA befolkning, ca 35 miljoner amerikaner. Och det var faktiskt där, i Amerika, och inte på Irland, som man skulle kunna tro, som den första Saint Patrick’s Day-paraden ägde rum, då irländska soldater som tjänstgjorde i den engelska armén marscherade genom NYC, den 17 mars 1762. En manifestation som än idag är paradernas parad på Manhattan.

På Eire är denna dag en enda stor ekumenisk öfest. För att inte säga ölfest! Ty det som de flesta av oss förknippar med Irland, möjligtvis vid sidan av gräs, får, Joyce och whiskey är förstås den där svarta, rostat, fylligt smakrika, överjästa öltypen, med sina kaffe- och chokladtoner och markerade beska. Samt, inte att förglömma, krönt av den karaktäristiskt krämiga skumkronan förstås. Jo, den är snudd på Irlands nationaldryck, Guinness Extra Stout.

Inför St. Patrick’s Day gästade Mr. Fergal Murray, Guinness chefbryggmästare, Stockholm och matmötesplatsen Aveqia för stolt tala för sin vara och dess unikum. Det är det enda bryggeriet som rostar sin egen malt, har en egen jäst som klarar 24°, vilket leder till en kortare bryggningsprocess på endast 8 dagar. Ölets jämna kvalitet oavsett var man dricker sin Guinness, är ett annat mål, något som tillförsäkras genom att licensbryggerierna runt om i världen får köpa ett koncentrat av ölet. Företagets största exportmarknad är för övrigt inte Storbritannien eller USA, som man kanske kunde tro, utan faktiskt Nigeria!

En Guinness häller man inte bara upp så där, utan det krävs en viss finess för att få till det!
Ett glas av pintstorlek är rekommendabelt, som man vinklar i 45° och långsamt häller längs glassidan för att få en fin skumkrona. Låt därefter ölen vila en stund så att skumkronan stabiliseras.

Efter Master Brewer Fergals presentation, som inbegrep anvisningar hur man korrekt häller upp en Guinness  jämte provsmakning av brygderna i flaska och burkar (dock inget på fat) så vändes blickarna mot Daniel Engellau, silvermedaljör vid Årets Kock 2012, som stod beredd med ostronkniven och trenne till bredden fyllda byttor innehållandes blötdjur av bästa och fräschaste slag: två platta (Edulis) från Frankrike resp. Holland samt Fine de Claires från Bretagne.

Ostron & Guinness – får även en ostronskeptiker som matstylisten Victoria Nordström att våga…

Mums! Ostronens havsliga sälta parade sig på det mest fulländade vis med stoutens fylliga beska – de är som gjorda för varann!

Inte bara mina skal (vill jag tro)…

Och typ 25 ostron(…) senare avrundades denna goda & närande frukost inför St. Patrick’s Day med en Guinnessvariant av Coke Float, Stout Float, dvs. med vaniljglass i ölen.

Panta rei! Karin Berntson, ölutbildare på Carlsberg, häller upp efterrätten.

Efter denna mix av beska, sälta och sötma är det väl inte så konstigt att den slutbildens färgskala blev aningens pimpad! Lá Fhéile Pádraig Sona Daoibh!

Inte en vanlig stor stark

Efter all champagne i veckan så var det dags för öl idag! Närmare bestämt färsk pils på fat, dvs. underjäst öl med rötterna ursprungligen från staden Plzeň i Tjeckien (/Böhmen). I eftermiddags bjöd nämligen importören Bibendum och huvudstadens bästa tjeckölskrog, Soldaten Svejk (Švejk), till årets Konradfestival, den andra i ordningen. Ett sällsynt tillfälle att prova opastöriserad och ofiltrerad pils på fat, en typ av öl som är mycket populär på hemmaplan, men som vi svenskar sällan får möjlighet att prova.

I Tjeckien levererades den här typen av öl till de avlägsna bergsbyarna före den första snön kom, och vägarna snöade igen. Det ölet var tvunget att räcka över hela vintern eftersom byarna blev isolerade då vägarna oftast inte var farbara förrän fram i mars när snön smälte. Förr i tiden förvarades faten alltid i stenkällare för att hålla ölen vid konstant temperatur även vid sträng kyla.

Nå, hur smakar då årets Konrad (eller Konrad Světlý Ležák (Vratislav) 12° som detta 5,2%-iga ljusa färsköl heter på riktigt)? Jo, det första man kan konstatera är att under skumkronan är denna pils är helt klar trots att den är ofiltrerad. Den har en milt kryddigt, fruktig doft och en tilltalande maltighet, samt avrundas med bra beska med en antydan till bitter ton. Utmärkt gott! Och lättdrucken, dvs. den tål att drickas i stora klunkar!

Konradfestivalen varar tom. 3 nov. (eller så länge faten räcker), så vänta inte för länge, för då har jag kanske druckit upp allt!

Na zdraví!