Med våren kommer även svartsynen. Då menar jag inte den säsongsbundna melankolin som vissa drabbas av när det (o)barmhärtiga ljuset återkommer och ställer tillvaron i en mer kontrastrik dager. Nej, jag avser suget efter den där svarta roten Glycyrrhiza glabra som får tusentals människor att under ett par aprildagar vallfärda till Annexet vid Globen för att stilla sina glupande begär…
Jo, nu i helgen är det nämligen åter dags för Lakritsfestivalen – världens största lakritsfest! Här finns lakritsprodukter für Alle att smaka eller frossa loss på. Man kan också själv skapa, smaksätta och dekorera sin egen lakritsfavorit. Eller varför inte matcha lakritsen med öl eller vin? Att laga mat med lakrits kan man också lära sig.
På pressvisningen stod inte bara lakritsbuffén uppdukad utan Jennie Pihl från Bistro Mammsen bjöd också på årets lakritsdrink, Mammsens Liquorazz.
Muddla hallon i en shaker och addera Bacardi, Licor 43, sockerlag, tranbärsjuice, en tesked lakritssirap, citron. Skaka kraftigt. Fyll upp glaset med ginger ale – läskande god!
Lakritsfestivalen 2016, 23-24 april. Entréavgiften är 145 kr/dag.
Tidigare års Lakritsfestivaler: här och här Årets lakritsmeny: här
Franken är en region belägen i norra Bayern. En landsdel med en idyllisk blandning av medeltida, historiska städer, talrika barockborgar och byar med korsvirkeshus, pastorala naturparker med cykelvägar och vandringsleder samt en mängd bryggerier och ölkällare. Rauchbier från Bamberg är exempelvis en berömd specialitet. Längs floden Main, som rinner rakt genom regionen, sträcker sig ett vinområde av rang med en vinodlingstradition som är flera hundra år gammal. Redan Johann Wolfgang von Goethes favoritviner kom från Würzberg, än i dag något av Frankens vinhuvudstad. De vanligaste druvorna är Müller-Thurgau, Bacchus, Spätburgunder (Pinot Noir) samt Frankens egen stolthet: Silvaner. Igenkännbar är också den typiskt låga och bulliga flaskan Bocksbeutel. Nürnberg är regionens största stad och här ligger också det Wagnerianska vallfärdsmålet Bayreuth. Klimatet är snudd på mediterrant så inte undra på att regionen ibland kallas Tysklands Toscana.
Ovanstående orientering kunde inhämtas då Tyska Turistbyrån och Frankens turistråd bjöd till en presentation under rubriken ”Franken – ett land av vin och skönhet”, på Villa Källhagen på Djurgården. Tillställningen inleddes på terrassen med kanapéer och frankiskt bubbel, Hans Wirsching Silvaner Jahrgangssekt Brut 2013 (väl söt, för min torra smak). Sedan satte vi oss till bords för kvällens middag…
Potatis- och silverlökssoppa med forellrom och friterad savoykål
Rödvinsbräserad högrev med tryffelstompade rotsaker, svampsauté och karamelliserad rödlök
Mörk chokladmousse, björnbär och pistaschmacaron
Jo, jag hävde visst taffeln ett par gånger för att ta mig till köket!
Vinerna till var Iphöfer Julius-Echter-Berg, Silvaner trocken 2014 / Rondos Barrique trocken 2014 (Spätburgunder/Domina) / Iphöfer Julius-Echter-Berg, Riesling Auslese 2012 – alla tre från WeingutHans Wirsching.
En angenäm Frankenafton, som onekligen lockar till en påplatsvistelse. Danke!
Första gången jag hörde henne var vid en musikalisk soaré i residenset hos den dåvarande och kulturengagerade norske ambassadören Odd Fosseidbråten, i maj 2008. Hon satte sig vid flygeln och sjöng så känsligt att vi lyckligt inbjudna blev alldeles andlösa…
Även om SusanneSundfør var ett helt obekant namn i vårt land var hon redan då hur stor som helst på andra sidan kölen. På blott ett par år och lika få album hade denna jente från Haugesund slagit igenom, såväl publikt som hyllad av kritiken. Hennes singel Walls toppade alla norska radio- och iTunes-listor. Hela Norge både pratade om och lyssnade till denna då nyss fyllda 22-åriga singer/songwriter. Ännu ett kvitto på sin talang och popularitet fick Sundfør när hon förärades Spellemannprisen, dvs. den norska Grammis-motsvarigheten, för det självbetitlade debutalbumet. En skiva med vackert vemodiga sånger till klassiskt klingande pianospel eller gitarr – hon hanterar båda instrumenten.
Kägelbanan 2012Kägelbanan 2012
Andra gången jag hörde henne live var fyra år senare i samband med turnén som följde på albumet The Silicone Veil. Lokalen denna gång var publik, Södra Teaterns Kägelbana. Nu var hon en etablerad artist med internationellt skivkontrakt. Melodierna fanns kvar, men det akustiska singer/songwriter:iet hade ersatts av en muskulösare, elektronikafierad stil. Ljudbilden var avsevärt större och tyngre, ljusshowen påkostad.
Kägelbanan 2012
De senaste åren har jag i ärlighetens namn inte haft riktig koll på henne, exempelvis har jag inte hunnit lyssna in Susanne Sundførs senaste album, det kritikerrosade Ten Love Songs, som kom ifjol. Hursomhelst, igår gav hon en ny konsert i Stockholm igen, på Cirkus. Och jag var där!
Publiken var full av den entusiasm som jag dessvärre saknade. Ömsom syntigt bombastigt, ömsom maskinhårda grooves. Samt, med i sammanhanget, något udda akustiska balladinslag. Susanne Sundførs stora, om än inte helt tonsäkra stämma, var det som bar konserten – en blott 70 minuter kort dito.
Efter lakritsmiddagen presenterades årets festivaltårta: ett ståtligt skådebröd – självfallet i lakrits – signerad Liv Sandberg, en av landets främsta tårtkreatörer. Liv kan titulera sig skandinavisk mästarinna i tårtdesign efter att i fjol ha segrat i Scandinavian Cake Show. Inte så pjåkig utveckling med tanke på att hon bakade sin allra första tårta för endast tre år sedan, till moderns 65-årsdag. En tårta som sedan dess har blivit åtskilliga för den självlärda tårtkonstnärinnan. Inspirationen till sina färgstarka bakverk med ovanliga smakkombinationer hämtar Liv, 32 år, från livet och naturen och de skapas i hennes ateljé/butik i söderförorten Hökarängen.
De verklighetstrogna blommorna som pryder denna lakritstårta är för övrigt förfärdigade i sockerkristaller och karamellfärg.
Tårtkonstnären själv förevigar sin lakritsskapelse
Även om det återstår en hel månad till årets Lakritsfestival är förberedelserna redan i slutfasen. Nyligen var jag bjuden på provsmakning av den nya, tänkta menyn på matstudion Foodlab, skapad och tillagad live av festivalkocken Douglas ”Lakritskocken” Spiik, assisterad av kollegan Gunnar Frykfors. En meny som ingalunda saknade lakrits…
Förrätt: Lakritssotad Fröyalax med rödbets- och lakritsvinaigrette, kräftskum, citrongelé och lakritsrökt svartrot
Varmrätt: Lakrits- och rökt chiliglacerad oxkind, mandelpotatisskum smaksatt med brynt smör, syrad morot, lakritsstekt rotselleri och ölvinägersky
Dessert: Svartsprayad färskostmousse och silverlökspanacotta, vit chokladcrème pudrad med lakritsgranulat, silverlökschips, spunnet lakritssocker och vanilj-/lakrits-/citronlag
En lakritsfestivalmeny med (alltför?) många moment och element… Godast var oxkinden, prydligast var desserten – innan sockervadden löstes upp. Avsmakningsmenyn var preliminär så en del detaljförbättringar kan nog förmodas. 255 kr kommer den att kosta (vinpaket 215 kr).
Ett par dagar efter gallerierna i norra Vasastan var det även vernissagedags för gallerierna i city. Några av dem hann jag titta förbi.
Att stiga in på Wetterling Gallery vid Kungsträdgården är som att förflyttas rakt in i Beach ’16! Sommar, solbadande, sandstränder, segelbåtar… Allt i en ljust pastellig, mjukt ”överexponerad” färgskala.
Isca Greenfield-Sanders
Amerikanskan Isca Greenfield-Sanders bilder är en mix av traditionellt måleri och modern bildbehandling. Drömska reproduktioner av diabilder, en del skapade i olja, andra med färgpennor och vattenfärg. Alla med ett – nostalgiskt – löfte om den bästa sommaren. All Roads in My Mind heter Greenfield-Sanders utställning.
Astrid Kruse Jensen
I Wetterlings projektrum hänger helt andra bilder, så opastelliga som tänkas kan – fast även de med fotografiet som utgångspunkt. Danska Astrid Kruse Jensen, som tidigare bland annat experimenterat med utgången polaroidfilm, fortsätter med att utforska fotografiska tekniker genom bearbetande av gamla negativ och kemigram.
Astrid Kruse Jensen själv är det som pekar finger åt en av sina ”Fragments of Remembrance” (€ 7000)
Rubriken för Kruse Jensens nya, mindre utställning på Wetterling, är Reflections, efter trädens speglingar i vattnet.
…
Fem minuters (kylslagen!) promenad ner mot Klara där galleritrion Karlsson, Olsson och Riis håller till. Längs Magnus Karlssons väggar sträcker sig en bildsvit om 50 bilder. Anspråkslösa, målningar i det lilla formatet i sordinerad färgskala, sparsamt utförda i upplöst akvarell och torrkrita.
Hans Lannér
En dag i taget heter Hans Lannérs utställning. Som påminner om små dagboksblad. Intuitiva, mer eller mindre flyktiga impressioner. Fint.
…
Elisabet Oscarsson
In situ, latin ”på stället”. Begreppet används ofta i konstsammanhang om ett platsspecifikt verk. In situ är också samlingsnamnet för Elisabet Oscarssons utställning på Galleri Gunnar Olsson.
Abstrakt landskapsmåleri, där färgen har lämnat tydliga rinniga spår på dukarna – så ter sig Elisabet Oscarssons konstnärskap.
…
Fredrik Söderberg
Sista stoppet på denna gallerirunda blir på GalleriRiis, där en stor och märklig samling gulnade akvareller utgör utställningen Åter till naturen i Tyskland. Motiven är enkla stugor och tjusiga palats, tuktade parker och djupa skogar, gravar och ockulta platser, kända, okända och ökända personer, som Johann Wolfgang von Goethe, C.G. Jung, Richard Wagner och Adolf Hitler…
Konstnären Fredrik Söderberg har länge vurmat för det esoteriska i kombination med det germanska. Utifrån gamla fotografier har han för denna utställning (jämte konstbok) gjort en bildningsresa och dokumenterat eller snarare porträtterat ett antal historiska viktiga (kult)platser i Tyskland och Schweiz, som bland annat är förknippade med den förnazistiska Völkisch-rörelsens blodsgemenskap.
I Fredrik Söderbergs undersökning finns mycket att reflektera över och att fördjupa sig i, om intresset finns. Det skickliga måleriska hantverket kräver dock ingen betänketid.
Vårvinterns andra vernissagesväng vid Vanadisplan bjuder som vanligt på en brokig palett av olika uttryck och material: målningar i olja, akryl och silikon, märkliga objekt, modefotografi med mera. En del att uppskatta, en del att begrunda, annat att ställa sig frågande inför.
Imponerande måleri möter en på GalleriAndersson/Sandström, där tyskan Tatjana Valsang ställer ut för första gången. Abstrakta akrylmålningar i stort format, där färg, form och komposition förenas till bilder med en stark dragningskraft.
Valsangs målningar kostar från 96 000 till 230 000 kr
Sandbank heter Tatjana Valsangs sevärda utställning.
…
Tre stora målningar, à 90 000 kr
Till skillnad från Tatjana Valsangs ljust luftiga målningar är Lisa D Manners oljor avsevärt mer myllrande och mättade. Detaljer, arkitektur, kontraster, ljus och skuggor…
Tre mindre målningar, à 33 000 kr
Whereabouts heter Lisa D Manners vackert sammansatta bilder hos Flach.
…
Vägg i vägg, på Cecilia Hillström Gallerys väggar, visas ett helt annat slags måleri…
”Målningarna” är skapade i (platina)silikon(gummi), konstnären heter Matthias van Arkel. Skulpturalt och spatialt. Att han även med framgång sysselsätter sig med (kommersiell) design är inte svårt att förstå.
Prisintervallet för van Arkels silikonverk är 155 000-265 000 kr
Altered Measurements, Clear Painting heter Matthias van Arkels färg- och formstarka utställning.
…
Som stora serierutor ter sig Omid Delafrouz detaljrika bilder iscensatta i vardagliga hemmiljöer, fulla av symbolism och med populärkulturella referenser.
Printarnas pris börjar vid 35 000 och slutar vid 300 000 kr
Delafrouz scannar in sina blyertsteckningar som han sedan bearbetar i datorn. Resultatet är något slags stiliserad, matt naivistisk realism med kluriga berättelser att dechiffrera.
Den förlorade bilden av Omid Delafrouz kan ses på Andréhn-Schiptjenko.
…
Galerie Nordenhake bjuder snudd på alltid på en konstupplevelse utöver det vanliga. Och med detta menar jag någon tungt tänkt teoretisk tanke(modell) som omsätts i en samling objekt av disparata slag, från hemslöjd till readymades. Sökt, pretentiöst och svårartat obegripligt brukar vara resultatet.
Denna gång är det Karl Larsson som fått inreda galleriet ”situationistiskt”. Hm… Jag söker vägledning i utställningstexten: ”Hans parallella verksamhet som poet kommer att synas inte bara genom textfragment, utan också i den rumsliga grammatik som byggs upp där berättandet inte nödvändigtvis sker i fullständiga, prosaiska meningar.” Aha!
Utställningstiteln är Leaving the 20th Century. Gå dit och förundras!
…
Horst P. Horst (1906-1999) var en av de stilbildande mode- och porträttfotograferna under det förra seklet tillsammans med mer kända namn som Irving Penn, Richard Avedon, Erwin Blumenfeld och Sir Cecil Beaton. Några av Horsts renommerade – och nykopierade – fotografier kan man glädjas åt på Christian Larsen Gallery.
”Fashion is an expression of the times. Elegance is something else again”, som Horst P. Horst uttryckte det.
Med våren kommer StockholmsAuktionsverks och Bukowskis vintageauktioner, Fashion, som de båda kallar sig denna gång. Auktionsverket har 600 objekt till salu, med ett totalt utrop om 3 Mkr, medan Bukowskis begränsar sig till 400 och 2 Mkr i utropsvärde. Det satta genomsnittsvärdet är således ca 5 000 kr per föremål och det är de många (Hermès/Chanel/…)väskorna som drar upp värdet.
Bukowskis
Presentationerna av plaggen hos auktionshusen skiljde sig märkbart åt. Bukowskis hade fyndigt omstylat sina lokaler till något som var tänkt att påminna om en modevisning, med sminkspeglar backstage, mörklagd catwalk och effektfull belysning. En rökmaskin bidrog också till den iscensatta klubbatmosfären.
Stockholms Auktionsverk
Auktionsverkets presentation i sin tur var desto tråkigare och tyvärr sig lik från tidigare visningar (minus väggtexterna). Att de många plaggen hänger fritt gör dem avsevärt åskådligare än konkurrentens packade klädhästar. Att man inte förmår belysa dem bättre är faktiskt anmärkningsvärt. Synd på en sådan fin exponeringsyta som den flotta lokalen vid Östermalmstorg utgör. Och synd på kläderna, som inte kommer till sin rätt.
Både Buckan och Verket visade en hel del fina och välgjorda kläder och accessoarer som obetingat torde ge glans och lyckliggöra sina nya ägare. Som exempelvis den prickiga Dior-haute-couture-blåsan anno 1954 – en rosig sällsynthet! (Bukowskis, utrop 5 000 kr). Oscar de la Rentas pärlemoskimrande brudklänning tål onekligen att gifta sig. (Auktionsv. 25 000 kr)
Damplaggen var som vanligt legio medan männen får ekipera sig på annat håll. Åtminstone hos Bukowskis. Auktionsverket hade faktiskt en liten herravdelning på nedre planet, fast verkligen inget jag skulle vilja ta på mig.
Visningarna pågår t.o.m. 13 mars (Bukowskis) resp. 21 mars (Auktionsverket). Online-auktionerna inleds 4/ resp. 22/.
Konst på krogen är ett koncept som blir allt vanligare. Inte som en del av de permanenta inventarierna, utan där krogen upplåter sina väggar för tillfälliga utställningar. Konsten når en ny publik, konstnärerna får ett utrymme att ställa ut på och sälja, medan krogen förnyar sin inredning samt får en estetisk cred. Alla inblandade är glada!
Flertalet av bilderna av Camilla Wessman
Det senaste näringsstället att bjuda in konsten till mat och dryck är Urban Deli på Sveavägen. Under parollen We Are Urban Deli har ett dussin konstnärer valts ut för att under våren få visa sina verk på väggarna, golvet och i fönstren i den spatiösa lokalen. Om man har ögonen med sig kan man få syn på skulpturer, måleri, fotografi och prints i matsalen, saluhallen, baren och loungen. Somt är fritt exponerade på en framträdande plats, annat har fått en mer undanskymd placering och får snudd på trängas med matgästerna.
Sara Lailasdotters (färdiga) målningar ovan t.v
Den gemensamma nämnaren för de tolv utställarna är att de alla har anknytning till Urban Deli; flertalet är stamgäster, några är personal. Uttrycken liksom kvaliteten skiftar.
Igår var det vernissage för Urban Delis nya konstupplägg. Förutom minglande med tilltugg skapades det även i stunden: Sara Lailasdotter målade live,
Sara Lailasdotter in action
medan tårtkonstnären Thora L. Norgård skapade ett för dagen specialdesignat bakverk inspirerad av bardiskens mönster.
Thora L. Norgård har tårtan i sina händer
Utställningen We Are Urban Deli pågår t.o.m. 31 maj. All konst är till salu.
