Lakritsfestivalen firar i år femårsjubileum och i takt med alltfler besökare har den också vuxit ur Münchenbryggeriet för att flytta till stora Annexet invid Ericsson Globe, som ju den vita kupolen i Johanneshov numera heter. 50 utställare finns på plats på de 3 000 kvadratmeterna för att erbjuda de uppemot 10 000 förväntade lakritssugna allt vad de kan önska av svart, salt & sött att stoppa i munnen. För utvärtes bruk kan man låta sig skrubbas (peeling) eller bli lakritsmasserad på festivalens lakrits-spa.

Vid pressvisningen och dess lakritsöverdragna buffébord av allt-du-förmår-äta-och-stoppa-på-dig-smakprover trängdes hardcore-lakritsbloggande yngre tjejer med gammelmediarepresentanter, hämningslöst förenade i sin lust till lakritsen. Själv deltog jag inte i den lakritsorgien utan gick i stället loss på det som stod uppdukat på det mindre bordet bredvid, och där heller ingen trängsel rådde. Sushi! Lakritsrökt laxmaki och rimmad nigiri med en sallad på shiitake och fänkål samt lakritssoja. Tja, varför inte. Den lakritsglacerade fläsknacke på koreanskt vis som också serveras under helgen var tyvärr ännu inte tillredd. Sushin sköljdes ned med lakritsfolköl (3,3%), specialbryggd för festivalen! Ok.

Ja, mycket lakrits är det förstås på en festival av detta slag, fattas bara annat. Själv är jag mer av en chokladmänniska så jag välkomnar de senaste årens trend, kombinationen lakrits/choklad, där den förras sälta ofta umgås förträffligt med den senares sötma. Exempelvis Pralinhusets lakritsströsslade choklad och Robert E’s bräck.

Fast allra godast av allt jag smakade, definitivt best in show, var Salmiakkola från Desserter utan gränser. En mjuk och perfekt balanserad, handgjord gräddkola med äkta lakrits, som bara smmmälte i munnen. Som gjord att serveras på en silverbricka!

Efter godast, parantast: modisten Marika Smith, som hade lakrits i håret! Eller var det kanske i hatten?